Varför är chefens självbehärskning viktig?

Efter förra veckans artikel om att ha självbehärskning som ledare har jag haft fler intressanta samtal på temat där en av följdfrågorna var: är självbehärskning viktigt att ha som ledare? Kort svar: Ja.

Varför? På grund av de olika sorternas makt som ledarrollen innebär men mest på grund av din påverkansmakt.

Hur du reagerar på saker som händer, på informationen du får - din mimik, ditt kroppsspråk, vad du säger, hur du säger det och besluten du fattar läses ständigt av av dina medarbetare och organisationen omkring er.

Hur du beter dig kommer att färga av sig till medarbetarna och övriga arbetsgruppen vare sig du vill det eller ej.

Det är därför det spelar roll. Om du är lugn, om du är stressad, har panik, är glad, orolig eller beter dig annorlunda från ditt normalläge kommer det att läsas av, tolkas och ageras utefter - både medvetet och omedvetet.

Och ja, det är ansträngande men viktigt att vara medveten om för dig som är - eller vill vara i - en ledande position. Notera att detta inte innebär att du måste eller ens kan vara harmonisk och fridfull varenda sekund på jobbet. Däremot behöver du vara medveten om ditt normalläge och hur du agerar och reagerar i olika situationer, är du det kommer du inte bara ha det lättare för att jobba proaktivt utan också hantera det som händer i närtid lättare. Exempelvis om du har en värdelös dag, är sur och tvär och märker att det spiller över på din närvaro på jobbet, då kan du med en mening ge en kontext, förklaring eller förekomma det med ett “förlåt på förhand om jag verkar kort i tonen idag, jag har sovit som en kratta”.

Givetvis varierar det ganska kraftigt hur påverkansbara dina medarbetare är av chefens humör och känsloläge. En del märker av minsta lilla medan andra är helt obrydda. Bild: Unsplash

Med det sagt skulle jag också dra parallellen av chefens självbehärskning till Herzbergers tvåfaktorsteori som skiljer på motivationsfaktorer och hygienfaktorer och klassificera detta som en senare majoriteten av tillfällena. Visst kan ett gott humör från chefen vara peppande och uppiggande men det är ändå oftast bristen på självbehärskningen som skapar mer skav och stök eftersom omgivningen tenderar att börja reglera sig för att inte skapa starka känsloyttringar.

Vad tänker du om det?

Tankearbete är också jobb

“Men vadå? Att sitta och tänka räknas väl inte som jobb?!”

Det är sällan ovan nämnda mening sägs högt på detta vis men normen är stark och präglas de flesta av oss. Man måste göra fysiska, synliga saker för att det ska räknas som jobb. Sitta i möten. Mejla en massa. Rapportera. Skriva presentationer. Medan tankearbete - oavsett om det handlar om strategier eller reflektion ska göras utöver det vanliga heltidsjobbet. Att sitta på kontoret och stirra rakt ut i luften? Nä, men då gör man inget. En promenad på arbetstid för att tänka på ett problem man behöver lösa? Skolk!

Oavsett om det rör sig om en brain dump, att marinera strategiska frågor eller reflektera så är tankearbete också jobb som ska göras på arbetstid och/eller fås betalt för. Bild: Thought Catalog on Unsplash

I jakten på ständig produktion och ökande tillväxt är det lätt hänt att tappa riktningen. Bara släcka bränder och till slut är de så många och dränerande att man inte hinner förebygga dem alls. Det är här tankearbetet spelar roll och ska absolut vara inkomstbringande.

• Vad gör jag?

• Vad ska jag göra?

• Vad borde jag göra?

• Vad ska jag strunta i att göra?

• Vad händer och sker runt omkring mig?

• Hur mår personerna i min omgivning?

• Hur mår jag själv?

• Vad ser jag för utvecklingsmöjligheter för verksamheten/arbetsgruppen/medarbetarna framåt?

Du ser, tankearbete är också jobb. Och detta är bara några exempel på frågor som är viktiga att ställa sig själv som ledare då och då och genom att göra det oftare snarare än sällan brukar ge resultat förhållandevis snabbt. Alla behöver och mår bra någon form av fokustid under sin arbetsdag för att kunna samla ihop sig, reflektera och sedan ta upp tråden igen.

