Hemska arbetsintervjuer: När HR “testade trycket”

Jag har varit på ett gäng olika arbetsintervjuer i mina dagar och nu skulle jag ändå säga att de hände så länge sedan att de är preskriberade. Därför tänkte jag göra en inläggserie där jag delar med mig av topp tre värsta arbetsintervjuerna jag varit med om under min karriär och vad jag har lärt mig från dem. Först ut är denna anekdot om en HR-ansvarig som skulle “testa trycket” på mig som kandidat.

En ganska bra illustration av hur jag kände mig efter den här intervjun, sorgligt nog. Bild: Jackson Simmer on Unsplash

När HR “testade trycket"

Jag var så nervös inför den här arbetsintervjun som var på en av de stora jättarna här nere i Skåne att jag sov dåligt i en vecka innan det var dags att kliva innanför dörrarna. Det kändes som en omöjlighet att jag som tjugo-nånting skulle kunna få jobba där men jag såg sådana möjligheter med att få chansen att utvecklas inom, inte bara ett storbolag, utan det storbolaget så detta var verkligen ett jobb jag ville ha. Väl på plats fick jag lämna över min mapp med alla dokument till en person som skulle kopiera upp dem (snacka om strömlinjeformad HR-rutin alltså) och så fick jag träffa en HR-ansvarig och den rekryterande chefen. Jag försökte att göra ett gott intryck, var väl förberedd på de olika frågorna och var entusiastisk i min närvaro. Men, jag var supernervös och det är klart att det lyste igenom att jag kände mig ung och grön när nerverna inte var på min sida. Vi satt alla tre vid ett högt barbord med den rekryterande chefen på min högersida och HR-personen framför mig. Som rekryterande part kan man använda olika strategier i det läget och chefen var både trevlig och tillmötesgående. Valet som den HR-ansvariga personen var ett annat. Han började i stället “utmana” mig.

Först i en raljerande ton: varför var det si? Varför gjorde jag så? Sedan genom ifrågasätta projekten jag hade lyft fram som exempel: var de verkligen lönsamma? Hur då? Vad jag än svarade gjordes det tydligt att det inte var bra nog. Och allt eftersom lutar sig personen mer och mer över den här smala barbordet så att han till tornar upp sig över mig och liksom fyrar av de “kritiska frågorna” snabbare och snabbare, i högre och skarpare tonfall. Sedan konstaterar han att man “måste palla trycket” (det var väldigt tydligt om än outtalat att jag hade failat på den punkten), vi pratar lite till och de ska återkomma med sitt besked. Jag storgrät när jag kom ut i bilen av nerver, besvikelse och att jag kände mig nedgjord och nej, jag fick inte jobbet.

Min reflektion idag:

Well, även om jag förstår viljan att testa hur intervjukandidater reagerar under press och förespråkar att man både kan och bör ställa kritiska frågor i en intervju så var detta ett fruktansvärt dåligt sätt att göra det på. Som tur var blev det så extremt i slutet på intervjun att jag ganska relativt snart därefter insåg att det här inte var okej agerat från hans sida, även om jag var nervös var det inte berättigat att han skulle använda sådana härskartekniker för det. Och att jag inte “höll för trycket” sa inget om mig som person och min tålighet.

Min lärdom från detta:

Som rekryterande har du ansvaret för ditt bemötande gentemot kandidaterna du möter och om någon är nervös är det ditt jobb att skapa en trygg stämning så att kandidaten kan slappna av och känna sig säkrare. Hur du genomför rekryteringsprocessen lämnar avtryck hos de som söker jobb hos er och jag kan säga att jag hitintills 1. aldrig har rekommenderat någon att söka jobb där jag gjorde det 2. inte har sökt jobb där igen och 3. fortfarande inte är imponerad av att denna ledarskapsstil då fanns så högt upp i organisationen och än mindre att det var personen som ansvarade för HR som betedde sig såhär. Sedan kanske detta avtryck kan ändras i framtiden någon gång? Det återstår att se! Det var ju sjukt länge sedan så förhoppningsvis ser det ju helt annorlunda ut där numera.

