Vila, vila och några av livets godsaker

Hej alla fina! Hur har ni haft det i helgen? Måste erkänna att jag har varit het slut sedan jag skrev ihop inlägget med lära känna-listan så den här helgen har mest bestått av vila, vila och lite annat smått och gott.

Återhämtning och vila

Större delen av lördagen tillbringades i sängen framför Skyrim till TicTac's stora förtjusning.Hehe, dags att lägga ner kameran och fortsätta mysa matte.På kvällen kom M's lillebror med flickvän över och spelade lite brädspel. Så skönt att bara hänga och prata i lugn och ro. Och äta ananaspaj!Söndagen blev lugn den med. Blev en hel del bloggjobb gjort men i skönt tempo. Pallrade mig sedan ut i regnet och pratade med en fantastisk bloggkollega (närmare bestämt Clara) i över två timmar. Så himla fint!Sedan blev det två av mina stora svagheter till kvällsmat innan vi landade framför ett avsnitt i säsong sex av Downton Abbey.Nu är det dock dags att kickstarta veckan! Den kommer inte bli lika intensiv som förra men förmodligen lika social - vilket jag uppskattar skarpt.På bloggen blir det (som vanligt) en blandad kompott. Det kommer till exempel att komma bloggartiklar och inlägg om chefen får mår dåligt på jobbet och om en mustasch som kan göra skillnad.Ha en under måndag måndag allesammans!

Lära känna-listan

Hej allesammans! Jag hoppas det är bra med er denna kalla lördagsmorgon. Tänkte att vi har pratat så mycket business i veckan att det är dags för ett lite lättsammare inlägg idag. Och eftersom ni faktiskt är rätt många här som är nya (hej och välkomna!) så tänkte jag göra lära känna-listan som jag tror kommer från Flora ursprungligen (rätta mig gärna om det inte stämmer).

Hur gammal är du?

31

Hur gammal känner du dig?

25-26 kanske? Gick in i väggen när jag var 27 och även om jag har gjort en massa saker sedan dess (trots att jag varit sjuk) känns det ibland som om jag inte levt riktigt ordentligt sedan jag var 25. Sorgligt svar kanske men likväl sant. Tur att livet inte tar slut vid 30 utan att detta istället är en start på ett nytt, sundare och mer levande liv!

Var bor du?

I Lund i en lägenhet som ligger i ett hus från 1800-talet med min fina sambo och två små katter. Varav en av dem tror att han är hund.

Vad har du gjort idag?

Typ vaknat, redigerat bilder och skrivit ihop den här listan.

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?

Alla årstider har sin charm men våren och sommaren är mina favoriter. Våren för den klara luften, alla sprittande vårkänslor och ljuset. Sommaren när den är ordentligt varm och ledig.

Är du beroende av någonting?

Känslan av frihet, djur, adrenalin, dagdrömmar och skogen. Plus mina nära och kära!

Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?

#1. Är född som Klara och inte Clara. Bytte till C själv när jag var tretton. När jag var femton och skulle ansöka om mitt första leg bytte jag till C officiellt. I samma veva tog jag också bort mitt lettiska efternamn Rullis (hette alltså Rullis-Löfvenhamn innan dess). Lämnar plats för fniss och går vidare till nästa punkt.#2. Jag älskar drakar. Verkligen ä-l-s-k-a-r drakar. Önskar mig en till varje jul och varje födelsedag. En ständig besvikelse hitintills men jag är ändå hoppfull inför kommande presentöppningar.#3. Jag fick i princip all kreativitet i syskonskaran och både ritar, skriver, målar, fotar, filmar och sjunger. Kanske lite orättvist mot mina fina syskon som dock fick sina egna proffsområden.

Vad är du på för humör just nu?

Glad men seg efter en intensiv vecka.

Var i världen skulle du vilja befinna dig nu?

