När smärtan äter upp en men du lyckas ge den en smäll på käften

Nu har det gått en och en halv månad sedan som mitt "lite ont i armbågarna" urartade i att händerna svullnade upp som ballonger och det skar av smärta i hela mina armar. Maximal otur konstaterade arbetsterapeuten och mitt tre veckor långa jullov flöt ihop i en dimma av smärtor, Naproxen och stresspåslag. När det var som sämst behövde Mackan mata och borsta tänderna på mig och förutom lite kompis- och familjehäng och ett gäng besök hos min massör har jag i princip bara suttit i soffan och tittat på TV. Inte riktigt min grej. Definitivt inte hela dagarna i ända, haha.

Dessutom upplevde jag att det var en rejäl skillnad från när jag var utmattad. När jag var sängliggande då så var ju även huvudet trött - den här gången hade jag ändå full, och rätt uppskruvad, mental kapacitet som frontalkrockade med min fysiska oförmåga. Vilket tyvärr satte sig rejält på huvudet. Var så grinig och frustrerad. Stressad och orolig. Visste ju redan då att det närmsta halvåret kommer att bli tuff arbetsmässigt och ja, hur skulle det gå utan armar? Så för en gångs skull ifrågasatte jag bara inte om jag kommer att klara det här med att ta min examen, fixa mina kunduppdrag och fortsätta driva företaget. Jag var panikslagen och blev övertygad om att jag inte kommer att kunna göra något alls utan stupa här på upploppet. Lägga ner alla mina drömmar och ambitioner med företaget. Börja söka jobb. Kände inte heller igen mig själv i alla dessa tankar och känslor vilket i sin tur var ännu mer frustrerande, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad och så vidare. Inte ens det hoppfulla beskedet att jag kommer att bli återställd hjälpte särskilt mycket när det var som sämst.

Det som till slut gjorde det var när jag i början på januari läste en rad hos Wilda, som lever med både utmattning och fibro, om smärtmonstret. Då fattade jag att det var smärtan som brutit ner mig så och det med ens lite lättare att hålla all den där tvivlen på min förmågor på avstånd. När jag sedan när jag kunde börja sova igen några dagar senare... Wow! Det kändes som om jag blivit överkörd och tuggad på men att jag ändå hade lyckats resa mig upp och slå smärtan på käften. Ett litet framsteg i sammanhanget men det kändes stort där och då.

Nu, ytterligare några veckor senare har jag fortfarande ont men rör mig mellan 1 - 5 på smärtskalan i stället för ständigt ligga på 8 - 10. Jag stretchar nästan varenda morgon, gör min sjukgymnastik, stinker av tigerbalsam och försöker att ligga på spikmattan varje kväll utöver massagen som är det som hjälper mest. Om två veckor har jag äntligen också en tid hos en fysioterapeut som jag hoppas kan hjälpa mig med det massagen inte kan göra. Jag jobbar men långtifrån fullt ut. Arbetspassen blir också mer utspridda eftersom jag måste pausa mellan jobbstunderna och jag försöker diktera så mycket som möjligt eftersom att skriva på datorn och mobilen gör så ont i händerna och fingrarna. Samtidigt som jag också försöker skriva för att vänja händerna vid belastningen det innebär.

Och jag vet allvarligt talat inte riktigt vad jag vill med detta blogginlägg. Det var faktiskt bara skönt att få skriva av sig om det som varit. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva uppleva något liknande igen. Sedan vill jag också vara tydlig med att jullovet inte bara var kolsvart. Det har inneburit så mysiga stunder med, inte minst under weekenden i Malmö som M fick av mig i julklapp. Den var magisk på alla sätt och vis. Och nu med två-isch tredjedelar gjorda av tentan som det är sådan tidspress med så känner jag mig ändå rätt optimistisk och lugn. Även om det är fem tuffa månader som jag har framför mig så kommer jag (förhoppningsvis) att greja det hela vägen. Ett steg i taget.

Till alla er som lever med kronisk smärta och värk - jag känner så innerligt med er. Fan vad du är stark som genomlider det. Jag kan inte ens med dessa erfarenheter försöka föreställa mig hur det är men skickar kubikmeter av kärlek, omtanke och beundran för dig som kämpar med det. Och förstås, till alla er andra med. Alla har vi våra strider och saker vi kämpar med under livets gilla gång. Heja oss!

