Fredagslista

Glad fredag allesammans! Hur är läget idag? Alltså, jag måste bara säga det: stort tack för den fantastiskt fina peppen som jag fått om gårdagens inlägg om att jag säger upp mig. Det värmer verkligen! Eftersom de här veckan har varit rätt så upp och ner och bak och fram så tänkte jag försöka wrap:a ihop den med Paulinas Fredagslista, häng med!

Tillbakablick:

Veckan har varit omtumlande, hektisk och underbar på samma gång. I måndags spenderade jag kvällen hos en fantastisk vän och fick inte bara en härlig prommis längst med en av Ystads sandstränder utan också dricka bubbel och ha en riktigt mysig tjejkväll. Fantastiskt lyxigt att få göra det på en måndag (av alla dagar) och det gav både styrka och energi till att ta mig an resten av veckan.

Veckans bästa:

Att jag vågade säga upp mig! Det sjuka ruset som steg utanför ens komfortzonen ger ska inte underskattas alltså. Den här hösten har det verkligen känts verkligen som om jag står med tårna över en brant kant och nu, nu har jag tagit sats och hoppat. Det är vansinnigt och jag har ingen aning om hur detta slutar och det är så satans jävla häftigt!

Veckans utmaning:

Har varit att hinna med allt. Men det har gått! Jag har jobbat ikapp alla de där sakerna som låg och skavde på min att-göra-lista och nu ligger jag till och med i framkant igen. Bästa känslan!

Framåtblick:

Alltså. Jag blir så enormt pirrig i hela kroppen bara jag tänker på framtiden nu. I know nothing och det känns verkligen som att möjligheterna är oändliga. Men just nu ser jag mest fram emot måndagen som jag kommer att spendera i Stockholm för att fira ett speciellt födelsedagsbarn.

Veckans-visste-du-att:

48 kvinnor och 833 män har fått Nobelpriset genom tiderna enligt New York Magazine? Jomenvisst. Det innebär att drygt fem procent av alla Nobelpristagare är kvinnor. Ska bli spännande att se vad som bli jämställt först – löneläget eller Nobelpriset?Hur har din vecka varit? Och hur ser planerna ut för helgen?

Jag har sagt upp mig

I Facebookgruppen Frihetsprenörer, som jag är med i, är veckans bloggtema “framtiden”. Det känns väldigt passande eftersom jag i måndags verkställde ett beslut som kommer att få rätt stora konsekvenser för min framtid. Och det är inte utan en hisnande känsla i maggropen jag skriver dessa rader. Det är nämligen så att jag har sagt upp mig. Från min heltidstjänst. Utan att ha ett nytt jobb.

Det har inte varit ett enkelt beslut

Det var inget lätt beslut. Jag har varit på denna arbetsplats i elva år (dvs en tredjedel av mitt liv, gah) så det är klart att känslorna kring detta är blandade. Tråkigt att lämna mina fina kollegor och även om jag ibland slås av ”vad i helvete har jag gjort?!” så är det dags nu. Jag jobbar fram till jul, vilket känns toppen för att kunna göra ett sista årsbokslut.

Sedan har jag absolut ingen aning om vad som kommer att hända. Mer än att det nya året verkligen kommer bli början på något nytt. Jag vet ännu mindre vad jag kommer göra om ett år (som bloggtemat egentligen kretsar kring) och det känns så himla bra.

Möjligheterna  är oändliga och det är en svindlande tanke. Det hade varit roligt om jag kan låta Bossbloggen få den uppmärksamhet som den förtjänar – vilket motsvarar ungefär en halvtidssysselsättning. Vi får se om det går. Det viktigaste är att vara så frisk som möjligt och må bra. Resten ordnar sig. Jag har ett fantastiskt stöd från mina nära och kära så jag känner mig trygg i denna livsförändring som förmodligen kommer bli som de flesta stora förändringar man genomgår i sitt liv: skitjobbig och så jäkla värt det i slutändan.

Hur ser dina framtidsdrömmar ut? Vill du läsa de andra Frihetsprenörernas blogginlägg om framtidsdrömmar? Your Lifestylecoach skriver om hur du kan finna dem medan Jenny Ring och Clara Toll dagdrömmer om vad nästa år kommer innebära för deras olika verksamheter.

