Queens of fucking everything

Ja, ödmjuk är inte ett epitet som passar in särskilt väl på varken mig eller Alex. Tvärtom så kallar vi oss queens of fucking everything utan den minsta ironi. Vi har båda två ett riktigt bra självförtroende, en riktigt bra självkänsla och en god självinsikt. Men hur har vi fått det? Och när har vi varit modiga? Ja, det och mer kommer du att höra om i dagens poddavsnitt.

Jag kan inte riktigt förstå att vi redan har gjort sex avsnitt av podden. Hur fort får tiden gå egentligen?

Queens of fucking everything

Och det här avsnittet har såklart fått mig att fundera ännu mer på det här med självförtroende och självkänsla. Jag känner mig nämligen allt som oftast extremt trygg i det jag kan och vad jag klarar av men det innebär inte att min självkänsla är på topp jämnt. Har jag en dålig dag kan den rent utav av vara riktigt i botten men oftast skulle jag säga att den är fin och nu kom vi inte på det i avsnittet men jag tror att det också kan ha att göra med att jag inte tror på det här med att man måste älska sig själv.

Det är såklart en jättefin tanke att man ska göra det jag köper det inte eftersom det lägger en sådan press på oss och framför allt när klyschan "du måste älska dig själv för att kunna älska något annat" kommer upp på tapeten. För det är inte sant. De allra, allra flesta av oss älskar andra människor oavsett hur vi känner om oss själva - det är som att jämföra äpplen och päron. Och ofta har jag noterat att det här tvånget om självkärlek snarare mynnar ut i en belastning snarare än den självacceptans som den borde medföra. Kärlek är en känsla som, precis som alla andra känslor, är omöjlig att känna hela tiden. Vi kan liksom inte gå runt och vara pirrigt glada i oss själva - eller någon annan heller - jämt. Däremot är det viktigt att respektera sig själv. Att respektera sig sin integritet och sina gränser. Och det senare pratar vi mer om i poddavsnittet!

Är du med i vår LinkedIn-grupp än? Om inte se till att gå med pronto och vill du inte lyssna på podden direkt här kan såklart göra det på både Spotify eller Podbean. Och dela gärna med dig - när var du som modigast? Och hur står det till med din självkänsla och ditt självförtroende?

Något-listan

Igår gick hela min arbetsdag upp i rök och ja, det var inte direkt det jag behövde. Men jag håller humöret uppe och kände att den här något-listan från Isa kunde bli ett sjyst sätt att samla tankarna på.

Fick bli en bild i farten och, ser jag nu, en sån där när jag råkat ställa in porträttinställningen på kameran. Hej, hej!

Något-listan

Något fint som hänt på sistone:

Helgens kompishäng var verkligen fint. Är så glad över att ha så många underbara kompisar i mitt liv, som det berikar mig.

Något jag är trött på:

P.L.U.G.G.E.T.

Kräks snart av blotta tanken på att behöva plugga. Är så less. Har dessutom behövt tänka om lite och kommer förmodligen att behöva plugga ända in i juli eftersom jag inte vill ha fler veckor som förra veckan. Känns klokare att sakta ner på tempot nu och göra det sista skolarbetet i början på semestern än att dräpa mig själv nu under de sista veckorna som är kvar av juni.

Något jag är bra på:

Att få saker gjorda och inte ge upp lättvindigt! Vilket är tur för mig dessa dagar, haha.

Något jag är mindre bra på:

Att trivas med alltför hög arbetsbelastning. Alltså, jag älskar att jobba men det måste var i en rimlig mängd för att jag ska må bra.

Något som ger mig ångest:

Min egen att-göra-lista just nu. Har så mycket som ska hinnas med den här arbetsveckan att jag blir matt bara av att tänka på det!

Något jag tycker är äckligt:

Rasism, sexism, diskriminering och lök.

Läs mer: En klassisk blogglista

Vyn från svärmors altan är sommar för mig och jag hoppas det blir mycket gött solhäng här.

Något jag tycker är gott: 

Pizzan som jag åt till lunch igår. Mmm... Den var verkligen fantastisk!

Något dialektalt jag säger:

Har några Stockholmsuttryck som jag säger med ojämna mellanrum. Typ klockers, perfa och keff.

