Bloggmingel och fredagstankar

Hej, hej! Hur mår du? En annan känner sig lite sliten idag faktiskt. Det har blivit ett par övertidstimmar nu på det vanliga jobbet, roliga möten och bloggmingel. Vilket verkligen känns i kroppen idag. Men jag är vid gott mod och det ska bli oändligt skönt med helg. Men först tänkte jag försöka sammanfatta veckan med hjälp av Paulinas fredagslista.

Tillbakablick:

Veckan som gått har bestått av jobb, jobb och lite mer jobb. Men också av otroligt roliga möten! I onsdags lunchade jag till exempel med fantastiska Alexandra som ni har träffat i #MötEnBoss. Spana in hennes och Lindas podd Vad fan håller jag på med? Den handlar om entreprenörskap och ger en störtskön inblick i hur vardagen som entreprenör kan se ut.Igår var jag på Bloggmingel och det var, precis som förra gången, en superfint tillfälle att få träffa nya personer. Energin jag får av att träffa nya människor är underbar. Men också att få lära känna nya bekantskaper lite närmare. Och, givetvis, få prata om bloggande med andra kollegor som också har detta som passion och intresse. Så fint!

Veckans bästa:

Flera saker! att få komma hem igår efter en riktigt lång och intensiv arbetsdag till min kärlek och tillbringa två timmar med att p-r-a-t-a om allt mellan himmel och jord.

 Veckans utmaning:

Att orka med. Men jag prioriterar verkligen sömn, mat och motion främst. Sedan så har tyvärr bloggen fått lida en smula men jag hoppas ni har förståelse för det!

Framåtblick:

Alltså. Nu är det helst plötsligt bara fyra veckor kvar tills det  är jul och mina nya ovissa äventyr börjar (men vem räknar, hehe). Men nu om några timmar börjar helgen och den kommer att bestå av några av de grejerna jag gillar mest. Kompishäng och fotande!Veckans-visste-du-att:Resultatet för rösträkningen i USA's presidentval börjar bli färdigställt och DN rapporterar att Clinton fått mer än två miljoner röster än Trump (som vann på grund av elektorssystemet). Tycker det  känns hoppfullt att majoriteten av de amerikanska folket ville se Clinton som president även om det känns bedrövligt att det inte blev så.Hur har din vecka varit? Och hur ser planerna ut för helgen?

Seher Yilmaz: Samhällsförändraren som gillar att bestämma

I #MötEnBoss träffar vi idag ännu en häftig ledare som är driven och får saker att hända. Sedan snart tre år tillbaka är hon förbundsordförande för en viktig, samhällsförändrande organisation, nämligen Rättviseförmedlingen. Möt: Seher Yilmaz!

Hej Seher, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag är skåning och uppvuxen i Lund i ett miljonprogramsområde, bor idag i Stockholm. Mina föräldrar flydde hit under 80-talet och hade varken utbildning eller något nätverk att falla tillbaka på. Det har präglat mig mycket och jag fick lära mig tidigt att det är viktigt att kämpa för det man tror på.

Berätta om din karriär!

