Ljusglimtar när det varit som mörkast

Hej alla fina. Hur står det till? Här har det ekat tomt i två dagar till min egen stora förvåning. Det är få gånger det har hänt alls och aldrig förr mitt i veckan. Men nöden har ingen lag och när tiden inte räcker till måste en prioritera sylvasst emellanåt för att inte missbruka energi som inte finns.Vilket är precis vad jag har gjort efter en starkt wake up call här i måndags då, för mig nya, stressymptom dök upp. Så i stället för att skriva om kvällarna som jag oftast gör så har jag testat på det här med att vara kvällsledig. I tisdags innebar det att se en film och två avsnitt ur en dokumentärserie. I går blev det ett biobesök i fina vänners lag. Och som tur var så har de saker som jag har sett varit riktiga inspirationsboostar för min trötta hjärna. Jag vet fortfarande inte vart min vilopuls har gått och gömt sig men mentalt har jag verkligen hittat vackra ljusglimtar när det varit som mörkast.

Vad har då dessa ljusglimtar bestått av?

Age of AdalineRomance är inte min favoritgenre men den låg överst på Netflix när jag loggade in så jag tryckte på play och blev hänförd. Inte av filmen. Den var förvisso relativt välgjord, lite söt men mycket klyschig (vilket jag har svårt för). Det som däremot golvade mig fullständigt var stylingen av huvudrollen Adeline Bowman, spelad av Blake Livley. Hennes kläder och styling genom hela filmen fick mig att gapa, dregla, bli grön av avund, oh:a och ah:a och undra varför i hela friden jag gett upp det här med fast inkomst när en kan köpa en sån garderob för sina månadslöner. Typ.Chef's tableAlright, jag vet att jag är ungefär sist på den här pucken. Framförallt när jag bara har sett två avsnitt. Men shit vilken inspirationsboost denna serie tycks vara. Mat som konstform är bara det häftigt. När dokumentärfilmaren sedan går intervjupersonerna riktigt nära inpå livet och pratar privata saker utan att bli för närgången. Lägg till snyggt foto och att det är sjukligt intressant att studera de ledarstilar råder i de olika köken. Ser fram emot att se fler avsnitt!Star Wars: Rouge OneJag är (konstigt nog) inget jättestort Star Wars-fan utan snarare rätt neutral inför denna kult... jag menar klassiker. Men igår såg vi den senaste filmen Rouge One och den var i mitt tycke absolut den bästa SW-filmen av dem alla. Den var unik, snygg och direkt. Och jag gillade skarpt att huvudrollen kändes som en genuint tuff tjej som inte behövde räddas av en snubbe stup i kvarten. Stort pluspoäng på det.Visst är det fascinerande att inspiration kan komma från så helt olika håll emellanåt? Den här gången från mode, mat och sci-fi. Så nu har jag börjat smyga igång bloggjobbet igen, laddad och inspirerad till tänderna. Jag kommer att skruva ner tempot något den kommande veckan, men mest av allt kommer jag skruva ner mina prestationskrav. Bara sex dagar kvar nu.Hur funkar din inspiration? Har du något speciellt som du brukar bli inspirerad av eller den kan dyka upp vart som helst ifrån?

Nedräkningen börjar på allvar

God morgon! Är allt bra? Jag hoppas ni har haft en bra helg. Det har jag även om det kändes alldeles för kort. Men, nu börjar nedräkningen på allvar så det känns helt okej med måndag ändå. Ska vi ta en kik på vad den här helgen har inneburit?I fredags var jag gräsänka och apropå det måste jag börja det här inlägget med ett sidospår. Visste du förresten att den ursprungliga betydelsen till just gräsänka tydligen ska vara "förförd och övergiven flicka" och sedan då har bytt betydelse till att vara tillfälligt ensam? Enligt Wikipedia då så jag vågar inte svara för hur tillförlitlig de uppgifterna är. Hur som haver kände jag mig inte särskilt övergiven utan passade på att synda med av två av mina svagheter: bubbel och skaldjur.Sedan slukade jag den här boken i typ en enda tugga, precis som med den första boken Metro 2033 kunde jag inte sluta läsa. De utspelas efter att världen har utplånats i kärnvapenkrig och de som överlevde detta var de som befann sig i Moskvas tunnelbana. Vilket har lett till att metron är den enda beboeliga platsen som finns och människorna som lever när böckerna utspelas har formats av de psykiska och fysiska konsekvenser som ett kärnvapenkrig får. Brutalt och bisarrt men också galet spännande läsning. Måste nog läsa om dem båda snart igen för att njuta av språket och alla de detaljer och nyanser som berättelserna innehåller.Efter att ha sovit i närmare tolv timmar vaknade jag vid kvart över tolv på lördagen. Vet inte när det hände senast men det var uppenbarligen behövligt. Men vi hann ut på en liten promenad innan det blev alldeles kolsvart och jag fick fångat "a murder of crows" på bild.Sedan lagade jag en vegetarisk trerätters middag åt oss. Den blev supergod men inte alls fotovänlig så ni får ta mig på orden i stället. Vilket avrundades sedan med en fullständig nostalgitripp i form av detta ljuvliga spel. Nörd? Jag? Jomenvisst!Söndagen kom och på schemat stod att att katterna skulle få manikyr och friseras. TicTac var måttligt road.Livet som djurägare. Glamouröst. Och då var det en snabb borstning. Finns det någon som skulle vilja använda katthår till något användbart? Kan bidra med ett kilo i veckan ungefär.Vilket följdes av lite bloggjobbade och tedrickande. Sämre kan man ha det!Sist men inte minst så tvingade jag ut Mackan för att fota lite innan ljuset försvann alldeles. Resultatet lär du få se i en blogg nära dig förr eller senare. Det följdes av söndagsmiddag med M's familj men eftersom jag glömde kameran hemma blir det inga bildbevis på den maten heller #rookie

