Tjejnyår, måste-läsning och pirr i stora lass

Hejsan! Hur är läget med dig? Med mig är det fint! ÄNTLIGEN är jag typ frisk från min evighetsförkylning tack vare förra veckans fasciamassage, jag har fått mitt livs första riktiga löpardojor som kanske ska invigas idag (lär väl orka hasa trehundra meter innan lungorna kollapsar) och inleder arbetsveckan med att vabba och jobba om vartannat.

Känner redan att en springtur känns som en jättegrej, har knappt gjort det alls sedan jag stukade foten för ett och ett halvt år sedan och den har gjort ont fram tills nu i sommar. Men eftersom det verkar bli svårt att hinna med att börja rida i höst som jag först tänkte känns detta som ett rimligare projekt att implementera.

Ett svep med lite allt möjligt:

• En av de bästa reklamsatsningarna jag sett på ett tag är Liptons samarbete med Sandra Beijer inför tjejnyåret, jag gillar när det märks att någon har tänkt och detta är bara för klockrent claimat. Att jag själv sedan inte är redo för hösten är en helt annan femma.

• Sara Rönne levererar alltid extremt intressanta och klockrena omvärldsspaningar och hon har briljerat igen med sitt inlägg om Nonnamaxxing och Cottagecore men också om hur nästa statusmarkör är mening - jag ser dessa linjera klockrent med strömningarna inom arbetslivet:

• Det är en ny generations, men mest versions, ledarskap som efterfrågas alltmer eftersom vi vill ha meningsfulla arbetsliv. Än färre är beredda att offra hälsan för jobbet samtidigt som arbetet ska möjliggöra livet vi vill leva. Fler vill ha mer och en del av de som har medel maxxar livet och ska leva så länge de bara kan. Lägg till en hyfsat stor arbetslöshet, svår konkurrens om jobben (där nätverksrekrytering blir “lösningen” på hur det hanteras) samtidigt som arbetsgivare larmat om kompetensbrist i mer än fem års tid.

  Vart är vi på väg egentligen? Förhoppningsvis mot nya sätt att arbeta och leva på! Definitivt nya sätt att leda på eftersom fler och fler, än mer i de yngre generationerna, önskar, prioriterar och väljer annorlunda av och i vårt arbetsliv.

Själv njuter jag, alltså verkligen n-j-u-t-e-r av, pirret av att se något hända som jag väntat på och längtat efter - det är är samma förväntanspirr som att se chilin gro alltså. När man inte vet hur det blir eller vad som kommer att växa fram först men känner trygg i att det blir bra oavsett vilket. Fint värre! Och jag lovar, så snart jag kan kommer jag berätta mer detaljer. Är ju så trist att hinta om kuligheter men de behöver komma på pränt innan jag berättar mer.

I höst behöver jag:

• Extra mycket struktur för jag ska jobba mycket och då göra det smart

• Fortsätta lära mig mitt nya språk (vilket jag behöver göra mer diciplinerat)

• Träna det som går när jag inte åker på förskolebacillerna

• Leva familjeliv fullt ut och till det verkar det som att vi också ska…

• Lägga till renovering. Baha. Det stora jag har sagt att jag väljer bort eftersom dygnet bara har tjugofyra timmar. Men it’s time. Det behöver göras såatteh…

Går detta göra på ett hållbart sätt? Absolut! Med lagom emotionell distans, mycket struktur, maximalt med upptäckande mindset, min ständiga prioritering av basbehoven och se till att fortsätta njuta av allt smått tänker jag att det borde göra det. Så vad gör vi? Nu kör vi!

Snuvad på min augusti

Det är inte lönt att gråta över spilld mjölk sägs det och samtidigt mår man ofta lite bättre om en får svära av sig då och då. Så om vi kör ett koncentrat bölande i en kort stund, kan det hjälpa? Vi testar.

