Det är dags att syna ytterligare ett viktigt ledarskapstema i sömmarna, nämligen gränsen mellan att vara personlig eller privat som ledare. Genom att lära känna varandra på jobbet så bygger vi starkare relationer med varandra och det kräver att du också delar med dig av dig själv. Men om den ena ytterligheten är att vara en iskall robotchef och den andra är att vara en alltför påstridig blodigel: var går gränsen mellan de två? Vad är viktigt att tänka på och vad bör du undvika att göra som chef?

Det finns säkerligen en uppsjö av olika definitioner av att vara personlig respektive att vara privat som chef och på jobbet. Men min tanke är att:

Privat = information och händelser som inte tillför dina kollegor och medarbetare, din arbetsplats eller din yrkesroll något om du delar dem. Tvärtom är det saker som du antingen behåller för dig själv alternativt delar med dina nära och kära.

Personligt = information, händelser, anekdoter som kan berika era relationer eftersom du hjälper människor omkring dig att lära känna dig bättre.

Läs mer: Kompis och chef på samma gång

Don’t! Glöm inte heller bort att vi har alla har olika definitioner av vad som är personligt och vad som är privat. Det du ser som allmän information kan uppfattas som ovan av mottagaren. Bild: Robin Higgins från Pixabay 

Don’t

Ignorera skillnaden mellan att vara personlig och privat

Ett vanligt misstag är att inte reflektera över eller göra någon skillnad på att vara personlig eller att vara privat och det leder ofta i sin tur till en av de två ytterligheterna: antingen så blir en alldeles för personlig eller alldeles för privat.

Att vara för personlig och dela med sig av (eller få) information som vi inte vill ha om varandra kan leda till att vi inte känner oss obekväma med varandra. Alternativt att vi uppfattar den som är för personlig för oprofessionell. Att vara för privat kan i gengäld också skapa en känsla av otrygghet och det kan bli svårt att få tillit till varandra om chefen inte delar med sig av någonting som påvisar sin mänsklighet.

Glöm bort företagskulturen

Alla arbetsplatser har olika företagskulturer som präglar hela organisationen. Alltifrån hur ni arbetar, hur ni pratar om och på jobbet, hur ni umgås och vad som är “okej” och inte att göra, tycka och säga. Vissa är mer personliga och familjära medan andra är mer formella och hierarkiska. För dig som ledare är det alltså inte bara viktigt att lära känna just er företagskultur utan också komma ihåg att ni inte bara påverkas av den – ni skapar och upprätthåller den med, i och genom ert dagliga arbete.

Detta innebär alltså inte att du måste göra som alla andra i organisationen. Tvärtom. Det finns många organisationer som hade tjänat på ett mer personligt och mer medmänskligt ledarskap. Men det är viktigt att ha med organisationens behov och nuvarande kultur i bakhuvudet som ledare.

Gör en copy paste

Givetvis finns det mycket att lära sig av hur andra ledare arbetar och drar sina gränser mellan att vara personlig och privat. Men! Eftersom vi alla är olika är det dumt att göra en cope paste och försöka anamma någon annans ledarstil rakt av. Reflektera över var dina gränser går mellan att vara privat och personlig. Vad är du bekväm med att dela med dig av och inte på jobbet? Hur vill du vara som ledare och vilken organisationskultur vill du att du och personerna i ditt team ska ha?

Genom att lära känna dina egna gränser så kommer du bli tryggare i din ledarroll och kunna bygga mer genuina relationer med människorna som du arbetar med och leder.

var går gränsen mellan att vara personlig eller privat som ledare? Och varför bör du vara personlig men inte privat?
Do! Var intresserad av personerna som du arbetar med. Är du inte det? Då kan det vara läge att fundera på om du ska jobba som något annat än chef. Bild: Pexels från Pixabay

Do

Var personlig – inte privat!

Du har så mycket att tjäna på att vara personlig som ledare – bättre relationer ger i regel högre engagemang bland medarbetarna vilket i sin tur ger bättre resultat. Robotchefer kommer att vara sönderrostade i framtidens arbetsliv där ett medmänskligare ledarskap råder och motsatsen… Ja, de lär inte heller ha särskilt mycket utrymme att röra sig på. Var medveten om skillnaden mellan personlig och privat och våga vara det senare genom att…

Bjuda på dig själv

Våga bjuda på dig själv, den du är, livet du lever, misstag du gör eller anekdoter. De flesta av oss tycker det är roligare och enklare att arbeta med personer som vi känner eftersom vi känner oss tryggare med varandra.

Respektera både dina och andras gränser

Precis som du inte kan tvinga andra att dela med sig av saker som de anser vara privata behöver du inte heller dela med dig av saker du inte är bekväm med. Genom att lära känna var dina gränser går kommer det att bli lättare att hitta din balans i att vara personlig. Och respektera både dina egna och andras gränser när det kommer till personlig integritet. Är du någon gång osäker på var någon annans gräns går?

1. Rannsaka dig själv om det du undrar är any of your business. Om det inte är det – låt bli att ställa frågan eller ta upp diskussionen.

2. Om det är en för arbetet relevant fråga/samtalsämne: stäm av om det är okej att prata om eller inte. Berätta varför du anser det vara relevant och ha en diskussion om det. Då visar du respekt för andras integritet.

Vad säger du som läser? Har du någon gång upplevt en ledare som befinner sig i någon av dessa ytterligheter? Hur gör du själv för att balansera gränsen mellan att vara personlig eller privat som ledare? Dela gärna med dig!


Tyckte du om detta inlägg?
Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det!