Vill du spara dina ändringar? Tydligen inte.

Hej från en av de klantigaste personerna noterade idag. Jag har alltså råkat radera både dagens bloggartikel och morgondagens bara genom att svara nej på frågan “vill du spara dina ändringar?”. Blev faktiskt lite matt andra gången det hände. En gång var störigt för det var ett bra inlägg men två gånger? Nä, det är bara dumt. Så nu tar jag den lärdomen och hädanefter ska jag alltid dubbelkolla vad det är för ändringar som inte sparats först.

Med undantag för en väldigt trevlig lunch så har jag jobbat från sängen hela dagen. Ovanligt men skönt.

Annars då? Jo men annars är det bra. Olika företagsprojekt som jag fixat med bakom kulisserna börjar äntligen falla på plats. Dagens utbildningspass blev framflyttat så jag har använt den “extra” tiden för att rådda med saker som jag behöver få gjorda och undanstädade. En sak i taget är mantrat som gäller när tio olika saker drar i ens uppmärksamhet samtidigt. Jag hoppas jag lyckas skriva om morgondagens inlägg till er - kommer att försöka i alla fall. Men ja, det är det lilla som händer här. Hur har du det det denna mulna onsdag?

När du inte vet vad du ska säga som chef

Ibland hamnar vi som ledare tyvärr i svåra situationer där man inte har en aning om vad man ska säga. Istället står man där. Handfallen och svarslös. Det kan vara att en medarbetare har fått ett svårt besked, går igenom något utmanande eller att något allvarligt har hänt. Ibland är det dessutom väldigt oklart vad för respons som är önskad eller lämplig och frågan är: vad gör du när du inte vet vad du ska säga? Här kommer några bra do’s and dont’s att ha med dig i bakhuvudet!

Don’t! Låt paniken skölja in och svepa dig med sig i farten. Bild: tonik från Unsplash

Don’t

Drabbas av panik

Det är lätt hänt att bli stressad när man befinner sig i pressade och allvarliga situationer men försök att behålla lugnet. Ta ett djupt andetag och försök få klarhet i: Vad är det som händer? Vem behöver vad av dig just nu? Det är troligtvis helt okej att reagera men frågan är hur du gör det? Undvik att känslorna tar överhanden och springer iväg med dig. En sak i taget.

Bli ett munväder eller en mussla

Ytterligare en vanlig stressreaktion när vi blir nervösa eller känner oss obekväma är att vi börjar prata utan att tänka - aka att vi blir ett så kallat munväder som bara svamlar. Märker du att det sker? Bromsa, bromsa, bromsa. Låt inte tungan springa ifrån din hjärna och prata inte bara för pratandets skull. Det kan också bli svettigt om du i stressen fryser till is eller blir en mussla som inte säger något alls.

Säg: “Jag vet vad du går igenom” eller berätta om någon annan som gjort det

Det känns ofta lockande att visa förståelse genom att antingen säga “jag vet vad du går igenom” och sedan börja prata om egna erfarenheter alternativt berätta om någon annan som haft en liknande upplevelse. Gör inte det med undantag för att personen ber om ditt råd eller om att få tal del av dina erfarenheter. Vi kan inte hundra procent veta hur någon annan upplever något eller har det. Det går inte. Däremot kan vi bekräfta att det är svårt eller…

Do! Kom ihåg att vi kan vara stöttande med varandra utan att ha egna erfarenheter inom det som hänt. Bild: towfiqu barbhuiya från Unsplash

Do

Erkänn att du inte vet men vara stöttande ändå

Det går inte att ha förstahandsupplevelser av allt och det behövs inte heller för att kunna relatera till eller stötta om något jobbigt, sorgligt eller utmanande sker. Då är det ofta bättre att erkänna att du inte har det. Fraser att använda kanske kan vara: “jag är ledsen, jag saknar ord”, “förlåt men jag vet inte vad jag ska säga”, “jag har ingen aning om vad du går igenom men lyssnar gärna” eller “jag har inte upplevt något liknande men jag vill hjälpa dig med det jag kan”. Genom att erkänna detta för dig själv och för personen i fråga kan du bättre ta ansvar som ledare och sedan göra ditt yttersta för att försöka utbilda sig, söka förståelse eller lära mer av situationen.