Första lördagslistan på länge

Tjenare! Hur mår du? Jag mår fint tack, värken i händer och armar är förstås ständigt närvarande men jag känner mig vid relativt gott mod. Vilket inte är något jag tar för självklart men det tänkte jag skriva mer om i morgon. Just nu känns det så lyxigt att kunna skriva den första lördagslistan på länge. Uppskattar den här stunden när jag sätter mig ner och tänker tillbaka på veckan som gått så mycket. Blir mer grundad av det, inte minst när det händer mycket och det alltid känns som att dagarna bara virvlar iväg.

Var så kul att få prata om hållbart ledarskap med gänget från Rotary International och presentera Bosskartan som modell i en global kontext. Foto: Emilia Fisal

Tillbakablick

Ja, vad säger man? Veckan har har varit intensiv, rolig och händelserik. Jag har gjort ett par större intervjuer, föreläst för Rotary International i Malmö, pluggat en massa, varit på seminarium om transinkluderande arbetsplatser, fattat tråkiga beslut, fått jättetråkiga nyheter men också känt mig peppad, glad och optimistisk på samma gång. Pjuh, sorry för lång mening men den är ändå väldigt illustrativ.

Veckans bästa

All fin feedback som jag fick efter måndagens föreläsning och hur min kompetens och mina förmågor uppskattas i ett, för mig, viktigt sammanhang. Nya lärdomar som ligger och tuggar i bakhuvudet. Att jag fått träffa så många personer som jag gillar i farten, både på seminariet igår men också under resten av veckan. Gillar spontanitet så mycket! Sedan var det också tillfredsställande att få lämnat in nästa del av min tenta. Bara ett delmoment och eventuella kompletteringar som återstår nu, sen är denna delkurs klar.

Veckans sämsta

Definitivt de tråkiga besked som jag har fått. Majoriteten av dem kan inte nämnas här men en jag kan prata högt om är frustrationen som jag kände över min utbildning i måndags. Jag har en delkurs från mitt femte utbildningsår som jag släpar efter med och eftersom jag har läst det vi gör där förut hoppades jag att kunna få tillgodoräkna mig poängen. Men nej... Tyvärr så tillåts inte det av systemet av byråkratiska skäl och jag får läsa hundra procent i vår istället för de sjuttiofem som jag hoppades på. Vansinnigt frustrerande med tanke på min skada och det faktum att jag hade velat dra ner på arbetsbelastningen så mycket som möjligt nu - inte tvärtom. Men det ordnar sig nog ändå och det känns redan lite lättare.

På onsdagen satt jag och dikterade i princip hela dagen men när jag väl kom ut så var skymningshimlen otroligt vacker.

Veckans utmaning

Jag stod inför ett beslut innan i veckan där min vilja sa en sak och min magkänsla en annan. I slutändan så lyssnade jag på magkänslan och även om det kändes crap där och då så blev det så rätt och kommer bli så bra. Himla fint när en får bekräftelse på det så snabbt!

Framåtblick

Den här helgen kommer att bestå av vila, plugg, kompisar och massage i typ fallande ordning. Ska sova middag så snart jag har satt den sista punkten i det här inlägget tror jag bestämt. Sedan blir det plugg och ikväll väntar en tjejmiddag som jag ser riktigt mycket fram emot.

Veckans ledarskapstanke

Har som vanligt haft många olika ledarskapstankar i skallen den här veckan. En av dem har kretsat kring transparens och att vara personlig som ledare och vilken skillnad det kan göra - apropå artikeln om att vara kompis och chef. Vilken typ av samtal får vi när vi bjuder på oss själva? Pratar om mer än vädret och det mest ytliga? Erkänner när vi gör fel, har fel eller inte förstår något. Visa sårbarhet. Det är viktigt. Våga gör det! Oavsett om det är på jobbet eller någon annanstans. Vi som ledare är föredömen - det kommer med ledarrollen - och har därmed ännu större möjligheter att påverka samtalsklimatet som vi har. Hur personlig skulle du säga att du är på jobbet?

Och, inte minst, hur har veckan varit? Har du haft det bra?