Jag har legat sjuk i helgen och är nu inne på fyra plus veckor som förkyld. En, kanske två, envisa virusinfektioner konstaterade läkaren och jag har fått till mig att är inte otroligt att det är något Covid-variant som slagit hårt mot många andra i sommar just för att den sätter sig på luftrören, är sjukt seg att bli frisk från och bjussar på en hjärndimma som kommer och går. Och jag mår ändå hyfsat stundtals men när jag inte gör det är jag utslagen (eller ja, så utslagen en nu kan vara som småbarnsförälder) och nu förra veckan började det faktiskt äta lite på mig mentalt. Jag känner mig snuvad på min augusti! Det här var ju m-i-n månad där jag skulle få utrymme att njuta av både jobbet och sommaren, ha några viktiga jobbnedslag och samtidigt mycket tid för att omvärldsbevaka, analysera och reflektera lite extra. Jag har förvisso varit bra nog att kunna göra de där stora jobbgrejerna (hurra!) men allt det andra njutiga? Nopes. Niet. Icke.

Såhär tänkte jag mig att känslan skulle vara i augusti…

… och mer såhär blev det!

Så lite sur är jag just nu. Eller ja, var för jag känner faktiskt att humöret håller på att vända igen. Det är ingen allvarlig sjukdom. Jag har gjort några roliga saker trots allt. Och även om jag atm är dränerad som en uttorkad liten svamp som då och då kommer på sig själv med att dagdrömma om två veckor utan mobilen själv på en kurort är läget vad det är och livet är som tur var fint ändå.

Pjuh, erkänner att nu hade det känts lockande att bara ta bort all den här texten och vara optimistisk och peppad igen men nä, den får vara kvar. Du som läser kan antingen få träna på att läsa någon annan gnäll utan att låta det påverka dig (en nödvändig skill för alla chefer att öva upp!) eller kanske låta det få nyansera bilden du har. Av mig eller hur en ska vara om man jobbar med det jag gör. Alternativt så går du bara vidare med din dag! Jag vill oavsett vilket tacka dig för att jag fick svära av mig, det var väldigt välbehövligt och gjorde min dag lite lättare. Tack så ses vi snart igen!

April 2026

Du vet ögonblicken efter en spurt när en stannar, kippar efter andan och försöker komma ifatt sig själv? Det var april. Och ja, efter att jag stannat upp sprang jag vidare om än lite långsammare.

Månadens sedda:

Har inte tittat på något! Tro det eller ej men anledningen till det hittar du två rubriker ner.

Månadens musik:

Har lyssnat på en galning på låten Kyiv, mäktig som tusan är den. Och videon? Otrolig.

Månadens spel:

Gick från Star Dew Valley och trillade rakt ner i Pokopia-hålet… Damned vad mycket jag har spelat om kvällarna. Har typ varit besatt? Bara röjer och bygger och ja, känner mig världsförbättrande. Insåg i helgen att det är samma energi som jag har i vår trädgård och med vårt jus just nu men utan den fysiska ansträngningen.

Månadens godaste dryck:

En kall Cola i trädgården en solig, solig dag.

Mycket Skåne-körning har det blivit och ett av alla event var på The Culinary Farm här i Höör. Ett fantastiskt ställe där jag lärde mig massor som jag inte visste innan om odling och att driva småskaligt jordbruk i Sverige.

Månadens grönsak:

Den här månadens grönsak var aubergine och njä, här har jag inte riktigt lyckats. Har grillat den två gånger och det är allt. I gengäld tyckte jag den blev kanon att grilla när jag delade den i kvartar och marinerade den. Men får nog göra den igen någon gång framöver för det finns mycket kvar att lära mig!

Månadens godaste mat:

Årets första grillningar var otroliga! Men godast, och snyggast, var ändå sushin jag åt ute med mina brudar. Fantastisk var den.

En annan guldklimp var att jag körde förbi Stefan Paulssons och att de hade kvar brödet min svärmor brukade köpa till mig. Lika gott som jag mindes det och det föll både en och två tårar när jag åt första skivan.

