Kalenderutvärdering

Ni som hängt med här ett tag vet att jag föredrar analog framför digital kalender alla dagar i veckan och att jag varje år lägger ner ett par timmars letande efter en kalender som motsvarar alla mina önskemål och behov. I år köpte jag en från ett, för mig, helt okänt märke tack vare en rekommendation från Jennifer och jag tänkte att det nu, några månader in, är dags för en utvärdering. Hur bra är den egentligen?

Det korta svaret är: Fruktansvärt jäkla as-bra! Ursäkta svordomarna men ja, det är så jag känner. Den lite längre versionen, utan svordomar, kommer här.

Vill väldigt gärna ha enfärgade, diskreta kalenders så denna mörka grå med guldprägling passar mig perfekt.

Är fortfarande grymt nöjd med att jag präglade kalendern och jag gillar fortfarande att den är stilren och elegant. Att den är tjockare än alla andra kalenders jag någonsin ägt trodde jag först kunde bli ett minustecken men faktiskt inte. Dess tyngd och tjocklek vägs nämligen upp rejält av faktumet jag inte längre behöver jag med mig ett eller två anteckningsblock eftersom allt ryms här!

Den här typen av målblock har jag inte arbetat med innan men nu när jag testat det i ett par månader måste jag säga att jag gillar det. Det blir tydligt vilka stora aktiviteter och projekt som behöver få ta utrymme under månaden.

Varje månad har sin månadsöversikt där en först får formulera fyra fokusområden för månaden och följt av ett uppslag med en månadsöversikt. Det är bra! Jag behöver det för att snabbt kunna se om det är några resor eller större happenings som sker när jag bokar in uppdrag och planerar in min arbetstid. Har dessutom i marginalen börjat föra in i vilka månader som vilka avtal förnyas så att jag slipper hålla det i huvudet (de är för få ännu för att få en egen databas).

Okej, citaten är lite klyschiga ibland men där tycker jag ändå att designen förlåter dem.

Sedan har varje vecka sitt blad med tre övergripande mål, en to-do-list för jobbet och en för det personliga och en “habit and exercise”-tracker och det är detta blad som redan har hunnit underlätta mitt liv med en hög tvåsiffrig procentsats. Att ha allt detta på ett och samma ställe är guld värt i stället för att (som ajg gjorde innan) använda olika anteckningsblock. Träningsschemat är kanske egentligen lite överkurs men… Nu när jag tänker tillbaka så fyller den också en bra funktion eftersom jag med hjälp av den lättare kan få överblick över mitt mående. Det är den svåraste delen att fylla i löpande men den hjälper mig att hålla koll på att jag verkligen gör sjukgymnastiken tre gånger i veckan och varken mer eller mindre.

Glada stunder, tacksamhet, utmanande stunder och lärdomar är fyra väldigt bra rubriker att reflektera kring varje vecka.

Varje vecka utvärderas sedan vilket är ett fint sätt att sammanfatta veckan på. Inget stort eller avancerat men ändå en bra reflektion som jag ändå hade gjort i ett annat block annars. Extra plus för doodle-utrymmet där man kan rita (läs: kladda) lite på egen hand.

Plus:

Det finns så mycket som jag gillar med den här kalendern som jag inte ens visste att jag ville ha:

• Att ha allt i samma block! Tidsplanering, to-do’s, anteckningar och utrymme för reflektion på samma ställe är fantastiskt.

• Generöst med anteckningssidor

• Luftig design men ändå plats för allt

• Det blir tydligt vilka arbetsuppgifter som behöver göras under veckan

• Jag blir mer effektiv eftersom planeringsformatet finns men samtidigt är kortfattat och koncist. Bulletpoints är lagom för mig!

• Bra överblick över arbetsbelastningen

• Insprängda bullet point-fält som ändå uppmuntrar lite kreativitet

• Varje vecka innehåller samma reflektionsrubriker som jag annars brukar använda så det är klockrent

• En ficka i bokfodralet där jag kan förvara visitkort samt i några hopvikta blanka papper som jag använder för att kladda på.

Minus:

Nu är vi inne och petar på små, små detaljer. Men om det är något jag skulle lyfta fram som svaga minus för den här kalendern så är det:

• Ingen veckoangivelse vilket gör att jag är fullständigt vilse i vilken vecka det är nu eller när någon frågar mig om vecka 17. Är inne på vecka.nu säkert två gånger per vecka för att kolla när något är. Något som såklart kunna avhjälpas med att jag själv börjar skriva veckonummer i kalendern (inser jag nu när jag skriver detta) men ja, klart det vore bekvämt om det redan fanns.

