Ögonblicket 11:55

Tvättmaskinen plaskar rundor. Det svaga knastret från braskaminen har ersatt suset från luftvärmepumpen och sakta men säkert blir det varmare och varmare här i det lilla huset. Är extra skönt att vara inne nu efter morgonens promenad i isig blötsnö och kalla vindbyar. Jag har en helt obokad arbetsdag idag och det känns så vansinnigt lyxigt i kombination med att jag äntligen har mindre ont i ryggen av den nya låsningen som sjukgymnasten uppdagade igår. Nu funkar huvudet igen och det är precis vad jag behöver för att kunna lägga den sista handen på utbildningsmaterialet som ska lämnas i morgon.

Min vy när jag står här vid matsalsbordet och jobbar. Hur är det ens möjligt att bli mer kär i sitt hus för varje halvår som går? Tänk vilken tur vi hade som hittade hit innan pandemin slog till.

Annars händer det inte mycket. Jag varvar utbildningsjobbandet med företagsadministration och att småstäda när jag jag behöver pausa eller tänka igenom något lite extra. Skriver med er! Försöker hålla kroppen i rörelse eller vilande läge och att vara i nuet oavsett vad jag har framför mig även om uppmärksamheten försöker vandra iväg med mig mellan varven.

Så ser det ut här alltså! Hur har du det där du befinner dig?

Konflikt med en informell ledare

Läsarfrågan:

“Hej! Jag är chef för första gången sedan ett par månader tillbaka och tycker att det har gått bra hitintills. Men jag har problem med en medarbetare som jag har identifierat som informell ledare. Han ifrågasätter mig på möten, låter bli att göra som vi har kommit överens om och nu fick jag höra att han underminerar mig och mitt ledarskap mot kollegorna och hellre vill att de frågar honom om saker istället för att informera mig (som de borde). Vi har jobbat ihop innan, vilket gick bra, men så sökte vi båda chefspositionen men jag fick det trots att jag är mycket yngre eftersom personen har stort kontrollbehov och styr och ställer väldigt mycket. Hur ska jag hantera situationen och få personen att respektera mig som chef?

Tack för en bra blogg!”

D.

Svar:

Tack själv för frågan! Det är inte en enkel situation som du befinner dig i och jag ser flera dimensioner i den vilket såklart gör det jobbigare för dig.

Först och främst behöver du kartlägga situationen än mer. Vad är det som du gör som ifrågasätts och kritiseras? Är det sakfrågor eller hur du är som ledare/person? Är det legitima saker att kritisera och tycka annorlunda kring? Hur tar det sig uttryck? När händer det? Vad händer på mötena när detta sker och vad blir effekterna i arbetsgruppen?

Men också: vad är bakgrunden för medarbetaren? Har han alltid betett sig på detta vis? Är det bara mot dig eller är han allmänt kritisk mot allt som inte han själv anser vara en bra idé?

Du behöver dessutom observera och bedöma, ofärgat från denna problematik, hur medarbetarens prestation och arbetsinsats är i övrigt. Hur sköter han sitt jobb? Vad fungerar bra? Vilka är hans styrkor? Vad fungerar sämre?

Det som är viktigt här är inte att förstå varför medarbetaren gör som han gör – vi kanske kan ana eller skymta potentiella anledningar – men eftersom vi inte kan veta det blir det sekundärt. Utan det vi vill är att försöka hitta eventuella mönster och konkreta situationer eller frågor där det händer samt försöka se effekterna som beteendet får. Att vi utöver det gör en analys av arbetsinsatsen är också viktigt inför samtalet som behöver tas med personen i fråga.

