Livet som entreprenör

Hej, hej! Hur är det? Med mig är det finemang även om livet som entreprenör bjuder med en på en vansinnesdans utav toppar och dalar. Igår eftermiddag var jag nere på botten eftersom jag fick ställa in eftermiddagens möten och kvällens event på grund av migrän. Efter en natts med bra sömn? Då känns ALLT lättare igen. Känner mig som en ny människa, haha.

Livet som entreprenör

Vem sa att vägen till Rom var rak? Inte jag i alla fall. Dagen idag har i alla fall handlat om ha möten. Spännande och matnyttiga sådana som eventuellt kan leda till roliga saker i framtiden. Vi får se vad som händer och sker. Men jag måste verkligen säga det: att om du har en dröm som du vill förverkliga... Vänta inte på att det perfekta tillfället ska uppenbara sig. Våga skicka i väg det där mejlet som får det att hisna i maggropen. Ring det där telefonsamtalet. Säg drömmen högt. Det kan leda till att den blir sann betydligt snabbare än om du väntar på att bli upptäckt.Det är precis det jag har gjort, vilket har lett till dagens otroligt trevliga och inspirerande möten. Vad som händer sedan har jag ingen aning om men det lär vi ju bli varse. Jag fortsätter förverkliga min dröm ett steg i taget.Har du något som du drömmer om och som du skulle vilja förverkliga? Vill och vågar du dela med dig av den? Och är någon annan som känner igen sig i bilden ovan över entreprenörslivets berg och dalbana?

Ledarskap och organisation - en universitetsutbildning för chefer

Fråga:

"Kan du inte skriva lite om vad som ingår i din utbildning? Nyfiken på vad som i den akademiska världen klassas som “obligatoriskt” för en ledare."/ Lina

Ett litet urval av all kurslitteratur som jag har läst under alla dessa år, hähä.

Svar:

Självklart, absolut och givetvis kan jag göra det! Det är flera av er som har undrat vad jag det är jag pluggar för något och vad som ingår i utbildningen. En hel del är det kortaste svaret men vi ska såklart inte nöja oss med det.

Ledarskap och organisation - en universitetsutbildning för chefer

Ledarskap och organisation är en universitetsutbildning på 180 högskolepoäng och ges ut vid Linnéuniversitet i Växjö. Den är på halvfart och semidistans eftersom en ska jobba heltid samtidigt som man pluggar. En del är redan chefer, en del vill blir det och andra är som jag: bara väldigt intresserade av ämnet. Det innebär 1. att det är vansinnigt intressanta klasser eftersom alla har erfarenhet av ämnena som avhandlas. 2. att den är rätt så tuff att läsa och att det är många som hoppar av eller pausar på vägen eftersom livet kommer emellan.

Som för mig. Jag började läsa den 2009 och då var ett av antagningskraven att en skulle ha jobbat heltid i minst fem år för att bli antagen (det hade inte jag men jag lyckades tjata mig in ändå). Sedan läste jag de första fyra åren, under det fjärde året blev jag sjuk och det är därför jag började läsa det igen nu i höst. Efter vårens uppsats kommer jag alltså att få motsvarande en högskoleexamen inom ledarskap och organisation. Sedan kommer jag att läsa två års sociologi för att få en kandidat i sociologi med specialisering mot ledarskap och kommunikation.

Det har blivit många sena kvällar och långa helger i skolbänken, jag ska inte hymla med det. Samtidigt är det också värt det just för att en får förankringen i forskningen och arbetslivet på samma gång!

Vad har vi läst?

Under åren som gått så har vi till exempel avhandlat kurser inom ämnena: ledarskap i samverkan, gruppsykologi, socialpsykologi, samtalsmetodik, arbetsrätt, personalekonomi, strategiskt ledarskap, strategisk omvärldsbevakning, IT-politik, kvalitetsarbete och administration. Plus ett gäng olika projektarbeten och metodikkurser. Väldigt grundläggande ämnen med andra ord vilket har varit och är en väldigt bra och trygg grund att stå på.

Den största skillnaden mellan denna utbildning och andra som inte är via ett universitet är definitivt den vetenskapliga förankringen. Den litteratur som vi läser här grundar sig snudd på endast i forskning, vilket ger den ett helt annat perspektiv än ledarskapslitteratur som är skrivna av managementkonsulter. En studie i skolan är inte en marknadsundersökning utan det är en forskningsstudie som har blivit vetenskapligt utförd och granskad. Med litteraturen som grund skriver vi sedan bara hemtentor som i princip bara skrivs utifrån verkliga verksamheter, antingen de vi själva jobbar inom eller andras företag.

Så nu i höst har jag först analyserat mitt egna strategiarbete utifrån teori i ämnet, men också hur jag arbetar med administration samt omvärldsbevakning. Superintressant och utvecklande som sjutton. Även om det ibland också är sjukt kämpigt.