Något som är obehagligt:

Fästingar. Hade en som kröp på mig för ett par veckor sedan och försöker sedan dess att kolla efter dem varje dag, fy vad hemska de är.

Något som är behagligt:

Värmen som omger oss nu. Hoppas så innerligt att vi får en solig och varm sommar.

Något jag gör för ofta:

Svär, svamlar och glömmer saker. Är ju en rätt disträ och förvirrad själ i botten vilket är en av anledningarna till att jag försöker ha mycket ordning och reda omkring mig och i mitt arbete. Svordomarna vet jag inte vad jag ska skylla på för "klent språkbruk" håller inte som anledning i alla fall, haha.

Något jag gör för sällan:

Hmm, struntar i att göra saker? Vill ju gärna hinna med allt som jag har tänkt mig och lyckas ofta få till det. Men jag tycker att jag har blivit mycket, mycket bättre på detta de senaste åren och i skrivande stund är det en massa saker som jag har bestämt mig för att inte göra i slutspruten inför semestern.

Och ja, måste säga att det här var ett ypperligt sätt att samla ihop mig och fokuset på. Tack för det!Vad säger du? Vad är du bra på och vad för något skulle du vilja göra oftare?

Olika krav på kvinnor och män vid chefsrekryteringar

Läsarfrågan:

Hej! Jag har en fundering som jag uppmärksammat i mitt jobb och undrar om det är vanligt. Bland ledare så märker jag att de kvinnliga ledare så väljer man alltid de som haft ledarerfarenhet. Till exempel fått ta ansvar när chefen är borta och så vidare. Medan männen oftast vald efter de levererar så bra. Alltså många av våra manliga ledare har nyligen avslutat sina studier och har noll erfarenhet av ledarskap.

Är det vanligt eller är det bara hos oss?

Svar:

Hej och tack! Inte bara för en intressant fråga utan också för att du hjälper mig att sätta ord på ett fenomen som jag sett och tänkt på länge. Som jag känner igen det du beskriver! Inte bara under de år som jag har arbetat med detta utan även innan dess har jag noterat att män, i större utsträckning, får chefspositioner baserat på tidigare meriter. Medan kvinnor oftare behöver bevisa sina ledarerfarenheter innan de får chansen att kliva in i chefsrollen och inte ens då är det säkert att de får uppdraget. Så baserat på det du beskriver har jag gjort samma iakttagelse som du.

Hur vanligt det är dock kan jag inte svara på, det hade blivit spekulationer och sådana klarar vi oss ofta utan. För även om jag talar med rätt många olika personer om dagarna så är det fortfarande ett för litet och förmodligen för homogent urval för att kunna dra några generella slutsatser om fenomenet och jag har ännu inte lyckats finna någon forskning som talar om just detta. Men jag ser och hör det i princip varje vecka - bland Bossbrudar, mina klienter samt vänner och bekanta. Främst när det gäller förstagångsledarskap men ibland även för kvinnor som har haft chefspositioner men har flyttat eller bytt bransch.

Att män och kvinnor inte gör samma karriär på samma villkor tror jag inte är en nyhet för någon idag. Bild: Charles Deluvio on Unsplash

Olika krav på kvinnor och mäns vid chefsrekryteringar

Däremot finns det forskning och studier som visar att män har lättare att nå chefspositioner. Vi pratade så sent som förra veckan om Allbrights senaste rapport om techbranschen där män klart och tydligt har företräde till ledande positioner. Eller denna forskningsstudie vid Stockholms Universitet där forskarna skickade ut 1643 jobbansökningar och upptäckte ett tydligt mönster att manliga rekryterare (till skillnad från de kvinnliga rekryterarna) rekryterar män. Så jag tror inte att det mönster som vi har noterat är helt uppåt väggarna. Jag menar om...

• Åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter

• Vi vet att män föredrar att rekrytera män

• Vi lever i en patriarkal struktur som påverkar både vårt samhälle och vårt affärsliv

• Det historiskt sett har varit flest män på ledande positioner...

