Måndagar och lördagar

Hej och hå, det kändes som om jag blinkade till och sedan var vecka sex över. Fattar inte hur det går till men det känns som att min veckor bara består av måndagar och lördagar, haha. Kan du känna igen dig i det eller är det bara jag?

Trendspanaren Göran Adlén föreläste på Mingelmässan och det var en otroligt bra dragning! Mina tankar om hur en framtida lågkonjunktur skulle kunna påverka mitt företagande gick från tveksamma till hoppfulla och bara det kändes ju fantastiskt.

Tillbakablick

Som vanligt i den här ledarskapsbloggarens vardag har det hänt ett gäng olika saker. I måndags fick jag ju styra om nästan hela dagen och jobba hemifrån innan det bar av till Mingelmässan. Sedan har det pluggats, jobbats, vi har haft teammöte med moderatorsgänget för Bossbrudar, Bossbrudsträffen i onsdags, möten etcetera. Jag har också behövt vila rätt mycket, både på grund av armarna men också för att jag har känt mig allmänt trött och hängig här torsdag och fredag. Misstänker att det är en förkylning som ligger på lur men hoppas inte att så är fallet.

Veckans bästa

Bossbrudsträffen! All fin feedback som jag fick under och efter träffen. Så roligt när man styr upp något med ambitionen att det ska ge något till deltagarna och de upplever prick det. Vårt moderatorsmöte! Är så skönt att få ha tre kloka huvuden och varma hjärtan till som bidrar här bakom kulisserna så att allt fungerar så bra som möjligt. Sedan var det såklart roligt att få gå på Mingelmässan och träffa nya och gamla bekantskaper. Sedan var det också himla fint att göra bokföringen för det sista kvartalet för 2019 och se att min omsättning har ökat med dryga 34 procent jämfört med 2018. Ett steg i taget klivs det framåt!

Är fortfarande så glad efter Bossbrudsträffen. Tog själv en enda bild och det var på skylten för lokalen, i övrigt fotade jag inte ett skvatt. Förlåt for being a bad blogger och tack till Leslie som lyckades fånga mig på bild och levererade stjärnklass i sin intervju!

Veckans sämsta

Hur länge är det okej att jag har mina armar och händer som stående på punkt här tro, haha? Den här veckan har jag utmanat mig med att skriva mer och det märks även om det har gått bra. Ser så fram emot nästa veckas besök hos sjukgymnasten.

Veckans utmaning

Stressen över plugget och allt annat jag inte hinner med. Blä, hatar verkligen att känna mig stressad. Nu känns det som tur var lite bättre igen när jag har mer koll igen.

I slutet på veckan har jag jobbat hemifrån till min lilla katts stora förtjusning. Eller ja, i alla fall tills jag har börjat jobba. Då blir hon sur på mig eftersom hon helst vill att vi ska ligga och mysa hela dagarna.

Framåtblick

Den här helgen kommer mest att ägnas åt skolarbete och vila. Grymt oglammigt och tråkigt men jag försöker påminna mig om att de här närmsta månaderna är en pytteliten del av resten av mitt liv. Fortsätt jobba hållbart och få det här överstökat är vad som gäller! Har utvecklat dem tankarna mer i ett blogginlägg som kommer upp i morgon med mina tankar inför 2020.

Veckans ledarskapstanke

Alltså, Leslie som jag intervjuade på Bossbrudsträffen sa många bra saker, men en av dem som jag har funderat än mer på är det här med att vara transparent som ledare och kunna visa känslor, hur vi mår och vad vi vet. Det blir ju så mycket lättare det blir att jobba ihop när vi gör det! Jag tänker ofta på det när jag kollar på serier eller filmer, de flesta problem som uppstår där gör ju det när vi inte pratar med varandra. När en person får veta en sak men inte säger det vidare etcetera. Talk people, talk! Det går att vara både transparent och professionell samtidigt på jobbet och det ena behöver inte alltid utesluta det andra. Eller vad tänker du?

Och hur har din vecka varit? Har du haft det bra?

Therese Albrechtson: ”Idag schemaläggs reflektionstid”

Therese Albrechtson är föreläsaren och författaren som har drivit flera olika företag sedan hon var 19 år gammal. Den senaste boken Dålig mamma... Eller superkvinna? handlar exempelvis om att göra karriär fastän man har barn. Här är hennes Fuck Up Story!