Summa summarum blir ändå att bemötandet som jag fick finns kvar i mitt minne snart femton år senare? Och då är jag inte ens en långsint person som lägger särskilt många oförätter på minnet, haha. Och detta var den första av de tre situationer som jag tänkte dela med mig här framöver. Vad säger du som läser? Har du någon egen intervjusituation som varit extra hemsk och som bidragit till att du har lärt dig något från den?

Bosskänslan är något alla borde få känna på jobbet

Någon gång då och då möter jag någon som tycker att ordet “boss” har en negativ klang. “Jag vill inte vara bossig” eller att “en boss bara bestämmer och kör över”. Och givetvis tolkar vi och lägger olika tolkningar i olika ord men jag vill ändå vidhålla att bosskänslan är en fantastisk sådan och inte nog med det, alla borde få känna den på jobbet!

Den där känslan av tillfredsställelse, triumf och glädje när du är kompetent, kunnig och har lyckats göra någonting som du är nöjd med?

När du är duglig och gör ett sjyst jobb som chef som gör att andra mår bättre utan att köra över dig själv?

När du känner dig trygg, har en genomtänkt plan och stegar fram för att göra något som känns skakigt och svårt och är lättnad efteråt för att du tog tag i det?

När du vet att du inte är ensam med dina tankar utan tar hjälp med att vända dem till jäklar anamma, visshet och framtidstro?

Ibland är det ett rus. Ibland är det ett lugn. Ibland är det att handla och ta i. Ibland är det att lyssna in och förstå. Och du vet vad du behöver göra när och varför.

Allt detta är bosskänslan i olika tappningar. Den gemensamma nämnaren? Du och att du är en bra ledare som mår bra samtidigt som du gör ett förtklassigt jobb! Visst förtjänar alla att få ha detta som standard i sitt arbetsliv? Kanske inte tjugofyrasju, men merparten av tiden! Frågor på det?

Podden Landsbygsinnovatören är här!

I reklamsamarbete med Innovationscenter för Landsbygden

Jag vet, jag vet! Det har varit ovanligt tyst här inne de senaste veckorna men det har sin förklaring likaså till varför jag flängt fram och tillbaka över undersköna Österlen under samma tidsperiod. Jag programleder en podd! Och inte vilken podd som helst - den heter Landsbygsinnovatören och har skapats av Innovationscenter för Landsbygden tillsammans med Leader Östra Skåne och syftet med den är att sätta strålkastarljuset på landets hjältar och prata om landsbygdsinnovation.

Podden Landsbygsinnovatören är här!

Processen i att ta fram denna har varit fantastisk, framförallt för att personerna som jag har jobbat med bakom kulisserna är briljanta. Det är en ynnest att få jobba snabbt, kreativt och okomplicerat på samma gång och på mindre än några veckor (eftersom alla har jobbat deltid med detta) har vi alltså planerat, förberett, spelat in, fått producerat och lanserar nu fem poddavsnitt som både innehåller studiebesök hos olika otroliga företagare och olika innovationsanalyser.

Under Landsbygdsveckan, som börjar idag, släpps dessa fem avsnitt vilka kommer följas upp av ett sjätte lite längre fram. Sedan får vi se vad som händer! Men det har varit kul att få använda mina skills i ett lite annat forum än vad jag brukar och framförallt vara en del av en innovationsprocess med fantastiska människor och att ha fått träffa dessa landsbygsinnovatörer. Wow, jag hade kunnat intervjua dem i timmar och vilka miljöer vi har fått se... Det har varit en grym upplevelse och jag hoppas du vill ta del av slutresultatet under dessa kommande dagar! Alla avsnitt kommer att finnas där poddar finns och det allra första hittar du här:

Missa inte heller de kommande avsnitten som kommer att kunna hittas här: Landsbygdsinnovatören! Där kommer vi nämligen att få träffa ännu fler otroliga landsbygdsinnovatörer och få ta del av ännu mer kunskaper, goda exempel och intressanta samtal om innovation här ute på landet. Lyssna gärna och glöm inte berätta vad du tycker sen!

