Ett nytt kapitel tar sin början

En ny dag randas. Bokstavligt talat för jag skriver dessa rader när gryningsljuset börjar fördriva nattens mörker. Bebis ligger i min famn och sover och jag borde sova jag med men det är så vackert att vara vaken nu. Till min egen förvåning måste jag säga att jag älskar att vara föräldraledig, det är betydligt mysigare och mer tillfredsställande än vad jag kunde föreställa mig. Sömnbristen gör såklart också sitt. Jag funkar fruktansvärt dåligt när jag inte får sova som jag behöver och då är det skönt att inte ha behövt åstadkomma mer än att hålla bebis vid liv. Men nu är jag lite, lite jobbsugen igen och vill gärna ha en fast punkt där den lilla hjärnkapacitet jag har får användas. Är tydligt att jag mår mentalt bra av att få jobba lite här och där när andan faller på.

Jag skulle inte påstå att jag känner mig ruttad som förälder än men lite varmare i kläderna är man allt.

Så härmed tar ett nytt kapitel sin början! Ett där jag till allra största del är föräldraledig men kommer att börja blogga igen lite grand på halvfart. Behöver nog känna mig fram lite vad som funkar men eftersom jag har kunnat börja skriva mer de senaste veckorna märker jag hur gott det gör mig och varför samla de texterna på hög bara för att? Så nu kör vi igen tänker jag. Välkommen tillbaka in i mitt huvud och till det här hörnet av internet igen!

Minibossen är här

Hej och välkommen till ett specialavsnitt av Möt en boss. Nu är han nämligen här, minibossen: möt Vilde Stymne Löfvenhamn!

Så roligt hur livet kan bli helt annorlunda och ändå kännas som om det alltid varit såhär.

Vår lilla stormpojke som kom illvrålandes den 17 februari. Han slog upp ögonen direkt när han lämnade min mage, vägde 2844 gram och var 49 centimeter lång. Nu har fem veckor snart gått och en kan typ se hur han växer för varje dag. Och kanske är det IVF-processen som spelar in, kanske är det nybörjartur eller att vi har en snäll bebis men hitintills har bebisbubblan mest bestått av eufori och fåniga leenden. Såklart är det också stresspåslag, hormongråt och oro med i bilden men de stunderna är mestadels små, skarpa skuggor orsakade av sömnbristen som är rätt brutal.

Mest är jag uppslukad av det lilla. Gesterna och rörelserna som jag känner igen från när han låg i magen. Minerna och ansiktsuttrycken som avlöser varandra när han är vaken. Hans klara blick och doften! Mhm, hans doft som är som knark... De timmar om natten när vi inte sover ligger jag bara och luktar på honom.

Frågade för övrigt en sköterska på BB "Hur många timmars sömn är det rimligt att offra för att man inte kan sluta titta på sin bebis?"  och hon  skrattade mjukt och sa "många". Och det är dem för ingen av oss får som nog av att titta, ta och pussa på honom.

Dagarna och nätterna rasslar förbi samtidigt som timmarna känns långa. Den rastlösa rehabiliteringen som, precis som vanligt i mitt fall, behöver göras med ena handen på handbromsen. Men samtidigt som allt känns annorlunda och skört känner jag mig fortfarande som mig själv. En lättnad och glädje i det med även om amningen gör mig mer glömsk än vad jag någonsin har varit förut.

Hans namn, Vilde, betyder liten kämpe och det råder det inget tvivel om att han är med tanke på att det var han av det enda av 23 embryon som kom ända hit. Vilken resa det har varit och tacksamheten spiller över på allt annat.

Jag har börjat skriva så smått igen igen. Enstaka rader och stycken i mobilen men jag tänker att de får stanna där lite till. Vill fortsätta vara inbäddad i den här bubblan och njuta av den. Vi ses längre fram igen när jag känner mig mer redo att använda hjärnan till mer än vår vackra, ljuvliga lilla bebis. Stor kram!

In i bebisbubblan!