2019 års årskrönika

Hej! Hur är läget? Det har varit lite kul för under de senaste veckorna så har jag sett flera bloggare som skriver "nu är jag sist på bollen med att skriva årskrönika" och varje gång har jag tänkt "nopes, your not!". Jag hade ju egentligen tänkt att posta min 2019 års årskrönika före jul men i och med att jag gjorde mig illa kunde jag aldrig göra det. Men nu, nu är det äntligen dags för den numera årliga traditionen att blicka tillbaka på året som passerade och försöka ringa in det med ord. Tänker som vanligt utgå från UnderbaraClaras årssammanfattning och hoppas det blir en rolig läsning!

En annan sak jag gjorde för första gången var att moderera panelsamtal! Och ja, fick ju göra det några gånger till i och med Bossbrudsträffarna. Grymt roligt och jag måste säga att min journalist- och coacherfarenhet kommer väl till pass i den rollen.

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut?

Hehe, pretty much i vanlig ordning. Vi inte bara hittade vårt lilla drömhus utan flyttade också in och därmed till Höör. Har fortfarande inte vant mig vid att kallas "Clara från Höör", hehe. Vi började ha Bossbrudsträffar och det var första gången som jag styrde upp den typen av event. Plus att jag rekryterade och tillsatte moderatorsteamet för gruppen. Jag presenterade Bosskartan för omvärlden när jag föreläste på Tillväxtdagen i Västervik. Gick också på Malmö Näringslivsgala och Vintergalan och började konsulta för Innovationscenter för landsbygden. Och så diplomerades jag som coach och blev intervjuad på flera olika ställen som Amelia, ProLead-podden, Arbetsplatspodden och diverse andra tidningar och forum. Debuterade också i P4 Extra, är så roligt för jag möter fortfarande personer som säger "åh, jag hörde förresten dig prata på radion".

Genomdrev du någon stor förändring?

Ja och nej. Förutom flytten så har mycket det mesta egentligen varit business as usual. Föreläsningar, klientarbete och väldigt mycket skrivande.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja! Så himla härligt och nästa år vankas det minst en liten bebis till i vänskapskretsen.

Vårt lilla, gulliga, charmiga hus. Är så lycklig över att vi hittade hit och får kalla detta för vårt!

Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas?

Hela den veckan när vi budade på huset, skrev kontrakt, besiktade det känns som fastetsat inombords. Var så glad och ångestfylld på samma gång och dessutom pirrig över att göra föreläsningen på Tillväxtdagen i Västervik. Sjukt nervöst över göra en så stor investering och fatta ett så stort beslut och samtidigt så lycklig över att ha hittat något som kändes så oss och bolla det samtidigt som en stor leverans. Men det gick bra!

Ett annat datum är den 31 augusti för då gifte sig M's lillebror och fru och det var ett vidunderligt kalas. Sjukt härlig dag och kväll!

Dog någon som stod dig nära?

Skönt nog inte och jag är så tacksam för det.

Vilka länder besökte du?

Inga alls förutom att jag avverkat rätt många mil med tåg runt i Sverige.

Den här mannen alltså, så lycklig att vi får leva tillsammans!

Bästa köpet?

Mina nya glasögon. De gamla jag hade var long overdue och det är så skönt att inte behöva bära linser varje dag om jag inte känner för det.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Myskvällarna i soffan med Mackan och katterna, huslivet som vi har tillsammans, mina vänner och min familj. Nespresso-maskinen som jag fick ärva och känslan av att sitta i vårt tornrum och skriva när det regnar utanför är magisk. En annan sak som gjort mig glad är all fin feedback som jag har fått under året från mina kunder och uppdragsgivare - det betyder verkligen mycket mer nu när man är egenföretagare.

Saknar du något under år 2019 som du vill ha år 2020?

MINA HÄNDER!!! Nu har jag i och för sig inte kunnat använda dem helt eller ordentligt i början på det här året men den rehabiliteringen har solklart högsta prioritet nu framöver. Det och att börja bygga upp kroppen igen är viktigast nu.

En annan, betydligt mer ytlig sak, som jag har saknat är mitt hår. Det var så slitet att jag behövde kapa dryga tjugo centimeter och jag trivs inte alls i den här längden. Hoppas att det växer ut snabbt!

Vad önskar du att du gjort mer?

Jag vet faktiskt inte om jag hade kunnat göra så mycket mer nu när jag tänker tillbaka. Det mesta har varit maxat. Ja, jag har jobbat mycket och ja, det blev en overload i slutet på året eftersom en massa saker hände samtidigt i privatlivet men jag har ändå låtit livet få ta plats, lyssnat på kroppen och bearbetat det löpande. Vissa spelomgångar (läs: år) får man bara sämre förutsättningar och då gäller det bara att spela så bra man kan med de kort man får. Samtidigt går det förstås alltid att göra en massa saker mer eller bättre.