Nedräkningen börjar på allvar

Så efter en helg med massa mat, sömn och slappande är det dags att sätta fart igen. Slutspurten. Ett steg i taget. Sedan väntar några dagars efterlängtad mental ledighet innan ett nytt kapitel tar vid. Här på bloggen blir det som vanligt en blandning av smått och gott: till exempel fem saker som riktigt bra ledare gör varje dag. Så stay tuned!Hur ser din vecka ut? Kör du också fullt ös medvetslös eller har  julfriden börjat sänka sig så smått?

När tiden inte räcker till

Hej, hej! Hur är det med er? Med mig är det jättebra om än riktigt sliten. Det är upploppet som gäller nu och det märks. Fler saker strular och det gäller att hålla huvudet iskallt för att prioritera rätt för att få så många saker som möjligt gjorda på så kort tid som möjligt. Är så frustrerande när tiden inte räcker till och det känns som om man ligger ett steg bakom när man egentligen vill vara två steg framför. Men jag har börjat landa i att det är okej. Det går helt enkelt inte att ge maximalt inom alla områden eller räcka till överallt just nu. Men jag kan i alla fall se målsnöret nu! Två veckor till och sedan är jag i mål. Men för att ta mig dit gäller det att hålla tungan rätt i mun och jag har under hösten som gått blivit lite klokare på vad man kan göra när tiden inte räcker till.

Att göra när tiden inte räcker till

Gilla läget

Att acceptera att att-göra-listan är skitlång är första steget. Sedan gäller det att påminna sig själv om att inte ta den på för stort allvar. Absolut är det bra om du hinner göra allt som står på den - men kommer du (eller någon annan) att avlida om du inte gör alla punkter just nu? Förmodligen inte.

Prioritera rätt

Att prioritera rätt är en sådär enkel sak att säga men svår att göra. Jag lär mig fortfarande av mina misstag när det kommer till det. Men när jag prioriterar idag gör jag det främst ur två perspektiv - hälsa och ekonomi.Hälsan är viktigast. Att äta ordentligt, sova och vila så mycket som möjligt och i alla fall röra på sig lite grand är alltid värt att ta sig tid till. Att ta sig tid till nära och kära varje dag är också viktigt att prioritera om en vill hålla långsiktigt.Nästa faktor jag fattar beslut utifrån är ekonomi. Vad behöver jag prioritera för att det ska vara ekonomiskt lönsamt/hållbart/effektivt? Till exempel: för mig innebär det just nu att jag just nu måste prioritera mitt jobb högre än bloggen (eftersom jag inte tjänar några pengar på bloggen). När det kommer till bloggen så är det viktigare att jag håller igång bloggen och dess Facebook än Instagram - eftersom dessa två kanaler är de som ni följer mest. Ni fattar.

Slappa då och då

Detta är nog min sämsta punkt. Jag är skitkass på att slappa när det är mycket att göra och sambon skäller på mig med jämna mellanrum att lägga ifrån mig datorn och mobilen. Men jag tränar på det! Som igår när jag började skriva detta inlägg och insåg att jag var så trött att ögonen gick i kors - då stängde jag ner datorn och hängde med sambo och lillebror i stället. Så himla mysigt och verkligen rätt prioriterat!

Bubblare: Håll vad du lovar eller låt bli att lova saker

Exempel: Tidigare i höst hade jag en vecka med galet tajt tidsram. Så hör jag mig själv boka in att jag ska göra något extra just de dagar det är som mest att göra - trots att saken jag bokar in inte alls är brådskande. Varför gör man så? Är jag ensam om detta vansinniga fenomen? Det är ju asdumt. Hinner jag då inte med att göra saken så blir jag än mer stressad och får dåligt samvete (vilket absolut inte underlättar något rationellt tänkande). Därav att jag i höst har tränat på att inte sätta deadline på grejer som absolut inte behöver det.Vad brukar du göra när du känner att tiden inte räcker till? Har du några tips att dela med dig utav?