Nu mina vänner, nu är det dags för mig att ta klivet in i bebisbubblan fullt ut! Jag vill passa på att ta det extra lugnt, få det sista på plats och vara i nuet. Men innan jag gör det vill jag passa på att tacka för responsen på gårdagens inlägg: tack! Jag har på bara det här dygnet redan hunnit ha flera fina samtal om olika sätt att lägga upp sin föräldraledighet på som både stärkt och peppat mig i min övertygelse om att vi kommer att hitta ett sätt som blir bra för vår lilla familj.

Är innerligt tacksam för att jag har kunnat jobba hela vägen in i mål även om jag inte har kunnat göra det på heltid de här sista veckorna. Det har helt klart varit en upplevelse att få vara gravid och jag vet inte om jag egentligen är redo för nästa kapitel men ja, nu är det här!

Det kommer säkerligen en liten uppdatering här och där framåt, här och kanske på Instagram/Facebook. Jag vet bara inte när eller med vad just nu utan tar det allteftersom ork och energi finns. LinkedIn är utloggad och i morgon Instagram med. Mejlens autosvar är påslagen och allt stort är typ på plats innan the B-day kommer. Alla stora känslor är med och vibrerar men livet värmer precis som vetskapen att det är jag och mitt livs kärlek som kliver ut i det här nya, helt okända tillsammans. I’ll see yah on the flipside!

Min kommande föräldraledighet

Föräldraledighet är ett ämne flera av er har bett mig skriva mer om. Både generellt men också för min del. Hur kommer jag försöka kombinera att vara föräldraledig och driva företag?

Det korta svaret på det? Jag vet inte riktigt.

Det jag vet är att vi kommer att dela föräldraledigheten så lika som möjligt eftersom vi anser att vårt barn har lika stor rätt till oss båda sina föräldrar. Samtidigt är inte jag, eller mitt företag, i situationen att jag kan checka ut helt i nio månader och tro att jag har något jobb när jag kommer tillbaka. Dessutom kan vi inte heller dela veckor rakt av eftersom det inte är praktiskt görbart i min bättre hälfts jobb. Vi kan inte heller planera för hela året redan nu. Istället får vi ta det lite allteftersom, vilket samtidigt känns bra när vi inte vet hur just vårt lilla Knytt är och vill ha det. Har förstått att det kan vara som natt och dag hur man mår och har det under bebistiden beroende på litens behov och personlighet och därför vill vi inte heller förutsätta eller planera för mycket innan vi vet mer om hur det kan tänkas bli.

Jag har nästan alltid gått min egen väg och även om att bli förälder såklart kommer att spela in, spela roll och förändra det mesta vill jag inte ge upp allt jag är och gör bara för att. Och för den som undrar över skorna - JA! Klart att jag bara hade på mig dem den minut det tog att fota bilden och JA! Det krävdes absolut en halvtimmes vila efteråt för att återhämta sig. Men vad gör man inte för bloggen?

Min kommande föräldraledighet

Alltså kommer vi att ta det lite som det kommer nu framåt! Men tanken är att jag ska vara föräldraledig i tre månader och sedan börja jobba enstaka dagar med några utvalda uppdrag varje månad och vara föräldraledig övrig tid. M kommer att vara ledig i sex veckor från och med att Knytt kommer och det är en sådan enorm lättnad och trygghet i det. Både efter förlossningen och vad ett planerat snitt innebär men mest för att vi ska få vara tillsammans hela familjen när allt är skakigt och nytt.

Som det ser ut nu så har jag:

• Sparat ihop en liten buffert i företaget så att jag inte ska behöva stressa över företagskostnaderna under den kommande tiden.

• Skickat in min anmälan till FK om föräldrapenning och hoppas, hoppas, hoppas på bra besked gällande den eftersom reglerna för egenföretagare är rätt så annorlunda från när man är anställd eller driver AB. Håll gärna tummarna!

• Enstaka utbildningsuppdrag som är inbokade i maj och juni. Med betoning på enstaka som dessutom kommer att vara en halvdag långa som mest och göras digitalt eller lokalt så bebis kan vara med sin pappa de timmarna jag gör dessa.