Dessutom kan det vara så att du, även fast du har gått igenom något liknande själv, inte alls vet vad den andra personen upplever. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, erfarenheter och upplevelser. Och det kan vara viktigt att både påminna sig om och minnas! Vill du ändå dela din erfarenhet kan det vara bra att säga något i stil med “jag vet inte hur det är för dig, men jag upplevde [XXX]…” för att vara tydligt med att din upplevelse är din och ingen annans.

Fråga!

Är du osäker på vad du ska säga eller göra? Erkänn din osäkerhet och fråga hur personen vill ha det eller om det finns något som du kan göra eller säga. Det är ofta bättre och mer uppskattat än det motsatta. Om personen sedan ber dig om något som du inte vet om det är möjligt eller inte, be om att få kolla upp det och återkomma. Det är bättre än att lova för mycket.

Du kan också fråga i efterhand hur ditt agerande upplevdes av mottagaren. Hjälpte det? Fanns det något som du kunde ha gjort annorlunda? Det kan vara obekväma frågor att ställa men om du vill lära dig är de betydelsefulla.

Be om ursäkt om det blir fel

Och skulle det sedan bli fel och du antingen inser det direkt där och då eller om du får den feedbacken i efterhand? Ja, då är det enda rätta att ta ansvar för det och be om ursäkt. Ta med dig den lärdomen vidare i ditt ledarskap. Ingen av oss gör eller säger allting rätt i alla lägen men gör vi fel behöver vi äga det.

Jag tänker att detta är något som vi alla säkert har upplevt någon gång i livet och det är därför jag vill lyfta ämnet. Vill du dela med dig av dina erfarenheter om detta får du gärna lämna en kommentar i kommentarsfältet!

Morgontrött midsommarvecka

God morgon! Hur står det till? Med mig är det bra, sitter på tåget på väg in till Malmö och är allmänt morgontrött. Den här helgen var så skön. En och en halv dag megaledigt där jag badade, grillade, solade, spelade brädspel, slöade i mängder med TT och spelade lite för mycket Fall Out. Fick slita mig från det sistnämnda till slut - det är bara för bra. Veckans planer då? Ja, det är en bra fråga. Låt oss kolla!

Passade på att utnyttja min väntan på bussen till max genom att ta lite nya pressbilder till en intervju. Tacksamt att det kan gå att göra i farten även om alla som passerar kollar sjukt konstigt på en.

Måndag

Idag spenderar jag hela dagen i Malmö! Först för att köra ett kunskapspass på Drivhuset om eventplanering, har ju gjort det förut men känner att det säkert finns mer saker att lära mig här. Efter lunch ska jag också mentorsklient och sedan spela in rörligt material för kunds räkning. Kommer för en gångs skull befinna mig bakom kameran så det blir spännande. Är skönt också för att jag har del luckor i schemat idag. Dels när jag kommer in till stan men också över lunchen så kommer att ha tid att skriva emellan alla happenings.

Tisdag

Möten och massa skrivande upptar större delen av dagen faktiskt. Sedan på eftermiddagen åker jag till stallet för att motionera både mig och mammas lilla häst.

Onsdag

Kursavslutning för deltagarna som gått utbildningen Stärk ditt självledarskap för framtidens arbetsliv! Den har varit så spännande att hålla under våren just för att det är första gången som jag kombinerar självledarskap och framtiden arbetsliv i en och samma utbildning och det blev väldigt lyckat måste jag säga. Ser fram emot att ta del av slutpresentationerna! Efter det har jag ett lunchmöte som jag sett fram emot länge.

