Hitta tillbaka till glädjen

Det kom ett meddelande från en av er bloggläsare med en fråga som berörde. Nämligen hur man kan göra för att hitta tillbaka till glädjen i både liv och arbetsliv. Om man mår dåligt - hur gör man för att bli glad igen? Notera nu att jag inte är läkare eller psykolog. Detta svar är alltså baserat på mina erfarenheter, upplevelser och råd som jag själv har fått under de perioder jag har mått dåligt i livet. Det är inget generellt facit men kanske kan det bidra med någon tanke eller insikt. Om inte så kan det kanske ge en känsla av att du inte är ensam om din upplevelse och att det förhoppningsvis kan gå att bli glad igen.

Hur gör man för att hitta tillbaka till glädjen om man känner att man upplever att man har förlorat den på vägen? Bild: Free-Photos från Pixabay

Hur kan man hitta tillbaka till glädjen?

Sök professionell vård

Om du mår dåligt över en längre tid, om ingenting känns roligt, givande eller om livet känns tröstlöst eller håglöst. Då skulle jag säga att det första steget är söka professionellt stöd. Dels för att få förståelse för om det rör sig om en klinisk diagnos som exempelvis depression, utmattning eller något annat. Att få det kan då vara avgörande för att få en korrekt behandling. Depression är ingenting som du bara "rycker upp dig" från. För vissa kan den kanske ibland självläka men vet du vad, försök söka hjälp från vården så tidigt som möjligt. Framförallt eftersom det är det den finns till för: att vårda oss i stunderna i livet då vi är sjuka eller mår dåligt.

Jag har själv fått diagnosen depression två gånger i mitt liv. Den första strax efter att jag blev diagnosticerad med anorexi och ortorexi och den andra gången efter att jag blev sjuk i utmattningssyndrom. Båda gångerna var terapi ett extremt viktigt verktyg för att hitta tillbaka till glädjen. Medicinering kan hjälpa och även om den inte fungerade bra för mig så tycker jag absolut det är något du bör testa om din läkare vill att du ska göra det. Jag känner många som den har hjälpt och varit avgörande för att kunna återhämta sig.

Ta hand om de grundläggande behoven

Under utmattningen var det också essentiellt att ta hand om sin hälsa. Mat, sömn och motion är det grundläggande och missköter vi dem, då mår vi bara ännu sämre.

Livet kan inte alltid vara såhär skuttandes men det innebär inte att det måste vara ledsamt heller. Bild: Pixabay

Gör det som tyckte var roligt innan

En annan sak att pröva kan vara att försöka göra de saker man en gång tyckte var roliga och gav energi och omge sig med personer som man tycker om, Även om ingenting känns kul (vilket jag upplevde rätt länge) så tyckte jag att korta stunder av det ändå bidrog positivt i längden.

Livets toppar och dalar

Jag tror det är få som upplever att livet är eller har varit en enda lång dans på rosenblad. Men också att både strålande solsken, regnmoln, uppehåll och storm är en del av livet. Vissa har otur och upplever mer sorg än glädje, andra har mer tur och är glada mest jämt. Några är glada fastän (eller på grund av) de otrevligheter som de går igenom. Du är inte ensam om att ha det svårt ibland. Det är inget fel med att inte vara superdupermegalycklig hela tiden eller tycka livet är trist i perioder utan det är snarare en del av livets toppar och dalar. Däremot, om dalarna håller i sig över tid, känns övermäktiga eller är väldigt djupa: sök hjälp. Bara för att livet inte alltid går upp, upp, upp betyder det inte att du ska behöva må dåligt heller.

Och ja, det ledde ju oss tillbaka till den första punkten att söka professionellt stöd om man behöver det. Ensam är inte starkast och ingen klarar allting själv. Det är jag den första att skriva under på som sedan en vecka tillbaka själv har sökt hjälp från en psykolog med en sorgebearbetning som jag inte har kunnat/orkat ta tag i förrän nu. Och jag hoppas verkligen att detta svar kan vara till någon nytta. Har du som läser några tankar eller erfarenheter som du vill och kan dela med dig till personen som bad mig skriva om ämnet? Kommentera gärna i så fall!

Husfeber

God dagens! Hur är det? Med mig är det fint. Nu har vi dock drabbats av fullkomlig husfeber och kan knappt få någonting annat gjort. Vågar knappt tänka på hur en måste känna inför en bebis om man kan reagera såhär starkt inför en byggnad, haha. Men nu är det snart dags för det och som tur var har ju inte livet avstannat alldeles helt på grund av detta.

