Crash! Boom! Bang!

Förtjänar jag titeln världens sämsta bloggare? Näää, absolut inte. Men vi kan väl konstatera att den här bloggveckan gick åt fanders? I tisdags satt jag och skrev som en tok på en vinkel som jag tyckte var megaintressant: nämligen att ledare kan behöva se sig själv som elitidrottare. Spännande va? Ja, det var det tills jag mer än halvvägs genom artikeln snubblande över en studie som visar att så många som trettio procent av psykisk ohälsa under sin karriär och dessutom i större grad av normalbefolkningen. Crash! Så försvann som bra:igheten med den liknelsen och eftersom klockan då var runt kvart över sex bestämde jag mig för att inte publicera artikeln och stänga ner datorn.

Tröttheten när man undrar över hur mycket det går att klanta sig med en och samma sak två gånger om.

Igår försvann fortsatte jag skriva på en annan artikel i stället. Vet ni vad jag gjorde med den?! Såklart lyckades jag radera alla ändringar jag gjort i stället för att spara dem. Boom! Något som kan ha råkat trigga en gnutta grinighet och en och annan svordom. Så, eftersom dagens skrivtid var slut bytte jag i stället fokus till att skriva på en av veckans offerter.

Och vad tror ni jag gjorde idag då? Jo, men såklart lyckades jag radera offerten med. Bang! Vid det här laget kunde jag dock garva åt min egen “skicklighet” och som tur var blev inte ansträngningen att återställa det alls stor. Men ja, det är en underdrift att säga att det inte blev som jag tänkte mig det, hähä.

Fördelen med mitt aningens hetsiga humör är att det snabbt lugnar sig igen!

Men, en oväntad och positiv sak är att min Outlook har börjat fungera igen efter en dryg veckas strejkande. Inte för att jag har jag gjort något annat än att svära lite och ignorera den i hopp om att problemet skulle ordna sig av sig självt: så gjorde det också! Kanske får bli en trisslott för några vettigare bloggartiklar än såhär verkar det knappast bli.

Märklig känsla

Igår upplevde jag en väldigt märklig känsla. Vaknade runt tio efter närmare tio timmars sömn efter en social kväll och mådde bra. Inget ryggskott, ingen migrän eller biverkningar av någon medicinsk behandling, huvudvärk eller något annat aj eller ont som dränerar, värker eller lamslår. Det har alltså inte hänt sedan i oktober och det i kombination med en ledig och nästan helt oplanerad dag var ömsom förvirrande, overkligt och lyxigt som tusan. Idag är jag segare vilket får vara okej eftersom jag var barnvakt till sent igår och ska jobba kväll idag med en BossMaster-grupp men känslan inför årets sista veckor är så bra.

Kommer (som vanligt) mest bli hemmajobb och ska maxa det rejält inför trippen nästa vecka.

Veckans…

Utgångsläge: Segt, segare, segast. Vilket inte förvånar mig alls, brukar bli det när jag slappnar av efter en stor leverans.

Förutsättningar: En luftig kalender vilket är en väldigt bra förutsättning för vilken vecka som helst.

Tempo: Har försökt få ihop bilden av veckan som kommer nu och skulle ändå beskriva den som en mellanvecka. Å ena sidan är den en utandning från förra veckan, å andra sidan är den en uppladdning inför Stockholmsresan. Tempot kommer vara lägre än innan men jag kan inte checka ut alldeles för det finns fortfarande gott om saker att göra.

Arbetsuppgifter: Två offerter ska lämnas vilket såklart innebär både kreativtet och administration, en BossMaster-grupp ska ledas och mentorssamtal ska hållas. Dessutom blir det troligen något samtal för Bossakuten med. Bloggen ska drivas och text levereras till kund. Utöver det ska jag också få till den sista planeringen av det som behöver göras innan årsslutet.

Roliga saker som väntar: Återstår att se om torsdagens julfest blir av eller om den ställs in men Nobelfesten på fredag är i litet sällskap så hoppas den händer oavsett.

Tråkigheter: Behöver göra ett gäng ärenden i Lund på torsdag och jag är grymt opepp på det.

Och det är min vecka det! Hur mår du och hur har du det?

Ack du ljuva helg

Hejsan! Hur står det till i stugan? Här är det väldigt fint måste jag säga, lite bakis efter gårdagens megaintensiva jobbdag bara. Igår skickade jag iväg allt utbildningsmaterial och så gött det kändes. Än bättre när materialet blev precis sådär högkvalitativt och matnyttigt som jag vill ha det!

Så lättad över att ryggen äntligen har blivit bättre. Usch, så dränerande att ha ont!

Veckan har som dundrat förbi trots att det egentligen inte har hänt särskilt mycket. Jobbmässigt har den mesta uppmärksamheten såklart gått till utbildningsmaterialet men det har också startats en ny BossMaster-grupp och varit några samtal för Bossakuten. Så därför får detta bli kort, känner nu när jag är framför skärmen att jag behöver återhämtning och att varje ord liksom får värkas fram. Men vi hörs på måndag igen!