Jag trivs himla fint här hemma men måste erkänna att jag längtar ut i världen. Det finns så många platser jag vill se och uppleva. Saknar typ alltid mitt andra och tredje hem (Stockholm och staden Brasov i Rumänien) när jag inte är där.

Vilket är ditt favoritgodis?

Filidutter! Såna söta, små kulor med surt pulver inuti och lakrits utanpå. Perfektion.

Vilken är din favoritaffär?

Försöker undvika affärer men är snudd på besatt av loppisar och gamla möbler. De skånska idrottsföreningarnas loppisar är ett slagfält men oj, vad man kan hitta fina fynd.

Är du morgon- eller kvällsmänniska?

Hehe, det beror på perspektivet. Får jag sova utan väckarklocka går jag upp direkt när jag vaknar. Inte supertidigt men inte jättesent heller. Älskar att sitta uppe på nätterna men gör det i princip aldrig pga präktighetens tröttmössa som överbemannar mig varje kväll.

Har du blivit sydd någon gång?

Nopes. Men som ett-isch åring borde jag kanske ha blivit det istället för tejpad i pannan efter att en flygtur från en stol slutade i en tröskel. Har fortfarande kvar ett ärr och en bula i hårfästet. Ironiskt nog där ett hypotetiskt djävulshorn kunde ha suttit.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?

Min sambo är himla fin med såna där små detaljer i vardagen men eftersom jag inte kan komma på någon av dem just nu så ligger den vackra blomsterbuketten som jag fick från en fin vän härom veckan högst upp på listan.

Är du blyg?

Nje. Jag är väldigt personlig, lätt att lära känna och kan prata om (nästan) allt med de flesta. De gånger jag förlamas av blygsel överkompenserar jag med att prata extremt mycket. Väl inne i det känner jag ofta själv hur jag svamlar, blir mer nervös och svamlar då än mer, hehe. 

Vad heter du i andra namn?

Clara Irma Margareta är mina namn. Känner mig inte riktigt hemma med varken Irma eller Margareta även om de är himla fina. Min mamma ville döpa mig till Puck i mellannamn och jag är fortfarande sur för att det inte blev så. Gillar Puck trots dess inbjudan till retsamheter och tycker att det hade passat mig ypperligt.

Vill du gifta dig?

Ja, det vill jag. Mest för att kunna bjuda nära och kära på en glad och rolig brakfest!

Har du något smeknamn?

Catitzi. Puck. Puck Rullis. Claris. Clara-Bella. Bella. Von Löfvenstolpe. Von Löfvenfjönt. Lillstrumpan. Spillevinkan. Lilla My. Bus. Lillen. Mini. Myggan.Catitzi har jag kallats sedan jag var fjorton i några kompiskretsar. Det uppstod på ett Unga Forskarläger och har spridit sig därifrån. Himla fint att det lever kvar!Åh ja, de som har med mitt namn, namn jag aldrig fick, namn jag haft, min personlighet eller storlek att göra är väl rätt självförklarande.Och sen, eftersom jag är en nyfiken själ, har jag några frågor till er:

1. Vilka fem ord beskriver dig?
2. Vad är du mest stolt över?
3. Vad vill du bli när du blir stor?

Balansekonomi som inspirationsdos

Hej! Jag hoppas det är bra med er idag. Var ju på en gratisföreläsning från Balansekonomi igår. Träffade så trevliga människor på minglet efteråt att jag kom way past bed time. Så jag bestämde mig för att vänta med bloggandet till idag i stället, kors i taket på den!Hur som, får ni chansen att gå på en föreläsning med Charlie Söderberg kan jag varmt rekommendera det. Det var en härlig inspirationsdos. Han är en retoriker och performer af rang och det var fantastiskt intressant få ta del av hans tankar om ett rikare liv. Han menar att det är möjligt att skapa sig ett rikt liv när det gäller fysiska tillgångar, inre rikedom och ekonomisk rikedom samtidigt. Extra kul att höra eftersom det är tankar jag själv har haft under det senaste halvåret.Tyckte det fanns mycket matnyttigt att ta med sig från föreläsningen och det om balansekonomi kommer jag faktiskt att ha i ett separat inlägg om nästa vecka. Men jag har sammanfattat några andra poänger från föreläsningen som jag tyckte var intressanta:

