So far, so good

Goddagens! Hur står det till? Med mig är det, utifrån var jag befinner mig, helt okej. Mindre jobb och än mer vila gör gott och får mig att må bättre så även om det varit lite utmanande mentalt att inte jobba som vanligt känner jag ändå: so far so good. Är så duktig att anpassa mig efter min dagsform att jag inte förrän nu reflekterat över att jag jobbat heltid trots alla tempojusteringar och det känns verkligen rätt i hela kroppen att det är dags för mer vila nu.

Det är verkligen magen som kommer först nu när man vaggar fram.

Så vad har hänt i veckan då?

Jobbmässigt så har jag pausat de sista mentorsklienterna som jag träffar och pratar med löpande (de har fått fokusområden och saker att jobba med tills vi hörs igen). Lite vankelmodigt eftersom detta är en väldigt rolig sak att jobba med men jag ser fram emot att höra om vad som hänt om några månader igen plus att jag tröstar mig med att det ändå lär bli några samtal med chefsrådgivning och BossAkuten till under de sista veckorna som jag jobbar.

Jag har preppat och planerat om det sista för nästa veckas ledarskapsutbildning som visade sig få lite andra premisser än vad som först var tänkt: fantastiskt roligt! En av de bästa delarna med att utbilda är just uppfinningsrikedomen en behöver ha för att hantera saker som dyker upp och tillfredsställelsen när det landar: mmhhmm… Den är fin!

Driver mitt företag på heltid men har ju har utöver det också ett frilansgig som håller på att fasas över till en eminent vikarie och det har såklart krävt lite extra uppmärksamhet med.

Veckans ledarskapstanke

Alltså, det här med nepotismrekrytering är en av de ömma punkter som får mig att bli rödglödgad i blicken snabbt. Inte för att det är fel att anställa familj eller släkt generellt men om det sker så måste ske med respekt och hänsyn till organisationen och arbetsgruppen. Och då finns det ett gäng viktiga faktorer som man måste ta hänsyn till som chef och ja, det den här enhetschefen gjort är tyvärr bara tokigt från början till slut.

Preggo vecka #37

Förberedelserna faller så sakteliga på plats och i veckan fick vi hem babyskyddet som efter ungefär två sekunder ockuperades av katterna och sedan dess sover de alltså i det i skift. Alla kläder är tvättade och Knyttets BB-väska är packad och klar. Nästa vecka kommer de sista sakerna till barnrummet förhoppningsvis att levereras smärtfritt och jag har börjat med några små pysselprojekt att pynta med där inne. Vi har moln och himmelstema där och det är såklart bara och endast för vårt eget höga nöjes skull men ett bra sätt för mig att lindra mitt boandebehov och få lite kreativ avkoppling.

I helgen har jag exempelvis lärt mig knyta makraméamplar som visade sig vara är en alldeles lagom sysselsättning att roa mig med i soffan om kvällarna, än bättre just för att det är lätt att göra en liten stund och sedan lägga ifrån sig det igen. Vi har varit på tillväxtultraljud som såg jättefint ut och de senaste två dagarna har knyttet gått från att vara överallt och helst på tvären till att lägga sig med huvudet neråt. Nu är det inte långt kvar! Är det någon som har något tips på rimliga och bra saker att få gjorda innan bebis kommer? Dela gärna med dig!

Nu börjar prövningen!

Vi pratade ju om det så sent som i fredags - det där upptäckande mindset:et som jag arbetat med att odla under hösten och nu mina vänner… Nu börjar prövningen! Var nämligen hos läkaren idag och hasade mig därifrån med ett papper om halvtidssjukskrivning i handen. Lite mixade känslor kring det för å ena sidan vill jag jobba på som vanligt men å andra sidan var det också en grym lättnad för det har varit så tydligt senaste tiden att det inte går längre. Foglossningen är ett faktum, illamåendet förvärrat och tröttheten därtill kräver ett lägre tempo.