---

Detta inlägg är skrivet i reklamsamarbete med Innovationscenter för landsbygden. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR – läs Bossbloggens PR Policy

Så väljer du chef!

Jag pratar om det hela tiden och tidigare skrivit om hur du kan välja arbetsplatskultur men insåg nyligen att jag inte har skrivit en egen bloggartikel om hur du praktiskt kan gå till väga för att välja din chef, skandalöst! Och innan vi börjar vill jag tydliggöra tre olika saker.

1. Precis som med rekrytering finns det ingen vattentät metod som alltid funkar eller ger dig all information om hur din chef är och beter sig i alla lägen på förhand. Däremot kan dessa olika moment ge dig hintar om hur chefen leder och hjälpa dig göra ett lite mer informerat beslut, kanske rent utav sätta igång tidiga varningsklockor som hjälper dig att undvika toxiska chefer och arbetsplatser

2. Ibland måste man bara ha ett jobb oavsett hur bra eller dålig chefen verkar vara och då har man kanske inte råd att vara kräsen. Med det sagt, om du har råd att vara det - använd det privilegiet. Dåligt ledarskap är hälsovådligt och ska undvikas om man kan.

3. Det finns ingen perfekt chef som alla älskar och som gör alla rätt hela tiden! Och den är viktig att ha med sig för precis som chefer inte kan eller ska leta efter en enhörningskandidat kan du inte heller göra detsamma. Okej?

Med det sagt, låt oss kolla: så väljer du chef!

Läs mer: Frågorna som du ska ställa på arbetsintervjun

Inför varje arbetsintervju: ta fram förstoringsglaset och detektivhatten! Det är dags att undersöka om detta är en arbetsplats som du vill jobba på och om detta är en chef som du vill ha! Bild: Unsplash

Så väljer du chef

Kom ihåg: chefen du vill ha är inte alltid detsamma som chefen du behöver. Därför är det bästa att fokusera på arbetsmiljön och arbetsplatskulturen som chefen bidrar till med sitt ledarskap snarare än vem du kommer bäst överens på arbetsintervjun och det är ur detta perspektiv som dessa tips är skrivna!

Intervjua chefen på arbetsintervjun

Arbetsintervjun är inte bara chefens tillfälle att få intervjua dig som potentiell arbetstagare - det är också en ypperlig chans för dig att intervjua chefen om hens ledarskap. Här kan du ställa frågor som exempelvis:

• Hur skulle du beskriva dig själv som chef?

• Vad har du för värderingar som ledare?

• Vilka är dina styrkor?

• Vad har du för svagheter?

• Vilket utvecklingsområde arbetar du med i ditt ledarskap och hur?

• Hur har ditt ledarskap utvecklats under din chefskarriär?

• Vad förväntar du dig som chef av mig som medarbetare?

• Vad kan jag som medarbetare förvänta mig av dig som chef?

• Hur ser din work-life balance ut?

Eller vad du nu själv vill veta! Att ställa den här typen av frågor kan ge lite olika respons från chefens sida beroende på faktorer som exempelvis:

• Hens sätt att leda och transparent och personlig hen är i sin ledarroll

• Hur hen är som person, vissa tycker om sådana här frågor och andra uppskattar det inte

• Hens retoriska skicklighet och förmåga

• Hur van hen är vid att reflektera (vissa gör det naturligt, andra lär sig det och vissa gör det inte alls)

Alltså behöver chefens gensvar i sig inte inte betyda mer än att hen blir ställd eller förvånad och därför inte riktigt vet hur hen ska svara på dina frågor. Men, potentiella varningssignaler är om hen blir irriterad för att du undrar så mycket (en del chefer lever tyvärr kvar i maktobalansen att chefen leder intervju och att den är till för deras skull och vill inte att det ska förändras) eller om hen tycker du är jobbig för att du undrar så mycket. Det brukar inte tala till deras fördel som ledare.