När en motarbetas hårt och länge som chef så är det både naturligt och normalt att man blir frustrerad, grinig och arg. Därför är de viktigt att hantera konflikten tidigt så att ni inte riskerar att det blir som på bilden. Bild: Photo by Charl Folscher on Unsplash

Ett potentiellt hav av olika anledningar

Hur du lägger upp samtalet beror såklart på observationerna som du gör så härifrån kan det bli klurigt för mig att ge så detaljerade råd utan mer information. Men utifrån liknande situationer som jag har sett, och tidigare erfarit, så finns det mängder med potentiella scenarios. Här är några exempel:

1) Personen underpresterar eller underleverar och en förlängning av det kan vara att han vill jobba på sitt sätt och använder sitt informella ledarskap för att verkställa sin agenda

2) Er relation är svag och/eller han saknar respekt för dig och ditt ledarskap

3) Något har förändrats för den informella ledaren, på jobbet eller privat, och att påvisa sin informella makt kan vara ett sätt att återfå känsla av inflytande, kontroll och att vara betydelsefull

4) Ni står på varsin sida i ett politiskt spel

5) Gruppen befinner sig i rollsökningsfasen som beskrivs i FIRO-modellen där gruppmedlemmarna söker förståelse för vem som ansvarar och makt för vad och beteendet utgör symptom för detta

6) Medarbetaren upplevs som bråkig och jobbig har värdefulla poänger och insikter i sin kritik även om den inte alltid levereras på bästa sätt men gruppen/organisationen tillåter inte oliktänkande

7) Den som ledare har svårt för att ta kritik

Det finns såklart än fler möjliga scenarios än dessa och jag har ingen aning om någon av dessa gäller för din situation. Ibland är det en blandning av flera olika saker (eftersom livet oftast består av grötiga gråzoner). Kom ihåg att det nio gånger av tio som en grupp utser en syndabock inte är hos syndabocken som problemen finns och därför kan handla om andra saker än det vi först tror och tänker oss. Ibland inträffar dock den tionde gången och då behöver det hanteras genom samtalet ni kommer att behöva ha. Det beror dessutom också på hur personen är och hur er relation ser ut hur du kan adressera problemet i samtalet OCH om personen gör detta medvetet eller omedvetet.

Konflikt med en informell ledare

Om medarbetaren underpresterar eller hens attityd och beteende som brister är det vad som behöver stå i fokus i ert möte. Är det er relation som brister så är huvudfrågan hur ni ska kunna samarbeta bättre framåt. Om personen motarbetar dig medvetet behöver du troligen ha en tydligare ton i samtalet för vad som är acceptabelt beteende i ert team och inte jämfört med om du misstänker att detta sker omedvetet. Att ha en bra arbetsmiljö på jobbet är lika viktigt för dig som chef som för medarbetarna du leder och att ha det motsatta är inget du ska behöva stå ut med.

Min erfarenhet är att att det ibland kan vara nyttigt som ledare att erkänna den informella ledarens makt och påverkan över sina kollegor. Genom att berätta att du ser och värdesätter det, att ni därför behöver ha ett gott samarbete och uppmanar personen till att kliva in i ledarrollen som det informella ledarskapet innebär kan leda till att personen börjar ta mer ansvar för sin påverkansmakt. Många individer växer med det ansvar som vi får till oss och jag har sett detta göra stor skillnad på väldigt kort tid.

Oavsett vilket så är målet med samtalet att hitta vägar framåt så prata med din chef innan ni ses så du har hens stöd, prata med HR om det går och dokumentera mötet och skriv en handlingsplan på vad medarbetaren (och du) behöver göra framåt och vad som har tydliggjorts. Följ sedan upp det: blir det bättre eller sämre?

Om bättre, hurra och bra jobbat av er båda! Om sämre, följ upp med ytterligare samtal och vidta åtgärder om det fortsätter. Jag har genom åren fått ta del av både exempel som löst sig jättefint där chefen och medarbetaren har funnit bra samarbetsformer och andra där det har slutat desto sämre. En lärdom från de senare tillfällena är att om medarbetaren inte sköter sitt uppdrag och dessutom är kränkande eller gränslös i sitt beteende utan den minsta vilja att försöka förändra det: då är en omplacering eller ett utköp troligen mer skonsamt än att detta ska fortsätta och troligen förvärras över flera års tid. Men det är viktigt att alltid försöka lösa situationen först.

