Årskrönika 2025

Någonstans tidigare skrev jag att 2025 kändes som tre år i ett. Jag står fast vid det. Vilket år. Affärsmässigt har mycket varit segt och tungrott och samtidigt har jag fått jobba med fantastiska uppdrag, projekt och klienter som gjort att tiden bara swishat förbi. Så ja, det har hänt hur mycket som helst? Som vanligt när jag är i farten i och för sig.

Och det är ju så att jag gillar ju när det går undan, there is no point in denying that, haha.

Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut?

Massvis! Arrangerade Bossverkets första egna utbildningsdag inom svåra samtal (har ju utbildat inom ämnet massvis av gånger men det var första gången jag stod som avsändare för hela kalaset), stod på scenen Kulturhuset i Hässleholm, besökte Athen, hanterade det svåraste personalärendet någonsin för egen del, programledde en podd, nådde milstolpar jag drömt om, planerade för projekt som har potential att bli riktigt stora om de blir av och sköt upp saker som inte landade helt rätt i tiden.

Genomdrev du någon stor förändring?

Egentligen inte, det var väl ganska mycket hålla näsan ovanför vattenytan, jobba på och hänga med vilket jag såhär i efterhand kan säga både har varit jobbigt och nödvändigt för att växa in i min egen ledarroll. Jag har prövats och testats på flera olika sätt, mest i att hålla mitt huvud stabilt faktiskt - det är svintungt att vara företagare när sjuka och vabb slår till. Inte för att det har gått ut över mina leveranser men att hinna runt när arbetstiden begränsas.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jajemän! En söt liten grabb berikade kompisfamiljen i januari förra året.

Vilket datum från år 2025 kommer du alltid att minnas?

Har inga särskilda datum - däremot upplevelser som blev viktiga och utöver alla familjemoments kvalar giget för Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap definitivt in på listan. Publiken, samtalen före och efter och att få göra en jobbresa med två av mina bästa kollegor var amazing.

Dog någon som stod dig nära?

Vår ena katt, Tulo, fick tyvärr avlivas eftersom han blev sjukare i sin njursjukdom.

Tyckte otroligt mycket om Athen och åker gärna dit igen.

Vilka länder besökte du?

Åkte utomlands för första gången på… År! M bjöd med mig till Athen och den weekenden kändes som en veckas semester. Underbart var det med allt vi gillar: massa mat, kultur, chillande och upptäckande. Sedan har jag också fått se många coola ställen här på hemmaplan, önskade mig mer resande inför året och det fick jag verkligen - mest här hemma i Skåne men också Stockholm och Branäs.

Bästa köpet?

Lätt Mackans födelsedagspresent när vi åkte ut till Tastecelebration och åt en sinnessjukt god middag. Det var en fest för smaklökarna som inte var av denna värld och jag rekommenderar verkligen alla i egenskap av meganöjd kund: ÅK DIT!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Mycket! Jobbet gör mig glad, människorna jag lever med gör mig extremt glad (nittio procent av tiden, haha!) och känslan av att köra över Österlen i vårsolen.

Saknade du något under år 2025 som du vill ha år 2026?

Bättre immunförsvar = mer träning, tack!

Vad önskar du att du gjort mer?

Bloggat! Förra året upplevde jag verkligen att vi hittade bottennivån på hur jag vill jobba med bloggen, få inlägg som jag snickrar ihop i farten. Nu har jag - enligt min egen bedömning - ändå en hög lägstanivå men att lägga typ timmar i veckan här är alldeles för lite. Dessutom förlorade jag en massa inlägg när mitt anteckningsprogram kraschade som jag inte lyckades återskapa ur minnet. Nä, detta duger inte!

Temat när jag föreläste för Ungt Ledarskap var att leda sig själv och andra hållbart! Foto: Nathalie Malic / Ungt Ledarskap

Vad önskar du att du gjort mindre?

