Myten om det ofrivilliga ledarskapet

Jag vet inte du känner igen dig i den men det cirkulerar en myt i affärslivet om att det skulle vara “bättre” att vara en ofrivillig chef snarare än att vilja bli chef. Det senare misstänkliggörs rätt ofta i stil med: “Varför vill du bli chef? Är du en maktgalning som bara vill få din vilja igenom?” och så ställs det ofrivilliga ledarskapet ofta på en piedestal på det sätt att det är bättre att få ledarrollen än att söka sig till den. Men, och det är ett stort men, det finns noll och inga garantier för att den som inte vill ha chefsjobbet gör ett bra jobb i den. Såklart finns det de som tar sig an uppdraget med bravur men det beror på andra saker än just ofrivilligheten.

Läs mer: Ledarskapsstilar i Game of Thrones

Det ofrivilliga ledarskapet glorifieras lätt trots att det inte alls innebär några garantier för att den som är en ofrivillig chef faktiskt är bra som det. Bild: Adrian Smith on Unsplash

Myten om det ofrivilliga ledarskapets förträfflighet

Under alla mina år som ledarskapsutvecklare har jag sett och hört talas om otaliga ofrivilliga ledare som helst hade sluppit vara chef. Slippa ta beslut. Slippa göra de saker som krävs av en. Slippa ansvaret. Som inte heller fått den utbildning och stöd som de hade behövt och inte heller frågat efter just för att de egentligen inte vill vara chefer. Ibland har de rent utav tillgång till en massa utbildning, råd och stöd men låter bli att ta den - intresset finns inte just för att de varken har viljan eller intresset av att vara chef egentligen.

Anledningarna till att vilja ha ett chefsjobb kan vara många - och det är bra att känna till sina egna - viktigast är dock vad du gör när du väl är chef och hur du gör det. Och du som vill bli chef kan göra ett alldeles förträffligt arbete just för att du vill göra jobbet!

Sedan finns det såklart personer som vill bli chefer som inte bör arbeta som det. Men det beror ju, precis som för de ofrivilliga ledarna, på andra saker än viljan att ha en ledarroll och vad de är får bli ett alldeles eget inlägg!

Vad säger du? Kan du känna igen glorifieringen av det ofrivilliga ledarskapet?

---

Tillhör du skaran som vill bli chef och som vill satsa på att bi chef? Då ska du ansöka till ledarskapsprogrammet Become a Boss!

Karismatiskt ledarskap

Vi har pratat om det auktoritära ledarskapet tidigare och idag är det dags att kika närmare på en annan klassisk ledarskapsstil - nämligen det karismatiska ledarskapet. Vad utmärker det? När kan det vara bra att använda sig? Och är detta en stil som alla kan använda?

En karismatisk ledare kan finnas i alla organisationer och chefsroller. Bild: Mapbox on Unsplash

Det karismatiska ledarskapet

Kännetecken:

Den karismatiska ledarstilen upplevs oftast som väldigt inspirerande och kan identifieras både för att personer runt om ledaren tycker det men också att ledaren ofta har en stark utstrålning, är självsäker, medryckande och social. Men ses ofta också som äkta och minnesvärd med en varierande grad av tillgänglighet. Ofta syns och hamnar den karismatiska ledaren på scenen och i rampljuset, är duktiga talare och återfinns i mitten av rummet och uppmärksamheten. Vissa föds med en naturlig karisma och förmåga att leda karismatiskt men de flesta av oss kan träna sig i denna ledarstil.

Situationer när det passar extra bra:

När medarbetarna och organisationen behöver hopp och en ledare att följa mot något nytt kan den här ledarstilen vara extra värdefull just för att den så ofta engagerar och motiverar andra. Ett nutida exempel är Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som inte bara levererar starka tal utan med sitt sätt, sin klädsel t-shirt och mobilfilmer från Kievs gator mobiliserade landets invånare och styrkor efter att de invaderats.

Dess styrkor:

Det karismatiska ledarskapet värderas ofta väldigt, väldigt högt just för att många ser upp till och beundrar karismatiska ledare. De blir idoler och en ska inte underskatta vilken dragningskraft dessa ledare kan ha och vad det kan innebära: att folk jobbar och bidrar mer, hur organisationskulturen kan förändras och stärkas, hur försvarslusta eller kämparglöd kan väckas. För att inte tala om hur framtidstro och hopp kan planteras. Det här kan såklart också åstadkommas med god retorik men den karismatiska ledaren är mer än bara retoriskt skicklig, hen kan möta människor och få dem att känna sig sedda.

Dess svagheter:

Trots att denna ledarstil är så populär och omtyckt finns det dock några starka svagheter med den. Desto högre position ledaren har och desto mer ansedd, erkänd eller känd ledaren är - desto svårare kan det till slut bli att leva upp till förväntningarna som omgivningen har och målar upp kring dig som ledare. Dessutom ställer det ännu större krav på dig som ledare att göra ett gott avtryck. Behovet av ens chefs ledarskap försvinner nämligen inte bara för att strålkastarna slocknar så en verklig duktig ledare behöver kunna vara karismatisk också i de vardagliga mötena - annars är risken att det som sägs på scenen blir just en show och av en ledare och chef behövs mer än så.

