Ett Stockholmsdygn

Tjugofyra timmar i Stockholm, vad kan hända? Ja, förra veckans Stockholmshäng var nog den lugnaste vistelse jag har haft i stan på länge. Tanken på förhand var att boka in ett gäng möten men så kom vabb och jullov och det fick prioriteras bort. Vad gör man då? Häng med!

Jag kom upp efter lunch, käkade en Bentolåda på Centralen och sedan begav jag mig direkt till hotellet med förhoppningen att mitt rum på Ruths skulle vara klart för tidig incheckning. Och inte nog med att det var det - jag fick ett rum med badkar också. Mitt bästaste.

Efter kaffe på sängen (hej småbarnsföräldern, haha), ett bad, lite slappande och fint snack med Fatima var jag iordninggjord och på språng mot en vy över halva stan. Hur snyggt är det inte?

Fastnade visst på bild jag under eventet med!

Foto: Jessica Hanlon

Sekunden efter att denna togs behövde jag svara upp gentemot en av mina egna värderingar. Brukar säga till kunder och klienter att barn och djur alltid har företräde och nu var det mig själv det gällde när jag behövde springa ut några minuter för att prata med grabbarna hemma. Den lille var mycket fascinerad över att jag befann mig på ett tak.

Joella Skoogh, som har Industry Leader Lounge och var värdinna för eventet, ledde också en panel med Josefine Asklöf och Jennie Zetterström där alla tre delade många bra klokskaper. Foto: Jessica Hanlon

Tillbaka in igen till ett intressant panelsamtal om mindset och identitet - två av 2025 mest använda ord inom entreprenörs- och företagarvärlden? Kul att ta del av och också mycket trevligt minglande och nätverkande. Efteråt bestämde jag mig för att promenera längs med Sveavägen och stanna till på Urban Deli för att äta. Och tacka matgudarna för att jag gjorde det för det var helt vansinnigt gott.

Första smakupplevelsen var denna mocktail gjord på kallbryggt söderte, passionsfrukt, jalapeño och alkoholfri cava. Balansen mellan det söta och det heta var perfekt och i gommen ekade änglakörer (typ). Jag fick dessutom stilla mitt mest akuta sug efter ostron och smaken av saltvatten till förrätten och till varmrätt åt jag bakad blomkål med ja, allt möjligt asgott. Svamp, grönkål, friterad jordärtskocka, valnötter, lite brynt smör och, tror jag, picklad rädisa? Hur som var det fantastiskt.

Sedan hade jag föreställt mig att jag skulle somna ovaggad och sova ostört i typ tio timmar och nä, så blev det såklart inte. Fick ett kreativt ryck och slocknande alldeles för sent, fick en grym huvudvärk under natten och stel nacke tack vare att jag glömde ta mitt magnesium och vaknade som en zombie. Men, men. Ett bad och en ansiktsmask senare blev det hotellfrukost och sedan låg jag och drog mig ända tills det var dags att packa ihop sig och träffa…

Maryem! Denna kloka bossbrud vars ledarskap och vänskap är något jag är väldigt tacksam för. En lunch senare hade vi inte bara hunnit prata ikapp om saker som hänt senaste tiden - jag hade också fått rett ut ett frågetecken jag haft inför det kommande året och ovärderligt tips i en annan fråga. Så det var en underbar träff av flera anledningar och ett klockrent avslut innan jag hoppade på tåget söderut igen.

Det var det dygnet det! Fanns såklart massor av mer människor jag hade velat träffa, saker att äta och grejer att göra men jag är nöjd med att det blev så mycket återhämtning och reflektionstid ändå. Behövde det! Och ja, tre bad på en dygn är väl ändå fullt rimligt när man saknar att ha badkar hemma, eller hur?

Mer självbehärskning som ledare

Som chef är det viktigt att i vardagen ha för vana att skilja på sak och person när det kommer till medarbetares beteenden. De knäppa saker vi gör behöver inte innebära att vi är idioter - samtidigt finns det absolut idioter och ja, de behöver också ledas av dig som chef. Vad kan du som chef göra till vardags för att få mer självbehärskning och öka din tolerans mot idiotiska beteenden, skeenden och ibland personer?

Läs mer: Problemvaccinet alla chefer behöver

Och innan vi tittar närmare på hur du kan få bättre självbehärskning som chef vill jag tydliggöra… Nej, du behöver inte alltid vara superharmonisk eller ständigt zen som chef även om självbehärskning är viktigt att ha. Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Mer självbehärskning som ledare

När man är den som är chef att det (tyvärr) troligtvis är upp till dig att hantera situationen och beroende på vad det är som prövar din självbehärskning behöver såklart tillvägagångssättet variera.