Feminismen ger oss säkrare gator

Jag nämnde kort att jag i lördags fick erfara en av baksidorna med vårt samhälles patriarkat. Något som ägde rum vid tretiden på natten mellan lördag och söndag när jag skulle åka kollektivt hem efter företagets julfest.

Respektlösa närmanden

Redan när jag kliver ner på tågperrongen märker jag att två snubbar stirrar ut mig och börjar prata om mig. De står i början på perrongen så jag ignorerar dem helt och går nästan längst bort. Väl på tåget dröjer det ungefär trettio sekunder efter att jag satt mig ner tills de kommer och ska sätta sig bredvid mig. Sökandes kontakt och ska prata. Jag reser mig upp och går bort till en annan vagn.Samtidigt ringer min sambo mig och vi pratar medan jag sätter mig på min nya plats vid tågvärdarnas hytt. En dryg minut senare kommer en av männen efter och vill sätta sig bredvid mig igen. Jag ber honom lämna mig i fred. Han sätter sig i stället i snett bakom mig och håller en uppenbar uppsikt över mig medan jag pratar vidare i telefon. Den andra killen är kvar längre fram så jag är "inringad".Nästa hållplats är tågets slutstation och han som suttit bakom mig går av före och mot stationshuset. Jag viker av mot taxiplatsen eftersom jag redan bestämt mig för att inte gå hem själv. Men eftersom jag bor relativt nära stationen vill ingen av de tre taxichaufförer jag pratar med köra mig och jag börjar därför gå över gatan. Och här är det en jäkla tur att jag är rosenrasande över dessa snubbars beteende och därför har ögon i nacken. För "som av en slump" har killen vänt om när han tror att jag inte ser honom och har börjat följa efter mig över gatan medan hans polare står en bit längre bort.

Slutet gott, allting gott

Jag bestämde mig där och då för att gå tillbaka till taxiplatsen, förklara läget och be om en körning hem trots det korta avståndet. Övertalningen lyckades och jag kom hem utan problem. Så slutet gott, allting gott. Jag har ingen aning om vad som hade kunnat hända men jag uppfattade inte männens intentioner som särskilt vänliga.

Feminismen ger oss säkrare gator - för alla

Visste du om att unga män löper överlägset störst risk att råka ut för våldsbrott på offentlig plats enligt Brottsförebyggande Rådet? Det innebär att gentlemannadraget att följa tjejen hem och sedan gå hem själv är betydligt mer riskfyllt än att göra tvärtom. Personligen ser jag det som jag råkade ut för som ett extremfall. Men jag vet att vi är många tjejer och killar som kan berätta om saker som hänt oss när vi gått hem själva nattetid.Som jag ser det så bottnar många av våra beteenden mot varandra i vår människosyn. Vi pratade om den "klassiska" mansrollen på den internationella mansdagen. I den ofta ingår våld som lösning på problem men även en syn på kvinnor som värnlösa eller "lovliga byten". Kontentan då var att det är dags att förändra mansrollen och att det bör vara en del av vårt jämställdhetsarbete.I grund och botten är vi alla människor och feminism handlar om är att skapa ett jämställt samhälle. Ett samhälle där vi alla är lika mycket värda och lika trygga på gatorna oavsett vilket kön, vilken ålder eller hudfärg vi har.Det borde vara självklart att alla, tjej som kille, har rätt att gå var som helst, när som helst, hur som helst och ändå känna sig trygg. Gör det och var det om du kan. Var bara vaksam mot andra och rädd om dig! Inte tvärtom. Låt oss jobba vidare tillsammans för att förändra synen på könsrollerna och vad de innebär.  Vi har kommit en bra bit på vägen men vi har en liten bit kvar att gå. Och både kvinnor och män kommer att tjäna på att vi når hela vägen fram.Hur ser du på att gå själv på kvällar och nätter? Tycker du det är obehagligt eller njuter du också av det?

Tove Toll: ”Den coolaste ledarrollen är att leda sig själv”

Så var det dags för ännu en #MötEnBoss och trots att dagens inspirerande intervjuperson har samma efternamn som en boss vi har träffat tidigare så är de enligt uppgift inte släkt. Och med det utrett är det dags att träffa VD:n för start up-företaget Competencer: Tove Toll!

Hej Tove, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag en lantis som nu bor i ett ombyggt stall mitt i Stockholm med min familj. Jag gillar att resa och har bott utomlands i perioder tills jag kom till den punkt att jag valde att bo här i Sverige.