En annan stark nackdel med det karismatiska ledarskapet är att det är så starkt knutet till personen ifråga, vilket kan göra organisationen otroligt sårbar. Och det kan ju bra när allt fungerar och är fint men om det går dåligt: vad händer då? Ett färsk exempel jag tänker på (eftersom jag nyligen såg dokumentären Imperiet Bianca) är vad CAIA hade gjort utan Bianca Ingrosso?

Effekterna det kan få:

Det karismatiska ledarskapet kan det innebära att mycket blir gjort för att medarbetare vill bidra, vill visa vad de kan och att man känner att man gör skillnad - framförallt om ledaren ser, värdesätter och tydligt visar hur hen uppskattar ansträngningarna som görs. Används ledarstilen rätt kan den snabba på förändringsprocesser, bygga starka team, bidra till en stark organisationskultur och öka både trivsel och produktionsförmågan på en arbetsplats. Om det däremot är “mer snack än hockey” är risken i stället stor att folk känner sig lurade eller blir besvikna, något som också kan ske om den karismatiska ledarens sätt och ord inte backas av hens handlingar eller organisationen i stort. I sämsta fall skulle det leda till att den karismatiska ledaren får funktionen av en negativ (in)formell ledare i stället.

Summa summarum:

Såhär, det karismatiska ledarskapet är starkt om det används på rätt sätt men jag skulle samtidigt påstå att det är en ledarstil som många gånger överskattas. Som ledare och chef räcker det inte med att bara vara karismatiskt - det kan funka om du har andra människor runt omkring dig som gör jobbet bakom kulisserna - eftersom chefsuppdraget kräver mer än så av oss som chefer. Däremot är det en ledarstil väl värd att träna sig i och använda när situationen är lämpad för det. Det som är viktigt är dock att alltid utgå från dig själv som person så att du inte behöver kliva in en roll att spela, en av de stora framgångsnycklarna till det karismatiska ledarskapet är att det upplevs som äkta och genuint.

Har du någon gång haft en karismatisk ledare och om ja, hur upplevde du att det var? Dela gärna med dig!

Auktoritärt ledarskap

Ledarskap är inte ett enda sätt att göra saker på (det är därför det är ett så spännande arbetsområde) och det finns flera olika ledarstilar, sammanfattade av både forskning och trender, som jag tänkte att vi ska titta närmare på de kommande månaderna. Den första av dem är klassikernas klassiker, en av de äldsta i högen som är starkt formad av hur man ledde förr: det auktoritära ledarskapet.

En organisation där det auktoritära ledarskapet har en större historisk betydelse är exempelvis militära sådana där stora mängder med folk behöver följa order för att kunna kriga. Bild: Simon Infanger on Unsplash

Det auktoritära ledarskapet

Kännetecken:

Du som chef berättar för medarbetarna vad de ska göra, hur och när det ska ske. Besluten fattas av chefen och sedan verkställs av medarbetarna som sällan får ta del av information, beslutsprocessen eller vara delaktiga i någonting runtomkring uppgiften som ska göras. Som medarbetare ska du helst inte ifrågasätta ordern du får utan bara utföra den. Respekt brukar också upplevas som viktigt i bemärkelsen att man som ledare ska få den och att chefsrollen ska respekteras eftersom den formella makten väger tungt.

Situationer när det passar extra bra:

I pressade situationer, exempelvis krislägen, när det behöver fattas snabba beslut och finnas handlingskraft kan det auktoritära ledarstilen vara precis det som behövs. Tänk dig själv om det brinner på kontoret: då funkar det inte att chefen kommer och frågar dig vad du vill göra eller vilken utrymningsväg du känner för att ta ut ur lokalen. Tvärtom är det då klara, tydliga direktiv det som gäller.

Den kan också, i visst mått, vara det som behövs ibland när en arbetsgrupp är ny och ska utvecklas vidare. Om inte ledarskapet är tydligt då finns nämligen risken att gruppen fastnar i fasen där makt och ansvar ska fördelas och här kan ett mer auktoritärt ledarskap behövas för att hjälpa gruppen vidare.

Dess styrkor:

Rätt hanterat kan det auktoritära ledarskapets vara tydligt, innebära att tempot kan vara högt och kännas betryggande. Studier har visat att ett auktoritärt ledarskap kan upplevas som mer positivt än inget ledarskap alls och är man van att arbeta inom väldigt hierarkiska organisationer med auktoritärt ledarskap kan detta föredras framför ett mer demokratiskt sådant.

