Sex år senare - livet efter utmattningssyndrom

Idag, den elfte september, är det sex år sedan som jag gick in i väggen. Sex år senare så är jag nästan frisk. Känns å ena sidan innerligt sorgligt att det har dröjt så länge och samtidigt helt magiskt att ändå kunna skriva att jag nästan är frisk.Läs mer: Vad utmattningssyndrom kan lära dig som ledare

Livet efter utmattningssyndrom

Jag har återhämtat mig fint från vårens period av överarbetning och är det om något är ett tecken på att jag har lärt mig min läxa. Känslan inför hösten är att jag är pigg, gladd och optimistisk inför allt spännande som kommer att hända. Numera orkar jag med vanliga vardagssysslor. Jag orkar vara social (om än inte riktigt lika mycket som tidigare) och jag får energi av både jobb och skola. Det som är tydligt är att det är den fysiska styrkan och uthålligheten som fattas mig.Det i sig är förstås rätt frustrerande ibland. Att jag inte kan gå så snabbt eller så långt och måste planera in vardagliga saker som ändå kräver fysiskt aktivitet med lite större omsorg än andra. Men sjukgymnastiken fortsätter framåt. Jag har inte kunnat springa mer pga förkylning men på Irlandsresan kunde jag rida flera gånger och vi gick jättemycket utan att jag svimmade av trötthet. Underbart, inte sant?! Så jag hoppas detta kan verka som en tröst för er andra som kämpar med den här skitsjukdomen. Det tar svinlång tid att bli frisk. Uppenbarligen. Men för sex år sedan visste jag inte hur jag skulle orka andas i en minut till och idag sitter jag här på kontoret och livet blev bättre än vad jag någonsin hade kunnat ana. Jag kan jobba fullt ut på mina egna villkor. Sedan har jag säkert minst ett eller två år kvar på min fysiska rehab men är jag på god väg.Är det bara jag som kommer ihåg årsdagen såhär eller gör ni andra med erfarenheter lik denna också det?

När produktiviteten kokar

Hej bossvänner! Hur är läget? Jag känner hur produktiviteten kokar inombords den här morgonen. Är trött och sliten efter den sena kvällen igår men det är okej. Pausar med jämna mellanrum och ta det lugnt ändå så att jag håller hela veckan.

Måndag

Idag har jag jobbat med en del av det tekniska inför lanseringen av Bossbrudar. Äntligen börjar det likna något och jag skriver mer om det i veckan. I eftermiddag väntar möte i Malmö så före och efter det blir det att jobba undan som gäller.

Tisdag

Förutom en telefonintervju till en bloggartikel (jag ska roligt nog intervjua en forskare som var med i samma radioprogram som jag i våras) så blir det att skriva för hela slanten. Samt göra en generalrepetition för onsdagens föreläsning.

Onsdag

På dagen ska jag föreläsa och leda en workshop om influencer marketing, ska bli jättekul. Sedan ska jag möta Leslie för att prata ikapp, prata om bokskrivande och entreprenörskap. Som jag har längtat efter det!

Torsdag

Eftersom onsdagen blir en intensiv dag är sjukgymnastik det enda som står uppskrivet här. Blir med andra ord en lugn dag där jag jobbar så mycket som jag orkar och kan.

Fredag

Är helt obokad för att jag ska kunna skriva. Så siktar på att sitta på kontoret eller ett fik och knacka tangenter.Här på bloggen tänkte jag dels publicera en artikel om vilka utmaningar blivande, kvinnliga chefer tror sig komma att möta när de får sitt första ledaruppdrag (baserat på uppsatsen jag skrev i våras). Men också en bokrecension och trevligheter. Är det något särskilt du vill att jag lyfter i bloggen framöver? Då är det bara att du säger till!Men berätta nu, hur ser dina planer och tankar ut för veckan? Blir det en helt vanlig vecka för dig med eller händer något särskilt?