─ Mitt engagemang formades redan i sexan på mellanstadiet när jag och min lärare inte var överens om vad jag hade på mig. Då insåg jag att jag behandlas på ett annat sätt eftersom jag är tjej. Så blev jag engagerad i föreningslivet och den ideella sektorn. Först elevrådet och sex år senare valdes jag till ordförande för Sveriges elevkårer. Det var i trean på gymnasiet och dagen efter studenten flyttade jag upp till Stockholm för att leda riksorganisationen. Det var något av det tuffaste jag har gjort. Jag var övertygad om att någon skulle komma på mig och avslöja mig som en bluff. Och hur är man som chef egentligen? Jag jobbade mycket, lärde inte känna någon och trivdes dåligt. Så jag flyttade tillbaka till Lund och pluggade statsvetenskap.─ 2009 flyttade jag tillbaka till Stockholm med målet att bli ordförande för Sveriges Ungdomsorganisationer och det blev jag efter hårt kampanjande. Efter det har det rullat på och jag har jobbat på PR-byrå, fackförbund och under våren 2013 fick jag frågan om att sitta med i Rättviseförmedlingens expansionsråd. Det advisorygänget var så häftigt och jag skrev även krönikor på jämställdhets- och mångfaldstemat. Så fick jag frågan av valberedningen och Lina Thomsgård om jag kunde tänka mig att ta över som ordförande för Rättviseförmedlingen.─ Först kände jag att det aldrig skulle gå att fylla Lina Thomsgårds skor eftersom det är hon som skapat hela verksamheten. Men så satte jag upp ett mål för mig själv och det var att om Rättviseförmedlingen inte hade dött under mitt första år som ordförande – då skulle jag vara nöjd.  Det var så skönt att sätta ett så rimligt mål för sig själv för jag skulle inte vågat ta mig an utmaningen om jag hade haft för stora förväntningar på mig själv. Och det gick ju bra!

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Som ordförande i en ideell rörelse är du den högsta förtroendevalda personen. Jag är chef över VD:n som styrelsen har anställt  och VD:n är i sin tur chef över de andra medarbetarna. Vi är idag sex personer som arbetar heltid, två praktikanter, en hel drös i en listgrupp och vi har ungefär 100 000 följare i sociala medier. Vi är ett nätverk och en plattform i sociala medier som lyfter fram personer och kompetens som andra har förbisett på grund av strukturella mönster, fördomar eller traditioner.─ Jag har den roligaste rollen av dem alla. Jag stöttar vår VD i det dagliga arbetet och är bollplank vid olika vägval. Jag är vårt ansikte utåt, jobbar jättemycket med våra värderingsfrågor och det politiska arbete som vi driver. Rollen innebär också att utbilda andra och leda den här samhällsförändringen och det är så häftigt att få vara med om.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag gillar att ha övergripande koll, att få diskutera riktning och sedan gillar jag att bestämma. Det kan jag inte sticka under stol med. Det är jätteroligt att få bestämma.

Jag gillar att vara med där beslut fattas. Jag har alltid haft mycket åsikter och mycket vilja. Det är nog jobbigare att inte låta mig vara med än tvärtom.

Seher Yilmaz

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Jag är så himla dålig på att sätta upp mål för mig själv. Men i ledarskapet vill jag att människor känner sig lyssnade på och att de ska lära sig någonting. Och att de ska förstå att jag är en värderingsdriven person. Det är svårt att inte vara värderingsstyrd när man jobbat så länge inom ideell sektor. Jag går verkligen igång på värderingar och jag tror det märks!

I ett land som Sverige har man möjligheter att få driva sina värderingar. När min pappa kämpade för sina hamnade han i fängelse. När jag gör det här i Sverige får jag brev från statsministern. Det bör man ta vara på.

Seher Yilmaz

─ Jag försöker vara snäll och ödmjuk som ledare men markerar när jag inte tycker något är som det ska vara. Vad är syftet? Varför gör vi detta? Det är viktiga frågor att veta. Och jag vill vara modig. Anställa personer som är smartare än jag själv. Om jag går omkring och tror att jag är smartare än mina kollegor är jag fel på det. Jag vill lära mig av andra så jag inte stannar i min utveckling.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Peka ut en riktning och vara uthållig! Inget arbete går på en dag och det kommer att kräva slit. Lyft fram konkreta exempel på när det går bra för att hålla er riktning och ert driv framåt. Konkretisera de små framgångarna, typ att vi hade utbildning och den här personen lärde sig något nytt. Gör det varje dag.─ Något jag har jobbat mycket är att veta vilka personer jag ska lyssna på och vilka jag inte ska lyssna på. Det är lätt att lyssna på de personer eller målgrupper som inte gillar en. Ska man stångas med de som står längst bort tappar man lätt hela organisationen. Därför är det bättre att i stället prata med de som står närmast och de som inte är riktigt säkra än och strunta i dem längst bort utan att stänga dörren för dem.─ Det är lätt att tro att organisationer behöver växa hur snabbt som helst, att ställa orimliga krav och tro att alla andra är mycket bättre än en själv. Glöm inte bort att alla är rädda för att bli påkomna. Att prestera på topp hela tiden går inte och alla måste få vara good enough.

