En dag på kontoret

Är fortfarande glad över hur peppade ni var på att prata om kläder på jobbet så här kommer en office wear för en dag på kontoret. Som dock ägde rum för någon vecka sedan när regnet öste ner.

En dag på kontoret

När vi flyttade så passade jag på att gå igenom de kontorskläder som jag inte har kunnat ha efter att jag blev sjuk i utmattningen (pga gick upp av medicinerna). Och den här kjolen var ett av plaggen som jag nu kan använda igen. En helt vanlig, klockad linnekjol som är superskön. Dock ska jag nog testa att färga den eftersom den har blivit lite blekt men hey, den är över tio år gammal så då kan man ju ha överseende med det.

Tycker dessutom det är så snyggt att ha skjorta under en stickad tröja. Men eftersom jag är megavarm av mig är det inte alltid optimalt att köra lager på lager. Och då är verkligen en sån här skjortkrage världens bästa grej. Det ser prydligt ut men är grymt bekvämt.

Sedan ska såklart lillan komma och "hjälpa till". Som alltid när jag jobbar inomhus. Det gör jag dock inte idag så nu ligger hon innanför fönstret, tittar ut på altanen där jag är och surar. Vad säger man? Det är hårt att vara katt.

Har du några office wear-hacks liknande mitt med skjortkragen? Vore kul att höra i så fall.

Låt oss prata om kläder på jobbet

God morgon! Hur är läget? Med mig är det fint. Är på väg till Malmö för att gå på möte, göra röstjobb och annat kul. En sak som jag tänkte bli bättre på höst är att prata om kläder på jobbet. Office wear alltså. Jag är inget modelejon, shoppar knappt alls men tycker att kläder är superkul. Det kan stärka humöret, spegla vem man är, tilltala det kreativa sinnet, beröra, uppröra... Ja, lite allt möjligt. Och jag är ju typiskt en humörmänniska när det gäller detta. Jag tar på mig det jag känner för just nu och klär mig såsom jag känner för oavsett vad folk tycker och tänker om det. Har, med undantag för en tid under gymnasieåren, gjort så och nu börjar jag verkligen känna att jag börjar hitta min stil. Inte minst på jobbet.

Den här tyllkjolen är lätt ett av mina bästa kap någonsin. Färggladare än vad jag brukar bära men det går inte att inte känna sig kick ass i den.

Kläder på jobbet

Så, anledningen till att jag känner lusten och behovet av att prata högt om det är att jag ofta får höra att folk blir peppade av det. Att frågan ändå dyker upp regelbundet vad man bör ha på sig som ledare. Därför kommer vi att snacka om office wear oftare och mer regelbundet här på bloggen framöver (skrik gärna till om du tycker detta är en ASBRA eller URKASS idé). Gjorde en del i bloggens yngre dagar men då hade jag fortfarande svårt att ta mig själv på allvar när jag skrev om så ytliga, menlösa ting. Förhoppningsvis har jag mognat lite sedan dess som bloggare.

Detta känns som en nystart och vad passar bättre då än att kika på min inspiration board för min klädstil? Nä just det. Kika gärna på den här. Fördelen med att göra en sådan är att det blir mycket enklare när ett eventuellt shoppingsug kickar in. Passar detta in med min vision? Är svaret nej - då blir det inget köp. Likaså om det är ett nice to have snarare än need to have.

Har funderat lite på hur en kan sammanfatta min vision och landat i att en kontorsklädd version av Dita von Teese bäst passar som beskrivning. Inte varje dag men det är ändå förebilden. Klassiskt, gothigt, eget och genomtänkt. Jag har en bit kvar till min drömgarderob men tänkte ändå att det är dags att börja dokumentera min resa dit. Så, förbered er på fler outfitbilder här framöver! Och eftersom min kamera är trasig får vi nöja oss med mobilbilder och självutlösare det anno modeblogg 2005. Men det kan vi väl göra en gemensam ansträngning att försöka överleva va?Har du förresten någon vision om hur du vill klä dig på jobbet? Dela gärna med dig, vore jättekul att höra.

Förutsättningar för att bli chef

Läsarfråga:

Hej Clara. Hoppas allt är bra med dig och att ni njuter av ert nya hem 😊 jag har en fråga som jag hoppas du vill svara på. Är där några förutsättningar som skulle vara ett måste för dig för att på dig en officiell ledar/chefsroll. Något som absolut måste finnas på plats? Är i en situation nu när möjligheten poppar upp för mig. Och jag funderar om situationen är rätt för mig. Samtidigt vill jag prova och samla erfarenheter.