Så är det inte jätteskräll att det kommer att ställas olika krav på kvinnor och män vid chefsrekryteringar. Framförallt inte om kvinnor anses vara "osäkrare kort" - vilket kravet på tidigare ledarerfarenheter tyder på. Vilket retar mig rejält av flera anledningar:

1. För att en bra prestation inte säger någonting om hur bra eller duglig personen är som ledare. Därför anser jag att belöningsbefordringar är ett feltänk och felagerande som hade kunnat undvikas om man bedömde chefsrollen (oavsett bransch) som en egen profession. Du kan såklart vara specialist och superduktig som ledare men bara för att du är specialist innebär det per automatik inte att du är en bra ledare.

2. Hur ska framtidens ledare annars få sina första erfarenheter? Jag fattar att det kan kännas läskigt och obekvämt att anställa förstagångsledare men det är så viktigt att göra det för både organisationens och individernas skull. Och jag förstår att lockelsen i att vilja anlita någon som har en massa års erfarenhet, kan "starta springandes" och ibland behöver teamet och organisationen det. Men ni kan tjäna så mycket på att anlita förstagångsledare även om det ställer högre på att personen får det stöd hen behöver för att kunna komma in i rollen.

3. Hela tanken om att män skulle vara mer lämpade som ledare är oerhört provocerande när detta har motbevisats flera gånger om.

Med det konstaterat vet vi ju att det behövs fler kvinnor på ledande positioner på alla nivåer i våra organisationer och jag tror att det krävs ett gäng saker för att det ska ske.

Det bör inte heller vara en nyhet för någon att jämställda organisationer med god mångfald också presterar bättre över tid. Bild: Mimi Thian on Unsplash

Vad som kan göras

Nu vet jag inte om du som ställde frågan är den som har möjligheten att göra något åt detta. Men om så är fallet nu eller i framtiden och för er andra som läser detta så skriver jag ändå ut några av de tankar som jag har kring hur du som chef förändra detta.

Granska dig själv

Att som rekryterande chef granska sig själv, sina fördomar och värderingar kan låta grundläggande och det är det också. Och så, så, så viktigt. För blir vi medvetna om vilka fördomar vi har kan vi se dem när de lägger sig i beslutet som vi är på väg att fatta och ta bort dem ur ekvationen på ett helt annat sätt.

Låt bli att rekrytera med magkänslan

Magkänslan i all ära, den är ett viktigt verktyg i bland. Men i rekryteringssammanhang kan det bli oerhört skadlig - framförallt om man inte har jobbat med sina värderingar, fördomar eller är medveten om vilka faktorer som ens magkänsla består av. Eftersom vi människor också har lättare för att fatta tycke och gilla personer som är lika oss själva är det också viktigt att syna sig själv om det är så att man gillar en kandidat mer än de andra och ifrågasätta varför magkänslan säger som den gör.

Rekrytera olikheter och så jämställt som möjligt

Ett sätt att undvika så kallad ryska dockan-rekrytering där alla du rekryterar är precis som du själv kan det vara bra tänka på olikheterna när du rekryterar. Både i det befintliga teamet och för personerna man rekryterar och se till att rekrytera så jämställt som möjligt.

Ha en ordentlig rekryteringsprocess

Sist men inte minst, ha en så ordentlig rekryteringsprocess som möjligt. Var noggrann, låt rekryteringarna ta tid och ha gärna tre intervjuer. Gör medvetna val i rekryteringsprocessen och ta den på allvar.

Nu blev detta ett långt svar men jag hoppas att det kan bringa lite klarhet även om jag inte med säkerhet kan bekräfta din iakttagelse. Du som läser får jättegärna dela med: har du noterat ett liknande mönster?

En annan takt

Hejsan, hur står det till? Med mig är det bra tack. Jag märker att jag har en annan takt i kroppen idag jämfört med förra veckan vilket känns positivt. Igår hade jag söndagsångest för första gången på jag vet inte hur länge men idag känns allt fint igen. Är mycket som ska hinnas med även denna vecka och plugget gäckar mig tyvärr men ja, det löser sig det med!

Min känsla för statistiktentan just nu fångad i en enda bild. Tänker aldrig någonsin mer röra SPSS efter att detta är klart.

Veckans planer

Alltså, på många vis kan jag göra en copy paste från förra veckans måndagsinlägg men inte riktigt. Plugget står i såklart i fokus - främst då statistikuppgiften men jag kommer också att få beskedet om uppsatsen. Inte alls pirrigt eller nervöst. Nej då. Hähä. Ska mest bli skönt att få ett svar så jag kan planera för hur mycket mer arbete den kommer att kräva. Annars hoppas jag att jag kan få klart statistiken den här veckan i alla fall men oklart om det är möjligt med tanke på att jag hoppades på att få den gjord förra veckan men hann med en femtedel.

