The struggle is real

Hallå! Hur är det? Här är det en sakta, sakta lördag som flyter förbi. Jag är seg i kroppen av gårdagens kick off och min lilla katt har bestämt sig för att hon visst ska ligga ovanpå mig prick hela dagen idag. Därav att dagens bloggjobb har pågått i… Sex timmar snart, haha. Men nu hoppas jag att det ska gå att få klart veckans lördagslista!

Såhär har vi alltså legat hela dagen i varierande ställningar. Mattes älskling.

Tillbakablick

Alltså, vart tog den här veckan vägen egentligen? Jag har inte hängt med alls. Det har varit mycket telefonprat, jobba med kommande utbildningar, genomföra den första träffen av den inom projektledning, pitcha andra ledarskapsutbildningar och sedan jobba för Innovationscenter.

Veckans bästa

Allt kul som hänt! Gårdagens kick off, utbildningen och eventet i torsdags men också roliga möjligheter som har öppnats upp och kanske landar.

Veckans sämsta

Totoros artsos som spökade för oss i måndags. Usch, det är verkligen hemskt när ens små djur mår kasst. Som tur var är han redan bättre men det kommer att bli ett veterinärbesök framöver för att se om vi kan underlätta livet för honom ytterligare.

Är så roligt att mer grejer börjar trilla in för hösten, ska bli kul att se vad som kommer hända framöver!

Veckans utmaning

Mina armar som fortsätter göra ont, tyvärr blev det inte bättre av gårdagens ena aktivitet på kick off:en. Men det går som tur var ändå och de kunde ha varit i mycket värre skick än vad de är.

Framåtblick

Den här helgen är ovanligt uppbokad. Typ hela dagen idag har ju gått åt till att jobba men ikväll blir det date night och det har varit en höjdpunkt att se fram emot hela veckan. I morgon ska jag hjälpa svärmor med en häst men utöver det blir det nog till att bara vara ledig och chilla järnet.

Veckans ledarskapstanke

I vanlig ordning har jag nästan bara tänkt på ledarskap men en sak som stod ut lite extra är hur viktigt det är att våga prata om saker som skaver - framförallt när de är små och känns fåniga att snacka om. Annars är risken att det lilla växer, blir större och gör ondare och ondare över tid.

Och det var min vecka det! Hur har du haft det?

Klockan 14:48

Klockan är 14:48 och jag ligger på soffan och skriver med Bones påslaget i bakgrunden. Den här bloggveckan går inte som jag har tänkt eftersom läsarfrågan som jag håller på med tar mycket längre tid att skriva än vad jag hade tänkt. Men bättre att den får ta tid och bli bra tänker jag så tänker att den nog får gå ut nästa vecka istället. Är fortfarande rusigt glad efter förmiddagens utbildning som gick superbra och samtidigt matkomig efter lunchen. Det lyxiga med att köra en utbildning som sträcker sig över tio veckors tid är inte bara att få följa gruppen utan också möjligheterna som det ger att få nörda ner sig mer ordentligt i ämnet - även om det samtidigt är mycket som ska hinnas med också. Kul!

Om en stund ska jag packa ihop mig för att göra ut på Österlen för att vara med på ett event för Innovationscenter. Så det är nog bra om jag publicerar detta nu sp jag kan vila lite innan det är dags att dra vidare. Vet inte riktigt vart dagarna tar vägen den här veckan? Redan torsdag liksom. Hur har du det?

Produktionsflowets isolerande kraft

Hähä, vad hände med mig dessa två dagar? Ja, vi kan väl konstatera att det är produktionsflowets isolerande kraft som tagit mig i besittning. Sitter och preppar utbildningsmaterial för utbildningen i projektledning och projektledarskap som drar igång den här veckan, spånar idéer för framtida utbildningar och samlar ihop alla olika gruppövningar som jag i min övningsbank. Kul men nackdelarna är helt klart att en inte blir särskilt social kompetent när en här helt inne i sitt eget huvud samt att arbetsdagarna går alldeles, alldeles för fort.