Lise-Lotte Björkman Averbo: Chefen med tro på tålamod

Under tiden som jag läste ledarskap och organisation vid Linnéuniversitet hade jag lyxen att få plugga med grymt kunniga personer som redan då var eller har blivit chefer sedan dess. Ni kommer förmodligen att få träffa fler av dem framöver men först ut är Lise-Lotte Björkman Averbo, sektionschef på Skatteverkets personalenhet.

Hej Lise-Lotte, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag är född och uppvuxen i Stockholm och bor med min man som är lärare. Jag tycker om att resa och är fascinerad av människor, både ur ett grupp- och samhällsperspektiv.

Berätta om din karriär!

─ Min resa inom HR började 1995 och jag jobbade först som HR-generalist med allt möjligt. Det var inom telecombranschen där jag blev kvar i 20 år och provade på olika specialist- och generalistroller. Under den tiden gick vi från monopol till global konkurrens så det var stora omställningar där vi stöttade cheferna att ställa om sin personalstyrkor till de nya förhållandena. Efter några yrkesverksamma år ville jag ha mer teori till min ekonomgymnasieutbildning. Samtidigt ville jag inte bara plugga så jag sökte en ledarskap och organisationsutbildning på halvfart distans. Den var bra och det är lättare att förhålla sig och ta upp svåra saker om man har kunskaper kring dem. Medan jag pluggade gjorde jag ett inhopp i IT-branschen men kände att jag ville jobba mer långsiktigt. Därför sökte jag mig till offentlig verksamhet och sedan tre år är jag på Skatteverket.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Idag arbetar jag som sektionschef på Skatteverkets personalenhet där jag har processansvar för organisationens rekryteringsarbete. Totalt är vi drygt 10 000 anställda och vi har en dokumenterad rekryteringsprocess som är gemensam för alla. Men en rekryteringsprocess innehåller många komponenter och den är jag med och utvecklar. Sedan ett år tillbaka tog vi ett beslut att använda oss av en kompetensbaserad rekryteringsmetodik så vi håller på att utbilda våra chefer och ledare i det.─ Mitt dagliga arbete innefattar personalansvar för 15 medarbetare där merparten är rekryterare, personaladministratörer och HR-personal. Kompetensutveckling, hålla dem informerade, lönesamtal, utvecklingssamtal, allt det dagliga som uppstår. Mycket handlar om att lyssna och coacha dem i deras utveckling framåt. Plus budget och ekonomiansvar.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Det var inte något utstakat karriärmål från början utan intresset väcktes när en kvinnlig chef frågade om jag kunde tänka mig det. Sedan har jag gått in och ut ur chefsrollen genom åren. Det är skönt att kunna växla ibland. Ofta blir det prestige i om man är chef eller inte vilket jag tycker är synd. Bäst är om organisationen uppskattar alla roller och att rätt person är på rätt plats i rätt tid. Då behöver det inte bli så prestigefyllt huruvida man är chef eller inte.

Jag gillar situationsbaserat ledarskap. Det gäller att du både kan peppa och säga stopp som chef. Det är inte alltid självklart men viktigt att våga fira framgångar. Ibland är det tydlighet som krävs och det är inte jag som chef som ska ändra på saker utan jag ska stötta medarbetarna till att göra förändringen själva.

Lise-Lotte Björkman Averbo

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Mitt mål är att skapa intresse för uppdraget: varför vi är här? Och att få individens och gruppens kompetens i samklang. Alla ska känna att de förstår varför vi är här och få feedback på hur de kan bidra. Inom HR så är lagar och regler hårdvaran och allt runt omkring mjukvaran. Den senare, och framför allt hur kompetens kan användas på bästa sätt, tycker jag är mer spännande.

Jag trivs när vi ska få en maskin att fungera med de förutsättningar som vi har och alla får bidra med det de är bra på.