Handlar detta om dig?

Eller…

Handlar det om någon, några andra eller något annat?

Och det finns lite olika vägar att gå för att undersöka detta närmare!

Se över din allmänna stressnivå

Jag vet inte hur du som läser funkar men för de flesta av oss tenderar både tålamodet och självbehärskningen vara nära sammankopplat med våra stressnivåer. Desto högre den senare är - desto mindre får man av de förstnämnda. Det är därför:

1. Ett par djupa andetag är ett bra verktyg att ta till när du känner att varningsklockan börjar klämta för att någon trampar på dina nerver.

2. Du behöver stämma av din egen stressnivå. Är det bara idag som du stör dig på allt och alla eller är det X antal dagar i veckan? Hur stressad är du generellt? Hur ser din arbetsbelastning ut? Är det mycket multi-tasking eller gör du en sak åt gången? Är du ständigt stressad eller är det som det bör vara att stressen kommer och går när den behövs?

Att zooma ut på det här sättet kan vara svårt när man är mitt inne i det och för min egen del brukar jag försöka använda de där varningsklockorna jag nämnde ovan som en påminnelsemarkör. När jag märker att det börjar klämta brukar jag försöka (såklart med varierande framgång) använda någon av de här mentala teknikerna för att få lite distans till situationen.

Checka av: vad handlar det här om egentligen?

Den här avcheckningen kan ske på två fronter: inåt eller utåt och vilken du väljer att göra först varierar troligtvis beroende på var du befinner dig. Är du själv med möjlighet att tänka ostört här och nu? Börja inåt. Är du mitt i skeendet? Dra det där djupa andetaget, aktivera ditt mentala skydd och gå utåt.

Om går du inombords och stämmer av vad det är i situationen som triggar dig och dina reaktioner. Vem eller vad är det som stör dig så? Finns det någon röd tråd eller är det bara allt som händer på en gång?

Går du utåt behöver du stämma av: vad är det som händer här egentligen? Om det är en person som beter sig idiotiskt, vad är kontexten? Hur verkar hen må och ha det på jobbet? Är hen medveten om vad hen gör eller sker det omedvetet? Vilka blir effekterna av hens agerande?

Denna typ av kartläggning är viktig - inte för att du ska veta exakt varför människor beter sig som de gör - utan för att du ska kunna göra rätt grejer i nästa steg…

Chefer med starka känsloutbrott och känsloyttringar, framförallt om de är svåra att förstå eller förutspå för omgivningen, är något som påverkar arbetsklimatet negativt. Bild: Vitaly Gariev on Unsplash

Vad behöver du göra?

Börja agera. Det är lätt hänt att vi nöjer oss med att tänka att det är alla andra som är och gör fel men som ledare har du ett ansvar för både andras och din egen arbetsmiljö och då går det tyvärr inte att bara vifta bort det förutsatt att det inte är en engångshändelse som krockar med andra engångshändelser.

Är det hos dig själv som det skaver? Då kan du börja nysta i vad det beror på och vad du ska göra annorlunda för att få mer tålamod.

Ett annat knep jag skickar med mina klienter för att hjälpa dem att förhålla sig till situationer som är svåra och dränerande: försök se det som en realitysåpa och ta fram popcornen. Vad kommer hända härnäst? Hur illa kan det bli? Inte för att du som chef ska sitta passiv i soffan alla gånger utan för att få den där emotionella distansen som behövs.

Ett annat är använda dina pysventiler: personer som du litar på - som inte är någon av dina medarbetare - som du kan ventilera med och därmed lätta på trycket.

Dessutom behöver du, å ena sidan, se andra människor för vad de är: människor. Ingen av oss lever eller verkar i ett vakuum. Alla har vi dåliga dagar. Alla går vi igenom kriser och livshändelser som påverkar oss på olika sätt. Alla har vi olika ryggsäckar med olika erfarenheter som är bearbetade i varierande grad som påverkar oss. Dessutom påverkar er arbetsmiljö och arbetsplatskultur er alla på olika sätt.