Ett roligt avbrott hände igår dock när vi körde höstens träffar för en av BossMaster-grupperna. Så mycket fint lärande som sker i dessa grupper!

Veckan i övrigt

Är faktiskt rätt bra att jag har detta produktionsryck nu för slutet av veckan kommer att innebära mycket tid i utbildningen eller från datorn. I morgon blir det hemmakontoret men på torsdag blir det både utbildning och event. På fredag väntar kick off med kollegorna från Tillväxtavdelningen på Sjöbo Kommun som jag ser riktigt mycket fram emot! Hoppas att jag kommit ur den här bubblan så att jag kan interagera någorlunda normalt vid det laget, hehe. Känner bara hur dessa rader liksom tar emot att skriva eftersom jag är så inne i det jag håller på med. Men vi hörs i morgon! Until then, berätta: hur du har det?

Minnesvärd vecka

God morgon! Hur är det? Med mig är det trött men bra. Är hemma igen efter intensiva dagar i Stockholm och det är faktiskt nio år sedan idag sedan jag gick in i väggen och ett år sedan jag blev klar med mina studier. Special day alltså! Och ja, en mycket minnesvärd vecka.

Det var en rolig upplevelse att spela in utbildningsmaterial framför en green screen! Annorlunda än att göra det live men resultatet blev riktigt bra.

Tillbakablick

I måndags bar det ju av till storstaden och jag måste faktiskt ge mig själv en fet high five inte bara för att jag levererade som en riktig boss utan också för att jag lade upp planeringen för veckan på ett så bra sätt. Visst, det var trist att inte vara riktigt så social som jag brukar men i gengäld hjälpte det mig att göra ett bättre jobb med utbildningarna. Sedan var det mysigt att hänga med de vänner som jag bodde hos och hann träffa.

Veckans bästa

Att de fem ledarskapsutbildningarna inom fem olika ämnen gick så bra och att jag fick jobba med ett grymt duktigt gäng! Hänget i stan! Känslan att komma hem till familjen igen! Sedan har jag också haft intressanta klientsamtal och att jag har börjat preppa en utbildning om projektledning och projektledarskap som jag ska leda nu i höst.

Istället för att ha almanackan full av möten var den i stället full av chilifrön, haha.

Veckans sämsta

Kan inte komma på någonting? Det har varit en bra vecka helt enkelt.

Veckans utmaning

Definitivt att släpa runt på min packning, sinnessjukt vad tungt det var. Körde min vandringsrygga eftersom jag gjorde illa armarna förra veckan så det blev ett träningspass som hette duga under hela veckan att bära runt på allt.

Spenderade en större del av onsdagen i Gamla Stan, riktigt fint!

Framåtblick

Den här helgen blir mysig innehållandes kräftskiva med några vänner. Har verkligen längtat efter det och lär både äta och garva tills jag får ont i magen.

Veckans ledarskapstanke

Ja, de har varit många i vanlig ordning men en viktig handlar om hållbarhet och hur det, även om det är superviktigt att jobba hållbart, ibland uppstår lägen som utgör undantaget som man behöver förhålla sig till. Det som slog mig efter ett sådant tillfälle i veckan är att det är för dessa undantags skull som hållbarheten är viktig eftersom den gör att vi orkar med dem.

Fasiken så mycket som har hänt under de här nio åren ändå och så glad jag är över att ha kommit ända hit. Ska bära med mig den känslan resten av helgen nu och fira det ordentligt.

Quitters do win! Eller…?

Det här med att vara en quitter anses väl ändå i de allra flesta sammanhang som något dåligt. Och det kan jag förstå! För det är bra att avsluta saker - inte minst de som en har påbörjat eller åtagit sig. Men när jag ser citat som “quitters never win” blir jag också lite… Fundersam. Just för att det å ena sidan är sant, ger man sig inte in i rejset eller gör klart det vinner man inte. Samtidigt. Vad räknas som en vinst och måste vi alltid vinna till varje pris? Och ja, ur de tankarna föddes idén till här poddavsnittet!