Therese Albrechtson Foto: Privat

Berätta! Vad är den största missen som du har gjort som ledare?

− Jagtycker jag gör småmisstag hela tiden. Men ett av de större var när jag drev ett bolag för ett parår sedan och plötsligt insåg att bolagets tankar, värderingar och mål intelängre stämde överens med mina egna. Risken när det är mycket att göra är attman låter grejer passera för att man inte känner att man har tid att göra någotåt dem. Så blir de bara större och större och rullar snabbare och snabbare ochså är man plötsligt någonstans där man inte vill vara.

Vad lärde du dig av det?

− Att jag,hur stressigt jag än har det, alltid ska ha tid för reflektion, återhämtningoch hälsotid i min kalender. Om jag har det så lyssnar jag mer på vad jag självvill inombords och kan gå min egen väg. Det är så lätt med alla budskap, kravoch förväntningar utifrån att hänga på och till slut vet man inte själv vad manvill eller vad man gör. Det kan ju räcka med att börja gå några procent i felriktning och ju längre man går desto större blir felmarginalen.

Hur tror du att hade hanterat en liknande situation idag?

− Idag hade jag förhoppningsvis reagerat mycket tidigare eller undvikit situationen helt eftersom jag har lagt in återhämtningsdagar i kalendern som jag inte får rucka på. Då blir det att jag automatiskt reflekterar, känner efter och agerar i sådana här frågor innan de blir för stora att hantera.

En riktigt bra chef...

Organisationer som har dåliga chefer eller en undermålig ledarskapskultur kommer att ha svårt att behålla sina medarbetare, det är knappast någon nyhet. Så, vad gör en riktigt bra chef? Hos INC.com kan vi läsa om en intern studie gjord hos Google som landat i tio olika saker som bra ledare gör. Här är dem!

Vi lever mitt inne i en förändring nu med hur en ledare ska vara, se ut och bete sig och det ska bli så spännande att se vart den leder! Foto: wocintechchat.com on Unsplash

En riktigt bra chef...

... är en bra coach

Som leder genom att guida, stötta och utmana istället för att lösa medarbetarnas problem åt dem. Genom det coachande förhållningssättet får medarbetarna själva resonera sig fram till lösningarna på problemen de har vilket också skapar ett högre engagemang och mer ansvarstagande.

... skippar detaljstyrandet

Ja, rubriken talar för sig självt. Håll dig borta från alla detaljerna och kom ihåg att ditt sätt att göra jobbet inte alltid är det enda eller alltid det bästa. Det gäller också att teamet får de resurser och möjligheter som de behöver för att kunna göra jobbet på ett bra sätt.

... bryr sig om teamet och dess välmående

Mår vi inte bra på jobbet presterar vi inte heller bra och tillit och trygghet är otroligt viktiga element för att kunna göra det.

... är produktiv och resultatorienterad

Trots de sociala förmågorna är vi trots allt på jobbet för att jobba och därmed uppskattas också chefer som är produktiva och resultatorienterade samtidigt som de bryr sig om sin personal.

... kommunicerar genom att både lyssna och dela med sig

Vi pratade om på Instagram igår om att lyssna aktivt och vilket effektivt verktyg det är för en ledare det är och det bekräftas även här. Men också betydelsen av att dela med sig av information och av vad som händer och sker.

I stället för att bara berätta för medarbetarna vad de ska göra blir det allt viktigare att som chef kunna coacha medarbetarna i sin vardag. Foto: CoWomen on Unsplash

... stöttar medarbetarnas karriärer

En sak är säker och det är att vi bara har medarbetare till låns och den chef som inser det och dessutom ser långsiktigt på medarbetarnas karriärer har mycket att vinna. Inte minst för att den långsiktiga investeringen kommer innebära mer engagemang, lojalitet och bättre resultat i nuet.

... har en tydlig vision för teamet och delar den med dem

Det är en sak att du som ledare behöver veta vart ni är på väg och vart ni vill hän. Det är en annan att dela med sig av den eller ännu bättre. Skapa er vision tillsammans. Vad vill ni uppnå? Vad ska ni åstadkomma?

