Olika krav på kvinnor och män vid chefsrekryteringar

Läsarfrågan:

Hej! Jag har en fundering som jag uppmärksammat i mitt jobb och undrar om det är vanligt. Bland ledare så märker jag att de kvinnliga ledare så väljer man alltid de som haft ledarerfarenhet. Till exempel fått ta ansvar när chefen är borta och så vidare. Medan männen oftast vald efter de levererar så bra. Alltså många av våra manliga ledare har nyligen avslutat sina studier och har noll erfarenhet av ledarskap.

Är det vanligt eller är det bara hos oss?

Svar:

Hej och tack! Inte bara för en intressant fråga utan också för att du hjälper mig att sätta ord på ett fenomen som jag sett och tänkt på länge. Som jag känner igen det du beskriver! Inte bara under de år som jag har arbetat med detta utan även innan dess har jag noterat att män, i större utsträckning, får chefspositioner baserat på tidigare meriter. Medan kvinnor oftare behöver bevisa sina ledarerfarenheter innan de får chansen att kliva in i chefsrollen och inte ens då är det säkert att de får uppdraget. Så baserat på det du beskriver har jag gjort samma iakttagelse som du.

Hur vanligt det är dock kan jag inte svara på, det hade blivit spekulationer och sådana klarar vi oss ofta utan. För även om jag talar med rätt många olika personer om dagarna så är det fortfarande ett för litet och förmodligen för homogent urval för att kunna dra några generella slutsatser om fenomenet och jag har ännu inte lyckats finna någon forskning som talar om just detta. Men jag ser och hör det i princip varje vecka - bland Bossbrudar, mina klienter samt vänner och bekanta. Främst när det gäller förstagångsledarskap men ibland även för kvinnor som har haft chefspositioner men har flyttat eller bytt bransch.

Att män och kvinnor inte gör samma karriär på samma villkor tror jag inte är en nyhet för någon idag. Bild: Charles Deluvio on Unsplash

Olika krav på kvinnor och mäns vid chefsrekryteringar

Däremot finns det forskning och studier som visar att män har lättare att nå chefspositioner. Vi pratade så sent som förra veckan om Allbrights senaste rapport om techbranschen där män klart och tydligt har företräde till ledande positioner. Eller denna forskningsstudie vid Stockholms Universitet där forskarna skickade ut 1643 jobbansökningar och upptäckte ett tydligt mönster att manliga rekryterare (till skillnad från de kvinnliga rekryterarna) rekryterar män. Så jag tror inte att det mönster som vi har noterat är helt uppåt väggarna. Jag menar om...

• Åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter

• Vi vet att män föredrar att rekrytera män

• Vi lever i en patriarkal struktur som påverkar både vårt samhälle och vårt affärsliv

• Det historiskt sett har varit flest män på ledande positioner...

Så är det inte jätteskräll att det kommer att ställas olika krav på kvinnor och män vid chefsrekryteringar. Framförallt inte om kvinnor anses vara "osäkrare kort" - vilket kravet på tidigare ledarerfarenheter tyder på. Vilket retar mig rejält av flera anledningar:

1. För att en bra prestation inte säger någonting om hur bra eller duglig personen är som ledare. Därför anser jag att belöningsbefordringar är ett feltänk och felagerande som hade kunnat undvikas om man bedömde chefsrollen (oavsett bransch) som en egen profession. Du kan såklart vara specialist och superduktig som ledare men bara för att du är specialist innebär det per automatik inte att du är en bra ledare.

2. Hur ska framtidens ledare annars få sina första erfarenheter? Jag fattar att det kan kännas läskigt och obekvämt att anställa förstagångsledare men det är så viktigt att göra det för både organisationens och individernas skull. Och jag förstår att lockelsen i att vilja anlita någon som har en massa års erfarenhet, kan "starta springandes" och ibland behöver teamet och organisationen det. Men ni kan tjäna så mycket på att anlita förstagångsledare även om det ställer högre på att personen får det stöd hen behöver för att kunna komma in i rollen.

3. Hela tanken om att män skulle vara mer lämpade som ledare är oerhört provocerande när detta har motbevisats flera gånger om.

Med det konstaterat vet vi ju att det behövs fler kvinnor på ledande positioner på alla nivåer i våra organisationer och jag tror att det krävs ett gäng saker för att det ska ske.