Svar:

Hej! Allt är bra med mig tack, jag sitter här på altanen och skriver dessa rader och det är ljuvligt att få göra det till trädens sus och en massa fågelkvitter. Självklart vill jag svara på din fråga – svarar på alla jag får även om jag gör det lite långsamt ibland. Först och främst, grattis till att möjligheten har uppstått! Det är fantastiskt och jag är så glad för din skull. Det är en klok fråga du ställer och jag ska självklart se om jag samla ihop mina tankar kring detta.

Fördelen med att prata om dina förutsättningar för att bli chef innan du kliver in i uppdraget är att ni därmed kan undvika onödiga frågetecken och oklarheter när du sedan är på plats. Tydliga spelregler medför en större trygghet eftersom vi då slipper bli osams medan vi spelar. Bild: klimkin från Pixabay

Förutsättningar för att bli chef

De saker jag hade sett som måsten är att med ansvarig chef är att vi skulle ha en bra en bra dialog om:

Förväntningar

Vilka förväntningar har chefen ochledningen på mig och teamet? Vad vill hen att jag ska ta med mig in i uppdragetoch vad hoppas hen att jag ska åstadkomma? Finns det några tidsaspekter attförhålla mig till? Alla dessa frågor bottnar i att jag gillar att veta vilkaspelregler som jag ska förhålla mig till och jag tror att det kan vara en brasak att prata om även om det förstås kanske inte är nödvändigt att ställa demalla.

Förutsättningar

Vilken slags introduktion kommer jagatt få? Hur ser uppdraget ut och om det är en kombinerat operativ och ledanderoll – hur ska fördelningen se ut mellan de olika uppgifterna? Förväntas detatt jag ska jobba övertid? Vilka förutsättningar och arbetsvillkor har jag attförhålla mig till och få hjälp utav? Men också vad jag kan förvänta mig och fåför stöd av min chef. Precis som ovan är detta rena kartläggningsfrågor. För omen har pratat om dessa saker i förväg så tänker jag att allting blir enklarenär man väl är på plats, plus att det kan bidra till beslutet om detta är rättföretag och chefstjänst för mig eller inte.

Visionen

Vad är företagets vision? Vad vill man åstadkomma och hur vill man nå dit? Hur kan jag med mina kompetenser bidra till detta? Och vad är teamets roll i det? För att lyckas i ledaruppdraget så gäller det att du vet om vart organisationen vill nå och det tycker jag absolut är något som en ska få tidigt i sin ledarroll – helst redan innan du börjar så det vad du tackar ja till och kan känna in hur väl det stämmer in med din egen vision.

Läs mer: När arbetsmiljön är dålig i arbetsgruppen

Precis som med schack och allt annat är ledarskap en träningsfråga. Så, om du tvekar till att ta rollen för att du inte har varit linjechef förut, ignorera dina tvivel. Om du har rätt drivkrafter, möjligheter och förutsättningar så kommer du att lära dig det du behöver på vägen och kunna bli en superbra chef! Bild: rawpixel från Pixabay

Värderingar

Hur lyder företagets värderingar? Hurbeskrivs dem och hur väl verkar de efterlevas? Här tänker jag att ensvärderingar inte måste matcha företagets till 100 procent – det är sällanmöjligt. Men det gäller att de ska överensstämma så mycket att det känns braför er båda att jobba tillsammans.

Utbildning och mentorskap

En annan viktig punkt som inte hade stått på min lista för tio år sedan men idag är självskrivet på min måste-lista är att få reda på vilka utbildningsmöjligheter som finns. För ju tidigare du kan få det desto lättare kommer det bli för dig att börja jobbet på ett sjyst sätt. Och än viktigare, är det möjligt att få en mentor? Antingen internt från en annan avdelning eller än hellre, en extern person som inte har någon kunskap eller egenintresse av verksamheten som kan stötta och råda en på vägen. Det behöver inte vara dyrt utan är snarare en investering som alla företag borde ge sina nyblivna chefer eftersom det också kommer att underlätta ditt arbete frånstart. Inte minst för att du kanske kan undvika de vanligaste fallgroparna innan du hinner trampa i någon av dem.

Vad händer sen?