Besvarade det din fråga någorlunda? Säg till annars så utvecklar jag det vidare i kommentarsfältet. Och kan inte ni läsare berätta om vilka ledarskapsutbildningar ni har gjort? Vore superintressant att höra!

Alla vill inte vara chef

En fördom som jag ibland möter är att chef är något som alla borde vilja bli. Att det är nästa naturliga steg i karriärstrappan. Men är det verkligen det? Och måste man vilja vara chef? I mitt tycke är svaret nej och nej. Att vara chef är ett jobb precis som alla andra jobb med sina för- och nackdelar och nej, alla måste inte vara chef. Alla måste heller inte vilja vara det och det är helt okej, man kan vara intresserad av ledarskap ändå.

Alla vill inte vara chef

Om man är osäker kan det du däremot vara bra att testa på det. En som har gjort det och insett att hon nog inte vill bli chef igen är Sofia Marklund som idag driver träningsbloggen FitnessFia. När hon var 25 år så arbetade hon inom kommunen, skrev verksamhetsrapporter och satt med i ledningsgruppen när hon blev chef för första gången.

Berätta! Hur gick det till?

− Det skapades en överbliven grupp av personer som hade administrativa tjänster där jag var den som hade den högsta funktionen. Alla i gruppen hade olika chefer fastän man jobbade ihop så vi var på många sätt chefslösa i vårt gemensamma arbete. Så jag gick helt enkelt in till min chef och bad om att få leda den gruppen, säger Sofia Marklund.Under rekryteringskampanjen så blev hon tillförordnad chef över en grupp om tio medarbetare där de flesta var äldre. Själv var hon ung och driven i kommunal verksamhet med medarbetare som hade skött sitt som de själva ville under en längre tid.− En kvinna kom till och med fram och sa ”du kommer aldrig bli min chef”. När jag frågade varför så berodde det på att jag var för ung och oerfaren. Det tog ett tag men efter en tid så accepterade hon mig och jag insåg då att det inte var personligt mot mig. Hon var nog bara rädd för att jag skulle lägga mig i och detaljstyra hennes jobb, säger Sofia Marklund.Sofia Marklund berättar att det lättaste momentet trots allt var att få förtroende i gruppen eftersom de såg ett värde i att vi var en grupp som skulle börja jobba med gemensamma mål:− Det fanns en tacksamhet att jag blev chef, jag är en problemlösare av naturen så släng något jobbigt på mig så tar jag det. Jag inte heller konflikträdd och det tyckte medarbetarna var skönt och gav dem ett stort värde för dem.

Vad upplevde du var det svåraste med chefsjobbet?

− För att vara chef behöver man ha två personer i sig. Du ska vara driftig, lösa problem och konflikter men också vara en omvårdande person. Jag en medkännande person men är samtidigt mer resultatinriktad än relationsinriktad så i jobbet är inte de mjukare värdena den arbetsuppgiften jag väljer först. I den här gruppen som hade genomgått stora förändringar och var lämnade åt slumpen under ganska lång tid med stor osäkerhet mådde många dåligt och det tyckte jag blev svårt att hantera. Framförallt när jag upplevde att jag inte hade tid avsatt för att vara chef för att man skulle göra sitt vanliga jobb samtidigt som man hade chefsansvaret.

Hur gick det sedan?

− I slutändan så fick jag inte jobbet vilket var en jättestor besvikelse då. Men jag hade ändå börjat inse att chefsrollen ändå inte var något för mig. Idag hade jag nog varken tackat ja eller sökt det eftersom jag trivs bäst med att vara min egen chef endast.− En vän till mig, som är en bra chef och gillar att vara det, sa en gång till mig att det generellt finns två typer av människor, ägg och plommon. Enligt honom är de flesta människor som blir chefer av typen ägg. Hårda på utsidan men mjuka på insidan, vilket gör att de till synes klarar av jobbet bra men på insidan kanske lider. Han menade att de bästa ledarna är plommonen, de som är mjuka på utsidan och kan ta människor, men samtidigt som har en stabil hård kärna. Jag tror att det ligger lite i det och jag är nog lite för mycket ägg, haha.

Vad tycker du? Måste alla vilja vara chef?

− Verkligen inte! Jag har träffat en del chefer sedan dess som är direkt obekväma där de är. Samtidigt vill de inte göra något annat eftersom de tror att det är negativt att kliva ner från chefsrollen. Men vad är poängen med en chefstitel om man inte trivs eller är lämpad för det?

Vad vill du skicka med till de som undrar om de vill och kan jobba som chef i framtiden?

