Minibossen är här

Hej och välkommen till ett specialavsnitt av Möt en boss. Nu är han nämligen här, minibossen: möt Vilde Stymne Löfvenhamn!

Så roligt hur livet kan bli helt annorlunda och ändå kännas som om det alltid varit såhär.

Vår lilla stormpojke som kom illvrålandes den 17 februari. Han slog upp ögonen direkt när han lämnade min mage, vägde 2844 gram och var 49 centimeter lång. Nu har fem veckor snart gått och en kan typ se hur han växer för varje dag. Och kanske är det IVF-processen som spelar in, kanske är det nybörjartur eller att vi har en snäll bebis men hitintills har bebisbubblan mest bestått av eufori och fåniga leenden. Såklart är det också stresspåslag, hormongråt och oro med i bilden men de stunderna är mestadels små, skarpa skuggor orsakade av sömnbristen som är rätt brutal.

Mest är jag uppslukad av det lilla. Gesterna och rörelserna som jag känner igen från när han låg i magen. Minerna och ansiktsuttrycken som avlöser varandra när han är vaken. Hans klara blick och doften! Mhm, hans doft som är som knark... De timmar om natten när vi inte sover ligger jag bara och luktar på honom.

Frågade för övrigt en sköterska på BB "Hur många timmars sömn är det rimligt att offra för att man inte kan sluta titta på sin bebis?"  och hon  skrattade mjukt och sa "många". Och det är dem för ingen av oss får som nog av att titta, ta och pussa på honom.

Dagarna och nätterna rasslar förbi samtidigt som timmarna känns långa. Den rastlösa rehabiliteringen som, precis som vanligt i mitt fall, behöver göras med ena handen på handbromsen. Men samtidigt som allt känns annorlunda och skört känner jag mig fortfarande som mig själv. En lättnad och glädje i det med även om amningen gör mig mer glömsk än vad jag någonsin har varit förut.

Hans namn, Vilde, betyder liten kämpe och det råder det inget tvivel om att han är med tanke på att det var han av det enda av 23 embryon som kom ända hit. Vilken resa det har varit och tacksamheten spiller över på allt annat.

Jag har börjat skriva så smått igen igen. Enstaka rader och stycken i mobilen men jag tänker att de får stanna där lite till. Vill fortsätta vara inbäddad i den här bubblan och njuta av den. Vi ses längre fram igen när jag känner mig mer redo att använda hjärnan till mer än vår vackra, ljuvliga lilla bebis. Stor kram!

In i bebisbubblan!

Nu mina vänner, nu är det dags för mig att ta klivet in i bebisbubblan fullt ut! Jag vill passa på att ta det extra lugnt, få det sista på plats och vara i nuet. Men innan jag gör det vill jag passa på att tacka för responsen på gårdagens inlägg: tack! Jag har på bara det här dygnet redan hunnit ha flera fina samtal om olika sätt att lägga upp sin föräldraledighet på som både stärkt och peppat mig i min övertygelse om att vi kommer att hitta ett sätt som blir bra för vår lilla familj.

Är innerligt tacksam för att jag har kunnat jobba hela vägen in i mål även om jag inte har kunnat göra det på heltid de här sista veckorna. Det har helt klart varit en upplevelse att få vara gravid och jag vet inte om jag egentligen är redo för nästa kapitel men ja, nu är det här!

Det kommer säkerligen en liten uppdatering här och där framåt, här och kanske på Instagram/Facebook. Jag vet bara inte när eller med vad just nu utan tar det allteftersom ork och energi finns. LinkedIn är utloggad och i morgon Instagram med. Mejlens autosvar är påslagen och allt stort är typ på plats innan the B-day kommer. Alla stora känslor är med och vibrerar men livet värmer precis som vetskapen att det är jag och mitt livs kärlek som kliver ut i det här nya, helt okända tillsammans. I’ll see yah on the flipside!

Min kommande föräldraledighet

Föräldraledighet är ett ämne flera av er har bett mig skriva mer om. Både generellt men också för min del. Hur kommer jag försöka kombinera att vara föräldraledig och driva företag?

Det korta svaret på det? Jag vet inte riktigt.

Det jag vet är att vi kommer att dela föräldraledigheten så lika som möjligt eftersom vi anser att vårt barn har lika stor rätt till oss båda sina föräldrar. Samtidigt är inte jag, eller mitt företag, i situationen att jag kan checka ut helt i nio månader och tro att jag har något jobb när jag kommer tillbaka. Dessutom kan vi inte heller dela veckor rakt av eftersom det inte är praktiskt görbart i min bättre hälfts jobb. Vi kan inte heller planera för hela året redan nu. Istället får vi ta det lite allteftersom, vilket samtidigt känns bra när vi inte vet hur just vårt lilla Knytt är och vill ha det. Har förstått att det kan vara som natt och dag hur man mår och har det under bebistiden beroende på litens behov och personlighet och därför vill vi inte heller förutsätta eller planera för mycket innan vi vet mer om hur det kan tänkas bli.