Det är ens beteenden som skapar resultat

Bra resultat beror på bra beteenden, ergo dåliga beteenden skapar dåliga resultat. Kan upplevas som väldigt svartvitt (och det är det också, menat att provocera och riva upp känslor hos publiken). Men framförallt att dåliga beteenden inte försvinner bara för att vi känner till dem. Att olyckligt medvetande kan vara lika dåligt som att vara lyckligt omedvetande.

Vi har alltid fullt av problem

En annan visdom från föreläsningen var att livet består av problem och att vi alla alltid har fullt av dem. Om du inte har några problem så kommer du att få problem med vädret. Eller med att bestämma dig för vad du ska äta till lunch. Så oavsett hur rik du är (ekonomiskt, energimässigt) är antalet problem, oavsett hur stora eller dramatiska de är, detsamma. Därför pratade Charlie Söderberg om vikten av att skapa sig så roliga problem som möjligt i stället för färre: en intressant tanke!

Ha ett mål eller gå ändå

Texten ovanför kommer från Alice i Underlandet. Och just det: om du inte vet vart du ska då spelar det ingen roll vilken väg du tar. Du kommer att komma någonstans om du går långt nog finner jag väldigt tilltalande.För vi pratade också om efter föreläsningen om att det inte alltid är så enkelt att man bara vet vad man ska göra. Och att leta efter sin dröm kanske kan vara ett mål i sig. Att genom att testa på olika saker inse vad man inte vill göra – och på vägen kanske hitta vad man tycker är kul att göra.  Kan se tydligt nu att det är tack vare att jag har provat mig fram som jag är här idag: med intresset för ledarskap och att använda min blogg som forum att få arbeta med det.

Sagor finns än idag – och de är fulla av sensmoral

Det är inte bara bröderna Grimms sagornas  som innehåller goda råd om vad vi kan och inte kan göra här i livet. Det finns mängder med moderna sagor och myter som talar om det för oss.En modern saga enligt Charlie Söderberg är att man måste välja mellan att ha en familj eller vara rik. Antingen är du en Krösus Sork eller en Bamse. Du måste inte vara antingen eller – du kan vara både och. Här ger han sig som exempel på det som arbetar tre dagar i veckan för att spendera tid med familjen och ändå tjänar pengar. Är det förresten någon annan som blir nyfiken på hur hans ledarskap ser ut för att lyckas med det? Funderar på att fråga om han kan tänkas intervjuas i ämnet (om ni är intresserade av att läsa om det).Sist men inte minst bär jag med mig ett citat som jag läste och berördes av redan i våras när Charlie Söderberg i en intervju. Nämligen:

Priset du får betala för att inte göra som alla andra är att du ser ut som en idiot.

Charlie Söderberg

Inspirerad till tusen

Det har jag hämtat åtskilligt med styrka i medan jag har planerat, startat upp och nu driver en helt egen nisch inom bloggbranschen med denna ledarskapsblogg. Nu har det dock hamnat lite i skuggan av all den fantastiska energi och alla lärdomar som jag får från er. Det är så roligt att få lära känna er på vägen och är glad att fler och fler hittar hit (bara i augusti månad har antalet läsare ökat med 45 procent!) och att ni delar med er om era ledarskapshistorier och tankar kring ledarskap och hälsa.Så, sensmoralen för detta inlägg får väl helt enkelt anammas av den frågeställningen som Charlie Söderberg säger förändrade hans liv: är du beredd att i fem år göra det som 95 procent aldrig gör för att få det 95 procent aldrig får? Vad är ditt svar?Clara (som redan sagt ja och har påbörjat den resan utan att ha en aning om hur den kan sluta)

Marlen Sibbel-Becker: Med kraftfullt lugn i förändring

I dagens #MötEnBoss träffar vi en tidigare arbetskollega till mig. Hon har beskrivits som kraftfullt lugn och är en otroligt inspirerande ledare. Idag arbetar hon som HR-chef på Vinnova. Möt Marlen Sibbel-Becker!