Chefen är nöjd och mannen min likaså. Ingen av dem brukar någonsin klaga på att jag sänker mitt tempo, haha. Snarare tvärtom brukar de båda uppmuntra det på sina olika sätt!

Hur jag gör jobbmässigt är på ett sätt solklart eftersom jag såklart behöver prioritera de uppdrag och det klientarbete som återstår. Bloggen får i stället gå in i en ny fas där jag ser vad jag hinner och mäktar med att uppdatera. En sak är säker och det är att jag som chef kommer att se till att jag som medarbetare respekterar den här sjukskrivningen till punkt och pricka. Det är bara en månad kvar tills Knyttet kommer och jag tänker fortsätta ta hand om mig hela vägen in i mål baserat på vad som behövs - inte vad jag vill. Så får vi se vad det innebär praktiskt! Och det är vad som händer här - hur har du det?

You can call me Doris

Överväger att byta namn

Och ja, då är det Doris som är det mest passande

You can call me Doris

Vissa veckor får man som bara vara glad över att man slår upp sina grå och typ fungerar överhuvudtaget - är inte mer än så, haha!

Måndag

Har ägnat morgonen åt att dubbelkolla mig själv, framlänges och baklänges, med vad jag har inbokat, ska göra och inte ska göra. Nu tror jag att jag har planen klar och då har jag absolut skrivit ett flödesschema för vad jag ska göra i vilken ordning idag bara för att inte missa något:

• Äta frukost

• Dra igång elden i kaminen

• Släppa ut katten i hans lilla bur

• Mata fåglar

• Dubbelkolla och boka in veckans möten

• Jobba med Bossbrudar

• Företagsekonomi

• Släppa in katten

• Äta mellanmål

• Blogga

• Sova middag

• Äta lunch

• Göra mig i ordning

• Köra till Malmö för att ha två mentorsklientmöten

• Köra hem, lämna present och handla på hemvägen

• Däcka för dagen

Du fattar nivån. Jag har inte satt minutintervall men övervägde det nästan en kort sekund innan jag insåg att det skulle ta mer tid än vad det gav i värde. Alltid väga kostnaden mot värdet!

Resten av veckan?

Det tar vi dag för dag. Mycket bebispyssel väntar med ultraljud och besök hos läkare och barnmorska - allt är okej men ska dubbelkollas. Utbildningsmaterial ska spikas och skickas, bloggen ska skrivas, jobba för kund och ha chefsrådgivningar om vartannat.

När gravidhjärnan är ett faktum är det den strategin som gäller. En dag, och en sak, i taget - haha! Hur har du det där du är?

En annan rytm

God morgon! Hur mår du idag? Här är det bra, ligger som vanligt nedbäddad i sängen med en espresso, en katt och en kickande bebis nu när jag snackar med er här. En vana för lördagsförmiddagen som jag gillar skarpt de helger som det finns utrymme till det. Nu har jag en timme tills tvätten är klar och vi ska bege oss iväg. Som jag nämnde i måndags är det en annan rytm i kroppen nowadays och det är tydligt att allt tar på krafterna.

Det är ju inte ofta att jag köper nya kläder men eftersom det lär bli en del rännande på nätterna framöver så slog jag faktiskt till på en amningsvänlig pyjamas häromveckan och har typ levt i den sedan dess? Är som att ha ett fluffigt underställ på sig och vad är det inte att älska med det?

Tillbakablick

Det är helt klart en annan rytm som råder nu. Jag är tröttare, har mycket, mycket mer sammandragningar och får jobba i mer korta sjok och vila däremellan. Får inte riktigt så mycket gjort så snabbt som jag skulle önska och jag saknar verkligen att kunna sitta på kontoret att jobba men ja, så får det vara. Det har dessutom blivit en del rännande med under veckan som tar på krafterna också med mycket bebislogistik. Är det typ ett halvtidsjobb bara att vänta bebis? Vissa veckor känns det så.