Varit mindre sjuk och haft mindre ont. I början på sommaren började en längre period av att ha mycket huvudvärk, vara svullen i kroppen och ha värk i lederna - småbarnströtthet eller förklimakteriet, who knows? Men immunförsvaret har varit åt fanders och som tur var så blev jag ivägskickad på bindvävsmassage av min svägerska där i augusti. Har gått på det i ett halvår nu och varje gång ger nya framsteg i kroppen, än mer sedan de sista månaderna där behandlingen varit mer faschiakoncentrerad.

Favoritprogram på TV?

Tror nog Nobody wants this andra säsong vinner? Mest för att det är skönt att, för en gångs skull, se en vettig, sund och emotionellt utvecklande kärleksrelation utspela sig på skärmen.

Bästa boken du läste i år?

Har inte läst jättemycket med den bästa boken var Rothfuss senaste The Narrow Road Between Desires. Jag önskar så att han ska skriva klart den tredje Kingslayer-boken snart men den här var en vacker skildring i det lilla. 

Största musikaliska upptäckten?

Claire! Obscure! Expedition! 33! Lyssnar på mina favoriter därifrån nästan dagligen och är fortfarande hjärtekrossad av detta magnifika spel.

Vad var din största framgång på jobbet 2025?

Att jag och mitt nystartade bolag överlevde ännu ett år av lågkonjunkturen och gick plus. Det är många av mina branschkollegor som kämpat i starka motvindar i år och inte klarat sig alls så jag är allvarligt talat grymt tacksam för det.

Mmm, vårsol, kaffe och att sitta och skriva på kontorets maffiga trappa.

Största framgång på det privata planet?

Hur jag njuter av livet och vardagen även när det är motigare.

Största misstaget?

Sprang i skogen när det skymde i slutet på mars, snubblade över en trädrot och stukade foten så in i. Det var dumt! Jättedumt! Och jag erkänner, innan hade jag ingen särskild respekt för stukningar utan har tänkt “vadå? Hur illa kan det vara?” men jo, det kunde ju visst bli rejält illa och det har spökat för mig resten av året. Det gör jag inte om!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit glad i grunden och samtidigt också grinigare än vanligt skulle jag säga. En blir ju ofta det av att ha ont.

Vad spenderade du mest pengar på?

Definitivt bindvävs- och faschiamassagen, både i cash och körning, men att få hjälp med det kroppen verkligen behövde på djupet? Ovärderligt! Jag är så galet tacksam över detta samtidigt som jag ser fram emot att räta ut det ordentligt så jag kan må bättre och gå på mer klassisk lymfmassage här på hemmaplan istället för att underhålla systemet.

Något du önskade dig och fick?

Arbeta med klienterna jag har! Att få konsulta i spännande ärenden! Utbildandet och föreläsandet! Jag har vuxit in mer i min nya ledarroll och som jag skrev innan har det känts.

Och jag fortsätter att utbilda och rådge än fler ledare om att göra sig umbärliga i sitt uppdrag!

Något du önskade dig och inte fick?

Uppfylla mina megaambitiösa träningsmål som kändes roliga att sikta på och ja, klarade en fjärdedel av dem? Mest på grund av förskolebacillerna i mängder men också på grund av den stukade foten. Har verkligen fått se det som att all träning är bra träning och mönstret har varit solklart: mår jag bra - då tränar jag. Gör jag inte det? Nä, då tränas det inte heller.

Vad gjorde du på din födelsedag 2025?

Blev firad av mina älsklingar med att gå ut på Jernkällaren här på byn och äta. Festade till det med en Cosmopolitan och slängdes tillbaka in i minnet av att fylla tjugofyra då jag flöt runt i dem på en nattklubb i Stockholm. Ett ögonblick senare var jag tillbaka på stolen igen och njöt av att vara rikast i världen med min lilla familj runt bordet. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer kompishäng för det har varit svårt att få till när vi är sjuka varannan helg i princip och mer brädspel - det är definitivt en bristvara för tillfället.

Vad fick dig att må bra?

Jag hade ju energi som ledord för året och det var så värdefullt! Det i kombination med de olika sorternas vila har hjälpt mig att få in riktigt bra med återhämtning i vardagen tillsammans med att jag försökt rå om mig själv ordentligt. Och så familjen!

Vem saknade du?