Det bör inte heller vara en nyhet för någon att jämställda organisationer med god mångfald också presterar bättre över tid. Bild: Mimi Thian on Unsplash

Vad som kan göras

Nu vet jag inte om du som ställde frågan är den som har möjligheten att göra något åt detta. Men om så är fallet nu eller i framtiden och för er andra som läser detta så skriver jag ändå ut några av de tankar som jag har kring hur du som chef förändra detta.

Granska dig själv

Att som rekryterande chef granska sig själv, sina fördomar och värderingar kan låta grundläggande och det är det också. Och så, så, så viktigt. För blir vi medvetna om vilka fördomar vi har kan vi se dem när de lägger sig i beslutet som vi är på väg att fatta och ta bort dem ur ekvationen på ett helt annat sätt.

Låt bli att rekrytera med magkänslan

Magkänslan i all ära, den är ett viktigt verktyg i bland. Men i rekryteringssammanhang kan det bli oerhört skadlig - framförallt om man inte har jobbat med sina värderingar, fördomar eller är medveten om vilka faktorer som ens magkänsla består av. Eftersom vi människor också har lättare för att fatta tycke och gilla personer som är lika oss själva är det också viktigt att syna sig själv om det är så att man gillar en kandidat mer än de andra och ifrågasätta varför magkänslan säger som den gör.

Rekrytera olikheter och så jämställt som möjligt

Ett sätt att undvika så kallad ryska dockan-rekrytering där alla du rekryterar är precis som du själv kan det vara bra tänka på olikheterna när du rekryterar. Både i det befintliga teamet och för personerna man rekryterar och se till att rekrytera så jämställt som möjligt.

Ha en ordentlig rekryteringsprocess

Sist men inte minst, ha en så ordentlig rekryteringsprocess som möjligt. Var noggrann, låt rekryteringarna ta tid och ha gärna tre intervjuer. Gör medvetna val i rekryteringsprocessen och ta den på allvar.

Nu blev detta ett långt svar men jag hoppas att det kan bringa lite klarhet även om jag inte med säkerhet kan bekräfta din iakttagelse. Du som läser får jättegärna dela med: har du noterat ett liknande mönster?

En annan takt

Hejsan, hur står det till? Med mig är det bra tack. Jag märker att jag har en annan takt i kroppen idag jämfört med förra veckan vilket känns positivt. Igår hade jag söndagsångest för första gången på jag vet inte hur länge men idag känns allt fint igen. Är mycket som ska hinnas med även denna vecka och plugget gäckar mig tyvärr men ja, det löser sig det med!

Min känsla för statistiktentan just nu fångad i en enda bild. Tänker aldrig någonsin mer röra SPSS efter att detta är klart.

Veckans planer

Alltså, på många vis kan jag göra en copy paste från förra veckans måndagsinlägg men inte riktigt. Plugget står i såklart i fokus - främst då statistikuppgiften men jag kommer också att få beskedet om uppsatsen. Inte alls pirrigt eller nervöst. Nej då. Hähä. Ska mest bli skönt att få ett svar så jag kan planera för hur mycket mer arbete den kommer att kräva. Annars hoppas jag att jag kan få klart statistiken den här veckan i alla fall men oklart om det är möjligt med tanke på att jag hoppades på att få den gjord förra veckan men hann med en femtedel.

Jag ska såklart bloggjobba men har noll aning om vad det ska innebära för kul mer än att jag har hunnit med en riktigt rolig intervju idag och har en till inbokad på onsdag. Behöver också förbereda nästa veckas artiklar eftersom jag är uppbokad som ledare för Sommarlovsentreprenörer hela nästa vecka och ska dessutom preppa en workshop om ledarskap tills dess.

Det blir också rätt mycket Bossbrudsjobb även den här veckan. Rekryteringsprocessen leder rakt in i upplärningen och det ska bli väldigt roligt.

Och sedan ska såklart allt annat fixas som kunduppdrag och poddjobb. Kommer dessutom åka över dagen till Göteborg för ett läkarbesök och sedan är det en av årets roligaste högtider i min värld: midsommar! Så det känns som att det kommer att bli en bra vecka all in all.