Även om en tycker olika, inte “klickar”, direkt ogillar eller konkurrerar med varandra så är det fortfarande viktigt att vara respektfull mot varandra på jobbet. Bild: Photo by Stillness InMotion on Unsplash

Du som yngre chef behöver inte “bevisa dig” för att få grundläggande respekt

Sist men absolut inte minst, ett ämne jag nog skulle kunna skriva en hel bloggserie om. Jag möter ofta funderingar kring hur en som yngre (och/eller kvinna) ska behöva “bevisa sig” eller sätta sig i respekt från personerna som en är eller blir chef för. Och vet du, så till vida du inte beter oförskämt eller illa, så ska inte du behöva vara eller göra något för att få grundläggande respekt för dig som person eller som chef. Såklart tar det tid att bygga tillit och förtroende och det är inget vi kan förvänta oss att bara få från våra medarbetare men att bli lyssnande på och bli tagna på allvar: det ingår i att vara vardagligt respektfull såsom en bör vara mot alla på jobbet. et är inget som vi ska se som “en bonus” på en arbetsplats. Du har fått det här jobbet eftersom någon tror att du kommer att göra ett bra jobb i den här rollen och det räcker - sedan kommer du att göra fel, misstag och lära dig massor på vägen. För det ingår i ledarskapet och ingen chef är perfekt, inte jag, inte du och ingen annan heller.

Du ska alltså inte tolerera gränslösa och respektlösa beteenden hur ny du än är som chef! Det är stor skillnad på det och att behöva argumentera för och motivera beslut, ståndpunkter och handlingar som du gör som ledare, det senare behöver alla ledare göra och det förstnämnda ska ingen behöva acceptera.

Som vanligt blev detta svar rätt så långt men ja, komplexa frågor behöver få ta plats tänker jag. Behöver du mer råd och stöd kring detta, boka en tid hos Bossakuten så kan jag hjälpa dig personligen. Men jag hoppas att detta svar ändå kan bidra med några tankar och nya perspektiv! Vad säger du som läser? Har du varit med om något liknande som beskrivs här i läsarfrågan?

En vecka att bita i

Hallå såhär sent en måndagskväll! Hur är läget? Med mig är det okej, ryggskottet (som blev mycket värre igen i lördags) hänger tyvärr fortfarande i men jag har tid hos sjukgymnast på onsdag så jag ser trots allt ett ljus i tunneln. Den här veckan kommer att bli något alldeles särskilt att bita i på grund av det.

Hur fin morgonpromenad fick jag inte? Ville knappt gå in för det var så härligt!

Jag…

Ser fram emot: Att få min stora deadline klar! Färdig! Completed! Ni vet när man har jobbat med något över längre tid och kommer till punkten när man bara vill ha det överstökat? Där är jag just nu, haha. Måste dock säga att jag är så nöjd med materialet jag gör. Det blir riktigt, riktigt bra.

Är glad för: Dagens snack med en nära vän och hennes busunge. Hösten började bra med att vara social men sedan kom november och alla sociala grejer har mer eller mindre ställts in, inte blivit av eller inte hunnits planeras in. Har både dåligt samvete och rejäl kompisabstinens nu så det var fint att i alla fall få catcha up med en av alla som står på “personer-jag-vill-hänga-med-listan”.

Tycker: Det är så fint nu när kylan slagit till och det ligger lite snö på backen. Riktigt härligt! I morgon ska det dock bli kasst väder så den glädjen lär väl bli kortvarig, hehe.

Har en utmaning: I min arbetsbelastning nu och helgens ryggproblem i kombination med migrän (pga ryggen) hjälpte ju inte direkt till. Här skulle jag lätt kunna bli stressad och orolig för att inte hinna med eller inte klara av det som ligger framför mig. Men för att inte high jackas av potentialla “hjälp! Det här kommer aldrig gå känslor” så jobbar jag stenhårt med…

Mitt mindset: “Jag kommer att klara av detta på ett sätt som är hållbart” är mottot jag rabblar för mig själv som ständig påminnelse. Mycket rörelse, många pauser och att äta och sova är om möjligt ännu viktigare den här veckan. Jag har klarat av svårare saker än såhär och håller jag bara huvudet kallt, tar en sak i taget och månar om hälsan så kommer resten att lösa sig!

Och med konstaterat är det dags för mig att ta kväll. Fint att få kika in här och säga hej som sista grej för idag. Nu är det dags för soffhäng och ha på en serie i bakgrunden medan jag latar mig. Hur har du det där du är?