Utöver familjemedlemmarna vi lever utan numera: Tulo, Tulo, Tulo. Han var en stor herre som tog mycket plats - fysiskt som personlighetsmässigt - och det har märkts här hemma.

2026 tänker jag ska också innebära mer filmat material från min sida och hänger du med mig på Bossbloggens Instagram kan du se att det blivit mer och mer av den varan redan!

De bästa nya människorna du träffade?

Träffar alltid nya fantastiska människor och jag var nära på att falla in i gamla vana och säga “ingen nämnd, ingen glömd” men vet du vad? Att jobba med Melissa, som är ett kreativt geni, och gänget som drog ihop, producerade och levererade Landsbygdsinnovatören var wow. Våra åkturer i bilen till olika ställen på Österlen var fantastiska och jag kommer bära med mig dem länge.

Mest stolt över?

Ett återkommande tema under årets olika uppdrag har varit konflikthantering och framförallt är jag stolt över hur min modell i ämnet har trycktestats till max och, igen, visat sig fungera ypperligt.

Högsta önskan just nu?

Jag vill bygga mer! Mer på bolaget, mer på kroppen och mer på huset. Förbättra, förfina och förstärka.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag kommer jobba lite annorlunda faktiskt men hur? Det vet jag inte än! Men det kommer hända mycket så se till att hänga med.

Berätta gärna: hur skulle du sammanfatta ditt 2025?

3 december: Företagare och småbarnsförälder

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender, här kommer den för tredje december där jag faktiskt bytt ut frågan mot en som jag fick från en bloggläsare för några veckor sedan.

Bloggläsare: Hur är det nu att driva eget som småbarnsförälder? Går det? Vad har du lärt dig?

Mitt svar: Går? Ja, klart att det går! Vissa dagar med andan i halsen, andra med gråten men de flesta med glädje och tacksamhet. Samtidigt skulle jag säga att ens personliga utveckling sker i farten av en bromslös Porsche på uppåt-tjack. Jag har vuxit extremt mycket mentalt som entreprenör men också som förälder. Gjort massa missar, glömt alla möjliga saker och känner mig lite som en cirkusföreställning ibland. Jättespännande hela alltet! Och roligt! Riktigt, riktigt roligt.

Jag tror det mesta går om man vill men grundläggande vardagsstruktur, en massa kommunicerande, att vilja samma sak och att försöka vara snälla med sig själva är ändå några bra pusselbitar att ha med sig som föräldrar tänker jag.

Företagare och småbarnsförälder

Något jag har noterat innan och tyvärr bara sett mer av sedan jag blev företagande förälder själv är att manliga företagare inte kan vara föräldralediga för att de driver företag medan kvinnor startar eller driver företag för att få mer tid med familjen. Detta gör mig vansinnig eftersom det tyvärr ändå avslöjar en skillnad på “manligt” vs “kvinnligt företagande” som inte borde behöva finnas. Plus att det innebär att fler kvinnor riskerar att fastna i en deltidsarbetsfälla där de tar större ansvar för familj och hushåll, tjänar mindre och sedan sitter i skiten om det blir dags att skiljas.

Men några insikter jag tar med mig från det här från dessa första nio månader som företagare och småbarnsförälder är:

Alla i Familjen AB behövs

Något som jag ser tydligt, kanske ännu mer hos oss där vi är två karriärister till småbarnsföräldrar, är att vi alla i Familjen AB behövs och måste göra det vi kan hushållsmässigt. Jämställdhet är svårt men viktigt och vi lever inte den perfekta balansen jämt men att vi är två vuxna människor som gemensamt ansvarar för vårt barn, vårt hem och våra liv är ett måste för att vardagen ska fungera.

Det går inte att hinna med allting jämt

Det jag alltid tyckt varit svårast med företagandet är att inte kunna hinna med allt jämt och jag skriver under på det de flesta andra säger om föräldraförändringen att man blir effektivare. Jag tyckte jag var det innan men ja, jag också blivit mer effektiv just för att det är så tydligt hur begränsad ens arbetstid är. Och så är det en massa saker en inte hinner med. Här är nästan alltid stökigt numera exempelvis plus ett gäng andra projekt som väntar på bättre tider för de hinns och orkas inte med och ja, har ansträngt mig för att förlika mig med det. Det går inte att hinna med alltid jämt.