Jag ska såklart bloggjobba men har noll aning om vad det ska innebära för kul mer än att jag har hunnit med en riktigt rolig intervju idag och har en till inbokad på onsdag. Behöver också förbereda nästa veckas artiklar eftersom jag är uppbokad som ledare för Sommarlovsentreprenörer hela nästa vecka och ska dessutom preppa en workshop om ledarskap tills dess.

Det blir också rätt mycket Bossbrudsjobb även den här veckan. Rekryteringsprocessen leder rakt in i upplärningen och det ska bli väldigt roligt.

Och sedan ska såklart allt annat fixas som kunduppdrag och poddjobb. Kommer dessutom åka över dagen till Göteborg för ett läkarbesök och sedan är det en av årets roligaste högtider i min värld: midsommar! Så det känns som att det kommer att bli en bra vecka all in all.

Hur ser planerna ut för dig? Händer det något spännande eller tuffar det på som vanligt?

Massor av övertid

Hej, hej, hallå! Hur är läget? Med mig är det bra men jag är sliten, vilket är är fullständigt normalt eftersom jag har jobbat massor av övertid den här veckan. I gengäld har jag också fått väldigt mycket gjort och jag känner mig mindre och mindre stressad allt eftersom saker bockas av. Det innebär att veckan inte ha varit så spännande men låt oss kika på vad den har innehållit ändå.

Har varit extra tacksam över att jag nu har ett enkelt sätt att få till vardagsmotion även såna här veckor.

Tillbakablick

Dagarna har varit långa och välfyllda på både bredden och höjden. Statistikuppgiften har tagit typ fyra gånger så lång tid som jag hade hoppats men jag kämpar på. Sedan har det också blivit många samtal vilket har varit skönt för det har påmint mig om om vad jag jobbar med i vanliga fall. Att allt det här plugget ändå är det undantag och att jag i höst kommer att ha det arbetsliv som om jag verkligen vill ha.

 Veckans bästa

En av höjdpunkterna för veckan sker just nu. Jag har nämligen ett alldeles förträffligt sällskap idag i form av vårt lilla fadderbarn som just nu ligger i mitt knä och hickar medan jag dikterar det här blogginlägget och resten av gänget jobbar i vår trädgård. Grymt mysigt! Sedan har jag haft så innerligt fina samtal den här veckan och och jag har fått så många påminnelser om varför jag jobbar med det  här vilket verkligen har behövt nu när det har varit sån extrem arbetsbörda.

En kväll efter en cykeltur kunde jag inte låta bli att slänga mig på gräsmattan och bara njuta av himlen.

Veckans sämsta

Ja, det är väl övertid. Nog för att jag har jobbat mycket i vår men den här veckan pratar vi över 20 timmars övertid och och det är inte optimalt. Inte nog med att vem som helst blir trött av det, det är inte så jag vill arbeta.

Veckans utmaning

Har såklart varit att återhämta sig när det varit så mycket jobb. Men jag känner ändå att att det har gått bra. Ja, jag är trött och mör i kroppen men det är ju fullt naturligt. Har ändå känslan av att koll och är vid gott mod.

Hur mysigt är inte detta...? Är lite svårt att fokusera på jobbet, jag erkänner det och jag skyller alla stavfel i detta inlägg på lilleman, hehe.

Framåtblick

I dag ska jag vila lite och sedan blir det fint kompishäng för hela slanten och DnD. I morgon blir det plugg hela dagen lång.

Veckans ledarskapstanke

Eftersom jag precis nu har avrundat rekryteringsprocessen för Bossbrudar har det såklart varit mycket tankar som snurrat kring det den här veckan. Och apropå det så dök denna nyhet upp i mitt flöde som en påminnelse om hur sådana här processer INTE ska gå till. Försvarsmakten glömde ta bort en del information ur sin annons för en chefsrekrytering som å en sidan tyder på att Henric är en förstagångsledare men ja... Snyggt är det inte.

Och ja, det var den här veckan det. Hur har du haft det?