− Att man inte ska vara rädd för att ändra sina val. Det finns nog rätt många uppfattningar och föreställningar om hur det är att vara chef och hur man borde vara för att bli det. Men man måste inte vara chef för att bli lyckad i sitt arbetsliv och att du inte ska vara rädd för att ändra dina val, säger Sofia Marklund och fortsätter:− Om du inte vet om du har det eller inte: våga prova! Jag lärde mig så mycket från perioden som jag var chef och jag ångrar ingenting. Det var ett billigt pris att betala för så all den livserfarenhet som jag fick.Vad säger du som läsare? Är du en av dem som är intresserad av ledarskap men samtidigt inte är intresserad av att bli chef? Dela gärna med er av era tankar och erfarenheter. Och berätta, känner du igen dig som ett ägg eller plommon? Haha!

Så fixar du nytt jobb efter att du fått sparken

Igår diskuterade vi hur man kan hantera att man har fått kicken och jättestort tack till er som har delat med er av era erfarenheter om det. Nu är det dags för fortsättningen. Närmare bestämt i form av några do's and dont's som hjälper dig när det är dags att uppdatera CV:t och ge sig ut på arbetsmarknaden igen. Så får du nytt jobb efter att du fått sparken!

Don't

Skvallra i onödan

Att skylla ifrån dig eller hänvisa till den före detta chefen som "idiot" eller något annat mindre smickrande kommer inte hjälpa dig ett dugg. Så även om det har skurit sig med ditt gamla jobb och ni har en olöst konflikt: låt bli att skvallra. Hur du pratar om dina förra arbetsgivare kommer att lämna ett avtryck hos den som lyssnar om dig själv. Om ditt beteende, dina värderingar, om hen tror att du talar sanning eller inte och så vidare.Så sköt det snyggt och notera samtidigt att jag skrev onödigt skvaller. För vi pratar alltmer om företagen som vi är anställda hos och allteftersom arbetsmarknaden blir trängre blir det än viktigare för företagen att vara sjysta och leva sina värderingar. En del information (som ju skvaller är i grund och botten om än sanningshalten kan variera) kan också vara viktig att vara öppen med. Till exempel om en arbetsgivare systematiskt inte förlänger provanställningar i samband med graviditet etcetera.

Slå ner på dig själv

Att bli avskedad kanske inte händer alla - men du är långtifrån ensam och så länge du inte har gjort något brottsligt, oetiskt eller har skadat andra behöver du inte heller skämmas för det. Gå igenom vad som har hänt och ta i stället med dig alla lärdomar som du fått, bra som dåliga, in i det nya jobbsökandet. Ett jobb är ett jobb och ibland så går helt enkelt bara saker fel.

Skriv ut varför du lämnade ditt förra jobb

Du behöver aldrig skriva ut varför du lämnade ditt förra arbete i nästa jobbansökan. Fokusera i stället på det som du har gjort i positiva ordalag precis som om du skulle ha ett jobb idag. Har du ett glapp i CV:t? Låt det vara så. Det måste inte följa någon kronologisk ordning. Välj i stället ut de uppdrag som är relevanta för tjänsten som du söker.

Do

Säkerställ dina referenser

Om du inte har lämnat ditt senaste arbete av fri vilja, eller hade en dålig relation med den förra chefen, kan det bli extra viktigt med referenser. Framförallt om den nya arbetsgivaren befinner sig i samma nätverkskretsar eller bransch som du var i innan.

Förbered vad du ska berätta

Har du gjort hemläxan som vi pratade om igår när det gäller att analysera vad som egentligen hänt och vilka lärdomar du tar med dig från din förra anställning? Om ja, bra. För då blir den här punkten oändligt mycket lättare. För ju tryggare som du kan ge ett insiktsfullt svar till en som ställer frågan "vad hände?" desto fler pluspoäng kommer det att ge dig.Berätta inte hela historien och gå inte in på detaljer eller vem som gjorde vad. Var i stället tydlig och ärlig med vad som gick snett och vad du hade gjort annorlunda om du hamnade i liknande situation idag. Är du ledare blir det extra viktigt att du erkänna ditt ansvar och göra det snyggt eftersom det kommer att hjälpa dig landa det nya jobbet!

Prata med ditt nätverk

Våra nätverk är så viktiga, både på det personliga planet men också det yrkesmässiga, och det är när det blåser som kallast som du behöver andra runt omkring dig. Så prata med personerna i ditt nätverk. Släpp in dem bakom fasaden, be om hjälp och be om råd. Det kan dyka upp möjligheter och idéer som du inte har tänkt på förut. Vilket också är ett viktigt steg i att få ett nytt arbete eftersom åtta av tio jobb idag tillsätts genom... Nätverkskontakter.Har ni som läsare några andra tips eller erfarenheter att dela med er av? 

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?

Hjälp, jag har fått sparken!