Fångades in action under tisdagens utbildning. Som vanligt viftandes med händerna, haha. Foto: Nellie Rolf

Tillbakablick

Den här veckan kan nog beskrivas som mellanmjölk. Å ena sidan har jag haft någon liten infektion som legat och gnagt både på tålamod och ork för det har inte funnits några stora delar av någon av dem dessa dagar - framförallt inte efter sjukgymnastiken. I gengäld har den också varit galet mysig. Jag har till största del haft superfina jobbdagar och det har varit galet mysigt att få börja flyttpacka ordentligt. Dessutom har jag sovit ordentligt flera nätter i rad de senaste dagarna och det har jag saknat!

Veckans bästa

Alltifrån energin som jag fick från utbildningen i tisdags till mötena som jag har haft till förberedelserna inför flytten och det faktum att jag börjar känna mig utsövd. Fast bäst var nog ändå nationaldagen som bjöd på fantastiskt kompishäng i poolen, grillat och massa fint snack. Livet känns himla fint och jag är så glad över att vi har sommaren framför oss!

Hittade våra två små ullbollar liggandes i exakt samma position häromdagen när det var lite extra varmt ute.

Veckans sämsta

Det är att jag måste plugga i helgen för att komplettera det sista på vår uppsats eftersom vi hade skrivit den på för avancerad nivå. Tydligen så har vi lagt den på C-nivå fast det bara ska vara B så nu måste vi skriva om och ner den. Lite tradigt!

Veckans utmaning

Det har varit att hålla huvudet någorlunda kallt när orken är begränsad men det om något är väl något man borde vara van vid by now?

Min vy för tillfället - minus kaffet för det har jag förstås hunnit dricka upp under stunden som jag har skrivit detta inlägg. Känns konstigt att jag bara kommer sitta här och skriva i en vecka till.

Framåtblick

Ja, den här helgen kommer inte gå till historien som särskilt spännande. Vi ska packa, packa och packa. Och så ska jag skriva uppsats. Och det är ungefär allt. Just det, förutom i morgon kväll då jag har terapitid.

Veckans ledarskapstanke

Är det något jag är rejält trött på så är det när manliga makthavare ska lägga sig i vad kvinnor gör och hur de ser ut. Senast ut är Japans arbetsmarknadsminister som gått ut med att högklackat både är lämpligt och nödvändigt för kvinnliga medarbetare. Som motrörelse har uppropet #KuToo startats (som enligt SVT är en ordlek med orden "smärta" och "sko") och ja, vi kan väl konstatera att det är lätt att beordra någon annan att bära höga klackar hela arbetsdagar om man själv slipper göra det.

Och det var min vecka det! Hur har du haft det? Har den varit bra?

Varför ha tråkigt på jobbet när man kan ha det kul?

En sak som provocerar mig när det kommer till normer i vårt arbetsliv... Okej, jag har flera men nu fokuserar vi på denna! Det är den som säger att produktivitet är samma sak som att ha det tråkigt på jobbet. Varför ska vi ha det tråkigt på jobbet när vi kan ha det roligt? Varför stannar vi kvar i den allmänna övertygelsen om att den som skrattar, har det kul eller (gudarna förbjude) är avslappnad på jobbet inte gör något? Jag begriper det inte.

Läs mer: Tramsig eller superseriös, om att ha kul på jobbet

Nu är mitt jobb förstås lite extra fritt eftersom jag är min egen chef och kan göra lite som jag själv vill. Men då tycker jag också det märks extra tydligt hur både jag själv och andra värderar min arbetstid och vad jag borde och inte borde göra. Själv älskar jag att sitta i fönster och skriver oftast som bäst när jag sitter i en fönsterkarm. Tycker de flesta det är konstigt? Absolut. Men varför ska jag inte kunna göra det om det nu fungerar superbra? Bild: Free-Photos från Pixabay

Varför ha tråkigt på jobbet när man kan ha kul?

Vi millennials beskylls ofta för att vi är otåliga och minsann "bara vill ha roligt". Och ja, det är väl jättesunt? Varför ha det trist om man kan välja att ha det kul? Nej, alla jobb är inte roliga jämt. Nej, ingen kan glatt skutta till jobbet alla dagar i veckan och nej, det handlar självklart inte om att alla kan välja bort allting som är tråkigt på jobbet för att bara göra saker vi tycker om.

Men är det inte dags nu, 2019, med allt detta gränslösa arbetsliv och allt vårt välstånd att omvärdera synen på arbete med? Roliga ting kan vara prick lika seriösa, allvarliga och viktiga. Och bara för att folk inte rusar stressat omkring innebär det inte att de "jobbar halvtid", har det "för bra" eller är lata. Sådana kommentarer och "skämt" tänker jag säger en hel del om strukturen vi arbetar i. Men också hur den påverkar vår syn på arbetet. Så nästa gång du hör någon säga det, eller får det sagt till dig.