Hej Marlen, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag föddes 1962 i södra Tyskland och flyttade i tjugoårsåldern efter kärleken till Sverige, först till Umeå och sedan Piteå. Idag bor jag i Stockholm med min familj.

Berätta om din karriär!

─ Jag är utbildad tolk och utlandskorrespondent men började vikariera som lärare när jag flyttade till Sverige. Som utbildare insåg jag hur mycket jag trivs med att arbeta med människor och att få se dem utvecklas och växa som individer. Så det har varit en röd tråd genom hela mitt arbetsliv.─ Sedan började jag på Kappa Kraftliner, ett pappersbruk i Piteå. Där hade vi en VD som ville ge medarbetarna möjlighet till att vara mer medskapande och proaktiva i arbetet. Då, 1995, var det ganska nytt. Det var arbetsledarna som delade ut arbetsorder. Jag var en av åtta handledare som arbetade i projektet ”Utveckling pågår” och både medarbetarnas och chefernas roller förändrades och utvecklades. I takt med det inrättade man en tjänst som Personnel Development Manager som jag sökte och fick. På så sätt fortsatte jag att jobba med ledarskaps-, kompetensutveckling och förändringsarbete i företaget. Under tiden läste jag kurser inom HR-relaterade ämnen vid Luleå Universitet och jag har en master i Förändringskunskap och Utvecklingsarbete som jag läste för Bo Ahrenfelt. 2004 flyttade jag till Stockholm för att jobba vidare med HR-frågor och utbilda mig till coach.─ 2005 började jag vikariera på TNT Sverige AB och arbetade med kompetensfrågor. Sedan fortsatte resan till Ansaldo STS Sweden som gör signalsystem för tåg. Jag var HR-chef där i drygt två år. Mycket intressant eftersom det är en världsomspännande koncern som gjorde en stor förändringsresa när bolaget växte. Jag jobbade ett antal månader i Neapel.  I januari 2011 tillträdde jag tjänsten som HR-chef här på Vinnova och även här har fokus legat på utveckling och förändring. Vi har framför allt jobbat med medarbetarskap, ledarskap och kompetens och började med att gå från en traditionell personalenhet till en proaktiv HR-enhet som har en aktiv del i verksamhetens utveckling.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag har inte strävat efter chefsrollen som sådan men jag vill vara med och påverka. Så det var ett aktivt val eftersom din position avgör din påverkanskraft i organisationen. Min erfarenhet är att HR-frågor får bäst genomslag i organisationen om HR-chefen är med i högsta ledningen. Har själv en jättebra chef och vi har hela tiden en pågående dialog.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Vår HR-enhet består utav mig och tre HR-partners som rapporterar till mig. Varje HR-partner har 6-9 dedikerade chefer som de stöttar i allmänna HR-frågor. Allt ifrån kompetensprofiler till medarbetares mående och juridiska frågor. Min roll är att coacha mina HR-partners och se till att vi håller samma riktning. De övergripande och strategiska frågorna, exempelvis policies och löner, landar på mitt bord.─ Vissa dagar är mötesdagar med till exempel ledningsgruppsmöten. På torsdagar har vi till exempel alltid MBL-möten med våra fackliga parter. Då har jag också enskilda möten med mina medarbetare. Vi tar 30 minuter där vi pratar om vad de har på sitt bord, om de behöver mitt stöd i något, hur nästa vecka ser ut och så vidare. Sedan dyker det alltid upp andra aktuella frågor i vardagen.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Att hålla en viss riktning och vara autentisk. Att medarbetarna ska känna sig trygga, känna tillit och förtroende. Jag tror förutsägbarhet, ärlighet och tydlig närvaro är nycklar till att lyckas med det. Att mina medarbetare alltid vet vart jag finns och vart jag står i olika frågor. Jag är förutsägbar för dem eftersom jag är tydlig med vad jag tycker och tänker. Har jag inte svar så är jag ärlig och säger det. Samtidigt litar de på att vi löser situationer som uppstår och då kan de känna sig trygga. Sedan är jag genuint intresserad av vad mina medarbetare säger och är alltid närvarande i samtalet som sker just nu. Målet med HR-arbetet är bidra till ett ett gott ledarskap, ett aktivt medarbetarskap och att driva kompetensfrågor i enlighet med Vinnovas mål.