Blev också otroligt glad över responsen som jag har fått om Bossbrudsträffarna och jag ser så fram emot att få utveckla det här konceptet mer under det nya året! Foto: Elin Grafström

Vad önskar du att du gjort mindre?

Sagt meningar i stil med "i morgon fixar jag detta och detta" när det gäller saker som varken är bråttom eller behöver ha en deadline. Jag vet att jag har skrivit om denna ovana förut och jag har blivit bättre på det. Dock har jag inte lyckats sluta helt med ge mig själv en onödigt snäv deadline utan någon anledning alls. Så. Otroligt. Onödigt!

Favoritprogram på TV?

Förutom att kolla på serier så kollar vi aldrig på TV - i gengäld så har jag nog aldrig sett så mycket serier och filmer som nu under veckorna som jag varit skadad, haha. Men bästa serien i år har nog varit The Wire! Den är brutal, gör en arg, frustrerad och ledsen men är viktig på samma gång eftersom den inte förskönar droghandeln utan tydligt visar de olika samhällsstrukturer som finns och upprätthålls både tack vare och oberoende av personerna som verkar i dem.

Bästa boken du läste i år?

Jag har faktiskt läst några, för mig nya böcker. Dock är det ingen av dem som har stuckit ut som den bästa så jag får nog säga Harry Potter eftersom det trots allt är en klassiker och att det var sjukt roligt att skriva den här artikeln om ledarstilar i Harry Potter.

Största musikaliska upptäckten?

Hehe, även detta år behöver jag nog skriva att jag bara har lyssnat på mina gamla klassiska spellistor. Bad Religion, Lars Demian, Mumford and Sons, Johnny Cash, Christofer Tin och så vidare. Blir i och för sig lite mer jazz numera men till vardags är musiken är min snuttefilt och jag vill i princip bara ha det som är välbekant och invant. Eller nej! Nu kom jag på att detta nog är året som M introducerade mig till Aurora. Hennes låt The Seed är f-e-n-o-m-e-n-a-l. Mastig, träffande och relevant på samma gång.

Jag gjorde ju coachutbildningen som ett bloggsamarbete och det var verkligen en fantastisk upplevelse. Det här gänget får mig att le varje gång jag tänker på dem, underbara människor som jag är så tacksam över att ha fått lära känna!

Vad var din största framgång på jobbet 2019?

Ja, det har lätt varit att jag blev diplomerad coach, alla föreläsningar som jag har gjort och inte minst Bossbrudar. Vid den här tiden förra året var vi runt 400 medlemmar. Nu är vi drygt 2000, kommer ha än fler Bossbrudsträffar och teamet - Sebila, Cissi och Aysha är så fantastiska att få jobba med!

Största framgång på det privata planet?

Har faktiskt behövt fundera lite på den här frågan men landade i att jag ändå är nöjd med att jag ändå har levt någorlunda hållbart även om det har varit skitsvårt. Men att jag har gett mig själv tiden att känna efter samtidigt under det här året har varit en bragd för mig som annars har så lätt för att ignorera känslor och bara köra på.

Största misstaget?

Hmm, är jag tråkig om jag inte kommer på något särskilt? Jag gör jättemånga misstag i vardagen, vissa större och andra mindre. Men jag jobbar samtidigt aktivt på att bara ta med mig lärdomarna och sedan ignorera missarna i sig för annars är det lätt hänt att jag börjar älta dem om jag har en dålig dag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Tyvärr så har jag varit rätt ledsen. I början på året kände jag att det var något inombords som inte kändes helt hundra och under våren insåg jag att det var sorgen efter farmors död som jag hade pressat undan i nästan tio år som stod och knackade på. Så under försommaren och sommaren bearbetade jag det och ägnade sommarsemestern åt att återhämta mig från det och lite annat. Sedan har hösten varit tung mentalt med saker som hänt utöver att jag har arbetat mycket. Det är mycket som har bearbetats med andra ord och även om jag mår mycket bättre nu kan jag också se att det kanske inte är så konstigt att jag känner mig trött efter det här året. Inte minst eftersom skadan i mina armar och händer har tagit sjukt mycket på mig mentalt de senaste veckorna.

Vad spenderade du mest pengar på?