Ögonblicket 11:55

Tvättmaskinen plaskar rundor. Det svaga knastret från braskaminen har ersatt suset från luftvärmepumpen och sakta men säkert blir det varmare och varmare här i det lilla huset. Är extra skönt att vara inne nu efter morgonens promenad i isig blötsnö och kalla vindbyar. Jag har en helt obokad arbetsdag idag och det känns så vansinnigt lyxigt i kombination med att jag äntligen har mindre ont i ryggen av den nya låsningen som sjukgymnasten uppdagade igår. Nu funkar huvudet igen och det är precis vad jag behöver för att kunna lägga den sista handen på utbildningsmaterialet som ska lämnas i morgon.

Min vy när jag står här vid matsalsbordet och jobbar. Hur är det ens möjligt att bli mer kär i sitt hus för varje halvår som går? Tänk vilken tur vi hade som hittade hit innan pandemin slog till.

Annars händer det inte mycket. Jag varvar utbildningsjobbandet med företagsadministration och att småstäda när jag jag behöver pausa eller tänka igenom något lite extra. Skriver med er! Försöker hålla kroppen i rörelse eller vilande läge och att vara i nuet oavsett vad jag har framför mig även om uppmärksamheten försöker vandra iväg med mig mellan varven.

Så ser det ut här alltså! Hur har du det där du befinner dig?

Konflikt med en informell ledare

Läsarfrågan:

“Hej! Jag är chef för första gången sedan ett par månader tillbaka och tycker att det har gått bra hitintills. Men jag har problem med en medarbetare som jag har identifierat som informell ledare. Han ifrågasätter mig på möten, låter bli att göra som vi har kommit överens om och nu fick jag höra att han underminerar mig och mitt ledarskap mot kollegorna och hellre vill att de frågar honom om saker istället för att informera mig (som de borde). Vi har jobbat ihop innan, vilket gick bra, men så sökte vi båda chefspositionen men jag fick det trots att jag är mycket yngre eftersom personen har stort kontrollbehov och styr och ställer väldigt mycket. Hur ska jag hantera situationen och få personen att respektera mig som chef?

Tack för en bra blogg!”

D.

Svar:

Tack själv för frågan! Det är inte en enkel situation som du befinner dig i och jag ser flera dimensioner i den vilket såklart gör det jobbigare för dig.

Först och främst behöver du kartlägga situationen än mer. Vad är det som du gör som ifrågasätts och kritiseras? Är det sakfrågor eller hur du är som ledare/person? Är det legitima saker att kritisera och tycka annorlunda kring? Hur tar det sig uttryck? När händer det? Vad händer på mötena när detta sker och vad blir effekterna i arbetsgruppen?

Men också: vad är bakgrunden för medarbetaren? Har han alltid betett sig på detta vis? Är det bara mot dig eller är han allmänt kritisk mot allt som inte han själv anser vara en bra idé?

Du behöver dessutom observera och bedöma, ofärgat från denna problematik, hur medarbetarens prestation och arbetsinsats är i övrigt. Hur sköter han sitt jobb? Vad fungerar bra? Vilka är hans styrkor? Vad fungerar sämre?

Det som är viktigt här är inte att förstå varför medarbetaren gör som han gör – vi kanske kan ana eller skymta potentiella anledningar – men eftersom vi inte kan veta det blir det sekundärt. Utan det vi vill är att försöka hitta eventuella mönster och konkreta situationer eller frågor där det händer samt försöka se effekterna som beteendet får. Att vi utöver det gör en analys av arbetsinsatsen är också viktigt inför samtalet som behöver tas med personen i fråga.

När en motarbetas hårt och länge som chef så är det både naturligt och normalt att man blir frustrerad, grinig och arg. Därför är de viktigt att hantera konflikten tidigt så att ni inte riskerar att det blir som på bilden. Bild: Photo by Charl Folscher on Unsplash

Ett potentiellt hav av olika anledningar

Hur du lägger upp samtalet beror såklart på observationerna som du gör så härifrån kan det bli klurigt för mig att ge så detaljerade råd utan mer information. Men utifrån liknande situationer som jag har sett, och tidigare erfarit, så finns det mängder med potentiella scenarios. Här är några exempel:

1) Personen underpresterar eller underleverar och en förlängning av det kan vara att han vill jobba på sitt sätt och använder sitt informella ledarskap för att verkställa sin agenda

2) Er relation är svag och/eller han saknar respekt för dig och ditt ledarskap

3) Något har förändrats för den informella ledaren, på jobbet eller privat, och att påvisa sin informella makt kan vara ett sätt att återfå känsla av inflytande, kontroll och att vara betydelsefull

4) Ni står på varsin sida i ett politiskt spel

5) Gruppen befinner sig i rollsökningsfasen som beskrivs i FIRO-modellen där gruppmedlemmarna söker förståelse för vem som ansvarar och makt för vad och beteendet utgör symptom för detta

6) Medarbetaren upplevs som bråkig och jobbig har värdefulla poänger och insikter i sin kritik även om den inte alltid levereras på bästa sätt men gruppen/organisationen tillåter inte oliktänkande