Ja, när en har pratat med sin chef omde här olika punkterna tänker jag att nästa steg blir att reflektera. Reflektera över:

1. Varför du vill bli chef?

2. Hur du vill vara som ledare?

3. Kommer de här förutsättningarna att fungeraför dig?

4. Vill du göra detta?

Om du svarar JA! på de sista två frågorna: kör bara kör. Om du svarar njä på den första och ja på den andra – då kan bara du veta vad som är rätt för dig. Men något har jag lärt mig med åren och det är att om en kommer tänka tillbaka och potentiellt ångra att man inte provade något – då ska du testa på det. Framförallt om ni kan komma överens om en provperiod eller möjligheten att ta tjänstledigt från tjänsten du redan har för att testa chefsrollen. Det är aldrig fel att prova på något nytt och sedan ändra sig. Tvärtom är det en styrka att inse att ett uppdrag inte fungerar. Samtidigt, du kan aldrig veta det om du inte provar. Du kommer alltid lära dig något du inte kunde förut och erfarenhet är alltid bra att ha.

Välj din egen väg

Är däremot svaret nej på båda frågorna, och då ett nej som faktiskt baseras i dig och inte rädslor eller andra faktorer. Då kan det vara värt att säga tack men nej tack. Alla ledarroller eller organisationer är inte bra även om det ibland ser så ut utifrån. Det är ju trots allt en massa andra faktorer som också ska funka och kännas rätt, alltifrån lön till arbetsgrupp och hur den närmsta chefen verkar vara. Det viktigaste är att du väljer vad som känns rätt för dig och att du väljer din egen väg när du har möjlighet till det.

Vad säger du som läser? Jobbar du som chef och har några tankar att dela med dig av i ämnet? Eller drömmer du också om att bli chef och har några särskilda tankar kring krav och förutsättningar som du vill berätta om?

Tillväxtdagen i Västervik

Låt oss ställa tillbaka klockan en dryg månad, närmare bestämt till den tjugonde maj. Då reste jag nämligen norrut och var svettig (pga värmebölja) och pirrig (pga kommande händelser). Målet var Västervik, Gränsö Slott och Tillväxtdagen i Västervik som skulle arrangeras där. Jag kom upp dagen innan och så fort jag kunde slängde jag mig i träningskläderna och gav mig i den vidunderliga naturen som ön består av.

Tillväxtdagen i Västervik

Kolla liksom! Hur vackert är inte detta? Östkusten i mitt hjärta alltså. Det var så fantastiskt att få komma ut här.

Efter middagen bestämde mig för att njuta av spaet och jag måste säga att det nog var den bästa uppladdningen för ett gig jag någonsin har gjort? Motion och sedan vila för både kropp och sinne var guld värt alltså. Framförallt när solnedgången var såhär gyllene. Avrundade det med att kolla på säsongsavslutningen på GoT och ja, det kunde jag dock ha varit utan. Något mer spännande var att jag fick reda på att mitt seminarium var den mest bokade av alla. Så det blev ett sista genrep på kvällen med bara för att känna att jag hade koll på läget.

Så plötsligt blev det tisdag och dagen D som jag har peppat för så länge! Blev bara den här bilden på morgonkvisten för sedan var det dags att leta upp eventet och vänta in att det skulle bli min tur att inta scenen.

Vilket jag gjorde! Inte bara en gång utan två. Först höll jag en föreläsning på trettio minuter om hållbart ledarskap där jag för första gången offentliggjorde Bosskartan i föreläsningsformat. Den första rundan svek nerverna mig lite tyvärr och jag gav mig själv tre av fem stilettklackar i betyg efteråt. Men under tiden blev jag varm i kläderna och den andra föreläsningen satte jag det prick som jag hade tänkt det. Grymt härlig känsla!

Efter varje föreläsning så debuterade jag dessutom som moderator. Grymt roligt och i panelen fick jag prata med Mia Nilsson, Stina Qubti och Amanda Kraft. Tre fantastiska chefer från olika branscher som delade med sig av sina erfarenheter och klokskaper. Stort tack för det!

Och ja, efter det spenderades dagen med trevligt mingel och roliga samtal innan det var dags att hoppa på bussen och tåget hem igen. Fullt febrig av både föreläsningsrus och husnerver eftersom vi precis hade besiktat huset och höll på att göra research om takbyte. Men tack Västervik för två awesome dagar, de kommer jag att minnas länge som en av vårens höjdpunkter! Har du någon ett sån't här guldkorn som du minns lite extra från den här våren?

Är det inte dags att skrota "det första intrycket"?