Maaaat, alltid mat. Eller ja, i år trumfade såklart huset och sedan takbytet alla utgifter.

Årets mest använda plagg har väl varit den här tyllkjolen? Love, love, love it!

Något du önskade dig och fick?

Huset! Jag tyckte jättemycket om att bo i Lund men att flytta till hus var både på tiden och innerligt önskat. Trivs så bra här med tystnaden och lugnet och det märks tydligt att hela familjen mår bra av att bo här.

Något du önskade dig och inte fick?

När vi gick in i året så närde jag drömmen om att få börja skriva min bok under året. Hade fin kontakt med ett förlag som jag gillar skarpt men tyvärr så lades det på is. Blev så ledsen och besviken för det först men nu känns det okej. Förr eller senare så blir det en bok - det känner jag på mig. Var också otroligt frustrerad när jag hade lagt ner jättemycket tid och energi på att ansöka två olika anslag som jag inte fick på grund av att de inte hade "tillräckligt hög innovationskraft" trots att ingen av dem finns sedan tidigare.

Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Alltså, jag är så kass på att komma ihåg detta? Jag minns att jag och mackan var ute och åt frukost på morgonen när jag fyllde år men sedan är det typ tomt? Mycket skumt. Får kanske börja blogga om mina födelsedagar eftersom jag tycks glömma bort dem varje år.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Att inte allt hände på samma gång för en gångs skull, haha? Men det är väl typ det eller att det hade

Vad fick dig att må bra?

Markus, bättre livskamrat hade jag inte kunnat ha och jag är så tacksam över att vi har varandra i vått och torrt. Mina fantastiska vänner och min fina familj som stöttar och peppar i både stort och smått. Men också er som jag får hänga med via bloggen, Bossbrudar och jobbet. Det är en ynnest att få lära känna er och följa med er på era olika karriär- ledarskaps- och livsresor och jag är så tacksam över att få göra det.

Jag är stolt över hur mycket bättre jag blir för varje år som föreläsare, övning ger färdighet och jag lär mig så mycket för varje dragning som jag gör.

Vem saknade du?

I och med sorgearbetet jag gjorde före sommaren så saknade jag förstås farmor extra mycket. Jag saknade dessutom en mentor med vissa speciella kompetenser som jag kan se skulle behövas för att ta mitt företagande till nästa nivå men hoppas och tror att det kan falla på plats under 2020!

De bästa nya människorna du träffade?

Jag vågar ändå påstå att jag träffar nya personer varje vecka och nä, det är omöjligt att rangordna er. Är glad för alla jag möter!

Mest stolt över?

Att jag har varit så himla snäll mot mig själv i höst och jobbat hållbart. Även om det varit mycket överallt och jag har känt mig stressad i perioder så har jag balanserat upp det väl med mycket vila. Är stolt över att jag har kunnat tillgodose det behovet. Sedan åkte jag på världens otur ändå med skadan (och jag har varit så bitter över det) men jag

Högsta önskan just nu?

Just nu så längtar jag mest efter att få skolarbetet överstökat. Jag är så innerligt trött på detta och vill inget hellre än att bara bli klar. Två delkurser och en uppsats kvar nu!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Ja, den här våren kommer ju inte likna någon annan med tanke på min skada. Därför kommer det krävas av mig att jobba ännu mer strukturerat och effektivt i vår. Har ju en hatkärlek till rutiner och vill aldrig känna mig styrd av dem men kommer att använda mig mer av det nu när jag vet att våren kommer innebära en av mina största utmaningar någonsin. Oavsett vilket känner jag mig peppad och nyfiken på 2020. Det ska bli så spännande att få kliva in i ett nytt decennium och jag

Vill du läsa om vad som hänt tidigare år? Här hittar du både 2018, 2017 och 2016!

Du kan vara kompis och chef på samma gång

Ofta så ställs de mot varandra som motpoler - antingen så är du chef eller så är du kompis med medarbetarna i teamet. Tuff eller snäll. Vad kan hända om det blir för mycket av det ena eller det andra? Och är det möjligt att vara både kompis och chef på samma gång? Låt oss reda ut detta en gång för alla för om du frågar mig så är det absolut möjligt att vara båda delarna samtidigt.