... lär känna teamet

Desto bättre vi känner varandra som personer - desto bättre. Men för dig som ledare är det också viktigt att du har ett hum om vad alla roller och funktioner i teamet gör. Då får du en bättre förståelse för deras vardag på jobbet, vilka behov och utmaningar som de har och kan hjälpa dem mer effektivt.

... samarbetar med andra avdelningar

Ytterst få arbetsgrupper är isolerade små öar. Ändå är det lätt hänt att det känns så när vi i mitt inne i vardagen. För att undvika det och i stället stärka vi-känslan i organisationen gäller det alltså, allra minst, att du som chef har kontakter med andra avdelningar i er organisation. Men bäst blir det ofta om medarbetarna också gör det oavsett om det sker via möten, studiebesök eller gemensamma aktiviteter.

... fattar beslut

Sist men inte minst så fattar en riktigt bra chef beslut. Stora som små, enkla eller svåra. Men framförallt så vågar de vara transparenta och motivera besluten som de tar.

Vad säger du som läser om den här listan? Känner du igen dig? Känns det uppnåeligt? Själv blev jag grymt glad eftersom alla dessa områden är vad jag berör och jobbar med som coach och med Bosskartan. Kul med samsyn på vad som är viktigt att en bra ledare gör!

There is no time

God morgon! Hur står det till? Här är det ganska så mörbultat faktiskt. Min massör bearbetade mina armar på djupet igår och ja, det både känns och syns idag. Har blåmärken längs med de musklerna som ställer till mest problem nu längs med både under- och överarmar nu. Det i kombination med att jag känner mig överhopad med jobb har lett till att jag kommer att ha "there is no time" som mantra den här veckan.

Jag menar, tiden är trots allt ett påfund. Något som vi har hittat på och som ofta får ta överhanden av vår vardag. Så när det känns som om jag har omöjligt mycket att hinna med brukar jag lägga bort allt fokus på klockan medan jag jobbar. I stället för att tänka "jag behöver göra detta och detta före då och då" så tänker jag på listan med arbetsuppgifterna som behöver bli klara, rangordnar dem i viktighetsordning med pauser emellan dem och så får de allt fokus utan att jag tittar på klockan överhuvudtaget. Blir ofta så mycket mer effektivare och får mer gjort när jag inte inleder en fight mot klockan. Alltså, there is no time.

Har en hel rad av blåmärken längs med under- och överarmarna och jag insåg precis att det påminner mig om tiden när jag dansade poledance. Då var jag alltid blå på insidan av armarna, haha.

Måndag

Hehe, jag vet inte om jag har sagt det någon gång (tror det though) att det är rätt ofta som mina veckoplaner blir ändrade. Well, bara nu när jag skrev denna text hände det. Hann nästan skriva klart innan jag insåg att min kropp inte kommer att fixa en heldag inne i Malmö med att släpa på ryggsäck och sitta upp och jobba. Är för slutkörd i musklerna. Så blev till att stuva om lite och jobba hemifrån från sängen idag så jag får vila fysiskt några timmar och sen åker jag in till Malmö för att träffa Alex och gå på Mingelmässan. Ser fram emot det!

Tisdag

Jobbar för Innovationscenter under dagen och på kvällen har vi teammöte med moderatorerna för Bossbrudar. Blir en lång dag med andra ord så kommer att jobba med många pauser och förmodligen ta halva dagen hemifrån för att spara på kroppen.

Onsdag

Tar sovmorgon efter tisdagens kvällsjobb och sedan pluggar jag under eftermiddagen och på kvällen är det äntligen dags för Bossbrudsträff i Malmö. Tjoho på den! Kommer bli så kul.

Torsdag

Plugg, plugg, plugg och så lite jobb däremellan typ.

Fredag

Samma som torsdagen. Senast den här veckan behöver den sista delen av min tenta vara inlämnad och därför kommer den att kräva m-y-c-k-e-t fokus de kommande dagarna.

Den här lilla är också rolig. Skulle ta bilder till bloggen och hann inte ta en enda innan hon kom för att stj... Jag menar hjälpa till. Och ja, det gick ju bra. Typ.

Här på bloggen då? Ja, här kommer det också hända grejer. Dels blir det ett nytt avsnitt i Fuck Up Stories och så tänkte jag också försöka sammanfatta mina mål och ambitioner för det kommande året.

