Dålig mamma... Eller superkvinna?

Den här månaden har jag fått möjligheten att läsa Therese Albrechtsons bok Dålig mamma... Eller superkvinna? En bok om att göra karriär fastän man har barn och som sätter strålkastaren på hur orimligt det tycks vara att kunna göra både och hur jämställda vi i Sverige är egentligen. Men också vad som händer med de kvinnorna som inte passar in i den traditionella synen på hur en mamma är och bör vara.I boken intervjuas 26 olika framgångsrika karriärkvinnor med barn om deras resa. Samtidigt får vi också ta del av Therese Albrechtsons egna erfarenheter som förälder och entreprenör.I månadens bokrecension recenserar Bossbloggen Therese Albrechtsons bok Dålig mamma... Eller superkvinna?

Några tankar och lärdomar som jag tar med mig från Dålig mamma... Eller superkvinna?

Vi lever relativt jämställt - tills vi blir föräldrar

I dagens nästan helt jämställda Sverige så lever vi alltmer jämställt - tills dess att vi blir föräldrar. Redan under graviditeten så börjar kvinnor att behandlas annorlunda, kritiseras och ifrågasättas som mammor. Mernosh Saatchi berättar till exempel om hur hon redan som gravid stämplades som dålig mamma för att hon skulle börja jobba två dagar i veckan ett par månader efter att bebisen var född. Och boken är fylld utav liknande exempel, det ena värre än det andra, där det blir så tydligt hur kvinnor porträtteras, bedöms och behandlas annorlunda än män. Inte minst ekonomiskt där kvinnorna är förlorarna. Exempelvis så visar en studie från IFAU "att 15 år efter att ett par har fått sitt första barn har könsgapet i inkomster ökat med 35 procent och i löner med 10 procent". Rätt så läskigt om ni frågar mig.

En annan studie visar att för varje månad som pappan är föräldraledig ökar mammans framtida årsinkomst med nära sju procent.

Utdrag ur boken: Dålig mamma... Eller superkvinna?

Utöver den här typen av statistik var det också intressant att få ta del av intervjupersonernas egna reflektioner om hur lätt de upplevde att det var att falla in i traditionella könsroller när man får barn. Men framförallt var det upplyftande att få läsa om att det går att ta sig och leva utanför dem.

Går det att kombinera familjeliv och karriär?

En av de tankarna som skavt lite hos mig sedan jag läste boken är vart de framgångsrika karriärmammorna som inte skiljer sig är? Det var givetvis inte alla kvinnor i boken som hade separerat men det kändes som om merparten hade gjort det. Kapitlet "Den mörka baksidan var verkligen kolsvart och fick mig att undra: går det att kombinera familjeliv och karriär? Jag vill ju vara övertygad om att det är så.I den andra halvan av boken ser som tur var prognosen ljusare ut igen. Men det sker, precis som med all annan förändring, inte utan ansträngning. Enligt Therese Albrechtson krävs det bland annat att vi blir mer jämställda i våra familjeliv i kombination med en gemensam samhällsförändring. Något som jag tror hon har rätt i. Men jag vill också lägga till lagret om vad som är en rimlig och hållbar arbetsbelastning är. Borde det inte gå att göra karriär även om vi inte alltid ger 120 procent på jobbet?

Alla vill inte "bara" vara föräldralediga

Jag är övertygad om att den arbetsgivare som inte behandlar föräldralediga som vilken medarbetare som helst med stöd, karriär- och löneutveckling kommer att få ett väldigt dåligt rykte i vårt framtida arbetsliv. Men, jag hoppas också att det kommer att bli mer socialt accepterat att inte alla "bara" vill vara föräldralediga. Inte för att det finns något fel i det alls! Jag har full förståelse för att vi vill olika saker men jag tror inte det hade passat mig.Sedan vet jag inte om vi kan få barn eller inte. Ej heller hur jag kan komma att förändras eller tycka annorlunda om vi får det. Men idag ger blotta tanken på att "bara" vara föräldraledig mig lite ont i magen. Jag älskar att jobba och vill inte alls vara borta från det i flera månader. Därför var det var otroligt skönt att få höra att jag inte är ensam om att inte vilja vara föräldraledig eller strunta i att ha en karriär bara för att vi kanske får barn. Blir det barn kommer vi givetvis dela föräldraledigheten 50/50 oavsett, men att läsa den här boken gav mig stor förtröstan om att det är fler än jag som inte jublar över att "bara" vara hemma med barnen.

Rekommenderas till:

Alla som är yrkesverksamma. Kvinnor som män, oavsett om du har barn, vill skaffa barn eller bara vill jobba som chef. Jag kan tänka mig att det är rätt många som blir provocerade av den här boken, jag blev i alla fall det. Provocerad, förbannad och samtidigt också otroligt tröstad.Provokationen bottnade för min del i att jag först var orolig över att självkänsla och städhjälp skulle vara de enda lösningarna på problematiken som karriärmammor upplever. Som tur var det inte så (även om de fanns med på listan). Tvärtom tycker jag att Therese Albrechtson radar upp flera andra perspektiv bland lösningarna. Däribland de viktigare som att ha rimliga förväntningar, ställa krav och ge ansvar till sin partner och jobba mot en samhällsförändring. Däremot saknar jag en lite djupare analys kring kvinnornas roll i att behålla patriarkala strukturer. Det stannade lite vid det slitna konstaterandet att vi kvinnor måste sluta kritisera varandra och stötta varandra i systerskapet i stället. Något som jag tror att boken hade tjänat på att utmana ytterligare.Utöver det är boken bra, viktig, lättläst och jag gillar alla olika berättelser och intervjuer som hela tiden är med i den. Men också att den lyfter relevant forskning och nyanserar vad som är ett bra föräldraskap.

Betyg:

    Dålig mamma... Eller superkvinna? får fyra taxklackar i betyg. Den bör läsas av alla och lyftas i bokcirklar landet kring. Den upplyser och påvisar att vi har en hel del arbete kvar i vårt jämställdhetsarbete vilket är superbra. Likaså att den erbjuder fler lösningar än att "förbättra kvinnors självkänsla", att "stärka systerskapet"och att "anlita städhjälp". Men! Jag hade velat se att kritiken om och mot kvinnor som kritiserar andra kvinnor hade riktats dit den verkligen hör hemma: mot den patriarkala strukturen som tjänar på att kvinnor lägger fokus på att prata/kritisera andra kvinnor snarare än att förändra något. Men utöver det är det en väldigt bra bok som jag absolut kommer att läsa den igen om jag skulle få turen och möjligheten att bli karriärmamma i framtiden.


Detta inlägg är en recension av ett pressutskick och är därför ej sponsrad. Recensionen speglar mina personliga åsikter och tankar om den omskrivna produkten. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR återfinns i Bossbloggens PR Policy.

Previous
Previous

Andra året med Bossbloggen

Next
Next

Semesterstress - så undviker du den