Det aktiva medarbetarskapet innebär att både medarbetarna och cheferna känner engagemang och tar ansvar för sina arbetsuppgifter men också är intresserade av att leda sig själva.

Marlen Sibbel-Becker

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Det är viktigt att en chef vill väl och låter människor växa. Vi människor mår extremt bra av att ge och vara vänliga mot varandra. Men viktigast tror jag är att en ledare inte har någon egen agenda. Att man har företagets bästa för ögonen och att jag, oavsett mina egna preferenser, min karriär eller min lön, betraktar alla frågor som hamnar på mitt bord utifrån vad som är bäst för organisationen.─ Jag upplever också att en riktigt bra chef har jobbat med sin personliga utveckling och är medveten om hur du påverkar andra. Till exempel vilka effekter det får om du är på dåligt humör och klampar in på ett möte. Eller vilket sätt du säger saker på. Men också att arbeta med KASAM, känslan av sammanhang.─ KASAM innebär bland annat att man skapar begriplighet för de som berörs av förändringar, att de får möjlighet att förstå varför den behövs. När en förändring sker så har ledningsgruppen har ofta tänkt på den i sex månader och så tror de att de anställda ska vara med på banan direkt. Men så funkar inte vår hjärna. Först går en signal som triggar amgydalan och man blir rädd. Vad innebär de här förändringarna för mig? Kommer jag bli av med jobbet? Kommer mina arbetsuppgifter förändras? Rädslan blockerar det logiska tänkandet. Så vid förändringsarbete måste medarbetaren få så mycket information som möjligt. Annars kommer hjärnan att fylla luckorna med egen information eller spekulationer. Det är bland annat därför rykten uppstår. Så ju mer information cheferna ger till medarbetarna desto mer begriplig blir förändringen i organisationen.

Ledarskap i teorin respektive verkligheten

Detta ämne är ett önskemål från en av er läsare som, redan när Bossbloggen startade, ställde frågan om vilken som är den största skillnaden mellan ledarskap i teorin och verkligheten. Så det hoppas jag att ni vill läsa och prata mer om idag! Är det så enkelt att teori och vardag är detsamma? Självklart inte. Ledarskap är lätt i teorin och desto svårare att faktiskt utöva.

Ledarskap i teorin respektive verkligheten

Ledarskap i teorin respektive verkligheten

Malin Trossing. Foto: Privat

─ Det är skillnad på att veta något och göra det. De flesta chefer vet att man ska ha svåra samtal, de har gått kurser och de vet hur man gör. Men det krävs mod att genomföra det i verkligheten, säger Malin Trossing, ledarskapsexpert.

Varför krävs det mod för att utöva ledarskap i praktiken? Chefsrollen är krävande på många vis och alla har vi olika styrkor och svagheter. Oavsett hur du är som person kommer du utsättas för situationer som du är mer eller mindre bekväm i. Till exempel om det handlar om att fatta eller genomdriva obekväma beslut, prata inför folk eller hantera konflikter. Ingen är perfekt, inte ens som chef, och när du ställs i situationer som du känner dig otrygg i reagerar din hjärna som du blir rädd.