Hur ser planerna ut för dig? Händer det något spännande eller tuffar det på som vanligt?

Massor av övertid

Hej, hej, hallå! Hur är läget? Med mig är det bra men jag är sliten, vilket är är fullständigt normalt eftersom jag har jobbat massor av övertid den här veckan. I gengäld har jag också fått väldigt mycket gjort och jag känner mig mindre och mindre stressad allt eftersom saker bockas av. Det innebär att veckan inte ha varit så spännande men låt oss kika på vad den har innehållit ändå.

Har varit extra tacksam över att jag nu har ett enkelt sätt att få till vardagsmotion även såna här veckor.

Tillbakablick

Dagarna har varit långa och välfyllda på både bredden och höjden. Statistikuppgiften har tagit typ fyra gånger så lång tid som jag hade hoppats men jag kämpar på. Sedan har det också blivit många samtal vilket har varit skönt för det har påmint mig om om vad jag jobbar med i vanliga fall. Att allt det här plugget ändå är det undantag och att jag i höst kommer att ha det arbetsliv som om jag verkligen vill ha.

 Veckans bästa

En av höjdpunkterna för veckan sker just nu. Jag har nämligen ett alldeles förträffligt sällskap idag i form av vårt lilla fadderbarn som just nu ligger i mitt knä och hickar medan jag dikterar det här blogginlägget och resten av gänget jobbar i vår trädgård. Grymt mysigt! Sedan har jag haft så innerligt fina samtal den här veckan och och jag har fått så många påminnelser om varför jag jobbar med det  här vilket verkligen har behövt nu när det har varit sån extrem arbetsbörda.

En kväll efter en cykeltur kunde jag inte låta bli att slänga mig på gräsmattan och bara njuta av himlen.

Veckans sämsta

Ja, det är väl övertid. Nog för att jag har jobbat mycket i vår men den här veckan pratar vi över 20 timmars övertid och och det är inte optimalt. Inte nog med att vem som helst blir trött av det, det är inte så jag vill arbeta.

Veckans utmaning

Har såklart varit att återhämta sig när det varit så mycket jobb. Men jag känner ändå att att det har gått bra. Ja, jag är trött och mör i kroppen men det är ju fullt naturligt. Har ändå känslan av att koll och är vid gott mod.

Hur mysigt är inte detta...? Är lite svårt att fokusera på jobbet, jag erkänner det och jag skyller alla stavfel i detta inlägg på lilleman, hehe.

Framåtblick

I dag ska jag vila lite och sedan blir det fint kompishäng för hela slanten och DnD. I morgon blir det plugg hela dagen lång.

Veckans ledarskapstanke

Eftersom jag precis nu har avrundat rekryteringsprocessen för Bossbrudar har det såklart varit mycket tankar som snurrat kring det den här veckan. Och apropå det så dök denna nyhet upp i mitt flöde som en påminnelse om hur sådana här processer INTE ska gå till. Försvarsmakten glömde ta bort en del information ur sin annons för en chefsrekrytering som å en sidan tyder på att Henric är en förstagångsledare men ja... Snyggt är det inte.

Och ja, det var den här veckan det. Hur har du haft det?

F*** Jante

Hehe, du anar kanske redan nu vad veckan poddavsnitt handlar om. För ja, den här veckan avhandlar vi varför Jantelagen är kass och vilka erfarenheter vi har av den. Men också varför både jag och Alex avskyr den så mycket om hur vi har gjort för att sparka ut Jante ur våra liv. För det är så värt det att bannlysa honom. Jag lovar, du kommer att må bättre och fatta bättre beslut när du gjort det.

F*** Jante

Sedan är det inte så enkelt att han aldrig kommer tillbaka även om du både har låst dörren och slängt bort nyckeln. Tyvärr. Han kan vara en riktig envis en som fortsätter att knacka med ojämna mellanrum eller försöker ta sig in i ens liv på andra håll och kanter. Ett verktyg jag brukar ha nytta av då är att ifrågasätta mina tankar. Vem är det som säger detta? Är detta sant eller är det bluffsyndromet som slår till? Ibland kan jag avstyra det själv och ibland tar jag till nästa knep och frågar en av mina utvalda rådgivare för att få lite perspektiv utifrån.