När smärtan äter upp en men du lyckas ge den en smäll på käften

Nu har det gått en och en halv månad sedan som mitt "lite ont i armbågarna" urartade i att händerna svullnade upp som ballonger och det skar av smärta i hela mina armar. Maximal otur konstaterade arbetsterapeuten och mitt tre veckor långa jullov flöt ihop i en dimma av smärtor, Naproxen och stresspåslag. När det var som sämst behövde Mackan mata och borsta tänderna på mig och förutom lite kompis- och familjehäng och ett gäng besök hos min massör har jag i princip bara suttit i soffan och tittat på TV. Inte riktigt min grej. Definitivt inte hela dagarna i ända, haha.

Dessutom upplevde jag att det var en rejäl skillnad från när jag var utmattad. När jag var sängliggande då så var ju även huvudet trött - den här gången hade jag ändå full, och rätt uppskruvad, mental kapacitet som frontalkrockade med min fysiska oförmåga. Vilket tyvärr satte sig rejält på huvudet. Var så grinig och frustrerad. Stressad och orolig. Visste ju redan då att det närmsta halvåret kommer att bli tuff arbetsmässigt och ja, hur skulle det gå utan armar? Så för en gångs skull ifrågasatte jag bara inte om jag kommer att klara det här med att ta min examen, fixa mina kunduppdrag och fortsätta driva företaget. Jag var panikslagen och blev övertygad om att jag inte kommer att kunna göra något alls utan stupa här på upploppet. Lägga ner alla mina drömmar och ambitioner med företaget. Börja söka jobb. Kände inte heller igen mig själv i alla dessa tankar och känslor vilket i sin tur var ännu mer frustrerande, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad och så vidare. Inte ens det hoppfulla beskedet att jag kommer att bli återställd hjälpte särskilt mycket när det var som sämst.

Det som till slut gjorde det var när jag i början på januari läste en rad hos Wilda, som lever med både utmattning och fibro, om smärtmonstret. Då fattade jag att det var smärtan som brutit ner mig så och det med ens lite lättare att hålla all den där tvivlen på min förmågor på avstånd. När jag sedan när jag kunde börja sova igen några dagar senare... Wow! Det kändes som om jag blivit överkörd och tuggad på men att jag ändå hade lyckats resa mig upp och slå smärtan på käften. Ett litet framsteg i sammanhanget men det kändes stort där och då.

Nu, ytterligare några veckor senare har jag fortfarande ont men rör mig mellan 1 - 5 på smärtskalan i stället för ständigt ligga på 8 - 10. Jag stretchar nästan varenda morgon, gör min sjukgymnastik, stinker av tigerbalsam och försöker att ligga på spikmattan varje kväll utöver massagen som är det som hjälper mest. Om två veckor har jag äntligen också en tid hos en fysioterapeut som jag hoppas kan hjälpa mig med det massagen inte kan göra. Jag jobbar men långtifrån fullt ut. Arbetspassen blir också mer utspridda eftersom jag måste pausa mellan jobbstunderna och jag försöker diktera så mycket som möjligt eftersom att skriva på datorn och mobilen gör så ont i händerna och fingrarna. Samtidigt som jag också försöker skriva för att vänja händerna vid belastningen det innebär.

Och jag vet allvarligt talat inte riktigt vad jag vill med detta blogginlägg. Det var faktiskt bara skönt att få skriva av sig om det som varit. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva uppleva något liknande igen. Sedan vill jag också vara tydlig med att jullovet inte bara var kolsvart. Det har inneburit så mysiga stunder med, inte minst under weekenden i Malmö som M fick av mig i julklapp. Den var magisk på alla sätt och vis. Och nu med två-isch tredjedelar gjorda av tentan som det är sådan tidspress med så känner jag mig ändå rätt optimistisk och lugn. Även om det är fem tuffa månader som jag har framför mig så kommer jag (förhoppningsvis) att greja det hela vägen. Ett steg i taget.

Till alla er som lever med kronisk smärta och värk - jag känner så innerligt med er. Fan vad du är stark som genomlider det. Jag kan inte ens med dessa erfarenheter försöka föreställa mig hur det är men skickar kubikmeter av kärlek, omtanke och beundran för dig som kämpar med det. Och förstås, till alla er andra med. Alla har vi våra strider och saker vi kämpar med under livets gilla gång. Heja oss!