Fem sanningar om förändringsmotstånd

Känner du igen känslan av obehag inför att göra saker vi aldrig har gjort förut? Eller oviljan att ändra på rutiner och (o)vanor? Vissa jublar så fort det händer något nytt. Andra skyr det som pesten och avlider nästan hellre än ändrar på något. Förändringsmotstånd kan vara lurigt - framförallt när vi lever i en omvärld som är i, just det, ständig förändring. Här är några snabba sanningar om förändringsmotstånd och hur vi kan göra för att minska det.

Den idé som vi alla gillar bäst - det är vår egen och få gillar att få andras idéer pådyvlade på oss. Bild: Pixabay

Fem sanningar om förändringsmotstånd

Alla har vi det

Jupps. Alla har vi det instinktivt, även om vissa har det i väldigt stora mängder och några knappt alls. Dessutom kan motståndet variera från situation till situation beroende på hur känslig eller viktig förändringen upplevs som. Så även den som nio gånger av tio utbrister "Hurraaa!" när det är dags för något nytt kan sätta sig på tvären nästa gång ett nytt projekt presenteras.

Långtifrån alla är medvetna om det

Många av oss har en känsla och en medvetenhet kring hur förändringsbenägna vi är. Men inte alla. Dessutom är inte ovilja att implementera nya saker och förändringsmotstånd är långtifrån alltid samma sak och då kan det vara svårt på förhand att veta vilka förändringar som vi kommer att acceptera på studs och vilka som måste sjunka in en stund. Frågan är snarare om någon, någonsin, egentligen kan förutse sitt egna förändringsmotstånd i alla lägen?

Det får oss att förhala förändringarna

Upp med en hand om du någon gång har sagt "på [valfri dag/tidpunkt], då ska jag börja [valfri aktivitet/ny vana]". Det är vårt förändringsmotstånds jobb att förhala de där obehagliga, nya företeelserna som är ansträngande för oss. Symptomen kan vara bortförklaringar och prokastrinering men också oro, rädsla och ångest beroende på förändringens art och karaktär.

Läs mer: Informella ledare - vilka är de?

I en arbetsgrupp kommer förändringsprocessen att gå lättare om ni redan från början tar höjd med förändringsmotståndet och hur ni kan få med alla på tåget. Bild: Pixabay

Det går att minska

Som tur var går förändringsmotstånd att minska med hjälp av lite olika arbetssätt och verktyg. Dessa utgör i sig nästan ett helt eget inlägg men i korthet så brukar vi människor:

1. Bli jättepositiva till att implementera nya saker - om det är vi själva som har kommit på dem. Det är bland annat därför som gräsrotsförändringar kan vara de mest effektiva.

2. Om vi vet varför vi ska göra något så blir vi ofta mer benägna att också genomföra det. Det funkar inte alltid hela vägen men det brukar underlätta att känna till och sympatisera med syftet.

3. En annan förmildrande faktor, förutom att veta varför, är också ofta att få veta vad det är som ska hända, när det ska hända, hur och vilka som påverkas. Kommunikation och information kan sällan underskattas i dessa sammanhang och jag tror inte att jag någon gång har hört någon klaga över att ha fått för mycket av relevant information. Tvärtom.

Förändringsmotstånd kan också vara bra

Sist men inte minst, förändringsmotstånd kan vara fruktansvärt frustrerande att jobba med/mot. Men motståndet behöver inte alltid vara dåligt, framförallt inte om en förändring kanske genomförs lite för snabbt eller på fel grunder. Då kan motståndet i stället utgöra en hälsosam bromskloss som får oss att tänka efter före.

Hur funkar du? Är du en som gillar förändring och jublar när det är dags för något nytt eller är du mer svårflörtad och motvalls? Själv hör jag nog till skaran som ofta gillar det och tar in hjälp utifrån (från min fackliga representant) för att bromsa upp mig. Men ja, det beror såklart på vad det gäller.

Sorg på jobbet

Idag, den tjugoförsta augusti, är en av mina sorgligaste dagar eftersom någon jag älskade innerligt lämnade oss för åtta år sedan nu. Idag svider dagen lite extra eftersom mina tankar finns hos en älskad vän i en svår stund. Så även om jag har haft en helt okej dag ändå med intressanta samtal och jättetrevliga möten så kommer tonerna i bloggen vara mörka. Ty något som inte går att förändra eller förhindra är att livet ibland är jävligt sorgligt. Oavsett om det är separationer, sjukdom, dödsfall eller andra traumatiska kriser är sorg ett oundvikligt faktum i allas våra liv. Alltså är sorg på jobbet något vi alla kan behöva hantera ibland även det känns deppigt och svårt. Här är några do's and dont's som du kan bära med dig både som ledare, kollega och medmänniska om du eller någon i din närhet bär på sorg.