Torsdag

Då är det dags för kursdeltagarna inom projektledning att ha slutpresentationer och avrunda sin utbildning. Den här utbildningen baseras på den generella projektmodellen och det var så kul för redan lite drygt halvvägs igenom kursen konstaterade en deltagare något i stil med att “det är svårt att misslyckas när man projektleder såhär” och ja, så är det verkligen. Det är därför jag gillar den och det är kul för jag märker varje gång jag utbildar inom detta hur modellen hjälper deltagarna att ändra sitt sätt att se på, förstå och tänka kring projektledning. Ett lysande exempel på hur teori och praktik kombinerat blir så effektfullt.

Utöver detta så är det såklart en del att stå i inför midsommar också. Det ska städas, handlas och donas för på fredag kommer kompisfamiljen och det har jag längtat efter länge! Och det är min vecka det, hur har du det?

Regn på väg

God morgon! Hur mår du? Här är det bra tycker jag! Veckan gick, som vanligt, lite för fort bara. Min dator säger att det är regn på väg, vilket backas upp av de väldigt märka molnen som hänger här över Sätofta. Lite synd eftersom jag hade hoppats på en dag ute i sol och värme - som det var igår men i den lediga versionen. Har faktiskt ägnat morgonen här åt att jobba vidare på min surdeg med att snygga till bloggarkivet - nu har jag kirrat till och med augusti 2019 och närmar mig alltså… Halvlek. Hahaha. Älskar att jag har bloggat så mycket och så länge men det här är ett evighetsprojekt alltså. Nåväl, förr eller senare blir det gjort!

Har såklart också hängt en del i trädgården, plockat mördarsniglar, rensat ogräs, städat undan och slappat på gräsmattan.

Annars vet jag knappt vad jag ska säga om den här veckan. Äntligen har jag skaffat mig koll på vad som måste hända innan jag går på semester. En ny mentorsklient har tillkommit utöver de klientsamtal som veckan bjudit på. Det har varit roliga förfrågningar och offerter som lämnats och pitchats in. Jag har haft ett gäng möten, utbildat, nätverkat och fått mig en tankeställare kring vad jag ska lägga tid på och inte i höst. Nästa vecka är min sista researchvecka och då hoppas jag att de sista pusselbitarna ska falla på plats för sedan börjar jag planera och verkställa. Blir någon timmes jobb till idag men sedan är det fri lek hela helgen lång. Ska bli skönt och min största utmaning blir att inte spela för mycket Fall Out, hehe. Hur har din vecka varit?

Tre år i vårt lilla hus

Årsdagar är roligt tycker jag och en fin chans att stanna och begrunda vad som har hänt under tiden och den här morgonen har jag faktiskt mest bara kunnat gå runt och tänka på vårt lilla hus för igår var det tre år sedan vi flyttade hit. Går fortfarande runt och myser över att få bo just här.

Brunt med rött tak (som var till hälften papp och hälften plåt), antennsladden, den helt övervuxna rabatten och plattorna som vi upptäckte när vi började rensa bort gräset. Det behövde en del kärlek när vi kom hit för att uttrycka det milt.

Och idag ser det ut såhär! Finns såklart massor som vi vill fortsätta göra. Utvändigt ska det fortsätta underhållas och målas lite till. Vill också piffa till det med än mer växter och lite mer aktivt arbete med rabatterna som just nu är en enda stor djungel, haha. Dessutom har vi en del idéer och planer som vi diskuterar fram och tillbaka. Tycker det är klurigt att orka med trädgården i perioder när en jobbar mycket men ja, det är också fördelen med att ha en skogstomt - det ska inte vara perfekt ansat och klippt. Det jag hoppas på att kunna få till nu i helgen är att få bort ljungen från zinkbaljorna och sätta något roligare där, så om i odlingslådorna där typ allt utom vitlök och sockerärter har dött och rensa bort det sista sjoket med ogräs i gången mot verkstaden.

Invändigt har vi inte gjort mycket mer än att möblera och har inte ett dugg bråttom med att “få klart” det heller. Var sak har sin tid här i livet och just nu är jag mest tacksam över att få bo här i det gröna. Men visst ser man skillnaden på det bi gjort hitintills?