En av er läsare har bett mig att skriva om det här med att få sparken. Går det att komma över det? Hur? Och man väl gör det: hur gör man då när man ska söka nytt jobb? Och eftersom er önskan är min lag och det är två otroligt viktiga ämnen så är det självklart att vi pratar om dem med. Dock har jag behövt dela upp dem i två delar för annars hade detta blivit en halv roman. Så här kommer den första delen som handlar om efter det har hänt och när en befinner sig i "hjälp, jag har fått sparken!"-fasen.

När du har fått sparken

Den formella termen har fått sparken är ju att man har blivit avskedad, något som man sällan blir på stående fot här i Sverige. Men det händer och ibland är det fullt berättigat, andra gånger är det inte det, och oavsett vilket så är det ofta väldigt skamfyllt. Framförallt för den som blir avskedad men också den som genomför avskedandet och företaget.

Känn efter och bearbeta

Om du kan och inte har pressen på dig att du måste söka ett nytt jobb i morgon: ta dig tiden för att bearbeta vad som hände. På många sätt så påminner relationen till vårt arbete om personliga sådana och det kan göra riktigt jävla ont om de brister eller om de inte blev som tänkte oss dem. Och det är helt okej! Man får vara arg, frustrerad, skamsen, skyldig och inte minst sorgsen och det tar tid att gå igenom de olika känslostadierna som en kris ofta innebär. Ju hetare känslorna är desto svårare är det att kunna tänka i lite mer objektiva banor. Men så snart de börjar svalna (för jo, även om det tar minuter eller månader så kommer de att göra det till slut) är det en god idé att gå in fasen av bearbetning.

Vad hände egentligen?

Ju närmare i tiden vi är en händelse desto svårare är det ofta att se den objektivt. Och inte ens med lite distans är det alltid så lätt att granska saker som hänt en kritiskt. Men en viktig del är att försöka förstå vad det var som hände egentligen. Stöd och support är det vi oftast behöver och vill ha men ta också hjälp från andra som kanske har sett ditt arbete ur en annan synvinkel. Har du någon mer avlägsen kollega som stått lite utanför? Fråga hur hen har uppfattat situationen?Försök sedan lägga ett pussel. Hur beskriver andra situationen respektive hur ser du på den? Ligger de upplevelserna nära varandra eller finns där avgrundsdjupa skillnader? Går det att se någon eller några förklaringar till hur det blev som det blev?

Vilket ansvar ligger hos dig?

Givetvis finns det händelser i livet där individer bara drabbas, exempelvis när olyckor sker eller andras agendor eller politiska spel offrar oskyldiga. Men granska dig själv ändå. Vilket ansvar bär du för händelserna som ledde till att du blev avskedad? Fattade du felaktiga beslut? Hurdan var ditt ledarskap? Även om handlingar görs med välmening kan de ändå resultera i dåliga effekter: så passa på medan du har de objektiva glasögonen på och var lite självkritisk. Om det här hade varit en film, vad hade du velat säga åt huvudkaraktären att göra annorlunda?

Vad kunde du gjort bättre och annorlunda

För det är så oändligt mycket lättare att vara efterklok. Så passa på när du har en händelse relativt nära i bakspegeln och var det. Vad kunde du ha hanterat bättre? Vad borde du ha gjort annorlunda?Att vara snäll mot sig själv innebär nämligen inte alltid att klappa sig själv (eller andra) medhårs. Var sjyst mot dig själv på genom att ta på dig de här kritiska glasögonen så att du kan göra bättre i framtiden. Sedan handlar det inte om att du ska späka dig med dina misstag eller älta dem i den oändliga. Ingen av oss är perfekt. Ingen gör alla rätt. Inte heller du. Frågan är om du är snäll nog mot dig så att du kan lära dig av dina misstag?

Ett jobb är bara ett jobb

En del av oss förknippar hela sin identitet med sitt arbete. Vilket är en del av strukturen som upprätthåller vår arbetsmarknad: för vilka är vi om vi inte jobbar? Rätt fantastiska människor ändå skulle jag vilja påstå - men då har jag också gjort en resa där en av mina viktiga insikter var att livet inte går ut på att jobba. För till syvende och sist vill jag ändå skicka med dig det: ett jobb är bara ett jobb. Vad du jobbar med kanske säger något om dig som person men det behöver inte vara den du är.Nästa steg är att börja blicka framåt och börja leta efter ett nytt jobb och bloggartikeln om prick det kommer att publiceras i morgon förmiddag!Tills dess, har du någon gång blivit avskedad av arbetsbrist eller någon annan anledning? Hur var det? Jobbigt eller lätt? Jag har själv inte varit med om det så hade varit intressant att få ta del av era erfarenheter! 

---

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!Du följer väl Bossbloggen på Facebook, Instagram, Bloglovin’ och Youtube?