Don't

Tro att alla sörjer som du

Det är så lätt hänt (oavsett vad det gäller) att tänka att andra tänker, reagerar och agerar som en själv hade gjort eller gör. Men sorgearbete är precis som så mycket annat väldigt personligt och individuellt och alla sörjer vi olika. Vissa vill inte prata om det alls medan andra gärna vill och behöver göra det. Vissa reagerar med att bli väldigt olika sina egna vanliga, glada jag och andra ser inte ut att påverkas alls. Så kom ihåg att ingen sorg är den andra lik. För en del är sorgen förlamande och för andra kan arbetet kanske vara ett sätt att distrahera sig (eller ibland fly) från den.

Lämna personen ensam

Ibland händer det att sorg kan lägga ett litet mörkt tabu över personerna som drabbas. Därför är det viktigt att visa sympati, medkänsla och att stötta sörjande medarbetare och kollegor (framförallt som chef). Visa att du finns där och att du lyssnar vid behov. En vanlig reaktion när någon upplever svårigheter är att vi, för att visa att vi förstår dem, börjar prata om våra egna erfarenheter. Det är okej att göra det men låt inte det ta över hela samtalet bara utan fokusera främst på att lyssna och stötta.

Ta över sorgen

Men det finns också en skillnad mellan att stötta och hjälpa och att ta över sorgen. Precis som att du som ledare inte ska göra andras arbetsuppgifter åt dem kan du inte heller bearbeta någon annans sorg åt dem.Läs mer: När chefen mår dåligt

DO

Våga visa omtanke

Det finns otroligt många sätt att visa omtanke på så använd de som känns lämpliga för situationen. Fråga om hur personen mår, fråga hur hen vill bli bemött (och inte), bjud till fika, lyssna på de behov personen har och glöm inte heller bort gruppens behov av information.

Fånga upp om någon behöver extra stöd

Om du upplever att en medarbetare, kollega eller arbetsgrupp genomgår en sorgeprocess - erbjud extra stöd och professionell hjälp. Inte minst om du som ledare känner att du har svårt för att klara av det själv.

Ha tålamod

Sorg kan vara oberäkneligt, ta sig uttryck på så många vis och ta jättejättelång tid på sig att gå över. Den kan dessutom återkomma eller triggas av faktorer som minnen, högtider eller speciella datum. Så utrusta dig med tålamod och visa att du har det när det behövs.Och ja, skrivandet av denna artikel blev för mig en rätt så fin distraktion från min egen sorg en rätt så bra stund. Tack för det! Har du några erfarenheter om sorg på jobbet och några tips och råd över hur bör/inte bör göra? Dela gärna med dig!

Höstrusk

Hej, hej! Hur är läget? Med mig är det fint. Låg seriöst i sängen h-e-l-a dagen igår så känner mig pigg och fräsch idag. Läste nyligen att hösten inte börjar officiellt förrän i slutet på september men idag känns det faktiskt som höstrusk. Det är grått och mulet, lätt duggregn och blåsigt. Ah well, jag har massor med jobb att göra så det passar rätt så bra att mysa in sig och få det gjort. Ni kommer däremot inte inte höra mig stämma in i jublet över hösten, jag saknar redan sommaren.

Måndag

Eftersom vi latade oss hela dagen igår så inledde vi faktiskt morgonen här med att städa undan här hemma. Skönt att få det undanstökat och nu är det ett par timmars skrivande som gäller innan jag ska in till Malmö och sedan på sjukgymnastik.

Tisdag

Förutom ett frukostmöte så väntar ett par intervjuer med Metro och sedan ska jag jobba järnet.

Onsdag

Förmiddagen kommer att vikas åt att planera de föreläsningar som jag kommer att ha framöver. Sedan ska jag göra en intervju och på kvällen ska jag, roligt nog, vara med på en fotografering för Rika Kvinnor. Kommer bli kul! Och ett fint plåster på såren över att jag inte hinner åka på Workation hemma hos fina Nathalie (Att leva sin dröm) över veckoslutet som det var tänkt.

Torsdag och fredag

Både torsdagen och fredagen är än så länge obokade (eftersom jag skulle åkt i väg) vilket är precis vad jag behöver för att hinna med de deadlines som jag har.Har precis som förra veckan noll och ingen aning om vad som ska hända här på bloggen i veckan. Känns så konstigt och samtidigt lite roligt att få freestyla lite. Men idéer finns det ju grymt många av som tur var. Kanske blir det en bokrecension? Kanske en krönika? Förmodligen en text som handlar om frågan om du måste vara en bra följare för att kunna bli en bra ledare. Spännande ämne va?Hur ser dina planer för veckan ut? Och har du haft en bra helg?