Alla förtjänar att få ha en bra chef med ett sjyst ledarskap som bidrar till att du trivs, mår bra och känner dig trygg på jobbet. Svårare än så är det inte! Bild: Unsplash

Be om referenser

Detta är ett råd jag gett länge som jag kan uppfattas som kontroversiell men jag vidhåller att chefer bör vara beredda på att kunna ge referenser precis som arbetstagare bör göra det. Så ställ frågan: vem skulle jag kunna kontakta för att få en referens för hur du är som ledare? Om chefen har ett eller två namn hen kan förmedla är det bra, likaså om hen skramlar fram det så att du kan få göra det. Om hen däremot vägrar? Nja, då skulle jag rekommendera att dra dig ur processen eller istället…

Fråga informellt

Om inga referenser finns eller om du missar att be om dem, se om du känner någon som har jobbat med chefen innan och intervjua dem kort om hur de har upplevt chefen och hens ledarskap. Det kan ge dig ytterligare information om chefen och hens ledarskap.

Besök arbetsplatsen

Det är inte alla arbetsplatser du kan besöka hur som helst men försök att boka in ett besök hos din potentiellt blivande arbetsplats! Syftet med detta är att få en känsla för den informella organisationen men också hur arbetsplatskulturen och stämningen är.

• Hur verkar de som jobbar må? Är stämningen avslappnat eller stressat? Och om det är det senare, ges den någon logiskt kontext till det?

• Tittar folk upp när ni kommer förbi? Säger de hej?

• Är de välkomnande? Kan de småprata någon minut?

• Hur verkar chefens relation med medarbetarna vara?

• Verkar chefen leva upp till sin egen beskrivning under arbetsintervjun?

Gör du dessa olika moment kommer du veta mer om chefen du eventuellt kommer att få framöver. Har du fått ett gott intryck? Verkar chefen leda som hen lär? Är svaren ja och arbetsuppgifterna passar dig och organisationen känns som en lovande arbetsgivare är det förhoppningsvis ett bra beslut att tacka ja till att börja jobba där! Men om varningssignalerna samlas på stora högar? Då kan det istället vara klokt att tacka nej om du har möjligheten till det. Ibland kan intrycket vara gott och så visar det sig vara något helt annat när du börjar jobba där och lite tid har förflutit - men då har du i alla fall gjort det du kan och kommer kunna ta med dig minst en, troligtvis flera, lärdomar att ha med dig in i nästa rekryteringsprocess.

Testa gärna detta tips och berätta vad du tycker om dem!

Tips till unga medarbetare

Läsarfrågan:

“Hej! Ville höra av mig och säga att du är helt grym och en väldigt inspirerande person. Hade ett önskemål om du kan dela med dig av vad vi ungdomar ska tänka på och allmänt tips för de yngre och vad som gjort oss till lockande medarbetare och förhoppningsvis nästa generation chefer!”

/Fatma @Mellanröster

Svar:

Fantastiska Fatma, tack och detsamma! Du gör ett viktigt och starkt jobb i hur du använder din makt och ditt inflytande för att ge fler en röst och dessutom öppnar upp och ger chanser till andra att få växa och kliva in i nya rum. Och klart jag har det, ganska så många rent utav - så pass många att det har tagit mig lite tid att sortera upp dem på ett relevant sätt. Men här kommer de!

Beroende på organisationens variation i ålder är det ibland utstickande att vara ung, något som absolut kan användas till din fördel om du är intresserad av att göra karriär internt. Bild: Unsplash

Tre myter värda att strunta i

Först vill jag faktiskt börja med att punktera och begrava tre myter som unga ofta får höra och/eller tror på oavsett om det är pga att det är bekvämt för resten av världen om de bara köper dem rakt av alternativt om det är bekvämt att tro på dem för egen del.