Jag har nästan alltid gått min egen väg och även om att bli förälder såklart kommer att spela in, spela roll och förändra det mesta vill jag inte ge upp allt jag är och gör bara för att. Och för den som undrar över skorna - JA! Klart att jag bara hade på mig dem den minut det tog att fota bilden och JA! Det krävdes absolut en halvtimmes vila efteråt för att återhämta sig. Men vad gör man inte för bloggen?

Min kommande föräldraledighet

Alltså kommer vi att ta det lite som det kommer nu framåt! Men tanken är att jag ska vara föräldraledig i tre månader och sedan börja jobba enstaka dagar med några utvalda uppdrag varje månad och vara föräldraledig övrig tid. M kommer att vara ledig i sex veckor från och med att Knytt kommer och det är en sådan enorm lättnad och trygghet i det. Både efter förlossningen och vad ett planerat snitt innebär men mest för att vi ska få vara tillsammans hela familjen när allt är skakigt och nytt.

Som det ser ut nu så har jag:

• Sparat ihop en liten buffert i företaget så att jag inte ska behöva stressa över företagskostnaderna under den kommande tiden.

• Skickat in min anmälan till FK om föräldrapenning och hoppas, hoppas, hoppas på bra besked gällande den eftersom reglerna för egenföretagare är rätt så annorlunda från när man är anställd eller driver AB. Håll gärna tummarna!

• Enstaka utbildningsuppdrag som är inbokade i maj och juni. Med betoning på enstaka som dessutom kommer att vara en halvdag långa som mest och göras digitalt eller lokalt så bebis kan vara med sin pappa de timmarna jag gör dessa.

• Pausat mitt klientarbete i form av löpande coaching, mentorskap och chefsrådgivning och så har vi sagt att vi ska höras under maj/juni för att stämma av och lägga upp nya arbetsplaner. Detta är ju något som skräddarsys från klient till klient så det kan variera rätt mycket och när vi hörs igen kommer jag förhoppningsvis att veta mer om hur vi kan lägga upp det framåt.

• Börjat få utbildningsförfrågningar för hösten - vilket är underbart! Börjar nästan glädjegråta lite varje gång jag får frågan “när kommer du tillbaka?” men vi har lagt inbokningarna av dem lite på is just för att så mycket är ovisst och kommer att stämma av hur hösten blir lite längre fram.

Såatteh, nu kör vi! Rakt ut och rakt in i det okända.

Så får vi se vad som händer och blir helt enkelt! Jag har ingen aning om hur jag ska göra med bloggen eller sociala medier. Jag har lekt med flera olika alternativ i tankarna men landar i samma insikt varje gång: jag vet för lite än för att kunna planera och fatta beslut om det.

Hur mycket kommer jag att orka med utöver att ta hand om bebis och att läka från förlossningen?

Hur mycket bloggtid kommer det att finnas?

Hur långt kommer den tiden, om den finns alls, att räcka?

Jag vill nämligen inte 1. ta mig på saker som jag inte klarar av eller mäktar med. Snarare tvärtom. Jag lägger hellre ribban på marknivå och ta det därifrån än att pressar mig själv i onödan och 2. att detta “bara” ska bli en livsstilsblogg. Inte för att det är något fel med det, jag älskar livsstilsbloggar, men jag trivs bäst med att ha ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling som primärt fokus här och de inlägg där ni får hänga med i min vardag är mer av en bonus som är kul att skriva. Men där är jag också kanske för snäv i min egen vision och mina egna vanor för bloggen? Det finns kanske ytterligare alternativ än det ena eller det andra?

Har du som läser någon input eller tankar kring detta? Vill gärna ha lite input så att jag inte fastnar i mitt eget huvud. Är det bättre att blogga lite kravlöst och kul än inget alls eller räknas det bara om det blir fem, sex inlägg i veckan som vi brukar ha det? Vad för innehåll gillar du mest här? Dela gärna med dig i en kommentar eller ett mejl!

Och! Om det är någon nu som känner sig manad att berätta för mig hur viktigt det är att njuta av tiden med sin bebis och fokusera på det i första hand vill jag vara lite extra tydlig - det behövs inte eftersom det är prick det som kommer att hända även om jag kommer att jobba lite grand. Det är inte så svartvitt att det bara är det ena (att jobba) eller det andra (att vara föräldraledig) som gäller. Det finns fler alternativ och möjligheter till att göra både och idag. Skriver det redan nu eftersom jag redan har hunnit få m-a-s-s-o-r av sådana kommentarer trots att jag inte har hunnit prata om min föräldraledighet särskilt mycket än. Bara så vi har det utrett :)

Men ja, så här ser planen ut just nu. Återstår att se om och i så fall hur den kanske ombestäms eller förändras. Är det något graviditeten har hunnit visa prov på flera gånger om så är det ändå att det mest bara är att åka med och se vad som händer, haha!

Skälvande mark

God morgon! Hur mår du idag? Här känns det som att marken skälver lite - inte på grund av någon naturkatastrof eller att något dåligt har hänt - det är bara den annalkande livsförändringen som känns i hela kroppen.

Nu är magen verkligen rejäl och tung, haha.