Veckans bästa

Små saker som våra familjehögar i soffan eller sängen, få gjort saker som skaver och att utbildningen inom konflikthantering var lika rolig som vanligt! Det är ett ämne som är intensivt att gå igenom på två timmar och tjugo minuter men deltagarna gjorde ett jättebra jobb.

Chefen lyckades efter lite om och men prega sig ner i knät efter lunchen en dag men tyckte egentligen att det var lite väl trångt.

Veckans sämsta

Känslan. Av. Att. Ligga. Back. Usch! Jag avskyr verkligen, verkligen det och samtidigt kan jag inte pusha mig hårdare än vad jag gör om dagarna så det är bara att försöka gilla läget och ta en sak i taget.

Veckans utmaning

Se ovan typ? Även om jag inte orkar stressa upp mig över att ligga back är det en del större saker som jag verkligen vill och behöver få på plats nu.

Framåtblick

Det blir faktiskt lite mer jobb nu i helgen med den företagsadmin som jag inte hann med under veckan men mest vila och umgås.

Bättre när vi ligger ner!

Veckans ledarskapstanke

Har varit en del chefsrådgivning och stöttning i veckan med och det blir lika tydligt varje gång jag hjälper en klient med detta vilken nytta det gör. Bara det är att få ventilera, tänka högt och snabbt stämma av “vad tror du om detta?” gör skillnad när en arbetar som chef. Du kan arbeta snabbare och enklare ta beslut.

Preggo vecka #36

Nu börjar den officiella slutspurten alltså! Om inga överraskningar sker på vägen är vårt lilla Knytt här om en månad och jag gråter minst en gång om dagen av tacksamhet och glädje för det. Kan inte förstå att jag blev gravid, att vi tagit oss igenom snart hela graviditeten och att liten snart, snart, snart är hos oss. Det är så stort och jag njuter verkligen av att få tvätta de små kläderna och tänka igenom och preppa BB-väskan. Vissa kvällar är tuffare - framförallt de där jag är trött, har ont och mår illa, blir rätt så hårt sparkad på och hormonerna är överallt - men jag känner mig fortfarande inte klar än med att vara gravid. Börjar dock känna lite press att få klart de sista stora sakerna så det lär bli en del sådant i helgen tänker jag mig.

Och så var arbetsveckan (nästan) slut! Tack för ytterligare en och om du vill får du gärna dela med dig: hur har din har varit?

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Hur planerar man för ett år där man vet att så pass mycket i livet kommer att förändras att du egentligen inte vet någonting alls om hur det kommer att bli eller vad det kommer att innebära? Ja, det är frågan som sammanfattar nuläget inför mitt 2023.

Vi väntar på ett nytt liv och vi väntar på döden på samma gång och att leva i dessa två ytterligheter samtidigt är onekligen en speciell situation. Eftersom det dessutom första gången någonsin som jag (om allt går bra) ska vara föräldraledig ställer det dessutom nya krav på mig i mitt yrkesliv och på mitt bolag. Som egenföretagare är en helt enkelt lite mer utsatt i den positionen jämfört med om man har en anställning. Därför kändes det så väldigt rätt när ordet Utveckling³ kom till mig under en meditation om mina tankar och ambitioner för det kommande året.

Livet, livet, livet. Det bjuder sannerligen på sina turer.

Mitt ledord för 2023: Utveckling³

Det är nämligen utveckling i kubik som jag ser väntar framåt:

• Utveckling för mig som person

• Utveckling för oss som familj

• Utveckling för mitt företag

Låt oss kika lite närmare på de olika dimensionerna!