Läs mer: Om att ha kul på jobbet

Om det ena ytterläget kanske, lätt överdrivet, kan liknas vid att vara vara krambjörn... Pezibear från Pixabay 

Kompis eller chef - två motpoler

Jaghar genom åren träffat många ledare som har brottats med balansen mellan attvara chef och vara vän med sina medarbetare och tycker att det är svårt och detfinns flera olika sätt att hantera det på. Därför vill jag redan nu vara tydligmed att det inte behöver finnas rätt eller fel här.

Dusom ledare ska göra detta på det sätt som passar dig och ditt team bäst. Vissaväljer att ha en väldigt tydlig chefsroll på jobbet och håller sig till detmedan andra vill vara mer vänskapliga och kanske rent utav umgås med sinakollegor på fritiden. Det viktiga är att du:

1.reflekterar över hur du vill göra och vad som hade varit bäst för teamet

2.fattar ett aktivt beslut om hur du vill göra

3.innan du verkställer ditt beslut reflekterar en gång extra över hur det kommeratt påverka din omgivning och tar ansvar för det och…

4.är tydlig inför dig själv och omgivningen med hur du jobbar när ni sedan jobbartillsammans 

Att vara < kompis >

Låt oss börja med att kika på det så kallade motpolerna: det vill säga att vara < chef > eller < kompis >. Att vara kompis som chef tillskrivs ofta innebörden att vara snäll, ha roligt, ha en bra stämning på jobbet och att alla mår bra och är glada. Det behöver alltså inte innebära att man umgås som vänner men det kan göra det för några.

Fördelar med vänskapligarelationer på jobbet och att vara kompis med varandra kan exempelvis vara att:

• Ni bygger starka relationer, vilket bidrar till att ni känner er trygga tillsammans,kan vara avslappnade och lita på varandra på jobbet

• Får en starkare teamkänsla, vilket kommer att gynna i ert arbete

• Har det roligt, vilket är grymt viktigt med tanke på hur mycket tid vispenderar på jobbet

Utmaningar som kan uppstå är att det kan bli obekvämt och svårt den dagen du som chef behöver fatta beslut som är jobbiga och kommer att påverka dina kollegor och vänner negativt. En annan nackdel är att du kanske har enklare för att bli vän med vissa medarbetare än andra eftersom er personkemi stämmer bättre överens - något som i sin tur kan få stora negativa effekter på teamet.

Läs mer: När chefen har favoriter

... så kanske den andra ytterligheten kan liknas vid att vara en stor grizzly? Foto: Steppinstars från Pixabay 

Att vara < chef >

Att vara chef är inte så "bara" men jag använder det uttrycket här för att illustrera positionen som motpol till att vara < kompis > på jobbet om du har en ledande roll. När detta ämne diskuteras så får chefsrollen ofta en betydelse av att vara den som fattar tuffa beslut, vara den som ser till att saker bli gjorda – ja, det som chefsuppdraget innebär helt enkelt. Men med en tydlig gräns och ofta hierarkisk skillnad mellan chefen och teamet.

Fördelar med att ”bara" vara < chef > kan exempelvis vara att:

• När tråkiga saker händer så kan det också upplevas som enklare att hanterasituationerna som uppstår och fatta mer objektiva beslut.

• Vissa personer, både chefer och medarbetare, trivs bättre det när det ärtydliga skillnader mellan de hierarkiska graderna eftersom tydlighet = trygghet

• Det kan också upplevas som enklare för dig som chef att distansera dig frånjobbet och balansera ditt arbetsliv och din fritid

Effekter som detta kan få är att ni får ett arbetsplatsklimat som är mer professionellt präglat än hjärtligt och en potentiell nackdel med det kan vara att ni mer opersonliga relationer med varandra. Och så vill vissa ha det på jobbet - men det måste inte vara så bara för att.

Det går att vara chef och kompis på samma gång

En av de fina sakerna med att världen inte är svartvit? Det är att det inte alltid måste vara antingen eller utan att du kan röra dig på skalan mellan dessa motpoler. Du kan dessutom välja att befinna dig i mitten av dem och vara både och - beroende på vad som passar dig, din personlighet, din ledarstil och ditt team.

Fördelen med ytterligheter är att det ofta finns gyllene medelvägar som ett tredje alternativ.

Viktiga förutsättningar för att du ska kunna vara en kompis och chef, oavsett var på den här skalan du väljer att befinna dig är att som jag nämnde inledningsvis: utgå från dig som person och som ledare och inte minst behovet som teamet du leder har. Det märks så väl om du försöker pressa dig in i en roll och beteende som du inte trivs i.