Fem veckor kvar och för fem veckor sedan

Hejsan! Är allt bra och har du haft en bra helg? Här har det varit lugnt och skönt. Låg verkligen i sängen h-e-l-a dagen igår utan att kika på mobilen och det var så himla skönt. Gick inte upp förrän vid fyra på eftermiddagen, haha. Då hade jag redan hunnit läsa ut en spännande bok och sova middag. De senaste veckornas förkylning har stökat till det på flera vis och ett av områdena som fått stryka på foten är BisFit-fotandet. Så idag får ni en opublicerad BisFit som togs för typ fem veckor sedan. Enklare än såhär blir det väl knappast. Snygga pumps och spetsdetaljer är mina två favoriter för att liva upp ett par jeans och en kavaj.

Fem veckor kvar

Kändes lite symboliskt att slänga upp en BisFit sedan fem veckor tillbaka nu när det faktiskt bara är fem veckor kvar tills mitt nya liv börjar. Jag vet fortfarande inte vad det kommer att innebära vilket är ohyggligt spännande. Tankar och idéer finns det givetvis gott om. Tycker mig lyckas hålla kontrollbehovet i schack och i stället känna en pirrig förväntan. 2017 är verkligen ett oskrivet blad!De närmsta veckorna är i gengäld rätt så fulltecknade, hehe. Jag har gjort en hel drös med spännande intervjuer den senaste tiden som jag håller på att skriva ihop artiklar av. En av dem får ni ta del av på onsdag då det är dags att träffa en boss som har ett viktigt samhällsförändrande uppdrag. I övrigt kommer min vecka mest handla om att skriva så tangentbordet glöder, ha några spännande möten och gå på bloggmingel!Vad har du för planer för veckan? Händer det något roligt?

Den internationella mansdagen

Idag är det inte bara lördagen den 19 november – det är tydligen också den internationella mansdagen. Jag visste faktiskt inte om att det sistnämnda var en dag som finns. Här gick jag runt i godan ro och trodde att det räckte med de 364 mansdagarna vi redan hade per år.Men så började jag läsa på om internationella mansdagen. Och så vände mitt humör. För även om dagen instiftats eftersom kvinnor har en egen dag så finns det krafter som vill använda internationella mansdagen till att förändra mansrollen, skapa jämställdhet mellan könen och förbättra pojkar och mäns hälsa. Årets tema är att stoppa självmord bland män.

Psykisk ohälsa suger

Oavsett vem som drabbas utav den så är psykisk ohälsa crap. Visst, att må dåligt i perioder är en del av livets toppar och dalar, en reaktion på de livskriser som vi går igenom. Men det är skillnad på att vara tillfälligt ledsen eller bära på ilska eller sorg för att något hänt oss och att må psykiskt dåligt. Och ibland kan de tillfälliga dalarna leda till det senare om vi inte vet hur vi ska hantera och bearbeta dem.Här spelar illusionen om att ”vara en man” roll. En man porträtteras ofta som tuff, trygg, framgångsrik, tydlig, stark. Det är idealet för hur man ska vara som man och som ledare i alla möjliga olika roller i samhället. Kvinnor tillskrivs istället mjukare, mer inkännande, svagare egenskaper. Det är dags att förändra det.  Även om vi i Sverige har en mer nyanserad bild av mansrollen är exempelvis USA så är män rejält överrepresenterade i självmordsstatistiken enligt Karolinska Institutet. I USA begår tre eller fler pojkar självmord varje dag som följd av psykisk ohälsa.