Berätta om din karriär!

─ Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har alltid haft sommarjobb och skaffat mig min egen business. Jag började som barnflicka när jag var tolv och arrangerade hundtävlingar som jag tjänade pengar på. Sedan gick jag på Handels i Stockholm och blev managementkonsult. En rolig erfarenhet, jag lärde mig saker i raketfart men kände att jag inte ägde min egen tid. Jag ville vara någonstans där jag hjälpte människor mer direkt. Före Handels hade jag tankar på att bli psykolog eller läkare men då kände jag mig i stället begränsad av att jag bara hade kunnat hjälpa en person i taget. Så väcktes frågan om man kan arbeta professionellt med att hjälpa flera människor på samma gång?─ Idén till Competencer började när min medgrundare Janna Jarlman hade ett eget behov att träffa sin ledarskapscoach även om de inte bodde i samma stad och såg ett hål i marknaden för detta. Vi fann vår tredje medgrundare som sa att det här precis har blivit tekniskt möjligt att genomföra och vi startade Competencer. Det var tre år sedan nu och idag är vi sex anställda.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Den coolaste ledarrollen är att leda sig själv och kan man inte det kan man inte leda andra. Idag är vi sex anställda med oss tre grundare och min roll om VD är att inte gå runt och chefa. Istället vill jag hjälper folk att leda sig själva. Eller mig! Jag säger gärna till mina medarbetare att ”nu kan du vara min manager ett tag”. Då får de leda mig och hjälpa mig att prioritera eller hur jag ska göra i någon situation. Det handlar inte om att jag ska dumpa mitt chefsjobb på medarbetarna utan låta dem utvecklas. Som ledare är jag ändå ytterst ansvarig så om något händer gäller det att steppa upp själv.─ Jag är ansvarig för finanser i företaget, HR-frågor och det administrativa i form av offerter och bokföring. Sedan träffar jag kunder, potentiella talanger, investerare eller andra kontakter. Vi växer snabbt och då är det min roll att hålla koll på vart vi springer och hur teamet mår.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Det finns inget egenvärde för mig att vara boss. Men jag gillar att se folk växa runt omkring och ha en strategi och ett mål att få gänget att kämpa emot.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Att teamet som helhet ska bli större än beståndsdelarna. Om ett 1 +1 =3 så kan vi sex personer bli något mycket större. Det är så mycket magi som händer i ett bra team. Vi vill att företaget ska växa, bli framgångsrikt och vara en hållbar verksamhet samtidigt. Vår produkt handlar trots allt om att folk ska må bra så vi måste leva som vi lär och trivas med det vi gör.

I en stor organisation så kanske man söka tröst på en annan avdelning om man inte trivs men här måste vi reda ut allt direkt. På det viset är det är mindre förlåtande att vara små. Om någon skulle sluta får det en mycket större effekt hos oss jämfört med i större företag.

Tove Toll

─ Min erfarenhet är att många ofta har så hårda krav på sig själva och vill prestera. Så vi har gjort personlighetstester för oss alla som är anställda. Vi är ju alla olika personlighetstyper som lär oss saker på olika sätt och gillar att bli ledda på olika sätt. Det var jättenyttigt! Nu kan vi coacha varandra på ett sätt så att vi tar till vara på allas driv.

Min pappa har alltid sagt att det bästa får inte bli det godas fiende. Om man hela tiden satsar på 200% leverans är risken att man inte gör någonting alls. Då är det bättre att vi lyckas till 90% och justerar de sista 10% på vägen.

Tove Toll

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Att föregå med gott exempel. Det är det absolut viktigaste. Att inte vara rädd för att sätta riktningen. Men också kunna säga ”vi hade fel! Nu byter vi riktning”. Det skapar en känsla av tillit och företagsmässigt är jätteviktigt att kunna anpassa sig. Nu ger vi den här strategin en bra chans men vi måste kunna justera den utifrån vad som händer i världen.─ Som ledare tycker jag också det är viktigt att du vågar ställa frågor så att medarbetarna själva kommer fram till en lösning på frågan de har. Vad tror du? Hur vill du att vi gör? Det kanske bli samma svar som du hade sagt eller så kan det bli något helt annat. Det tar tid med är värt det. Sedan är det klart en balans mellan att utvecklas och ställa krav och följa upp. Vi har en utvecklande och fri miljö men vi alla rapporterar veckovis vad vi har gjort, hur det har gått och vad som händer härnäst. Det får inte bara bli gulligt även om vi ska ha roligt medan vi jobbar.

Vi fick tidigt tips om att alla strategiska samtal ska sammanfattas i tre punkter. Så i slutet på våra grundarmöten sammanfattar vi det vi har bestämt i tre bullets. Då ser man på en gång om alla är med på tåget eller om vi behöver köra en vända till.

Tove Toll