Utveckling för mig som person

Alltså, utan att veta något om hur det är att bli förälder så är en av sakerna som jag snappat upp från andra att det är något som förändrar en for life. Och jag har bara de senaste veckorna börjat lägga märke till små förändringar som smugit sig på. Exempelvis har jag fått ytterligare en nivå i min “fuck it”-mentalitet som jag inte har upplevt innan. Jag har alltid gått min egen väg i livet och har en stark intuition som jag följer i min vardag men jag är samtidigt väldigt brydd om min omvärld och vad andra tycker och tänker. Men nu? Bara de senaste veckorna har jag märkt ett skifte där saker, som nyligen hade stressat mig hur mycket som helst, nu känns helt betydelselösa. Det löser sig. Det får ordna sig. Jag orkar inte bry mig eller jaga upp mig över dem.

En annan förändring stod tydlig förra veckan under tågincidenten. I vanliga fall brukar jag reagera på hotfulla situationer med att kliva in i dem och känna ett ansvar för att reda ut dem (något som såklart kan anses vara korkat när man är två äpplen hög men ja, så funkar jag). Men förra veckan fanns det bara en enda sak i mitt huvud och det var att skydda bebis. Så jag stack. Samma sekund som en lucka uppenbarade sig drog jag därifrån utan någon annan tanke än att skydda min bebis. Jag begav mig dock till en annan del av vagnen så jag var kvar när de som drabbades kom och kunde erbjuda mig att vittna, men det var en mycket märklig känsla att bli så kraftfullt high jackad av sig själv. Det var en inre lejonmamma som vaknade där och jag misstänker att detta bara är början på de förändringar som föräldraskapet kan tänkas medföra.

Jag kan utöver detta också se att 2023 kommer att handla om än mer läkning, inre som fysisk sådan, och återhämtning efter graviditeten.

Utveckling för oss som familj

Såklart kommer vårt familjeliv också att bli annorlunda under de kommande tolv månaderna och fokuset på det lilla och nära lär ju bara bli ännu större än vad det brukar vara till vardags. Blir spännande att få uppleva det som är gott och utmanande att möta det som är svårt.

Jag är den första att skriva under på att utveckling, riktig sådan, är allt annat än bekväm (den som säger något annat ljuger eller vill sälja något). Så på det sättet har jag inget rosaskimrande filter kring att det kommande året kommer att vara rejält utmanande och för mig som föredrar att leva livet utan skygglappar känns det tryggare och stabilare att utgå från.

Utveckling för mitt företag

Detta är nästan ett helt eget blogginlägg för jag har så många tankar kring det här med att vara föräldraledig och driva företag samtidigt. Jag har ju ingen aning om hur bebis kommer att vara eller hur vi kommer att må under de första månaderna eller det kommande året. Vad kommer jag att kunna jobba med? När? Hur? För även om man som företagare såklart kan vara föräldraledig går det inte heller (om inte verksamheten är extremt väletablerad och större än en själv) att bara checka ut i nio månader och tro att man har ett jobb när man kommer tillbaka. Väldigt få saker sköter sig av sig självt när man inte jobbar helt enkelt! Det kommer också innebära väldigt spännande utvecklingsmöjligheter där delar går att planera men det mesta får upptäckas på vägen. Och ja, detta är av anledningarna till att jag så aktivt har odlat mitt upptäckande mindset under hela hösten och vintern. Vissa jobbsaker är inbokade och inplanerade men till övriga åttiofem procent kommer jag att behöva ta det som det kommer. Kittlande!

Summa summarum

Sammanfattningsvis kan vi väl konstatera att livet kommer att behöva ta sin plats under kommande året med allt vad det innebär? Egentligen har vi ju aldrig någon aning om vad som väntar oss men den ovissheten känns lite extra i år och det ska bli intressant att få följa med och se vad som händer. Jag känner mig grundad och trygg samt har och är en del av andras sociala skyddsnät. Resten? Det ordnar sig. Livet blir vad det blir och ibland det är lika så bäst att bara åka med och förhålla sig till det som sker.

Vad säger du om ditt kommande år? Har du något ledord som du bär med dig?