Hur kan vi feminister fira internationella mansdagen?

För mig handlar feminism om att skapa jämlikhet. Lika lön för lika arbete är bara ett exempel av många. I detta arbete så ingår att förändra mansrollen. Precis som kvinnor allena inte kan se till så att de får högre lön (kommer att släppa en artikel om just det här framöver) kan inte heller män själva förändra den traditionella mansrollen. Vi måste alla hjälpas åt, som människor. Ett steg på vägen är att titta på dokumentären nedan. Och gör det inte själv. Titta på den med din partner, familjen eller vänner. Prata om den med varandra och andra. Den kan kännas amerikaniserad emellanåt men den är viktig. Riktigt viktig.https://www.youtube.com/watch?v=hc45-ptHMxoEn bonus kan vara att titta på nedan TedTalk där Joe Ehrmann (som också är med i ovan dokumentär) pratar om hur och varför ”be a man” är de tre farligaste orden vi kan säga till unga pojkar.https://www.youtube.com/watch?v=jVI1Xutc_Ws

If you don’t understand your own feelings and your own emotions, you will never understand the feelings and emotions of another human being.  Self understanding is critical to understanding.

Joe Ehrmann

Så. Om du verkligen vill fira den internationella mansdagen, gör det då av rätt anledning – låt den handla om jämlikhet och att förändra mansrollen. Så vi än snabbare kan göra om de där 363 dagarna om året till mänsklighetsdagar i stället. De behövs.

---

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela det gärna så att andra kan få läsa det! 

Överarbetad eller på väg att bli utbränd?

För några dagar sedan publicerade jag en bloggartikel om skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd. Den har fått fantastiskt fin respons och jag är otroligt tacksam för att ni delat med er av era tankar och stories kring detta! En kommentar, skriven av Johanna bakom den finfina bloggen Slow Fashion, har gett mig lite extra att fundera på. Hon skrev nämligen såhär:”Så bra beskrivet med skillnaden mellan att vara utarbetad och utbränd. Jag jobbar mycket i olika perioder, men tycker mig ha bra kontroll över det med tydlig återhämtning och att jag medvetet skalar stenhårt i så många uppgifter som bara är möjligt. Ändå vågar jag inte riktigt prata om att jag är trött etc för då får jag alltid höra att jag nog är på väg in i väggen och inte förstår det själv, för det gör man inte. Det hela blir lite av ett moment 22 – att än vad jag säger så betyder det bara att jag saknar självinsikt?! Har du några tips där på hur man både själv ska kunna se skillnaden ? Men också förklara skillnaden mot andra?”Var på väg att svara i kommentarsfältet först. Men så blev svaret så långt att det kändes bättre att göra ett inlägg av det. Och jag vill inleda med att säga med att varken överarbetad inte är något superhälsosamt eller eftersträvansvärt tillstånd. Lika lite som utbränd. Bara så vi är på det klara med det.

Hur vet man om man ”bara” är överarbetad eller på väg att bli utbränd?

Alltså. Det är ingen fråga med ett svartvitt svar. Men jag tänker att dina svar på dessa fyra frågor kan ge dig en hint om vart på skalan du befinner dig. Och du behöver inte besvara frågorna för någon annan än dig själv. Men du behöver i gengäld vara brutalt ärlig.

Hur mår du – egentligen?

Ja, hur mår du egentligen? Hur känner du dig? Börja inte förminska, förstora eller fundera för mycket kring ditt svar. Det är så himla lätt hänt att börja trassla in sig i tankar som ”så himla dåligt är det ju inte egentligen”, ”jag mår ju ändå rätt okej” eller ”det kunde ha varit värre”. Utan svara på frågan och känn efter i magen. Är du ärlig mot dig själv eller intalar du dig själv att du mår bättre eller sämre än vad du egentligen gör?Om du känner att du inte mår bra – försök bena ut vilka faktorer det är ligger bakom det. Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har under ett par veckors tid haft mycket att göra och varit konstant förkyld. Jag har mått bra i övrigt men blivit så stressad för att jag inte är så snabbtänkt eller effektiv som jag brukar vara. Min att-göra-lista i sig har inte varit extremt stor men det har känts så eftersom orken som inte har räckt till. Efter att ha reflekterat kring detta så ha jag insett att jag, trots att jag är sliten, mår bra.