Men det viktigaste är att försöka lära sig att identifiera Jante oavsett vilken form eller vilket format han kommer i. För det kan variera kraftigt. Ibland kommer han till och med utklädd som en present som man ska vara tacksam att få och i de lägena är det faktiskt okej att ta emot den utan att för den sakens skull öppna och behålla den.

Jag insåg också under avsnittets gång att jag glömde nämna det där och då att jag för ett par år sedan ägnade lite tid åt att skriva Den nya Jantelagen eftersom jag blev så trött att se frasen "du ska inte tro att du är något". Läs den gärna och använd den som en påminnelse när du får det där ovälkomna besöket.

Som vanligt kan du välja och vraka kring var du vill lyssna på podden. Du har Spotify eller Podbean som alternativ till att göra det direkt här i inlägget. Glöm inte heller bort att joina vår LinkedIn-grupp också och, och, och - berätta: vad tycker du om avsnittet? Och hur ser din relation ut till Jante?

Min nya stjärnkompis!

Hallå! Hur står det till? Här är det bra. Jag har precis varit ute med min nya stjärnkompis på tur och jag kan knappt förstå att jag numera har en alldeles egen cykel. Det var en väldigt försenad födelsedagspresent som anlände förra veckan men det gör ingenting för hon heter Nova och är alldeles underbar.

Visst är hon vacker och då pratar jag såklart om cykeln. Är så nöjd att vi hittade en modell som är lite mindre i storleken eftersom jag är så sablarns kort i rocken.

Min nya stjärnkompis

Jag har alltså inte haft en egen cykel sedan jag var tonåring och inte cyklat alls på tio år. Så det är lite vingligt och lite shaky. Jag orkar inte heller hoja så långt i och med att jag har noll och ingen kondis eller styrka i kroppen på grund att den resterande biten av min utmattning. Men här tänker jag att Nova kommer att kunna hjälpa mig på vägen! För det är ju trots allt en skonsam motionsform att cykla och min ambition är att använda mig av den för att börja bygga upp både flås och muskler igen. Men på en lugnt, långsamt och hållbart sätt då förstås.

Vi har fem kilometer till byn där allting (inklusive tåget) finns och drömmen är såklart att kunna ta cykeln dit och hem igen utan att svimma av trötthet efteråt. På sikt kanske till och med kunna cykla dit och träna och sedan hem igen, eller cykla till stallet, rida och sedan hem igen. Shit vilken vardagslyx det vore! Vi bestämde oss tidigt när vi flyttade hit ut på landet att vi bara vill ha en bil och det funkar alldeles utmärkt med tanke på att vi har en relativt okej lokaltrafik här ute. Men den slutar ändå att gå vid sju på kvällen och går såklart inte jätteofta och då är det gött att ha cykeln som alternativ.

Och namnet Nova kommer från att märket på cykeln heter det och att jag tyckte det passar fint ihop med vår bil som heter Vega (som är en stjärna). Annars är det en tradition i vår familj att fordon får heta samma namn som någon har namnsdag den dagen man får hem den nya kompisen.

Ett tramptag i taget

Så de senaste dagarna har vi börjat med små cykelutflykter om kvällarna och det är så orimligt mysigt. Igår lyckades jag dessutom med mitt första delmål! Att cykla till byagränsen och tillbaka, hehe. Är 3,5 kilometer enkel väg och jag var så trött men glad efteråt. Det är en sån frihetskänsla att cykla. Så detta är helt klart en av de bättre presenterna jag någonsin har fått och jag ser så fram emot att få upptäcka mer av Höör i sommar. Kunna bli starkare och cykla både längre och mer. Ett tramptag i taget.

Vem vet, en dag kanske jag till och med blir bra på det? Så är du ute och kör i krokarna och vinkar på mig när jag susar förbi, ta inte illa upp om jag inte lyckas vinka tillbaka. Jag är fortfarande inte helt stabil med att släppa styret och cykla samtidigt, haha.

Är du en cyklare eller inte? Jag har aldrig sett mig som en cyklist. Inte minst för att jag är så dålig på att cykla, och med undantag av en kort period med en för stor lånecykel, och att jag aldrig har haft någon. Men nu så, nu händer det! Nu ska här tränas och också kollas upp cykelhjälm. Tar gärna emot tips om du har några!