Tillgodose mina behov

Jag har under året blivit bättre på att tillgodose de behov jag har eftersom det, för tillfället, inte funkar att göra sig av med all energi på en arbetsdag. Skippa pauser eller vila, stanna uppe för sent, strunta i att äta. Avsteg från detta sker såklart och de gånger det blir så är det tydligt att jag inte kan fuska med sådant på samma sätt som tidigare. Nu måste det finnas energi till att vara förälder dygnet runt och här försöker jag ändå att använda mig av...

Den flexibilitet som finns

Jag håller inte med den generella uppfattningen som råder på sociala medier att företagande är flexibelt men samtidigt försöker jag att använda all flexibilitet som finns tillhanda i vardagen. Behöver jag sova eller meditera tjugo minuter på kontorssoffan? Då gör jag det. Jobbar jag hemma och kan starta en tvätt? Då gör jag det. Kan jag jobba lite på kvällen för att täcka upp det som inte hanns med under arbetsdagen? Då gör jag det - då och då. Inte alla kvällar för de flesta av dem ligger jag i en hög på soffan och halvsover framför något hjärndött. Allt för att samla kraft till nästa dag igen, hehe.

En sjyst inställning

En annan avgörande faktor för min del är att jag har odlat ett upptäckande mindset och tar mycket mer saker som de kommer. Det gör mig lugnare och mer avslappnad så. Plus att det hjälper mig att se småbarnsföretagarlivet för vad det är: en intensiv tid i livet som är askul och jag är lycklig över att få uppleva det.

Men det är min upplevelse det! Dela gärna med dig om det finns fler företagande småbarnsföräldrar här: hur ser du på saken?

Bossverket is born

Tadaaa! Det är dags att ni får också får veta nu vad jag pysslat med de senaste veckorna bakom kulisserna - det formella bildandet av Bossverket!

I juli 2016 startade jag Bossbloggen och inte ens ett år senare började jag att jobba heltid som ledarskapsutvecklare med de tre verksamhetsbenen:

• Utbildningar och föreläsningar inom olika ledarskapsfrågor

• Ledarskapscoachning, mentorskap och chefsrådgivning

• Det digitala beståendes av Bossbloggen och såklart grundandet av Bossbrudar

Under de här sju åren har jag gjort det under Bossbloggsflaggan men… Bossbloggen är trots allt bara en del av allt jag jobbar med och ibland har det blivit otydligt att jag gör mer än att blogga. Därför känns det fint att växla upp nu och ge företaget ett namn som speglar verksamheten ordentligt, för det är ett utbildningsbolag jag har strävat efter att bygga upp ända sedan jag startade.

Har blivit många glädjedanser här på kontoret allt eftersom pusselbitarna fallit på plats. Och djupa suckar och pustar när det inte funkat, haha.

Bossbloggen kommer såklart att finnas kvar! Bossbrudar likaså men det blir Bossverket som är paraplynamnet för “Boss-koncernen” vilket är superroligt och ytterligare en av de stora milstolparna som jag hade som mål när jag startade eget. Nu är vi här! Och nu börjar ett alldeles nytt kapitel.

Det har varit grymt mycket extrajobb med att ombilda bolaget, få allt registrerat, godkänt och på plats och allvarligt talat är det rätt mycket som återstår med. När jag startade Bossbloggen lade jag ner nio månader på research och ta fram alla detaljer med varumärket, logga, hemsida och allt. Allt var så förberett och genomarbetat och den här gången blev det helt tvärtom. Rubbet har behövt ske inom loppet av ett par veckor och ingenting finns i dagsläget. Samtidigt är skillnaden såklart att detta bolag inte börjar från noll. Jag kommer fortsätta jobba med samma saker som innan.

Hisnande pirrigt. Lite läskigt. Grymt roligt! Har redan hunnit lära mig massor trots att resan bara börjat och det känns symboliskt att mitt sjunde år som entreprenör och företagare fick bli såhär transformerande. Undras vad som ska hinna hända på de kommande sju åren? Du hänger väl med och ser efter?!