“Jobb är alltid viktigast”

Nej, det är det inte och väldigt få mår bra att att tänka eller tro det. Inte ens jag, som älskar mitt jobb, är karriärist och tycker att mitt jobb är superviktigt tycker det. Här har flera, inte minst från generation Z, ett fördel i att ha detta som ståndpunkt tidigt - har du det är det bra och då håller du i den även allteftersom åren går och jobbet kanske känns viktigare och viktigare.

“Jag har så roligt (och därför är det okej att jobba ohållbart)”

Denna sägelse med underförstådd mening har jag hört från personer i alla åldrar och jag vill påminna om att det inte spelar någon roll hur mycket du skrattar om du jobbar ohållbart samtidigt. Tyvärr. Såklart är vissa stresståligare än andra men ingen håller hur länge som helst hur skojigt man än har det.

“Det räcker med att dyka upp”

Ett förhållningssätt som jag fått höra att fler yngre har numera är att det räcker med att dyka upp och befinna sig på jobbet för att det ska anses att man har gjort vad man ska. Detta förekommer bland äldre med (jag vill vara tydlig med det) och oavsett generation kommer det inte att vara tillräckligt för särskilt många arbetsgivare. Alla arbetsroller förekommer i en verksamhet med olika förutsättningar och behov och inget jobb görs av sig självt för att en organisation ska fungera: det som händer då är att jobbet antingen är överflödigt eller att någon annan gör det i stället. Du är anställd för att utföra en rad olika arbetsuppgifter och det är utförandet du får betalt för, inte närvaron.

Med det sagt, låt oss kika på några av mina tips till unga medarbetare!

Tips till unga medarbetare

Minns att du är lika viktig som alla andra

Mitt första tips är faktiskt att försöka strunta i att du är ung just för att du och det du gör på jobbet är precis lika viktigt och lika mycket värt som alla andra. Sedan kommer det säkerligen komma stunder där du känner hur ung du är jämfört med andra - eller att andra påpekar eller rent utav provoceras av det. Det får stå för dem. Ålder är bara en siffra och den behöver inte säga någonting om en persons mognadsgrad.

Nätverka mycket och gör det med personer som är dig olika

Ett annat råd som jag vill ge alla, men än mer till alla yngre, är att börja nätverka så tidigt som möjligt. Lär känna andra människor och - lär känna personer som är dig olika. Det är lätt hänt att man bara umgås med de som liknar en, gillar samma saker, har samma ambitioner, jobbar i samma bransch etcetera men ditt nätverk kommer att bli bättre och du kommer att utvecklas mer som ledare genom att tänka på att lära känna personer som inte är som du.

Framförallt unga kvinnor tenderar att känna extra press av att behöva jobba järnet och leverera dubbelt så bra som sina manliga kollegor, vilket tyvärr bottnar i ett strukturellt problem där kvinnors arbetsinsatser anses vara mindre värda. Just därför är det viktigt att vi både försöker förändra strukturen och månar om vår hälsa. Bild: algoleague on Unsplash

Leverera på en lagom ansträngningsnivå

Det är viktigt att kunna tala för sig och nätverka - men det är lika viktigt att leverera och att göra det på ett sätt som motsvarar arbetsgivarens och chefens krav och önskemål utan att du bränner ut dig. Denna nivå av lagom ansträngning för att skapa bra resultat är olika för alla och den varierar över tiden i livet. Lär dig identifiera vad din nivå är och vilka gränser du har i detta så kommer du att bli mer vaccinerad mot att bränna ut dig. Du behöver inte vara rädd för att överarbeta dig om det är vad som krävs, men det är skillnad på att göra det och jobba destruktivt hela tiden.

Var uppmärksam på omvärlden

Få saker är så tilltalande som personer som är uppmärksamma på andra i sin omvärld, som ställer frågor och bryr sig och som dessutom tänker lite i förväg. I jobbsammanhang kan du exempelvis sticka ut positivt genom att ställa mycket frågor och vara nyfiken. Lär känna den informella organisationen. Du kan också visa framfötterna genom att tänka ett steg längre: vad kan chefen tänkas att behöva och hur kan jag fixa det?