Under de kommande dagarna kommer jag att avrunda allt vad jobb heter för att sedan ge mig helhjärtat in i bebisbubblan. Därför är veckan å ena sidan intensiv och å andra sidan kortare än vanligt…

• En chefsrådgivning

• Möte om ledarskapsutbildningar för hösten

• Ha ett annat möte om framtida bokföring (skulle varit förra veckan men blev framflyttat till nu)

• Bossbrudsjobb

• Lite bloggande

För att inte tala om det mentala och emotionella förberedelsearbetet som ständigt pågår, hehe. Blir bra detta! Och säkerligen dagar att minnas. Ska du göra något särskilt denna februarivecka?

En fantastiskt fin plats

Vet du? Om du inte står ut med rosaskimrande glitter idag är det helt okej att läsa en annan blogg för det är allt jag har att bjuda på den här veckan. Jag är på en så fantastiskt fin plats just nu att jag bara har kvitter och solsken att bjuda på för detta har all in all varit en underbar vecka!

Vi har gått hos barnmorskan varje vecka den senaste månaden för att hålla koll på mitt blodtryck och igår blev det ytterligare en sväng till KK för att följa upp det ytterligare. Men alltså såg bra ut så bi hoppas det fortsätter så hela vägen in i mål!

Tillbakablick

Jag går mest runt och myser i min egna lilla värld nu och så återkallas jag då och då till verkligheten med jobbfrågor som är spännande och roliga och när de är gjorda sjunker jag tillbaka in i bebisbubblan igen. En perfekt kombination där hjärnan blir lagom stimulerad samtidigt som jag får mycket återhämtning och vila. Det har dessutom varit fint väder och jag har kunnat få gjort små, små saker här hemma som både tillfredsställer mitt boandebehov på ett sätt som kroppen inte tar stryk av.

Veckans bästa

Den här känslan och att jag verkligen går all in i den? Det är grymt lyxigt. Men också njutningen i att ta hand om sig själv hela vägen och vara välmående inifrån och ut, utifrån och in. Igår träffade vi vänner och det var så fint att jag kunde få ligga i en säng, se dem lira biljard och garva sig igenom kvällen. Att dela vardagen med M. Se ännu fler saker bli klara inför bebis ankomst. Men också att förfrågningar för jobbuppdrag under hösten börjar komma in, det känns såklart också fantastiskt att förutsättningarna för att företaget ska kunna växa vidare är lovande.

Jag har varit så sugen på tryffelpasta de senaste veckorna och blev så glad när jag sprang på en burrata med tryffel när jag småhandlade häromdagen. Det ledde till en lunch bestående av pasta och sjukt mycket ost. Ravioli med fyra ostar, burratan, parmesan och sedan massa olivolja och pinjenötter på det. Man tackar!

Veckans sämsta

Påminnelsen om att alla inte har det såhär som jag skrev om häromdagen. De känslorna får samexistera.

Veckans utmaning

Alltså, jag är ju inte utan gravidkrämpor bara för att jag mår underbart. Men det är det som är så fascinerande med hälsa och hur den kan upplevas som god även om den inte är perfekt.

Framåtblick

Jag har egentligen bara två ord och ett gäng vokaler för det:

Hogwarts Legacy!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Peppen är total och det är nästan tur att vi har lite andra planer för helgen med för annars hade väl inget annat än spelet blivit gjort. Men min mammas födelsedags ska firas, eventuellt ska vänner träffas och så ska matlådor lagas och mer bebispyssel göras.

Och mycket vila har det såklart blivit hela veckan.

Veckans ledarskapstanke

Görandets kraft. Som ledare räcker inte goda intentioner och välmenande tankar - vi måste handla och det blev tydligt i en situationen för en klient i veckan som var otroligt fint hanterat från dennes sida. Det är lätt att bli stolt som coach och mentor då kan jag säga!

Preggo vecka #39

Jag minns när vi började läsa på 1177 i deras gravid vecka för vecka guide och att listan med alla kommande veckor som evighetslång. Nu är vi i slutet av den! Och eftersom vi har ett planerat snitt för vårt lilla Knytt innebär det att vi är i slutet av en era nu. Tiden när vår lilla familj “bara” består av oss kommer alldeles strax att förändras. Ljuvligt på ett sätt för vi längtar så efter vår lilla bebis och samtidigt också lite svettig för det är fantastiskt nu: hur kommer det att bli sen? Förmodligen omtumlande, utmanande, jobbigt och härligt en enda salig blandning.

Rent praktiskt är de stora sakerna förberedda och klara. Barnvagnen kom i veckan och jag tror vi har det mest som vi behöver ha på plats nu. Resten faller in under “pynt” och “bonusgrejer” kan vänta om det skulle behövas. Jag har en stor och två små jobbsaker som återstår som kommer att bli gjorda måndag och tisdag och sedan beger jag mig helt in i bebisbubblan med skälvande hjärta. Trygg med mitt livs kärleks hand i min, stöttningen från nära och kära runt omkring och förhoppningen om att allt kommer att gå och bli bra.

Och ja, detta inlägg blir ett fint minne att ha sparat i bloggarkivet. Jag hoppas du mår okej där du är och att du med får en fin helg!