• Den kan bli lite solkig när man suddar. Vet inte om det beror på papperskvaliteten, mina pennor eller mig som suddare - kanske lite av allt - men det kan bli lite störigt kladdigt på sina ställen.

Men ja, det är det! Hitintills är det alltså den bästa kalender jag någonsin haft och om det inte dyker upp något annat som är ännu bättre kommer jag nog beställa den här igen om det går. Den extra hundralappen den kostar jämfört med de jag haft innan är så värt det - inte minst för att jag slipper betala för en massa anteckningsblock som jag glömmer hemma.

Vad säger du om den kalenderlösning som du har? Fixar den allt du behöver eller är det något som du skulle vilja behöva eller ha?

En vecka i Vemdalen

Jag vet inte om ni vet det men förutom någon enstaka skidsemester som barn har jag, innan jag träffade M, aldrig åkt skidor. Nu var vi i väg för tredje gången och för första gången i Vemdalen.

Kan avslöja att jag definitivt såg coolare ut än vad jag kände mig på skidorna men är fortfarande mallig över framstegen som jag gjorde!

När veckan började var jag jätterädd för sittliftar (pga en hemsk sittliftsdebut för ett gäng år sedan), kunde inte svänga med båda skidorna i marken och vågade inte åka fortare än promenadtakt. Spola framåt fem dagar, en skidlektion och en fantastiskt stöttande fästman senare så har jag åkt sittlift flera gånger om och blivit betydligt snabbare, stabilare och kan typ svänga ordentligt också. Ett mikroskopiskt kliv för mänskligheten men jätteskutt för mig.

Vemdalen var ett charmigt ställe men jag är glad att vi inte var där på en sportlovsvecka. Vågar knappt föreställa mig hur mycket folk det skulle vara där då.

Om man vill utvecklas på riktigt kostar det sin beskärda del av ansträngning. I mitt fall i form av svett, ett gäng krokodiltårar, skräck och värkande muskler. Om det varit värt det? Åh ja, och jag hade gärna gjort det igen. Kände mig inte alls klar nu när vi åkte hem. Tvärtom dagdrömmer jag om ännu fler skidupplevelser och hur nästa gång kommer att gå ännu bättre eftersom jag lär vara fysiskt starkare och därmed ännu bättre rustad att kunna åka än mer. Vem vet, en dag kanske jag kan lämna barnbackarna för ännu högre (och ännu mer läskiga) höjder?

Efter många dansande nerver, övning och ett par rädslotårar så lyckades jag till slut åka hela vägen nedför den här toppen.

Älskar verkligen den här typen av aktiv semester. Att vara ute mycket, röra på sig och att få bo och umgås med kompisar är en mysig kombination. Nu har jag dessutom hittat en skön rytm där jag har åkt ett par timmar på förmiddagen, sovit och vilat på eftermiddagen och sedan ätit och spelat spel på kvällen. Lägg till en eller två timmars arbetstid på eftermiddagen så är det pretty much en perfekt vardag va? Haha, drömma kan man ju. Men ska bli kul att se när och var nästa vinteräventyr blir av, jag längtar redan!

Någon annan här som lärt sig åka skidor i vuxen ålder? Vore kul att höra era tankar och reflektioner om era lärdomar på vägen!

Min träningsstatus

Hello! Nu mina vänner så blir det lite träningsdagbok här. Insåg nämligen i morse att jag tror att jag i december kommer att uppskatta att kunna gå tillbaka i arkivet här och följa mina olika framsteg. Kanske är det kul för er att läsa med? Kanske är det jättetrist? Men ja, då har du såklart valet att sluta läsa nu. Vill dock poängtera att detta i allra högsta grad har med hållbart självledarskap att göra så gillar du det ämnet: då kan det vara värt att läsa vidare ändå!

Jag har aldrig varit ett fan av att springa långt och tror aldrig att jag kommer att bli det. Men kortare sträckor för att få upp lite flås gillar jag skarpt och än mer när det var så fint väder som det varit senaste veckorna.

Min träningsstatus nu

Fysisk ansträngning och uthållighet är den sista stora pusselbiten som jag har kvar efter min utmattning och även om jag mycket, mycket bättre idag jämfört med för några år sedan finns det utrymme för mycket utveckling. I början på året så satte jag för första gången på evigheter upp några mål med min träning och såhär skrev jag då:

“Mitt hållbara arbetsliv är en självklar del av vardagen och det enda som egentligen är nytt är att jag för första gången på år och dar har satt upp ett träningsmål för mig själv. Sjukgymnastiken kommer att fortsätta och allt jag gör i träningsväg är tänkt att leda mot målet att kunna springa 2 kilometer. Jag vet inte när det skulle kunna bli verklighet och allvarligt talat: jag blir glad om jag lyckas kuta en kilometer utan att dö, men det märker vi! Hann ju precis börja träna igen innan Coronan knackade på så utgångsläget blir verkligen från noll så det ska bli jättespännande.”