Quitters do win! Eller…?

Det är ett viktigt ämne att nyansera i mitt tycke just för att den ofta blir så svartvit i vår vardag. Antingen ger vi upp för lätt, eller så ger vi upp för sent. Ingetdera är bra och det är inte alltid så lätt att veta var gränserna går. Själv har jag jättesvårt för att sluta göra saker och är alldeles för envis för mitt eget bästa med vad som ska gå och inte. Min utmattning är såklart ett exempel på det. Att jag avslutade min andra universitetsutbildning elva år efter att jag började den får väl tjäna som ett annat fast åt det positiva hållet då. I avsnittet avhandlar vi förstås mycket mer om den här gråzonen men tre helt skilda saker som jag har tänkt på än mer sedan dess som ändå ingår i det här ämnet är:

Ta inte på dig för mycket och tänk igenom före innan du lägger till något

Visst, ibland serverar livet oss mycket, mycket mer än vad vi vill ha och kan hantera och huruvida vi en fri vilja eller inte kan också diskuteras. Men jag tänker ändå att en viktig sak (för att slippa hamna i situationer där du behöver ge upp på förhand) är göra så aktiva val som möjligt och att en helst tänker igenom dem på förhand. Vad vill du fylla ditt liv med? Vad ska du fokusera på när det gäller jobbet respektive fritiden? Hamnar du i en situation där du ska lägga till något: ett ansvarsområde, en löpande aktivitet eller uppdrag: tänk igenom före. Än mer om det innebär saker som påverkar andra! Ta inte på dig mer än vad du kan hantera och gör du det - ta då bara på dig saker som du kan skita i om du inte vill, kan eller orkar avsluta dem som tänkt.

Det långsiktiga sättet att arbeta på

Att låta bli att ta på sig mer än vad en kan, orkar och hinner med tänker jag är centralt i det långsiktiga sättet att arbeta på. Vi behöver zooma ut och försöka uppskatta hur det kommer att se ut om ett par veckor, månader och år med och ta in det i beslutet de gånger det går med. At the same time, eftersom vi rör oss i gråzonen, kan vi inte leva för långsiktigt heller eftersom vi kan dö redan i morgon. Det är en sjujäkla balansgång mellan kul nu, kul på sikt och det som behöver och måste göras under tiden. Men när det kommer till arbetet är jag ändå övertygad om att vi behöver mer långsiktigt och hållbart arbete snarare än motsatsen.

Good enough

Ni som hängt här länge vet att jag har arbetat länge med att hitta mina nivåer av good enough och häromdagen läste jag dock ett spännande kommentarsfält om det här med att nöja sig med att göra saker till 80 procent. Att det räcker med att satsa på att nå 80 procent och sedan gå vidare och det som intresserade mig var hur delat kommentarsfältet blev kring detta. Några tyckte det var en bra princip att använda sig av för att det var good enough och att perfektionism förstör snarare än förbättrar. Andra tyckte det var en fråga om kvantitet vs kvalitet och att det är bättre att leverera det senare. Själv saknade jag kontexten som detta behöver ställas emot för att det ska innebära något. Fungerar det att göra 80 procent av kravspecifikationen vid en leverans? Knappast. Samtidigt, om dina åttio procent motsvarar gemen mans hundra - då räcker det ju gott och väl. Allt beror på alltså. Och tur är väl det för annars vore väl livet ändå för enkelt, inte sant? Okej, nog filosoferat från min sida nu. Här har du själva podavsnittet:

Om du vill får du såklart gärna gå med i vår LinkedIn-grupp och vill du hellre lyssna på den på Podbean, Spotify, Acast eller iTunes kan du såklart göra det med. Just do it! Och dela gärna med dig om vad du tänker när det kommer till att avsluta saker. Finns det någon rätt tid att göra det på?