Ta för vana att tänka igenom och presentera lösningar i stället för frågor

Ett annat sätt att visa vad du går för är att, istället för att gå till en kollega eller chefen när du har en fråga, tänka igenom situationen och se vilka lösningar du kan se - sedan går du till chefen och presenterar dilemmat, dina lösningar, vad du skulle vilja göra och stäm av: vad tror du om det? På det här sättet både tränar du upp dina förmågor och visar prov på dem (utan att uppenbart skryta om dem), du underlättar också chefens arbete och det brukar alltid uppfattas som positivt.

Välj arbetsplats och chef med omsorg

Ytterligare en sak som är viktig att göra är, när du kan, att välja både arbetsplats och din chef med omsorg. Varför? Jo, för ingen mår bra i en dålig arbetsmiljö och ingen kan leverera bra resultat över tid med dålig ledarskap. Det är alltså både en investering i din egen hälsa och ett sätt att visa att du vet ditt värde och vad du förtjänar som kommer att få dig att stå ut på ett positivt sätt!

Förhandla på en rimlig nivå!

En trend som rått i tio-isch år nu, som är fantastisk, är att fler yngre förhandlar mer när de ska ut i arbetslivet. Dock har jag under de senaste åren börjat märka ett nytt mönster när unga kliver ut i arbetslivet och det är att man antingen inte förhandlar alls för att man saknar kunskaperna om att det går att göra eller så har man orimligt höga förväntningar på lönen.

Såhär, arbetsgivare som inte har marknadsmässiga löner får skylla sig själva om de inte lyckas locka kompetent personal, det är alltid deras ansvar att inte lönediskriminera. Plus! Du ska alltid förhandla dig till en så bra deal som möjligt för dig själv och att vara ung är inte ett rimligt argument för att hålla nere löner. Med det sagt behöver du också ha ett hum om vad en marknadsmässig lön är för jag har stött på fler och fler exempel där en nyutexaminerad person förväntar sig 50 000 spänn i månadslön på sitt första jobb oavsett vad det är man ska syssla med. Är det rimligt? Tveksamt och för de flesta, troligtvis inte.

Och att ha en rimliga förväntan om lön är viktigt av flera anledningar, inte minst kommer det bli lättare att hitta nya uppdrag som betalar skäligt för att du vet vad skäligt innebär. Men framförallt är det så, att om du har förväntningar som är grundade i andra faktorer (exempelvis vad andra tjänar eller vad andra branscher erbjuder eller om det är en ren glädjekalkyl), då kommer du att bli missnöjd oavsett vad för erbjudande du än får: hur bra det än är. Och det är ju vansinnigt onödigt om du kan slippa det.

Det är en svår konst ibland att ha en storartad vision om ens kapacitet och förmågor och samtidigt ha, i alla fall, en fot på jorden i vad som är rimligt här och nu men jag vill ändå uppmuntra dig att försöka. Förhandla alltid och förhandla högt men ha koll på rimlighetens nivåer och gränser så att du har ett hum om vad du kan få i den enskilda förhandlingen du gör.

Om du inte redan har en, skaffa en mentor

Om du inte redan har det, skaffa dig en mentor som du litar på kan be om hjälp och rådfråga om stort som smått! Här kan du läsa mer om varför alla borde ha en mentor och hur du kan hitta rätt mentor.

Kom i håg att det finns olika sätt att göra karriär på

Sist men inte minst, kom ihåg att det finns olika sätt att göra karriär på och att alla erfarenheter är bra sådana om du har förmågan att lära dig av dem. Man måste inte veta vart man ska eller vad man vill göra för att ha ett arbetsliv som är roligt, stimulerande och meningsfullt och det finns inte en karriärsväg som är den enda rätta. Gör det du gillar och tycker är intressant så löser sig resten tids nog!

Och här får vi nog sätta punkt för annars kommer denna artikel att bli alldeles för lång. Men jag hoppas att den kan komma till nytta! Vill du som läser lägga till något på listan? Gör det gärna bland kommentarerna!