Ryggskott och roligheter

Hallå! Hur står det till med dig? Hoppas allt är fint den kyliga lördag. Här sprakar det i kaminen och doftar kaffe när jag ligger i soffan och förbereder mig mentalt för att behöva jobba en del i helgen. Det visade sig i tisdags att det jag trodde var en överansträngd muskel i ryggen i själva verket var ryggskott och även om sjukgymnasten jag träffade då gjorde ett fantastiskt jobb så har det såklart spillt över en del på lite allt möjligt de senaste dagarna. Att ha så galet ont gör en varken produktiv eller effektiv och det var kanske inte helt vältajmat med arbetsmängden jag har för tillfället men vad gör väl det?

Det har varit både blöta och kalla morgonpromenader den här veckan och samtidigt så vansinnigt lyxigt att kunna komma ut igen.

Tillbakablick

Förutom ryggskottet så har det varit en fin vecka. Fick gästa en nätverkslunch och prata om coachande ledarskap, ha fina och givande klientsamtal, projektledarskapsutbildningen tuffar på och som vanligt nörda loss i spännande ämnen och ledarskapsdilemman. Går liksom inte att klaga på det!

Veckans bästa

Förutom alla bra frågor som ställts, idéer som väckts och klurigheter som jag har fått grunna på och hjälpa till med så har det också dykt upp potentiella uppdrag för våren som är riktigt intressanta. En av dem är att det, efter önskemål från kursdeltagarna, kan komma att bli en fortsättningskurs inom projektledarskap och det ser jag verkligen fram emot. Satte ihop utkastet för dess upplägg för några dagar sedan och det är riktigt vasst. Så det hoppas jag landar! Andra roliga saker är att vi har bokat in framtida äventyr och att jag äntligen, återigen, har nått mitt delmål i Scythe.

Någon har inte varit helt nöjd med att jag har stått och gått så mycket när jag har jobbat i veckan, hehe.

Veckans sämsta

Tänker att det inte ens behöver skrivas ut...

Veckans utmaning

Se ovan, haha!

I natt föll de första snöflingorna här i Skåne!

Framåtblick

Eftersom nästan 2,5 arbetsdag försvunnit i och med ryggskottet så blir det tyvärr en del arbete nu i helgen. Inte optimalt, definitivt inte vad jag är sugen på, men det är bara att gilla läget. Utöver det vankas en familjemiddag, att städa undan här hemma och få upp adventsljusstakarna. Är ju inte särskilt förtjust i julpynt men det är måste jag ändå säga är rätt så mysigt i vintermörkret.

Veckans ledarskapstanke

Hur viktigt utvecklingssamtalet är som verktyg för oss som ledare och hur lätt det underskattas. Läste så sent som till frukosten idag i Chef och Karriär att var tredje chef inte får ha ett utvecklingssamtal och det är rent resursslöseri. Tänk så mycket information, relationsbyggande och utvecklingsmöjligheter som inte tas till vara på? Skamligt. Så ja, vi lär prata mer om detta framöver! Hur ofta har ni utvecklingssamtal i era organisationer? Är det lika självklart att du som chef får ha det som att du ska ha det med dina medarbetare?

Researchbubblan

Det blev visst nästan lika tokigt som i regeringen här igår när jag tappade bort tiden och missade att skriva med er här igår. Förlåt för det! Fastnade i en massa researcharbete som jag insåg att jag både ville och behövde göra inför deadlinen nästa vecka. Så får bli två inlägg idag istället!

Har känts jättemärkligt idag att inte utbilda på förmiddagen. Roligt ändå hur snabbt man vänjer sig vid nya vanor!

Dubbelkollar alltid den senaste forskningen innan jag ska utbilda mig specifika ämnen men nu har det varit dags att dyka ner ordentligt på djupet för att dubbelkolla vad som finns och inte finns eftersom jag håller på att ta fram en modell/struktur/metafor för ett särskilt verktyg när det kommer till ledarskap. Vankar fram och tillbaka genom huset, läser böcker och forskningsrapporter och vänder och vrider på alla olika perspektiv som behöver vara med som en galen professor medan M skrattar åt mig och handviftandet som jag gör när jag tänker. Har fortfarande inte hittat rätt men tror det kommer bli riktigt bra när allt faller på plats, kan liksom känna att lösningen är nära. Har du något liknande som du brottas lite extra med i jobbet just nu?