Lise-Lotte Björkman Averbo

─ När jag var ny som chef använde jag mer lockande och pockande och hände inget så gjorde jag det själv. Men du kan inte ha för kort tidslinje för det du vill åstadkomma. Allt tar längre tid än vad du vill tro och du behöver ha tålamodet för att låta saker ta lagom med tid. Man märker om vissa behöver mer tid för att det tar lång tid att lära sig de nya sakerna eller om det är personens attityd som sviker. Som chef måste du lösa saker tillsammans med dina medarbetare.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Det viktigaste uppdraget man har är att förmedla olika budskap. Att omvandla styrsignaler och strategier till verksamheten där man är. Inte bara läsa upp powerpointen utan översätta den och göra den så verkligt som möjligt. Vad betyder detta för oss? Det är viktigt både för organisationen men också för individen att alla vet vad man ska göra och hur det ska fungera.─ Att lyssna är viktigt och som intern HR-konsult får man träna på att att inte komma med färdiga lösningar direkt. Du kan inte snabbt tolka det som sägs utan måste lyssna och ställa följdfrågor. Sägs det något mer mellan raderna? Be folk utveckla vad de menar. Ge dig tiden att förstå vad det handlar om. Om någon vill säga något – sätt av rejält med tid så du hinner stanna kvar i den stunden. Var tyst. Våga prioritera om något dyker upp på stående fot. Till exempel om du ska på möte och en medarbetare stoppar dig, bestäm dig direkt om du ska du skippa mötet och stanna kvar eller boka in tid med medarbetaren efter mötet.─ Sedan gäller det att inse att man blir aldrig fullärd som chef. Det kommer alltid dyka upp mysterium. Det var den insikt jag fick mest under utbildningen att det här tar aldrig slut.  Så det gäller att avsätta tid för sig själv att jobba vidare med sitt ledarskap. Hitta sätt att fylla på med kunskap och energi - eller ta en paus då och då.

Våga leda med hjärnan

Idag är det dags för en bokrecension! Närmare bestämt utav en ledarskapsbok som jag fick som pressutskick här för några veckor sedan: Våga leda med hjärnan av Malin Trossing.Mitt spontana intrycket är att Våga leda med hjärnan är intressant, lättläst och snyggt upplagd. Innehållet ger mig både nya kunskaper och perspektiv. Som läsare får du en guidad tur i hur hjärnan är uppbyggd, fungerar och hur du kan använda dess styrkor (och svagheter) till att lära känna dig själv bättre och stärka din roll som ledare.

Några tankar och lärdomar som jag tar med mig ifrån Våga leda med hjärnan:

Hjärnan kan inte skilja fantasi från verklighet Bokens tredje kapitel handlar om hur hjärnan fungerar och vilka grundläggande funktioner den har för att få oss att överleva. Till exempel att urskilja kontraster, identifiera mönster och minimera obehag. Men den princip som kröp in under skinnet på mig var den sista: att hjärnan inte kan skilja fantasi från verklighet. Det känns givet när en tänker på mental träning och hur friidrottare visualiserar sitt höjdhopp innan de hoppar. Men på jobbet ligger oftast fokus på det vi inte gör eller hinner med och det tycker jag är en viktig poäng. Tänker vi på hur stressade vi är – då reagerar kroppen med att bli stressad. Som ledare gäller det att vara medveten om detta och fokusera mer på vad ni gör bra och hur bra ni gör det. Då kan du hjälpa medarbetarna (och dig själv) att minska er stress.Halo-effektenEn term som dyker upp i boken och som är värd att lägga på minnet är Halo-effekten. Den innebär att vi låter en enda egenskap påverka hela bilden av en person och det i sin tur avgör vilka andra egenskaper vi tillskriver hen. Så om vårt första intryck av en potentiell rekrytering verkar vara att personen är ordningsam kan vi dra egna slutsatser om att personen är ärlig, punktlig och noggrann också. Och det utan att ha den minsta aning om dessa stämmer eller ej. Som du nog förstår är det en funktion som kan ställa till det för oss. Framförallt i rekryteringssammanhang om vi inte är medvetna om detta. Då ställer vi inte följdfrågor som bekräftar eller dementerar vilka egenskaper som personen har.Hjärnan jobbar snabbtÄven om vi människor gärna påstår att vi är rationella, tänkande varelser så tycker jag att det är intressant att läsa om hur snabbt vår hjärna styr oss. Till exempel så tar det 33 millisekunder för amygdalan att inte bara läsa av andras känslor och identifiera känslorna. Den får oss också att känna dem. 33 millisekunder! Försök slå det om du kan.

Rekommenderas till:

Alla som vill lära sig mer om hur vår hjärna fungerar och påverkar oss i vardagen. Den är särskilt läsvärd för dig som arbetar som chef. Ett tips är att inte läsa boken i ett svep utan stanna upp med jämna mellanrum och funderar på vad du känner igen i din vardag och inte.