Nu, fem-isch veckor senare, skulle jag säga att jag har landat i min första träningsplatå som ser ut såhär.

• Korta promenader, cirka 15-20 minuter, minst 5 dgr per vecka - ofta en promenad i veckan som blir längre

• Sjukgymnastik enligt schema från sjukgymnast, 3 dgr per vecka

• Löpning, 250 meter, 2 dgr per vecka

• Jägarsits med boll bakom ryggen, 40 sekunder per dag, 5 dgr per vecka (ökade från 30 sekunder den här veckan)

Ser ju oerhört klent ut såhär på papper och ja, det beror på att jag är klenare än klenast och börjar från noll. Men som det känns just nu så är detta en väldigt bra nivå! Jag behöver vara lite aktsam om energin resten av dagarna så att jag inte överanstränger mig men utöver det blir jag “hanterbart” trött och kan jobba och fungera hyfsat som vanligt.

Den enda resten från Coronan är att lungorna fortfarande typ imploderar när jag springer. Men det funkar så kommer fortsätta hålla mig på den här nivån tills det känns bra och att jag lätt och ledigt kan avverka de där 250 meterna. Jag gör inte heller så att jag ökar intensiteten i sjukgymnastiken eller löpningen samtidigt utan alla ökningar sker omlott och successivt.

Jag anpassar också livet efter träningen och träningen efter livet beroende på vad som behövs. Om det är en fysiskt tung arbetsdag med mycket motion eller att jag står upp en halv arbetsdag - då reglerar jag motionen eller stryker den just den dagen. Kan jag så tränar jag på morgonen eftersom jag 1. mår bra av det och 2. säkerställer att det blir gjort så att jag inte jobbar upp all ork under dagen.

Tiden när en kunde rida fyra hästar om dagen är long gone men att kunna rida “normalt” igen, det vill säga ett träningspass i dressyr är absolut ett av mina långsiktiga mål!

Mina styrkor i detta

Att jag, trots att det var länge sedan nu, är van att vid att träna och älskar att använda kroppen. Har sörjt att inte kunna göra det i många år och är verkligen en endorfinjunkie. Blir så glad av att träna!

Min medvetenhet och långsiktighet, även om jag satt upp 2 kilometer som springmål kommer jag vara överlycklig om jag kan springa en innan 2022 är slut. Det viktiga är egentligen inte slutresultatet utan att det sker en förbättring och utveckling.

Min kroppskännedom och självrespekt, idag har jag (till skillnad från när jag blev utmattad) en mycket mer utvecklad kroppskännedom och självrespekt så jag har inte bara koll på mina gränser när det gäller ansträngning och ork, jag kan parera dem mycket bättre.

Min sjukgymnast, att ha en erfaren och kunnig person som bidrar med input, ger övningar och hjälper mig att navigera mig genom den här träningsresan är galet betydelsefullt. Bara det att hon konstaterade vid vårt sista möte att jag troligtvis kommer att kunna lyckas bli så pass återställd att jag kan leva det aktiva liv som jag vill i framtiden var en grym moralhöjare.

Mina största svagheter

De största svagheterna tillika risker i detta är 1. min egen ivrighet och 2. mitt pannben av stål. Jag är fenomenal på att bita ihop och köra på lite till och det är en ibland en hårfin gräns mellan att utmana respektive utarma sig. Men, genom att veta om den svagheten kan jag också vara extra vaksam och lyhörd inför kroppens signaler.

Så ser det alltså ut nu i början på mars! Ska bli kul att följa mina egna framsteg. Planen framåt nu är att fortsätta såhär mars ut med eventuell upptrappning av sjukgymnastiken tidigare. Om två veckor har jag nytt möte med sjukgymnasten så vi får se hur det känns fram tills dess. Hur ser ditt förhållande till träning ut? Har du en plan och träningsstruktur eller tar du det mer som det kommer? Vore kul att höra!

Leva som högkänslig

Nio dagar av tio så tycker jag väldigt mycket om min högkänslighet. Färgerna är många och skimrande, en ljusglimt kan få mig att tappa andan och musiken vibrerar i hela kroppen. Men den där tionde dagen... Hade jag haft möjligheten att välja mellan att leva som högkänslig eller inte så hade jag gärna bytt bort den för det kan fan vara asjobbigt att vara känslomänniska.

Läs mer: Högkänsligt ledarskap - att vara chef och HSP

Tacka vet jag naturen och lyxen att få ha ställen där tystnaden och stillheten kan ge en vila och respit från sitt eget huvud med jämna mellanrum.