Dess svagheter:

Den auktoritära ledarstilen har samtidigt en rad nackdelar där de vanligaste är att medarbetarna, som vänjer sig vid att bli tillsagda vad de ska göra, blir passiva och handlingsförlamade om ingen är där och berättar vad som ska göras. Något som i sin tur kan leda till att chefen känner pressen på sig att styra upp och ha koll på allt vilket inte bara leder till en ökad arbetsbelastning för chefen utan påverkar ofta välmåendet och trivseln på arbetsplatsen negativt för medarbetarna.

En annan svaghet är att denna ledarstil ibland förknippas med kränkande, gränslöst ledarskap där chefen alltid har rätt och medarbetarna bara ska göra det som sägs åt dem.

Effekterna det kan få:

Utöver de effekter som vi redan kikat på så tenderar, och hoppas, den auktoritäre ledaren att skapa lydnad. Arbetar man dessutom hårt med organisationskulturen och den gemensamma värdegrunden kan det leda till en stark känsla av lojalitet - något som kan vara av både godo och ondo beroende på vad man gör i verksamheten.

Summa summarum:

Ingen ledarstil är den enda rätta och det auktoritära ledarskapet - som använts mest historiskt - har under de senaste decennierna blivit mer och mer impopulär i det svenska näringslivet. Det är ofta mycket bekvämt att använda sig av som chef men skapar sällan lika produktiva team som andra ledarstilar gör och är idag mest användbart och behövligt i små doser i vissa särskilda lägen.

Vad säger du som läser? Vad är dina erfarenheter det auktoritära ledarskapet?

När ledarskapet inte finns

Vi har tidigare pratat om olika klassiska ledarskapsstilar. En av dem, den som enligt viss forskning anses vara mest ogillad kallas för låt-gå-ledarskap. Den innebär att den ansvariga chefen undviker alla former av ansvar som möjligt och ja, mer eller mindre inte är där. Vad händer när ledarskapet inte finns? Och hur kan det påverka organisationer och arbetsgrupper?

Läs mer: Platta organisationer utan ledarskap, hur fungerar det?

Vad händer när det finns en chefsposition fast chefen aldrig är där? Vanliga effekter är missnöjde, otydlighet och både sämre arbetsmiljö och lönsamhet. Bild: Free-Photos från Pixabay

Vad händer när ledarskapet inte finns?

Ibland är det enkelt och ibland är det svårt att se något som inte finns. Det beror ofta på hur stort tomrummet efter chefen är. I vissa fall syns det tydligt att det saknas ett ledarskap, framförallt om det är rörigt och stökigt i arbetsgruppen. I andra fall kan också olika personer i arbetsgruppen täcka upp eller kompensera för chefen frånvaro. Vilket är ett exempel på effekterna som ett frånvarande ledarskap kan ge:

Andra kliver in i ledarrollen

Alltså, om ledarskapet saknas är det inte ovanligt att någon annan medarbetare, ofta men inte alltid informell ledare, tar den ordinarie chefens funktion i det vardagliga arbetet. Sällan helt eftersom medarbetarna oftast inte har alla mandat och behörigheter som chefen har. Men det som kan täckas upp kan mycket väl göra det för att verksamheten ska fungera.

Det kan i sin tur skapa problem just för att ingen då har ansvar, mandat eller kanske kunskap eller resurser att hantera de arbetsuppgifter som ingår i det faktiska chefsuppdraget. Exempelvis löneförhandlingar, konflikthantering eller liknade. Det kan dessutom i längden tära en del på individen som "ersätter" chefen eftersom hen gör mer arbete än sitt egna och det oavlönat.

Den formella och informella organisationen glappar

En låt-gå-chef kan också leda till att det blir ett rejält glapp mellan den formella och den informella organisationen. Något som i sin tur leder till osäkerhet, otrygghet och låg tillit eftersom det som sägs och sker blir två olika saker. I vissa grupper kan det ibland också uppstå maktspel där olika medarbetare konkurrerar den makt som chefen inte tar.

Det blir otydligt och rörigt

Om ingen närvarande chef finns och kan stötta gruppen med mål eller i det dagliga arbetet så kan det bli stökigt för arbetsgruppen. Att sätta upp en övergripande struktur ingår i chefsuppdraget och utan det kan det mycket väl bli så att alla gör lite av allt möjligt. Eller att personalen inte trivs just för att det är luddigt vem som ska göra vad och hur saker ska gå till. Sedan beror detta såklart på verksamheten, arbetsgruppen och arbetets art. Vissa organisationer kan leva vidare även med låt-gå-chefer i den. Men det är mycket troligt att...

Arbetsmiljön blir sämre och därmed lönsamheten

Summa summarum om vad vi har sett ovan. Arbetsmiljön kommer att bli sämre just för att den är otryggare, rörig, otydlig vilket i sin tur påverkar både engagemang och effektiviteten negativt. Missnöjet över att antingen behöva göra chefens jobb eller att inte ha en chef som är närvarande är inte ovanligt. Sjukfrånvaron lär öka och personalomsättningen likaså. Vilket förstås slår på lönsamheten på sikt.

Vad säger du som läser? har du någon upplevt att ledarskapet inte finns? Vad hände då? Dela gärna med dig av dina erfarenheter!