Testa att utmana det! Ifrågasätt din egen syn på huruvida jobb ska vara tråkigt för att räknas. Och kan du, passa på att förändra det så du också får det roligare. Det är inte alla förunnat men går det så har du allt att vinna på att testa. Det kan tänkas att ha kul på jobbet är ett lyxproblem och ja, det finns en poäng i det. Men vad ska vi använda vårt välstånd till om inte må bättre och njuta av lyxen som det innebär?

Vad säger du som läser? Är det viktigt att ha kul på jobbet eller är det en positiv bonus?

Journée nationale

Hej! Hur är läget? Med mig är det fint. Lite trött och varm efter att ha flyttpackat halva morgonen. Bara en vecka kvar tills vi får nycklarna till huset. Haha, fånler bara jag tänker på det. Det ska bli så jäkla fint att få komma på plats. Men eftersom vi ändå ligger bra på det i vår tidsplan ska jag, efter att ha skrivit detta inlägg, faktiskt parkera mig ute i solen på gräsmattan en stund. Vila. Njuta av värmen.

Under förra veckans röda dag spelade vi Sheriffen av Nottinghamn, ett riktigt lur och bluffarspel eftersom man ska försöka smuggla in handelsvaror till Nottingham.

Journée nationale

Sedan under eftermiddagen väntar kompishäng, poolbadande och lite spelande. Kunde inte bry mig mindre om nationaldagen, journée nationale, men en röd dag är ju alltid trevligt. Eller hur?

Hur ska du spendera den?

Viktigt om möten och möteskultur

Att möten är en stor del av allas våra arbetsliv är knappast en nyhet för någon. Dessutom känns det som att många upplever dem som för många, för långa och ineffektiva. Så, förra veckan när jag var Möteskulturdagen fick jag anledningen att reflektera över vad jag tycker är viktigt när det gäller möten och möteskultur. Här kommer mina spontana tankar!

En sak som jag har börjat med i år är att ha ett anteckningsblock för just mötesanteckningar. Innan blev det att jag skrev på det pappersark som låg närmast, eller i datorn, eller i mobilen och även om jag hitintills inte har upplevt att jag förlorat någon mötesanteckning är det både mer praktiskt och snyggare att ha ett block för det. Bild: StartupStockPhotos från Pixabay

Viktigt om möten och möteskultur

Att rätt personer är med

En sak som jag tycker kan vara frustrerande är om inte rätt personer är med på mötet. Eller om alla måste vara med fastän det inte behövs. Haha, där är jag nog typiskt millennial. Jag kan ha svårt att hålla fokus om det inte känns relevant att jag ska vara där. Även om jag har blivit mycket tålmodigare med åren så gillar jag sund effektivitet.

Syftet med mötet

Förutsättningslösa möten är en fin tanke men nej, mest optimalt och produktivt blir det när möten har ett syfte och en ambition. Sedan tycker jag att det är jättetrevligt med lära-känna-möten som inte har någon annan agenda än att lära känna varandra. Men ja, då är det ju det som är agendan.

Mötestiden

En annan sak som går i effektivitetens anda är att mötestiden måste anpassas efter ämnet och syftet med mötet. Formella arbetsmöten får gärna vara korta, konkreta och mer handla om att rita upp eller spika en plan. Om det däremot ska vara kreativa möten ja, då är det viktigt att det finns tid datt vara det och att man kanske kan byta miljö.

Något som däremot retar mig är när det anses som n självklarhet att en kvinna ska skriva protokoll för att hon är kvi... Jag menar "bättre på det". Det är förstås en sak om det ingår i någon arbetsuppdrag men att slentrianmässigt räkna med att kvinnor är protokollförare. Nä, det är inte okej. Bild: rawpixel från Pixabay

Transparens

Det sägs att vi millennials vill ha extra mycket transparens och ja, för min del stämmer verkligen det. Jag gillar inte möten bakom stängda dörrar eller när information är förunnat till några få. Det innebär inte att alla måste veta allt eller vara med jämt men att alla har rätt att veta så mycket som möjligt om vad som händer och sker tycker jag är viktigt.

Att det finns spelregler

Om det är något allt brädspelandet har lärt mig så är det hur mycket lättare det är om man har uttalade spelregler för sina möten och hur de ska gå till. Är det okej att ha med/på sin mobiltelefon eller dator? Finns en tydlig agenda? Hur lång tid ska de olika punkterna ta? Då vet alla vad som gäller.

Wrap up på slutet

Sist men inte minst gillar jag att ha en wrap up i slutet på möten. Att man går laget runt så att alla får sammanfatta sina punkter och givna ansvarsområden. Enkelt men ack så effektivt eftersom alla dels får en tydligare bild av vad som ska hända samtidigt som du får bekräftat att alla har samma bild om vad som har sagt och vad som ska göras.

Men ja, det är mina tankar och vad jag värderar om möten och möteskultur. Har du något som du värdesätter extra eller retar dig på i mötesväg?