Erfarenhet är bra men det är inte allt
Mina vänner, erfarenhet är bra att ha. Jag förnekar inte det. Det är både väsentligt och värdefullt att ha X antal års erfarenhet inom sitt fält om man ska arbeta med det - inte minst som specialist eller sakkunnig. Men... Erfarenhet är bra men det är inte allt. Erfarenhet kan se ut många olika vis och äldre generationer, med mer erfarenhet, har inte rätt att använda ett erfarenhetskort som en härskarteknik gentemot oss yngre generationer på arbetsmarknaden.
Läs mer: Brinn Jante, brinn
Som ung på arbetsplatsen är det lätt hänt att känna sig mindre på grund av sin ålder men det ska du inte behöva göra även om du är grön i arbetslivet. Bild: Brooke Cagle on Unsplash
När erfarenhetskortet dras som härskarteknik
Jag är inte den enda millennialen som har upplevt detta och kommer förmodligen inte att vara den sista heller. Men kanske kan denna text vara en väckarklocka för någon som känner ett behov av att sätta en odräglig, naiv och hungrig millennial på plats. Alltså, jag förstår att vi kan vara frustrerande med vår otålighet, ständiga sug efter feedback och kvicka beslut. Absolut! Men det innebär inte att våra tankar, kompetenser, färdigheter och åsikter är mindre värda.
Jag kan ta mig själv som exempel. I branschen som jag är verksam i är det exempelvis ofta så att du automatiskt får ett godkännande att jobba med ledarskapsfrågor om du har varit chef i mer än tjugo år. Och det kan reta mig jättemycket eftersom jag är både kunnig och kompetent nog att göra det här arbetet trots att jag inte ens har levt så länge för att ha kunnat jobba i tjugo år som chef. För tjugo års chefserfarenhet är ingen garanti att du 1. är bra som ledare eller 2. är duktig på att rådge andra. Det är ett första steg att veta vad som ska göras och utföra det. Det andra är att veta hur och varför det fungerar (eller inte fungerar).
I juni så tar jag, om allt går som det ska, min andra kandidatexamen. Jag har en i journalistik sedan tidigare, nu blir jag beteendevetare med specialisering ledarskap och organisation. Dessutom har jag femton arbetslivserfarenhet inom olika positioner, säljare, inköpare och projektledare för att nämna några. Jag har också mångårig erfarenhet av att sitta i ledningsgrupp, arbeta fackligt och ideella ledande positioner. Lägg till att jag har drivit Bossbloggen i snart fyra år, en av Sveriges få ledarskapsbloggar, och har drivit mitt eget företag som ledarskapsutvecklare i tre år. Jag känner mig väldigt trygg med de kunskaperna, färdigheterna och erfarenheterna. Inte minst eftersom jag har nöjda klienter.
Ändå får jag ibland frågan om jag verkligen kan rådge ledare när jag själv inte har erfarenhet av att vara just linjechef. Ibland är den nyfiket ställd och det räcker med att berätta vad jag har gjort och kan för att stilla den. Men det händer med ojämna mellanrum att den ställs snarare för att sätta den här unga kvinnan på plats och den har hitintills varje gång följts av ett erfarenhetskort som det viftas högt med.
En vanlig kritik mot oss millennials är att vi bara vill ha roligt - men det är ju sunt och klokt att vilja ha roligt på jobbet även om inget kan vara kul jämt. Bild: Simon Maage on Unsplash
Erfarenhet är bra men det är inte allt
Samtidigt är jag den första att erkänna att jag inte hade kunnat jobba med det jag gör för tio år sedan. Då hade jag inte haft utbildning eller erfarenhet nog för att kunna göra ett så bra jobb som jag gör nu. Men det innebär inte att man måste ha tjugo års erfarenhet för att ha kompetens värd att räknas med. Erfarenhet är bra men det är inte allt. Och bäst är när vi kan mötas över generationsgränser och lära oss saker av varandra.
Tips på vägen
Så, till dig som är född före 1982 och känner att du behöver använda dig av erfarenhetskortet i något läge. Ta ett djupt andetag och fundera först på varför du känner att det behövs. Är det så att den yngre personen framför dig är i behov av råd och du behöver lägga fram erfarenhetskortet - gör det med en motivering och kontext. Förklara varför det inte lär fungera/blir bättre om ni väntar eller vad det nu kan röra sig om. Då ökar chansen till att vi som är otåliga lugnar oss lite.
Beroende på vad det gäller kan det sedan vara värdefullt att undersöka om det är så att din yngre kollega eller medarbetare har en poäng som är värd att tas på allvar. Det finns många traditioner och normer i vårt arbetsliv som är värda att ifrågasätta på flera vid och av flera anledningar. Och, ifrågasätt: behövs det X antal års erfarenhet när det kanske räcker med Y? Antalet erfarenhetsår behöver nämligen inte säga något om hur kvalitativ erfarenheten är.
Dig som är millennial vill jag uppmuntra att ställa frågan varför. Var nyfiken och be om en motivering till beslut som fattas och besked som du får. Men kom också ihåg att erfarenhet är bra och att du kan lära dig jättemycket av de som har mer erfarenhet än du själv. Om erfarenhetskortet dock används som härskarteknik mot dig... Ja, då kan du antingen 1. bemöta den och antingen påvisa att personen ifråga har fel. 2. Vara nyfiken och fråga mer, försöka diskutera saken vidare för att få förståelse för vad som menas. Eller 3. Gå vidare och lägg det på minnet. Det enda beteende du tekniskt sett kan påverka är ditt eget och kom ihåg hur det kändes för att säkerställa att du själv inte råkar göra det om tjugo-fyrtio år när du möter otåliga och hetsiga unga vuxna som vill förändra världen.
Tumme upp: Omvänt mentorskap. När du har en yngre person som mentor för att få kunskap, råd och inblick i hur yngre personers tankar går och erfarenheter ser ut. Det är otroligt givande och jag kan varmt rekommendera det efter att båda ha varit det och haft det!
Tumme ned: För frasen "när jag var ung..." avslutad med en suck. Äldre generationer har kallat yngre generationer för "lata och bekväma" sedan antikens Grekland och ja, vissa saker består tydligen även om tiderna förändras.