• Pausat mitt klientarbete i form av löpande coaching, mentorskap och chefsrådgivning och så har vi sagt att vi ska höras under maj/juni för att stämma av och lägga upp nya arbetsplaner. Detta är ju något som skräddarsys från klient till klient så det kan variera rätt mycket och när vi hörs igen kommer jag förhoppningsvis att veta mer om hur vi kan lägga upp det framåt.

• Börjat få utbildningsförfrågningar för hösten - vilket är underbart! Börjar nästan glädjegråta lite varje gång jag får frågan “när kommer du tillbaka?” men vi har lagt inbokningarna av dem lite på is just för att så mycket är ovisst och kommer att stämma av hur hösten blir lite längre fram.

Såatteh, nu kör vi! Rakt ut och rakt in i det okända.

Så får vi se vad som händer och blir helt enkelt! Jag har ingen aning om hur jag ska göra med bloggen eller sociala medier. Jag har lekt med flera olika alternativ i tankarna men landar i samma insikt varje gång: jag vet för lite än för att kunna planera och fatta beslut om det.

Hur mycket kommer jag att orka med utöver att ta hand om bebis och att läka från förlossningen?

Hur mycket bloggtid kommer det att finnas?

Hur långt kommer den tiden, om den finns alls, att räcka?

Jag vill nämligen inte 1. ta mig på saker som jag inte klarar av eller mäktar med. Snarare tvärtom. Jag lägger hellre ribban på marknivå och ta det därifrån än att pressar mig själv i onödan och 2. att detta “bara” ska bli en livsstilsblogg. Inte för att det är något fel med det, jag älskar livsstilsbloggar, men jag trivs bäst med att ha ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling som primärt fokus här och de inlägg där ni får hänga med i min vardag är mer av en bonus som är kul att skriva. Men där är jag också kanske för snäv i min egen vision och mina egna vanor för bloggen? Det finns kanske ytterligare alternativ än det ena eller det andra?

Har du som läser någon input eller tankar kring detta? Vill gärna ha lite input så att jag inte fastnar i mitt eget huvud. Är det bättre att blogga lite kravlöst och kul än inget alls eller räknas det bara om det blir fem, sex inlägg i veckan som vi brukar ha det? Vad för innehåll gillar du mest här? Dela gärna med dig i en kommentar eller ett mejl!

Och! Om det är någon nu som känner sig manad att berätta för mig hur viktigt det är att njuta av tiden med sin bebis och fokusera på det i första hand vill jag vara lite extra tydlig - det behövs inte eftersom det är prick det som kommer att hända även om jag kommer att jobba lite grand. Det är inte så svartvitt att det bara är det ena (att jobba) eller det andra (att vara föräldraledig) som gäller. Det finns fler alternativ och möjligheter till att göra både och idag. Skriver det redan nu eftersom jag redan har hunnit få m-a-s-s-o-r av sådana kommentarer trots att jag inte har hunnit prata om min föräldraledighet särskilt mycket än. Bara så vi har det utrett :)

Men ja, så här ser planen ut just nu. Återstår att se om och i så fall hur den kanske ombestäms eller förändras. Är det något graviditeten har hunnit visa prov på flera gånger om så är det ändå att det mest bara är att åka med och se vad som händer, haha!

Skälvande mark

God morgon! Hur mår du idag? Här känns det som att marken skälver lite - inte på grund av någon naturkatastrof eller att något dåligt har hänt - det är bara den annalkande livsförändringen som känns i hela kroppen.

Nu är magen verkligen rejäl och tung, haha.

Under de kommande dagarna kommer jag att avrunda allt vad jobb heter för att sedan ge mig helhjärtat in i bebisbubblan. Därför är veckan å ena sidan intensiv och å andra sidan kortare än vanligt…

• En chefsrådgivning

• Möte om ledarskapsutbildningar för hösten

• Ha ett annat möte om framtida bokföring (skulle varit förra veckan men blev framflyttat till nu)

• Bossbrudsjobb

• Lite bloggande

För att inte tala om det mentala och emotionella förberedelsearbetet som ständigt pågår, hehe. Blir bra detta! Och säkerligen dagar att minnas. Ska du göra något särskilt denna februarivecka?