7) Den som ledare har svårt för att ta kritik

Det finns såklart än fler möjliga scenarios än dessa och jag har ingen aning om någon av dessa gäller för din situation. Ibland är det en blandning av flera olika saker (eftersom livet oftast består av grötiga gråzoner). Kom ihåg att det nio gånger av tio som en grupp utser en syndabock inte är hos syndabocken som problemen finns och därför kan handla om andra saker än det vi först tror och tänker oss. Ibland inträffar dock den tionde gången och då behöver det hanteras genom samtalet ni kommer att behöva ha. Det beror dessutom också på hur personen är och hur er relation ser ut hur du kan adressera problemet i samtalet OCH om personen gör detta medvetet eller omedvetet.

Konflikt med en informell ledare

Om medarbetaren underpresterar eller hens attityd och beteende som brister är det vad som behöver stå i fokus i ert möte. Är det er relation som brister så är huvudfrågan hur ni ska kunna samarbeta bättre framåt. Om personen motarbetar dig medvetet behöver du troligen ha en tydligare ton i samtalet för vad som är acceptabelt beteende i ert team och inte jämfört med om du misstänker att detta sker omedvetet. Att ha en bra arbetsmiljö på jobbet är lika viktigt för dig som chef som för medarbetarna du leder och att ha det motsatta är inget du ska behöva stå ut med.

Min erfarenhet är att att det ibland kan vara nyttigt som ledare att erkänna den informella ledarens makt och påverkan över sina kollegor. Genom att berätta att du ser och värdesätter det, att ni därför behöver ha ett gott samarbete och uppmanar personen till att kliva in i ledarrollen som det informella ledarskapet innebär kan leda till att personen börjar ta mer ansvar för sin påverkansmakt. Många individer växer med det ansvar som vi får till oss och jag har sett detta göra stor skillnad på väldigt kort tid.

Oavsett vilket så är målet med samtalet att hitta vägar framåt så prata med din chef innan ni ses så du har hens stöd, prata med HR om det går och dokumentera mötet och skriv en handlingsplan på vad medarbetaren (och du) behöver göra framåt och vad som har tydliggjorts. Följ sedan upp det: blir det bättre eller sämre?

Om bättre, hurra och bra jobbat av er båda! Om sämre, följ upp med ytterligare samtal och vidta åtgärder om det fortsätter. Jag har genom åren fått ta del av både exempel som löst sig jättefint där chefen och medarbetaren har funnit bra samarbetsformer och andra där det har slutat desto sämre. En lärdom från de senare tillfällena är att om medarbetaren inte sköter sitt uppdrag och dessutom är kränkande eller gränslös i sitt beteende utan den minsta vilja att försöka förändra det: då är en omplacering eller ett utköp troligen mer skonsamt än att detta ska fortsätta och troligen förvärras över flera års tid. Men det är viktigt att alltid försöka lösa situationen först.

Även om en tycker olika, inte “klickar”, direkt ogillar eller konkurrerar med varandra så är det fortfarande viktigt att vara respektfull mot varandra på jobbet. Bild: Photo by Stillness InMotion on Unsplash

Du som yngre chef behöver inte “bevisa dig” för att få grundläggande respekt

Sist men absolut inte minst, ett ämne jag nog skulle kunna skriva en hel bloggserie om. Jag möter ofta funderingar kring hur en som yngre (och/eller kvinna) ska behöva “bevisa sig” eller sätta sig i respekt från personerna som en är eller blir chef för. Och vet du, så till vida du inte beter oförskämt eller illa, så ska inte du behöva vara eller göra något för att få grundläggande respekt för dig som person eller som chef. Såklart tar det tid att bygga tillit och förtroende och det är inget vi kan förvänta oss att bara få från våra medarbetare men att bli lyssnande på och bli tagna på allvar: det ingår i att vara vardagligt respektfull såsom en bör vara mot alla på jobbet. et är inget som vi ska se som “en bonus” på en arbetsplats. Du har fått det här jobbet eftersom någon tror att du kommer att göra ett bra jobb i den här rollen och det räcker - sedan kommer du att göra fel, misstag och lära dig massor på vägen. För det ingår i ledarskapet och ingen chef är perfekt, inte jag, inte du och ingen annan heller.

Du ska alltså inte tolerera gränslösa och respektlösa beteenden hur ny du än är som chef! Det är stor skillnad på det och att behöva argumentera för och motivera beslut, ståndpunkter och handlingar som du gör som ledare, det senare behöver alla ledare göra och det förstnämnda ska ingen behöva acceptera.

Som vanligt blev detta svar rätt så långt men ja, komplexa frågor behöver få ta plats tänker jag. Behöver du mer råd och stöd kring detta, boka en tid hos Bossakuten så kan jag hjälpa dig personligen. Men jag hoppas att detta svar ändå kan bidra med några tankar och nya perspektiv! Vad säger du som läser? Har du varit med om något liknande som beskrivs här i läsarfrågan?