Leva som högkänslig

Inte minst när alla känslor virvlar runt huller om buller på högsta volym inombords och du bara vill hålla dig för öronen och fly. Fly från obehagskänslan som kryper under huden och får magen att kännas som ett svart hål. Framförallt när det händer flera olika saker som berör en starkt på en och samma gång och den starka känsloreaktionen egentligen inte är kopplad till en enda sak utan många. Usch. Usch och fy och blä.

Som tur var vet jag ju vid det här laget att känslor är övergående. Jag står mitt i känslostormen och vet att den kommer att stilla sig snart. Framförallt när jag ger den friheten att existera utan att för den sakens skull mata den med nytt bränsle. Att inte springa ifrån den utan i stället sänka tempot. Göra något som är roligt eller lugna aktiviteter som låter en vila. Kramas, pyssla med blommorna, städa i något skåp, gråta en skvätt när det behövs och skratta en stund senare. Får känslorna ta plats går de också snabbare över.

Det blir extra tydligt när jag är ledig och bara skrotar runt i mitt egna huvud. Det blir sällan tråkigt härinne. På gott och ont. Ibland tänker jag att det vore asgött att gå tillbaka till mina gamla beteendemönster och bara stänga av känslorna och döva dem med sysselsättningar istället. Men nä, det var inte nyttigt alls och det var en lättnad att inse att jag är högkänslig och försöka acceptera det konstanta känslobruset i stället. Även om det inte alltid är så bekvämt.

Vad säger ni andra högkänsliga härinne, tycker du det är jobbigt eller bra att vara HSP?

Min nya kalender

Varje år lägger jag ner jag ner ett par timmars research på nästa års kalender. Är old school i bemärkelsen att jag vill ha fysisk almanacka och fram till den dagen mitt bolag behöver att jag kör en digital version njuter jag att vara analog på den här punkten av livet. Men det är svårt att hitta en jag verkligen gillar eftersom min kravlista inte stämmer så bra med vad som finns på marknaden. Önskemålen är att den ska:

• Vara inbunden, absolut ingen spiralvariant

• Ha en stilren och gärna snygg design

• Ha en vecka för ett uppslag så att en tydlig kan se hur jobbet fördelas under veckan

• Datum och tider behöver vara utskrivna för arbetsdagarna

• Gärna ha lite marginal som tomt utrymme för varje dag samt för veckan. Skriver upp dagarnas olika blogginlägg och så vidare och vill kunna göra det direkt för dagen något publiceras

• Om möjligt också ha också en månadsöversikt av något slag, men det är sekundärt i jämförelse med veckouppslaget

Tycker inte detta är en särskilt lång önskelista men tyvärr är det svår att få alla önskemålen uppfyllda på samma gång. Utöver kalendern brukar det dessutom bli separata att-göra-listor och anteckningsblock för möten etcetera. Har testat på Bullet Journals men det är alldeles för tidskrävande för min smak även om jag gillar formatet. Och då är frågan… Lyckades jag hitta någon kalender?

Slog dessutom till på att prägla den. Hade egentligen velat prägla den med Bossbrud som jag gjort på den anteckningsböcker som moderatorerna för Bossbrudar fick i julklapp men eftersom det var fem bokstäver som var max fick det bli BOSS. Snyggt va?

Mina nya kalender

Jaaa, det gjorde jag! Tack vare Jennifer och hennes eminenta kalenderlista så gjorde jag det! Precis före nyår fick jag hem 2022 Daily Planner från The Inspired Stories och det första intrycket var en positiv överraskning. Inte nog med att den hade allt jag behöver och vill ha, den har dessutom finesser som jag inte ens visste att jag saknade.

Bonusen jag inte räknande med är att varje månad har inte bara sin egen månadssammanställning utan också ett blad för att sätta fokusområden för hela månaden. Dessutom är det ett liknande uppslag inför varje vecka där man också utvärderar veckan efteråt. Sådant som jag kan löpande i vanliga fall, oftast här i bloggen men mina inlägg om veckans planer och lördagslistan. Men det här verkar ändå vara ett enkelt och koncist upplägg som jag ser fram emot att prova på.

Snygg och luftig design får alltid plus i kanten för mig och det har den! Är med andra ord larvigt pepp på att få testa den in action. Återkommer med en utvärdering tänker jag men en sak som jag har noterat redan nu är att jag hitintills inte har behövt skriva några andra anteckningar någonstans utan allt ryms eller har ett förinskrivet utrymme i kalendern. Får se hur det används även framöver!

Vilket team är du med i: analog eller digital kalender?