Valdag anno 2018

Söndag och så var det dags. Valdag anno 2018. Jag har reflekterat fram och tillbaka hur mycket politik jag ska lyfta här inför valet. Jag har sedan starten sagt att Bossbloggen är partipolitiskt neutral och det tycker jag är en viktig linje att hålla i mitt arbete. Samtidigt har jag då inte velat gå i fällan att bara prata om de politiska åsikter som jag avskyr eller inte håller med om. Därför tänkte jag i stället lyfta de värderingar och värden som är viktiga för mig, inte bara idag när jag röstar, utan alla dagar.

Värderingar som påverkar hur jag röstar

En viktig utgångspunkt för mig är att rösta så att så många som möjligt får det som bra som möjligt. Jag säger inte att det är fel att göra på något annat vis men solidaritet är viktigt för mig. Jag har testat på det där med att klara mig själv och det gick fan inte bra. Så även om jag kan klara mig själv föredrar jag numera solidaritet och samhörighet.Jämställdhet är viktigt och då inte bara jämställdhet mellan könen utan jämställdhet för alla inom alla olika områden. Dessutom drömmer jag om en öppen och medmänsklig värld där alla är lika mycket värda och att det här orättvisa spelreglerna som vi pratade om häromdagen har blivit rättvisa.Jag tror att sex timmars arbetsdag är en del av framtidens arbetsliv, att kunskap och bra vård ska vara för alla och inte en klassfråga och jag värms av tanken på att den skatt jag betalar bidrar till ett att jag med andra får ha en bra levnadsstandard.

Den politiska framtiden

Även om jag inte tänkt skriva något om vad jag inte gillar måste jag ändå säga att jag aldrig har varit så politiskt deprimerad som jag har varit de senaste åren. Den högerextrema retoriken som numera syns i vardagliga sammanhang skrämmer mig. Att det finns politiska krafter som utnyttjar det demokratiska systemet till att få makt. Som i förlängningen vilja minska medborgares rättigheter gör mig skitförbannad. Än mer förbannad blir jag när stora profiler säger att de inte bryr sig om ett sådant parti vinner valet. Det är jäkligt lätt att rycka på axlarna om du inte är en av de som blir direkt drabbade.Så dagen idag är inget jag egentligen ser fram emot. Det känns som att den kommer att bli avgörande för vilken utveckling vi vill ha i vårt samhälle. Inte minst med en lågkonjuktur på ingång. Förhoppningsvis kommer det goda och ljusa att besegra de mörka krafterna redan nu. Annars får vi tillsammans hjälpas åt att hjälpa så många som möjligt. Det må vara valdag idag men detta är kamp som pågår 365 dagar om året, varje år ett tag till. Inte sant? 

En halv vecka

God morgon! Hur är det? Här är det segt i kroppen med lite huvudvärk  och jag sov ända till elva. Men ja, det är lördag och jag ska vara ledig så det är lugnt. Måste säga att den här veckan har känts jättekonstig. Det blev liksom en halv vecka i och med att vi kom hem från Irland i onsdags och att jag var i Växjö i går. Känns helt fel att ha helg nu men ja, så kan det vara och det hann hända en hel del saker ändå.

Tillbakablick

Ja, med halva veckan uppfylld av semester kan en knappast klaga. Insåg nu att jag inte har berättat så mycket om vår resa mer än livets ridtur i går men den har verkligen varit superfin. Vi bodde hos min svärmor i den irländska byn Trim och som jag nämnde i måndags blev det mycket hästar. Men vi har också turistat i både Trim och Dublin, hängt på pubar och både lyssnat på och sjungit med de lokala musikerna, ätit gott och umgåtts.