Månadens sysselsättning:

Även om det varit lugnare jämfört med mars har det varit ett extremt tempo jobbmässigt och privat. Jättemycket jobb, vi fortsätter spendera minst en halvdag i veckan på sjukhus, slutprov i lettiskan och massa andliga lärdomar som behövt sin plats.

Månadens oväntade: 

Gick på kickbox-tävling och blev överraskad över hur kul det var. Mycket väntan för få minuters insats (finns det någon sport där det inte är den ration though?) men skoj och sedan dess har vi hunnit få en liten här hemma som tränar “knickboxning” som sin morbror ♡

Minns tyvärr inte namnet på stället i Helsingborg som levererade detta magiska i skrivande stund men jag kommer definitivt besöka dem igen.

Månadens höjdpunkter: 

Jobbförfrågningar som gjort mig glad, podden har pusslats ihop till en helhet som jag är väldigt nöjd med, ett nytt uppdrag som dragit igång och att få besked som jag väntat på även om de inte blev vad jag trodde.

Också mycket familjehäng och att vi börjat röja upp i trädgården, massor har vi gjort och det är så tacksamt för det syns så stor skillnad för varje liten grej.

Månadens bottennapp:

Fortsatt mycket migrän och ett läkarbesök om den som gav nada. Läkaren var helt uppenbart ointresserade av att stötta upp i detta men proverna såg bra ut så får fortsätta mig själv genom detta. Det har ändå gått på rätt håll så jag tror det blir bra så småningom.

Månadens bästa beslut:

Att se situationen för vad den verkligen är och förhålla sig till det. Nu behöver jag bara hitta en alternativ väg framåt istället för vad jag trodde det skulle bli.

Månadens bästa inköp:

Utöver fasciabehandlingen? Är ändå den jag investerar mest i nu och den mosar mig samtidigt som den också gör enorm skillnad varje gång. Nummer två får väl vara ledarskapsböckerna då för jag vill ha ett läsande liv.

a data-flickr-embed="true" href="https://www.flickr.com/photos/142906276@N05/55272156862/in/dateposted-friend/" title="Book">

Hur mysig den här stunden var på en skalla från ett till tio? Elva!

Månadens påminnelse:

Sluta jämföra dig med andra. Ingen resa är den andra lik.

Månadens klädesplagg:

Det nyaste tillskottet i garderoben: en tyllkjol som jag köpte av Tess som syns på den första bilden i det här inlägget.

Månadens bok:

I Bossbokklubben har vi läst Snällast vinner och utöver det har jag läst It starts with WHY, from good to great och svänghjulseffekten för en klients räkning. Intensivt även där och nu måste jag börja publicera bokrecensionerna för nu börjar de blir många på högen.

Månadens favoritinlägg: 

Artikeln där Linda Björk bjöd på massa matnyttiga tips om hur du kan använda LinkedIn om du vill bli chef!

Ignorera bildkvaliten här, tog ett foto av en slide som Tobias Billström delade på Lunds Grand Prix med potentiella framtidsscenarios. En grymt intressant dragning i stort!

Månaden i en mening: 

Ur askan in i elden.

Känslan nu när den är över?

Som att jag nästan hunnit hämta andan fast inte helt?

Vad tar jag med mig?

Fokusera på det som blir gjort, inte det som borde behöva göras.

Liven vi lever

Förutom att det har varit extrema mängder jobb den här veckan har jag också hunnit filosofera mycket. En del av mitt jobb och liv som både är ett intresse liksom nödvändigt vattenhål och jag är alltid nyfiken. Vad händer här? Och vart är vi på väg?

Den här veckan har två olika händelser varit extra katalyserande för tankeverksamheten och båda har satts i rullning av två (av mina många) entreprenörsförebilder och sedan misstänker jag att den senaste tidens dödsfall har spelat in med. Livets skörhet framträder trots allt tydligare när döden är närvarande bland kulisserna.

Först ut av entreprenörsförebilderna var Madeleine Rybeck som intervjuade mig till sin podd Kvinna 40+ där vi pratade om det här med att kombinera karriär och familjeliv - går det att göra både och? Ja, tänker jag och önskar att jag tryckt ännu hårdare på att man kan jobba hållbart på riktigt även om det kräver både sin ansträngning och avspänning på samma gång.