Tips på vägen:

Några viktiga saker att minnas för dig som vill köra den gyllene medelvägen och vara chef och kompis på samma gång är:

• Ha som grundregel att alltid behandla alla lika.

• Behöver du behandla personer i teamet olika för att de har olika behov? Gör det men var också tydliga med varandra i teamet varför det sker, vilka olika behov ni behöver och har. Kontext och känslan av sammanhang skapar oftast bara förståelse och bidrar till att undvika spekulationer och potentiell missunnsamhet.

• Var transparent och öppen med hur du är som ledare och prata med varandra, både individuellt och i grupp hur ni vill förhålla er till varandra. Tydlighet ger trygghet.

• Skilj på sak och person! Att ha respekt och tycka om varandra som människor behöver inte innebära att ni alltid måste hålla med varandra om allt. Om ni befinner er i en situation som är svår var tydliga med när ni pratar som vänner respektive i era yrkesroller.

Pjuh, det blev ett mastigt inlägg detta. Men jag hoppas att det kan ge några tankar på vägen. Vad säger du som läst detta? Var befinner du dig på skalan ovan och var vill du vara?

Aningens vingskjuten men tillbaka igen!

Hej, hej! Hur står det till? Med mig är det härligt nog bättre även om om jag tyvärr fortfarande är aningens vingskjuten. Kan inte använda mina händer och armar fullt ut och har rätt ont om jag överanstränger mig. Men jag har i gengäld börjat bli riktigt bra på att diktera! Så eftersom jag har en bloggabstinens som heter duga så är det hög tid att att så smått börja "skriva" igen.

Eftersom den här våren kommer att kretsa mycket kring mitt uppsatsarbete så hade jag från början tänkt att att dra ner på antalet blogginlägg per vecka fram till min examen en och köra fyra-fem inlägg inlägg i veckan istället för sju. Jag vågar nog inte utlova att den frekvensen redan nu eftersom jag är mån om om mina händer och rehabiliteringen av dem men jag tänker att några inlägg ändå är bättre än inga. Vad tror du om det?  Jag vill verkligen tacka för all er omtanke och förståelse de här veckorna som jag har varit dålig, det har betytt mycket!

Jag vet att jag nämnde det senast men jag märker så tydligt hur mycket den här dagliga kontakten med er betyder för mig  - både personligen och professionellt. Så jag ser väldigt mycket fram emot att få återgå till det vanliga igen och eftersom det är måndag idag så innebär det förstås att det är dags för veckans planer!

Även om vardagen inte är helt som vanligt så är det otroligt lyxigt att få känna att den är på väg tillbaka!

Måndag

Idag får jag (äntligen!) en välförtjänt paus i tentabubblan. Har suttit i tre dagar med en statistiktenta som jag lämnade in igår och jag är så, så peppad på att få göra något annat idag. Det skadar förstås inte heller att en har ett riktigt roligt schema för dagen. Först får jag ju blogga, sedan ska jag åka till Malmö för att göra en intervju för en tidning som jag gillar och ikväll ska jag föreläsa om hållbart ledarskap för Rotary i Malmö. 

Tisdag

I morgon kommer jag att vara i Sjöbo hela dagen och jobba för innovationscenter för landsbygden.

Onsdag

Onsdagen innebär en välbehövlig dag på hemmakontoret, då är det nämligen dags att återgå till tentapluggandet. Kan inte med ord beskriva hur gärna jag vill ha det här överstökat, hähä.

Torsdag

Plugg på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag bli intervjuad om umbärligt och högkänsligt ledarskap, kommer att bli riktigt roligt!

Fredag

På fredagen åker jag till Malmö för seminarium om transinkluderande arbetsplatser hos Jämställt Skåne och några möten. Utöver det? Då är det pluggande som gäller.

En som har varit duktig sur under dessa dagar av tentaplugg är dock den här damen. Hon har varit så nöjd med att ha sin matte i soffan och sängen i flera veckor!

Vad som kommer här på bloggen är ännu lite oklart. Men en sak som är säker, det är att jag har artikelidéer som de räcker fram till midsommar typ, haha. Ska bli riktigt roligt att få börja förverkliga dem om att inte bara samla dem i min "att-skriva-lista"! Och det är planerna för  min vecka det. Hur ser dina ut? Och hur har har året börjat att för dig?