Veckans bästa

Eh, lätt att få galoppa på stranden men också känslan av att vara tillbaka i jobbet som jag hade i torsdags. Ser verkligen emot den här hösten och känner mig så laddad inför vad den kommer att innebära. Sedan fick jag fikat med Ida också och det är alltid lika härligt, är sjukt glad över att hon har flyttat till stan. Dessutom är det jätteroligt att skolan har börjat igen och igår fick vi göra en reflektionsövning som var riktigt intressant.

Veckans sämsta

Att jag har mått rätt kasst på rund av förkylningen i kombination med all träning som jag har fått. Ska vila ordentligt i helgen för att kompensera.

Veckans utmaning

Det är tveklöst att sluta spela det tv-spel som jag nu har blivit introducerad till. Det heter Stardew Valley och går ut på att du som sönderstressad storstadsmänniska ärver en gård som du flyttar ut till och bygger din egen bondgård. Det är helt fantastiskt och jag spelar det så snart jag får möjlighet till det och kan typ inte sluta.

Framåtblick

Det här blir en lugn helg. Vi ska förhoppningsvis få klart de sista detaljerna till Facebbok-gruppen, spela brädspel (surprise!), rösta (ännu en chock!) och chilla. Har faktiskt skrivit ett inlägg till i morgon om just politik och valdagen som kommer ut i morgon förmiddag så missa inte det.

Veckans ledarskapstanke

Det var en sak som slog mig i går när jag var i plugget. Utbildningen som jag läser är ju exceptionellt bra just för att vi kombinerar forskning och teorier med praktiska hemtentor. Men en annan grym fördel är att det är så många som arbetar som chefer som läser den och är det något jag älskar, oavsett sammanhang, så är det att sitta och lyssna på hur chefer berätta om sin vardag. Det är så intressant!Men nu vill jag höra hur din vecka har varit. Har du haft det bra?

Rida på Irland

Hej och glad fredag! Hur mås det? Med mig är det toppen. Det är dags för plugget att dra igång så jag sitter på tåget på väg till Växjö och ska spendera hela eftermiddagen och kvällen på föreläsning. Kan vi påminna mig där vid 18:15 i kväll att jag egentligen tycker det här är skitkul och att det bara är två år kvar till examen?Ah well, blir det alltför segt får jag väl drömma mig tillbaka till måndagens sinnessjukt coola upplevelse. Då begav vi oss nämligen till Irlands västkust för att rida och ja, det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Rida på Irland

Vi inledde turen med en sån där bra men kanske lite deppig påminnelse om vad det är för sport som vi sysslar med egentligen.Men sen bar det av och i väg. Jag fick rida en jättesöt, stor skäck vid namn Rosie. Som ni kan se på öronen hade hon precis som jag tröttmössan på när vi red ut.Vi skrittade pirrigt ner mot stranden och mest oh:ade och ah:ade över den vackra utsikten.Bossmamman var laddad!Och snart nådde vi den fina sandstranden...Vädret var dagen till ära alldeles perfekt med blå himmel och lite vind.Hästarna var superfina och smög sig exemplariskt igenom den steniga delen av stranden. Väl ute på andra sidan var det full galopp som gällde och då vaknade till och med Rosie och satte fart.Här är hon och två små glada små smurfar, haha!Efter ett tag så vände vi in bland sanddynerna och klättrade upp och ner för denna kulle...Ner i dalen igen. Grymt vackert alltså!Såhär såg utsikten ut från toppen!Sedan plaskade vi hemåt och då vaknade hästarna på riktigt och stack med oss, haha. Som tur var gick det fint och Rosie taktade glatt hela vägen hem.Och vi lämnade dessa vidder bakom oss. Alltså, om du någon gång har tänkt tanken om de borde åka till Irland: gör det. Här är så himla fint och jag längtar redan tillbaka fastän vi kom hem i förrigår.Så nu ska jag ägna de få minuter som kvarstår av tågresan att dagdrömma mig tillbaka. Vet ju att det är några av er bloggläsare som också rider, är det någon som har fler/andra sådan här ridresor att rekommendera? Tips mottages tacksamt!