Är detta en avgränsad period eller inte?

Befinner du dig i en högsäsong som av naturliga skäl är mer intensiv eller är detta din vardag? Vi kan absolut klara av korta stunder med extra högt tempo men det är skillnad på de tio minuter som krävdes av oss på savannen och tio dagar, tio månader eller tio år. Sedan är det är självfallet individuellt hur länge du klarar en ”avgränsad period” beroende på vilka förutsättningar du har inför den.

Gör du annat än att jobba?

Vi har pratat om det här med behovshjulet förr och för min del var det avsaknaden av allt annat utom jobb och sömn som fick mig att gå in i väggen. Att skala ner aktiviteters omfattning är ett bra och viktigt steg om en känner sig överbelastad. Men det är inte heller hälsosamt att ta bort allting du tycker är roligt. Inte nog med att de ger variation, de flesta av oss behöver dem för att må bra.

Har du någon marginal?

Har du några marginaler i din vardag eller är den så fullspäckad att ett fördröjt toalettbesök kan få resten av dagsplaneringen att krascha? Har du tid att bli förkyld? Bryta en arm? Bli sen från ett möte eller missa en buss? Nu kan vi inte ska räkna med att bli sjuka och planera våra liv efter det. Men eftersom fysisk och psykisk återhämtning är så himla viktigt gäller det att det finns tid för att få det. Oavsett vilken tid på dygnet den nu kan behövas. 

En aspekt är också stress. Om du är stressad och hur länge du i så fall har varit det. Långvariga perioder av stress kommer att tära på dig och risken är att vi, i stället för att sakta ner när vi känner oss trötta, lägger in en ”extra växel”. Men det kommer ju inte göra att vi får mer bensin i tanken. Så om vi inte stannar upp för att tanka kommer vi till slut att få soppatorsk hur kul vi än har det ute på vägen.

Vad är då vad?

Jag tänker såhär: om du är trött men mår genuint bra i övrigt. Om det är under en begränsad period som det mycket att göra och att du detta till trots inte är jättestressad. Om du tar dig lite tid att göra något annat som får dig att må bra. Du kanske inte har så mycket marginal över just nu men du får ändå återhämtning i vardagen regelbundet. Då är du förhoppningsvis ”bara” tillfälligt överarbetad. Och om du lyssnar på din kropps varningssignaler, du genuint mår bra och tar hand om dig, ger dig själv återhämtning och inte stressar för mycket – känn dig trygg i det. Alla lever vi olika liv och har olika intressen. Jag personligen kommer aldrig "bara" ha ett heltidsjobb, det är jag för rastlös för.Men om du inte har balansen i svaren på ovan frågor så behöver det för den sakens skull inte alls innebära att du är utbränd. Det är kanske något annat som gör att du mår dåligt eller känner dig stressad? Som vi pratade om senast tar det tid att jobba sig in i väggen och det är ingen upplevelse som du missar att du är med om. Men det kan vara läge att fundera på vart du är på väg. Långvariga stressperioder utan återhämtning eller vila utsätter dig för risken att gå in i väggen. Framförallt om du ignorerar din kropps varningssignaler på vägen. Eftersom vi alla har olika behov av återhämtning och stimulans så gäller det att du rannsakar dig själv och lyssnar på din kropp.Nu blev detta jättelångt men jag hoppas det kan vara till nytta ändå. Vad säger ni andra som har erfarenheter av att vara överarbetad respektive utbränd? Är det någon annan fråga eller tankeställare som man bör ställa sig själv om man reflekterar över detta?

---

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat eller dela det gärna så att andra kan få läsa det!