Kan vi enas om att detta ska få vara en självklarhet i framtidens arbetsliv? Att du inte bara tycker att tankearbete är jobb utan att du 1. prioriterar för din egen del och 2. uppmuntrar andra till detsamma?

Tack!

Ps. Det gäller såklart bara tills vi använder oss av frasen “jag ska tänka på det“ för att skjuta på saker. Eller där tankearbetet används som ursäkt för att slippa ta tag i det som är jobbigt eller undvika att ta beslut. Det är en helt annan sak.

Berätta, hur mycket värdesätter du dina tankar? Får du lön för att tänka?

Mina kontorsdrömmar

Ni som hängt med här länge minns kanske att jag hade en kontorsplats i Lund när vi bodde där? Var precis före pandemin som det stället stängdes och eftersom vi då redan hade flyttat till Höör och jag inte orkar pendla “bara för att” kändes det allt annat än lönt att skaffa något nytt. Och det var ju bra med facit i hand - mest på grund av pandemin men också på grund av huset. Inte nog med att jag har min fina arbetsplats i tornrummet, det går prick lika bra att sitta vid matsalsbordet, ligga i soffan, gästsängen eller sitta på altanen när vädret tillåter det. Perfekt för mig som behöver miljöombyte ofta, helst en eller ett par gånger under arbetsdagen.

En bonus med mitt förra kontor och som hade varit najs även i framtiden är om fönstrena är så djupa att en kan sitta i dem. Älskar att sitta i eller i alla fall vid fönster och skriva. Och ja, saknar mitt jättelånga hår gör jag med när jag ser den här återblicken. Kämpa vidare håret, kämpa!

Mina kontorsdömmar

Nu när jag bara har jobbat lite här och där under föräldraledigheten har det såklart inte funnits något behov av ett kontor men nu har jag börjat fundera på ett framtida sådant utanför hemmet. Vårt lilla tornrum har nämligen ingen dörr och jag måste erkänna att det är aningens distraherande att jobba hemma med en liten bebis i närheten, hehe.

Så nu står jag och väger lite mellan olika möjligheter. Å ena sidan har vi möjligheten till att renovera förrådet och göra ett litet kontor av det - varken det snabbaste eller enklaste projektet men det hade kunnat vara görbart om man vill och orkar. Å andra sidan skulle jag kunna hyra ett rum här på byn. Vilket vore fint ur den bemärkelsen att det blir enkelt att hämta och lämna på förskolan på vägen till jobbet och det hade varit kul att hänga lite mer inne i byn till vardags. Så ska kika på några kontorsrum här i närheten i nästa vecka. Både för att se vad som finns och hur bra det stämmer överens med mina behov. Det sistnämnda är ju, om vi ska hårddra det, egentligen bara ett skrivbord, en stol, bra internet och en dörr att stänga om mig men en arbetsplats får ju gärna vara lite mer än så.

Men på den glittrigaste önskelistan för kontorsframtiden står det möjlighet till möten, plats för en soffa utöver skrivbordet, bokhyllor som rymmer all min ledarskapslitteratur och lite förvaringsutrymme. Mycket gröna växter och gamla möbler. Atmosfär. Och, viktigast! Bra med fönster eftersom bra med fönster = bra fotoljus om de är sjyst placerade. Kan låta fånigt men bilder är en del av mitt jobb så därav det stora önskemålet, haha.

Men om det blir nu eller längre fram återstår att se! I det riktigt långa perspektivet hade jag gärna ägt en fastighet som får tjäna som kontorslokal. Det är något jag dagdrömmer om flera gånger i veckan och jag har så mycket roliga idéer för hur det hade kunnat se ut. Men det får dock vänta. Eftersom jag i mitt tidigare jobb skötte inköp, drift och administration för det lokala kontoret så har jag ett bra hum om arbetsmängden som det innebär och det är inget jag har tid för i dagsläget, haha.

Hur ser ditt drömkontor ut? Vad finns med på önskelistan?