Den första springturen

Jag hintade om det igår men i torsdagskväll skedde en debut som jag verkligen har längtat efter. Jag tar i från tårna när jag kallar det för den första springturen. Egentligen var det än trettio minuter lång promenad där jag joggade långsamt i 2x2 minuter + 1x1 minut. Men jag gjorde det! Jag sprang!

Den första springturen

Vi har ju pratat om förr att all träning inte är bra träning och jag har under min tid som utmattad haft träningsförbud under långa perioder. Men när jag har kunnat så har jag gått på sjukgymnastik och hela våren har jag gjort det en gång i veckan. Och nu, nu är det roligt nog dags att steppa upp det. Så nästa steg är alltså att hasa sig ut på en promenad och se om jag kan springa en minut eller två.Är ju allt annat än fel att få röra sig bland alla dessa vackra blommor.Och när jag var klar så möttes jag av denna gyllene vy. Så himla fint! Var så trött under resten av kvällen och mör hela fredagen. Dock utan att vara utslagen! Vilket känns galet lovande. Hoppas att kunna fortsätta öka på träningen successivt under hösten så att jag ska bli piggare och starkare och fullt frisk från utmattningen till slut. Fysisk aktivitet är den sista pusselbiten som saknas i min rehabilitering men nu känns det ändå som att det börjar likna något.Har alltid tränat mycket och regelbundet förr och har saknat det som sjutton under dessa år när jag inte kunnat tränna. Så detta känns verkligen, som jag skrev igår, som minimala steg för mänskligheten men gigantiska steg för mig. I framtiden hoppas jag på att kunna rida mer, simma någon gång då och då och kanske dansa lite igen om en får drömma stort. Vi får se vad som infrias!Tränar du någonting i din vardag och i så fall vad?

Lugn men effektiv på samma gång

God morgon! Hur är läget? Här är det bra, grymt trött men det kan man väl få vara en lördagsmorgon? Tycker det är så läskigt hur fort veckorna går. Det här har ändå varit en vecka som varit lugn men effektiv på samma gång och ändå har den flugit förbi. Magiskt! I skrivande stund ligger jag i sängen med en knorrande liten TicTac på vänsterarmen och passar på att vila lite.

Tillbakablick

Om första halvan av veckan var lätt manisk och extremt röjig pga röjde undan som f-n så blev den andra halvan väldigt chill och harmonisk. Jag har verkligen kunnat jobba undan och det känns skönt att börja komma på banan igen.

Veckans bästa

Känslan av att vara i balans. Att ha energi kvar efter en arbetsdag där man har hunnit med allt en tänkte sig. Glädjen över att administrationsstrul löser sig och er fina respons på mitt inlägg igår. Tillfredsställelsen att ha saker i ordning på riktigt och inte bara på ytan. Men givetvis också fikor och middagar med vänner som får en att ligga dubbelvikt av skratt.

Veckans sämsta

Hmm... Det skulle vara att den gick så fort då? Hade gärna jobbat en dag till och fått ännu mer gjort inför nästa vecka. Men ja, så får det vara.

Veckans utmaning

Sjukgymnastiken har dragit igång igen vilket innebar två aktiviteter den här veckan. Dels en timmes rehabträning med min sjukgymnast och en annan grej som jag nördigt nog har skrivit ett blogginlägg om till i morgon. Minimala steg för mänskligheten med gigantiska kliv för mig och min hälsa. Detta toppades tyvärr av att jag fick kånka ett bilbatteri över halva stan igår vilket typ utarmade mig alldeles.

Framåtblick

Den här helgen blir dundersocial faktiskt. Eller ja, den blir det efter att jag ha ägnat förmiddagen åt att byta batteri på bilen. I eftermiddag väntar först en namngivning och sedan kalas på kvällen och i morgon blir det brädspel hela eftermiddagen med vänner som snart flyttar från stan.

Veckans ledarskapstanke

Den här veckan har mina tankar kretsat rätt mycket kring min egna ledarskap och hur jag vill ha det i höst. Det tempo som jag har hållit nu torsdag och fredag har liksom varit alldeles lagom. Jag får saker gjorda och känner mig effektiv men har ändå ork kvar orkar att umgås med M, lite vänner, röra på mig och ändå ha det undanplockat hemma. Det känns så... Normalt. Som att livet alltid borde vara såhär bara att jag har glömt av det under mina stress- och sjukår. Hoppas jag kan fortsätta hålla den här balansen nu, ska jobba för det om inte annat!Hur har din vecka varit? Har du haft det bra?