Betyg: 

 

---

Detta inlägg är en recension och därför ej sponsrad. Recensionen speglar mina personliga åsikter och tankar om den omskrivna produkten. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.

Tankar om smink och ledarskap

Hej, hej! Hur står det till denna höstiga måndag? Jag har blivit utmanad, närmare bestämt på Twitter av Clara Toll, om att prata om mina tankar om smink och ledarskap. Ett intressant om än inte helt enkelt ämne när en funderar lite närmare på frågor som varför sminkar vi oss? Och vad det kan få för effekter i arbetslivet?

Utseende spelar roll

Det finns flertalet studier som påvisar att snygga personer anses vara mer framgångsrika eller kompetenta. Och att utseende spelar roll vid rekryteringar. Min spontana tanke kring det är BLÄ. Jag tycker det är genomruttet att människor upplever att deras utseende påverkar deras möjligheter på arbetsmarknaden negativt. Likväl som att ens utseende inte borde ge ett frikort i karriären. Bäst vore det om fokus kunde ligga på kompetenser, vilja, färdigheter och personliga egenskaper i stället.Samtidigt tycker jag själv att det är roligt med både smink och kläder. Jag gillar att klä upp mig och känna mig snygg på jobbet: känner mig ofta mer professionell och kick-ass när jag är fixad. Skillnaden nu jämfört med för tio år sedan (när jag ovetandes satt fast i anorexiaträsket) är att jag idag vet att jag är professionell och kick-ass oavsett om jag har sminkat mig eller inte. Och även om jag inte tycker det är kul att posta bilder när jag är osminkad eller står med hårfärg i skallen så kan jag dra ett djupt andetag och göra det ändå. För jag vill inte bara visa upp en snygg fasad hur bekvämt det än hade varit. Vem vet? En dag kanske jag rent utav känner mig bekväm med det - eller bara skiter fullständigt i vilket. Övning ger ju trots allt färdighet.

Mina sminkrutiner

Men om vi ska återgå till smink och mina sminkrutiner så har jag en grundsminkning jag oftast kör till vardags: ögonbryn, ljus ögonskugga, flytande eyeliner, massa mascara och rouge. Läppar och mouche om jag kommer i håg det. Foundation och puder brukar jag inte behöva (läs: orka) använda mer än i januari och februari när hyn inte bara är blek utan direkt genomskinlig.Jag hade egentligen velat sminka mig mer. Är rackarns svag för både punkrock, goth och rockabilly. Och hoppas på att kunna väva in influenser från dem mer i både mitt smink och min klädstil till vardags i framtiden. Den första anledningen till varför jag inte gör det redan idag stavas m-o-r-g-o-n-t-r-ö-t-t-h-e-t. Den andra är att jag avskyr av tvätta bort smink. Tycker mig inte hitta någon sminkborttagning som verkligen tar bort all make up (tips tas tacksamt emot!). Så varje avsminkning slutar med sminkrester runt ögonen och sminkborttagningsmedel i ögonen. Sådär mysigt. Så vissa dagar låter jag helt enkelt bli att sminka mig innan jag åker till jobbet eftersom jag inte orkar med att tvätta bort det.Måste dock tillägga att jag, även om jag inte sminkar mig varje arbetsdag, är mån om det mitt grundläggande utseende. Vårdar hyn, lägger ansiktsmask, fixar naglarna, färgar håret och ögonbrynen för att slippa lägga så mycket tid på det till vardags. Hade jag kunnat fixa fransarna för att slippa mascaran hade jag lätt gjort det. Jag har bara äkta silversmycken eftersom jag är besegrad av bekvämligheten och bär dem dygnet runt sju dagar i veckan.

Var medveten om strukturerna vi omges av

Så. För att försöka sammanfatta mina tankar om smink och ledarskap. Må vara så att vi alla har fördomar och dömer hundar efter håren - men vi har alla ett ansvar att försöka låta bli att bli styrda av dem. Var medveten om de strukturella mönster som visar att vi hellre anställer någon som är snygg (men inte för snygg). Så kanske vi tillsammans kan träna på att få låta den som vill förbättra eller förändra sitt utseende göra det. Låta den som inte är intresserad av sådant få slippa det. Och låta de som tycker att smink är roligt få utrymme för den kreativitet som det innebär.Hur ser ditt förhållande till smink ut? Skulle du känna dig bekväm med att gå osminkad till jobbet?