Bossbloggen fyller sju!

Sista maj var det jag hann blogga senast men nu så, dagen till ära, sover både Vilden och TicTac här bredvid mig i stället för på mig och jag får sitta ner med datorn i knät. Idag är det på pricken sju år sedan jag började blogga! Tänk när vi sitter här om sju år till och bloggen fyller fjorton och bebis fyller sju… Mäktigt.

Sju bloggår senare är det kul att Bossbloggen fortfarande är unik i sin nisch och välbesökt trots min föräldraledighet och brist på uppdateringar.

Som jag saknar att hänga med er här. Jag gillar fortfarande att vara föräldraledig fint nog men att inte hinna eller orka skriva är lite jobbigt. Det som hjälper är påminnelsen att allt har sin tid! Nu är det bebisbubblan som behöver få sitt och jobbet får vänta. I gengäld så känner jag hur idéerna puttrar i bakgrunden. Finns galet mycket potential i denna plattform och i mitt företag och jag vrider och vänder på alla olika alternativ och möjligheter. Hur ska jag fortsätta framåt? Vad ska jag satsa mer respektive mindre på? Vad vill jag? Vad orkar jag? Vad hinner jag? Vi får se! Jag kommer fortsätta blogga kravlöst i den mån tillfälle finns framåt nu under sommaren i alla fall. Kanske blir det många inlägg, kanske inga alls. En sak är säker och det är att detta bara är de första sju åren av bossbloggande. Det kommer att bli många, många fler! Du hänger väl med?!

Nya tider väntar

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen. Sitter på ett café inne i stan med en smoothie och en kardemummabulle i magen och tittar ut på storstadspulsen längs med Kungsgatan. Liten rör sig i magen och jag är innerligt tacksam över att graviditeten går bra och att jag får känna Knytt. Mäktigt och intimt. Det har som jag nämnt varit mycket som hänt på alla livets fronter samtidigt nu. Mycket jobb, företagandet, bebis, sjukdomar, sjukhus och annat som gjort en lätt vimmelkantig. Inte på ett sätt att någon behöver känna sig orolig för mig - jag mår okej och står stadigt i allt. Men jag är också den första att erkänna att många saker i varierande svårighetsgrad har skett exakt samtidigt under ett gäng veckors tid och det enda jag har kunnat göra är att försöka räcka till.

Det känns som om jag befinner mig i framkanten av något nytt utan att ha den minsta aning om vad som väntar framåt. Spännande och lite läskigt på samma gång.

Nya tider väntar

Det som är ironiskt är att det redan, nu när vi är inne på upploppet med sista veckan av extra stor arbetsbelastning och när det andra för tillfället har lugnat ner sig, börjar kännas lite tomt? Vi pratar en del om det i projektledarkurserna jag leder om hur projektavslutet kan innehålla olika känslor och nu är jag själv där. Kommer jag bli rastlös nu? Hur kommer det att bli framåt? Vad ska jag göra med all tid jag får över när jag inte behöver jobba tio till tolv timmar om dagen? Vem är jag när jag inte jobbar såhär? Ni hör, rena rama tramstankarna. Har levt så här i fyra veckor så det är knappast någon stor livsförändring vi pratar om. Men en är ju inte alltid så rationell som man hade kunnat önska - det står helt klart, haha.

Nya tider väntar alltså redan från nästa vecka och även om jag är kluven inför det på ett sätt ska det också bli skönt att återgå till en vardag som må vara lugnare men allt annat än tråkig. Kommer, vad jag vet, inte åka till Stockholm inom det närmaste igen men i gengäld flänga runt i Skåne desto mer och köra lite andra utflykter uppåt i landet. Fler utbildningar ska byggas och hållas framåt. Det nya gänget med projektledare ska fortsätta drillas. Mentorsklienter och chefsrådgivningar pågår som vanligt “bakom kulisserna”.

Att livet sedan kommer att förändras desto mer med bebis är en annan femma. Låt oss ta en sak i taget och då är det första steget att ställa om till det lugnare arbetslivet igen och njuta av det. Hur har du det där du är?