─ När vi är lugna fungerar våra förmågor som de ska. Vi har lätt för att fatta beslut, resonera och analysera. När farligheter uppstår varnar vår hjärna oss och amygdalan skriker ”akta, en tiger!”. Och när amygdalan drar igång slutar den logiska delen i hjärnan att fungera, säger Malin Trossing.

Så. Alla förmågor som inte hjälper oss att överleva de närmaste sekunderna stängs ner. Och det är samma signalsystem går igång idag även om vi inte har någon tiger i kontorslandskapet. Det kan däremot finnas andra situationer som triggar stress, obehag och rädslor hos den som är chef.

─ Ju mer stressade vi blir desto mindre modiga blir vi. Till exempel när jag är stressad. Då orkar jag inte bjuda hem nya vänner utan vi bjuder hem bästisarna. Eller går till samma restaurang som vi brukar. Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd, säger Malin Trossing.

När vi blir rädda är det lätt hänt att drabbas av tunnelseende vilket sällan hjälper eller underlättar situationen. Bild: Pixabay

Det är jobbigt att vara rädd

Hjärnans funktion vid stress gör det än mer ansträngande att jobba med sina rädslor. Därför behöver du som ledare identifiera varför du tycker olika situationer är obehagliga. Men också se vad du kan göra för att minska din oro. Kan det hjälpa med extra kunskap? Att läsa en bok, gå en kurs eller träna på situationen? Du kan till exempel rollspela det svåra samtalet med en polare.

Tänk ut vilka olika scenarios som kan inträffa och öva på dem tillsammans. Behöver du träna på att sätta gränser? Börja säga nej till små saker där ditt nej inte får så stora effekter och öka det pö om pö. Genom att läsa på eller öva så kan du sänka oron som du känner.

─ Det första svåra samtalet är det jobbigaste, det andra är lite mindre jobbigt. När du ska ha samtal nummer tio så vet du att det inte är farligt. Det mesta är en tillvänjningsprocess och man måste komma över tröskeln första och andra gången. Och om du förstår varför du är nervös till en början är det lättare att hantera sin osäkerhet och rädsla, säger Malin Trossing.

Det är många olika situationer som du faktiskt kan öva på både före du blir chef och när du redan har chefsjobbet.

Träna innan du blir chef

Därför kan det vara bra att träna på att leda redan innan du blir befordrad. Be din chef om lite mer ansvar, sök en ledarroll inom föreningslivet, arrangera något event eller led en Facebookgrupp. Men även om du redan jobbar som chef. Var nyfiken och fråga efter feedback. Träna på svåra samtal och spela gärna in när du tränar. Då kan du tydligt se vad du använder för kroppsspråk (allra helst om du är nervös) eller hur du säger olika saker. Så om den stora skillnaden mellan ledarskap i teori och praktik är erfarenheten av att leda och att vara en ledare: börja göra det och gärna i små doser som du trappar upp. Vill man göra tricks i skateboardrampen gäller det att kunna åka inlines till att börja med. Så försök få så mycket övning och erfarenhet som möjligt till dina teoretiska kunskaper. Se hur de fungerar i vardagen och gör det så enkelt som möjligt för dig själv.

─ Experter som bara har en teoretisk bakgrund kan bli lite pretentiösa. Detsamma gäller för teoretiska ledarskapsmodeller. Blir teorin för komplicerad så använder man den inte och många gånger är inte ledarskap är inte svårare än vad man gör det, säger Malin Trossing.

Vad säger ni som arbetar som har en ledarroll idag: vad tycker ni den största skillnaden är mellan ledarskap i teorin respektive verkligheten? Håller ni med om att ledarskap inte är svårare än vad man gör det? Eller inte? Dela gärna med av era tankar och funderingar.

---

Är du en av dem som inte bara vill bli chef utan faktiskt göra dig redo för ditt framtida chefsuppdrag? Då ska du läsa mer och anmäla ditt intresse till ledarskapsprogrammet Become a Boss för dig som vill bli chef!