De flesta har väl hört talas om uttryck såsom "du har bara en chans att göra ett första intryck"? Eller att en har X antal sekunder på sig att göra ett intryck? Well, i dagens digitala landskap och pressade arbetsliv tänker jag att det kan vara läge att skrota det första intrycket och i stället vara lite mer tillåtande mot varandra.

Givetvis kan vi visa vår personlighet genom hur vårt utseende och hur vi klär oss. Men säger vår klädstil allt om hur vi är som personer? Tveksamt va. Foto: Mason Wilkes on Unsplash

Det är hög tid att skrota det första intrycket

I den bästa av alla världar gör vi alltid det perfekta första intrycket för alla personer vi möter i alla lägen. Funkar livet så? Tveksamt. Är lösningen att visa upp en fin fasad och yta för jämnan? Kanske men det är sällan sunt. Eller möjligt eftersom du sällan på förhand vet vem det är du möter. Här några anledningar till varför det är dags att sluta lita på det första intrycket:

Det första intrycket säger mer om dig än den du möter

Ska vi nöja oss med det första intrycket så räcker det med att titta på hur någon klär och rör sig för att dra slutsatser kring det. Och ja, ibland kan det förstås stämma. Men det första intrycket säger ju egentligen mer om oss och hur vi bedömer andra än hur personerna vi möter är som människor.

Alla kan vi drabbas av Pygmalioneffekten

Pygmalioneffekten är en psykologisk term som forskaren
Robert Rosenthal myntade på 60-talet. Han studerade hur lärare, som fått information om att vissa elever var mer intelligenta än de andra, förändrade sitt beteende och tyckte bättre om de eleverna. Dessutom började barnen också prestera bättre på grund av lärarnas beteenden. Vi tillskriver alltså andra personer egenskaper, oavsett om de har dem eller inte. Vilket i sin tur påverkar personen och det kan bli en självuppfyllande profetia. Ett beteende som tveklöst kan vara högaktuellt på våra arbetsplatser och i vårt ledarskap.

Ingen kan älska alla på direkten och det måste vi inte heller

Att inte klicka med någon direkt eller inte känner att ni blir BBF's på första minuten är inte bara helt okej utan kan också vara förnuftigt. Uttrycket lika barn leker bäst gäller inte riktigt på jobbet utan risken finns att det där "klicket" betyder att ni är väldigt lika och för mycket lika kan i stället motverka mångfald och olikheter. Något som behövs för att arbetsgrupper ska bli så välmående och lönsamma som möjligt!

Man måste inte vara lika för att ha roligt och trivas tillsammans på jobbet. Foto: Brooke Cagle on Unsplash

Vad ska vi göra i stället då?

Bli mer medveten

För det första är det klokt att försöka bli mer medveten om hur du bedömer andra och hur du agerar gentemot olika personer. Ingen är perfekt och felfri. Men desto mer medveten du blir desto långsammare kommer du också förhoppningsvis att bli med att (be)döma andra.

Ge alla minst tre försök

Själv har jag infört, för mig själv, regeln om att inte försöka bedöma någons karaktär förrän vi har träffats minst tre gånger. För alla kan vi ha en dålig dag, vara stressade eller disträa eller vara oavsiktligt otrevliga. Inte för att det alltid är okej utan för att vi är mänskliga och ingen uppför sig perfekt i alla väder alla timmar om dygnet.

Inte minst eftersom vi i sociala medier ofta ser det bästa av varandra och då är det lätt att det känns skevt om personen helt plötsligt inte är lika go och glad och trevlig som hen är på Instagram. Ge alla minst tre träffar IRL för att få en mer rättvis bild av personen. Är hen otrevlig eller dryg även fjärde och femte gången? Ja, då är det en annan femma. Och har ni en relation där ni kan prata med varandra, då kanske det kan vara värdefullt att ta snacket. Det är inte säkert att hen är medveten om det överhuvudtaget eller så finns det en förklaring bakom det.

Tumme upp: Att man alltid kan växa och bli bättre som människa (eller ledare)

Tumme ner: Att man aldrig klar med att växa och bli bättre som människa (eller ledare)

---

Du prenumererar väl på Ledarskapsbrevet?

Ledarskapsbrevet är för dig som vill vässa ditt ledarskap och utvecklas som ledare och skickas ut med ojämna mellanrum. Vill du också få det? Skicka ett mejl märkt “Ledarskapsbrevet” till clara@bossbloggen.se eller registrera dig i menyn så ordnar jag så att du får det.