Å andra sidan är det också en balansgång mellan att inte ta saker på för stort allvar VS ta rätt saker på allvar. Vilka beteenden på en arbetsplats kan behöva tolereras? Vad kan vi ha överseende med och när? Respektive vad behöver faktiskt hanteras för att inte någons arbetsmiljö ska vara eller bli dålig? I den senare frågan ligger en bra riktning: arbetsmiljön.

Om någon beter sig på ett sätt som återkommande stör eller påverkar verksamheten eller andra i/kring den negativt behöver du som ledare se över situationen och hantera den. Kom bara ihåg: om en enstaka person pekas ut som syndabock för ett problem så är det nio gånger av tio så att felet ligger inom arbetsgruppen och då är det där du behöver hantera situationen.

Är allt detta svaret på hur du som ledare kan behärska dig själv bättre? Ja, i bemärkelsen att du hanterar det som stör dig och kräver att du behöver behärska dig. Dela gärna med dig om du har något annat knep som du brukar använda dig i din vardag som ledare!

Ledarskapsläxor från The Six Triple Eight

Jag tänkte att vi ska spana in vilka ledarskapsläxor vi kan lära oss från The Six Triple Eight, denna gripande film där den enda kåren med svarta kvinnor i amerikanska armén som tjänstgjorde i Europa under andra världskriget styr upp den icke fungerande posthanteringen. Kapten, senare major, Charity Adams spelas av Kerry Washington gör ett knivskarpt jobb som ledare och hennes tydlighet, skärpa och sårbarhet är fenomenal. Med det sagt, filmen baseras på vittnesmål så jag kan inte svara för dess sanningshalt men utifrån vad som händer i filmen finns många ledarskapsguldkorn. Här är nio av dem!

17 miljoner brev som legat i månader i en krigsmiljö, det är en respektabel andel post som ska fördelas. Bild: Unsplash

Ledarskapsläxor från The Six Triple Eight

Extremt tydliga förväntningar och spelregler från start

Jag pratar ofta om teamets spelregler och varför de är så viktiga att diktera och/eller formulera med sitt team. I denna kontext är diktering den rätta vägen att gå och Kapten Adams gör detta med rekryterna från första stund. Hon tydliggör vad som krävs av dem, vad de ska lära sig och vad de ska fråga om. De får veta vad som händer om någon bryter mot dem, vad hon förväntar sig av rekryterna och vad de kan förvänta sig av henne.  

Arbetslivet innehåller mer än en måttstock

Det är lätt att tänka och tro att alla döms efter samma mått i arbetslivet men det borde inte vara en nyhet att så inte är fallet. Tvärtom består det av dubbla, trippa, ibland kvadrupla sådana beroende på vem du är och den strukturella rasismen illustreras tydligt genom hela filmen och hur Kapten Adams försöker att leda och navigera genom den.

"Ni är inte bara i armén, ni är dessutom kvinnor och ni är svarta. Och som svarta kvinnor har ni inte lyxen att vara jämförbara med vita soldater, utan bördan att vara bättre"

Kapten Charity Adams

Brist på syftesbekräftelse = sämre moral

Det poängteras tydligt flera gånger om hur frånvaron av brev till och från fronten sänker soldaternas stridsmoral vilket, översatt i ledarskapslingo, handlar om bristen på syftesbekräftelse. Det är en sak att veta på ett intellektuellt plan att det man gör är viktigt men desto starkare emotionell koppling till detta, desto starkare blir drivkraften och desto mer jobbar vi för att infria målet. Något som definitivt underlättar för de yrkesgrupper som har krigszoner som arbetsmiljö men som definitivt kan göra nytta i fler organisationer än för jag har fortfarande inte mött någon människa som vill aktivt och medvetet vill göra meningslösa saker och blir motiverad av det.

Fungerande logistikkedjor är bland det mest tillfredsställande som finns

Jag vet. Jag skrev den rubriken och jag menar det. Om det är min fd logistiknerv, inre lean nörd eller bara allmän knäpphet kan vi lämna därhän men att se logistikkedjan kring posthanteringen växa fram är underbart. Miljontals brev och paket till miljontals människor som flyttar på sig ligger på hög i stora flyghangar (och har gjort så i månader) som behöver sorteras och distribueras är ingen liten uppgift.

Varför är detta något att bry sig om om man inte jobbar med post och paket? För att logistisk optimering är en viktig kompetens när du leder verksamhet och personal. Rätt antal personer med rätt kompetenser som gör rätt saker i rätt tid är, för verksamhetens, ett av dina viktigaste uppdrag som ledare att tillgodose. För när de logistiska kedjorna i verksamheten inte fungerar eller när bristerna i dem är för stora eller för många leder de till andra problem inom och med personalstyrkan vilket ofta tyvärr blir en negativ spiral med fler bekymmer som chefen behöver hantera, ofta helt i onödan eftersom de uppstår av att arbetsprocesserna och/eller bemanningen inte är tillräckligt bra.