Sedan läste jag Krickelins inlägg och kommentarsfält om hur våra inre barns röster tystnar respektive tystas ner under dem sociala civiliseringen även kallad uppväxt.

Och vet du? Jag är så evinnerliga less på alla dessa sociala konstruktioner - som såklart å ena sidan är nödvändiga för att vi som samhälle ska fungera men som å andra sidan också fortsätter göra oss illa på olika sätt.

Åsikterna om hur andra lever sina liv. Hur man ser ut eller hur man identifierar sig.

Fnysanden om hur man inte kan göra det ena eller varför inte hela friden inte alla går samma eller liknande väg som man själv har gjort.

Frustration över andras okunskap, omedvetenhet eller oförstånd.

Illamåenden över andras gränslöshet som samtidigt också tillåts även om kliven över gränsen inte borde ha skett från första början.

Vad fan liksom. Om det inte skadar någon annan - låt folk få leva som de vill. Vara som de vill. Jobba och se ut som de vill. Låt oss mötas i respekt och med omtanke istället för misstänksamhet och misstro.

Liven vi lever är allt vi har och det är fan för kort för att göra något annat än att försöka upplevas och njutas av - samtidigt som vi behöver göra det bättre för fler. Och det sista tror jag ändå är det viktigaste av allt för den lilla bisatsen rymmer det som många saknar. Meningsfullheten och syftet utanför oss själva. Det som också ger gemenskapen, sammanhanget och glädjen. Vi dör alla ensamma men vi kan leva tillsammans tills dess. Och finns det någon bättre gåva att ge våra barn än en värld och en mänsklighet som mår lite bättre för varje generation? Jag tror inte det. Eller?

Lite allt möjligt

Min andra vecka av slow starting är här! Den förra visade sig bli lite extra långsam eftersom jag åkte på migrän en dag, var tydligen dumt för mig att träna dagen efter min första bindvävs-/lymfmassage, note to self: ta en vilodag efteråt nästa gång. I gengäld är jag helt lyrisk över hur ett ynka behandlingstillfälle kunde skapa sån skillnad i kroppen till det bättre, var nästan helt smärtfri i kroppen efteråt? Magen har bytt form? Jag har sovit både bättre och mer? Och, jag är lugn inombords. Samma lugn som jag kände efter att ha hoppat fallskärm eller efter ett kallbad. Otroligt!

Blev att jobba hemifrån idag och det är typ konstigt hur tyst det är att vara hemma själv? Är inte ofta det händer nowadays, haha.

Går och tänker mycket nu på hur jag ska lägga upp hösten min. Hur mycket ska jag sträva efter att göra av vad? Vad ska bloggen fyllas med? Vad ska mina arbetsdagar ägnas åt för att Bossverket ska blomstra? Ska jag sätta upp riktlinjer för olika arbetsuppgifter eller ta det lite som det kommer? Vad ska hända i Bossbrudsgruppen? Städar undan lite och preppar inför att nya saker ska få ta plats. Det jag vill är att balansera struktur och organiskt växande, inte jobba planlöst men inte heller låsa in mig för hårt i mina processer. Är en spännande process att jobba i tycker jag, den bjuder på ömsom stor omvärldsbevakning och att prata med andra i olika branscher om vad de ser komma framåt och ömsom en massa navelskåderi.

Det jag vet just nu? Förutom klientarbete och externa utbildnings- och föreläsningsuppdrag är två utbildningsdagar inbokade. Den 23/9 står svåra samtal på agendan och den 14/10 är det konflikthantering och såklart kan du som vill ha dessa två sylvassa verktyg med dig i vardagen som ledare välja om du vill gå en av dem eller båda. Du kan också boka en kostnadsfri Bossanalys om du är nyfiken på att bli med en mentor och jag har minst två andra roliga nyheter på G.

Until next time, berätta gärna: hur du har det där du är?