Och ja, egentligen ramas filmen in av en kärlekshistoria men i min ledarskapsanalyserande hjärna är det inte vad som är bäst med den. Bild: Liam Truong on Unsplash

Använd medarbetarnas olika kompetenser 

Något som tydligt lyfts fram i hur de lyckas bygga upp logistikkedjan är hur man tillvaratar alla soldaters tidigare kompetenser och erfarenheter. Någon kan tyger och parar ihop tygbitar, andra kan identifiera parfymdofter och med hjälp av det spåra brevets avsändare etcetera. Det man som ledare i en annan kontext kan tjäna på är att försöka lära känna sina medarbetare på så tidigt som möjligt för att bättre veta vilka kunskaper och förmågor medarbetarna kan bidra med och hur de kan användas på bästa sätt.

Kringmiljön påverkar professionaliseringen (och logistiken)

Ytterligare en grej som jag uppskattade var hur självklart det var för Major Adams att kringmiljön också fräschades upp. Allt bråte i -skolan åkte ut, det skrubbades och målades, organiseringen i de olika miljöerna från hårsalongen (kvinnliga soldater måste ju se snygga ut också) till arbetsschemat. Nej, det är inte alltid möjligt att påverka i alla lägen men kringmiljön spelar roll stor roll för professionaliseringen av ett arbete som utförs men också logistiken.  

Transparent ledarskap kan vara extremt proffsigt när det görs rätt

En vanlig missuppfattning är att transparent ledarskap kan vara för personligt, gränslöst eller slarvigt men här blir det tydligt, flera gånger om - inte minst varje gång Major Adams adresserar hela bataljonen - hur det kan göras proffsigt. Hon är också duktig på att ge en professionell kontext i sina tal och tillrättavisningar. Hon kräver lydnad men inte bara för lydnadens skull utan delar också varför hon begär det vid flertalet tillfällen.

Din proaktivitet som ledare gör skillnad

Det är flera exempel på hur Major Adams leder proaktivt, exempelvis hur hon tydligt informerar om vad som gäller och inte gäller, men mest hur filmen framställer hennes förekommande av situationer som kan uppstå. En av mina favoriter är en detalj man bara se snabbt i förbifarten i matsalen: en vit skylt där det bland annat står tydliga instruktioner om vad du ska göra om du är missnöjd med din matransonsmängd. Major Adams är också duktig på att förekomma gnäll och negativa känslor genom att lyfta dem själv och ge dem en kontext först. Det lär säkerligen inte ha botat alla konflikter eller allt missnöje i bataljonen men sådana proaktiva detaljer gör större skillnad än vad många tror.

En “second in command” är en funktion som fler ledare behöver använda

Inte nog att relationen mellan Major Adams och hennes “second in command” löjtnant Campbell, senare kapten, är något extra. Den visar också något många ledare saknar i dagens slimmade organisationer: en person som är underställd dig men som blir ditt ledarskaps förlängda arm i det vardagliga arbetet. Som hjälper dig, kan se saker du missar och ställer frågor som du som ledare behöver tänka på. Det är långtifrån alltid numera att alla kan ha detta och om det inte går finns det som tur var flera andra olika sätt att lösa det på där funktionen verkställs även om det inte finns en särskild tjänst för det.

När grundstrukturen får ta tiden den behöver går genomförandet snabbare

Två månader tog det att hitta hur de skulle lyckas sortera och leverera 17 miljoner brev och på mindre än nittio dagar lyckades de. Det är en fin illustration över hur det som inledningsvis upplevs som överflödigt och tidskrävande för att det “inte ger resultat direkt” kan vara ett sätt få resultaten snabbare och bättre. Jag känner igen detta från mina år som projektledare - när den grundläggande planeringen och grundstrukturen får landa i en ordentlig, genomtänkt plan för hur projektet ska göras blir det oftast lättare att faktiskt lyckas med det.  

Du ser! Det finns mycket en kan lära sig sig i den här filmen så jag kan varmt rekommendera att du ser den med brasklappen om att allt alltid är lättare att göra på film (vilket faktiskt är en av anledningarna till varför mina klienter och utbildningsdeltagare får utgå från olika filmer och serier i vissa av våra ledarskapsövningar) och att ingen ledare, ej heller Major Adams, är perfekt i alla lägen. Vad säger du? Har du sett filmen och vad tyckte du i så fall? Känner du igen några av ledarskapsläxorna eller vill du lägga till någon annan till listan?

Hej 2026!

Tjenare! Hur mår du och hur har du det? Med mig är det strålande. I skrivande stund sitter jag på tåget till Stockholm och lever i lyxen av att årets första riktiga arbetsdag innebär att åka tåg (= massa lyxig skriv och reflektionstid), bo på hotell och gå på ett event. Passar också på att använda den här tiden till att samla upp de trådar som inte hann knytas färdigt före jullovet kom som en virvelvind. De sista veckorna före jul blev helt galna eftersom nya, oväntade projekt ramlade in (hurra!), jobb behövde avrundas samtidigt som vi vabbade. Till sist fick det bara bli ett gäng beslut fattade: måste detta göras på den här sidan årsskiftet? Och om det var ett nej eller borde - då fick det läggas till sidan. Alla blogginläggsutkast jag hade för månaden ingick också där tyvärr.

Extra trevligt blir det att åka genom detta snötäckta vinterlandskap alltså, varje naturmeter ser ut som ett idylliskt vykort.

Så vad händer 2026 då? Bra fråga. Det är exakt den jag lever i just nu. 2025 är utvärderat (kommer ett inlägg om det) och nu sitter jag med verksamhetsplaneringen för det nya året och tänker. Lär bli ett inlägg om det med framöver!

Taggad är jag i alla fall. Som vanligt. Framförallt är jag det för att jag kommer att göra några saker annorlunda det här året och jag ser fram emot det för bra kan, och förtjänar att, bli bättre om man har möjligheten att förverkliga det.

Så vad gör vi? Nu kör vi! Det är min känsla i alla fall - hur känner du det?

Berätta om graviditet under rekrytering

En väldigt vanlig fråga som jag både får och ser ställas ofta är den i stil med: "Jag är i processen att få eller förhandla om ett nytt jobb och har precis fått reda på att jag är gravid. Ska jag vara ärlig med det nu i rekryteringen?"

Det korta svaret?

Det beror på!

När är egentligen den bästa tiden att berätta om en graviditet? Bild: Canva

Berätta om graviditet under rekrytering

Och ja, ibland den bästa av världar finns ingen diskriminering, inga fördomar eller förutfattade meningar om kvinnor I barnafödande ålder men tyvärr är vi inte riktigt där än. Därför brukar min stående rekommendation vara att du (förutsatt att anpassningar på arbetsplatsen inte behöver göras) inte säger något om din graviditet förrän:

 1. Allt är förhandlat och alla kontrakt är signerade och klara

 2. Tills du är säker på att du får behålla barnet

Detta kan låta hårt och alla gör olika utifrån vad som passar en själv bäst men kom i håg, du har noll skyldighet att informera din nya arbetsgivare förrän du själv är redo - förutsatt att du följer reglerna för ansökan om föräldraledighet. Att vänta med att berätta är inte själviskt, det är självbevarelsedrift. Sedan är det klart bra för chefen att få veta det i god tid och att det ur det perspektivet kan vara sjyst att säga det tidigt. Men en riktigt smart chef fattar varför du inte delar det plus värdesätter dig och din kompetens även när du ska bli förälder! Därför kommer du inte ställa till det om det visar sig att du är gravid när ni har skrivit på papperna.

Och ja, som tur var finns det chefer som säger "vad roligt, grattis och välkommen hit" oavsett var i graviditeten du är även när de får veta det under rekryteringsprocessen. Alla borde reagera och agera så - så om du har råd att inte få (eller vilja ha) jobbet då kan du dela den glada nyheten direkt under intervjun eller före ni skriver kontrakt. Det är ett effektivt sätt att snabbt trycktesta din blivande chef och se om hen leder som hen lär! Men med det sagt, det är bara om du känner dig bekväm nog - annars ta det säkra före det osäkra och sätt dig och dina intressen främst. Fler kvinnor hade mått bättre av att göra det då och då! 

Tumme upp: Chefer som ser en graviditet och föräldraledighet som en styrka både i medarbetarens utveckling - både karriärsmässigt och ur personligt perspektiv.

Tumme ner: Diskrimineringen som fortfarande förekommer år 2025 på grund av detta.