Chef med kontrollbehov och kollegor som lägger sig i

Läsarfråga:

Hej!  

Jag jobbar inom [XXX] och på min arbetsplats finns en kultur av att man lägger sig i vad andra gör precis hela tiden. Det handlar inte bara om att uppmärksamma kollegor på eventuella stavfel utan att man lägger sig och allt och ska ge sin egen subjektiva åsikt. Fast det inte är ens eget ansvarsområde. Devisen och det man lutar sig mot är att "vi ska leverera perfektion i alla led" och att det är "välmenat". Det går ner på detaljnivå som att man bör använda en synonym före den andra när båda är likvärdiga. Det tar enorm mkt tid att du varje gång du publicerar ngt som är inom ditt ansvarsområde, måste bemöta olika kollegors "synpunkter" på små detaljer. Det är som att allt man tänker ska delas vid varje ögonblick. Subjektiva synpunkter och åsikter ska tilläggas. Ibland skrivs texter om som är korrade och klara och när de är "omskrivna" av ngn som tycker sig veta bättre är det både stavfel och andra konstigheter. Detta agerande bidrar alltså inte till ngn som helst bättre kvalité. 

Att läsa igenom och bemöta dessa åsikter samt sitta i diskussioner kring vart ett kommatecken ska vara eller inte vid annonsering eller annat marknadsmaterial är inte effektivt på ngt sätt. Det jag personligen känner är att det inte alls bidrar till kvalité, effektivitet eller känslan hos den enskilde individen att det finns tillit till varandras arbete och ansvarsområden. 

Chefen är också oerhört harig och istället för att jobba mot "good enough" som de flesta andra arbetsplatser strävar mot - låt oss inte bränna ut oss, vi är ändå människor och människor felar, så vill min chef dubbelkolla allt hela tiden. Det är något hon uppmuntrar till. Hon vill alltid ha hängslen, bälte, fallskärm och säkerhetslina på. 

Jag har jobbat länge, sen jag var 16, och aldrig stött på detta beteende och agerande tidigare. Som jag ser det är det en enormt ohälsosam företagskultur och ledarskapsstil hos min chef som "smittat av sig" hos de anställda. När jag tar upp det med min chef, vilket jag gjorde under vårt medarbetarsamtal, vill hen oavsett vad jag säger vinkla det att "person x är bara snäll och omtänksam, jag vet att hen jobbar med kvalité ut i fingerspetsarna". Detta trots att personerna i fråga själva har stora kvalitetsbrister i sitt eget arbete och ansvarsområde. Det är undermåliga resultat och prestationer hos de som ger subjektiv kritik men ändå har de tid och energi att lägga på andras arbete. 

Jag vet snart inte ut eller in, är detta en ohälsosam företagskultur med dåligt ledarskap eller är det bara jag som är ovan vid detta beteende? Och om det är ohälsosamt, hur bemöter jag det, för jag personligen mår iaf inte bra av det. 

I.

Det är viktigt med teamwork och att tycka olika i arbetsgrupper men det innebär inte per automatik att goda råd alltid är goda även om de är menade som det. Foto: Andreea Avramescu från Unsplash

Svar:

Hej I!

Vet du vad? Den första tanken som slog mig när jag läste ditt mejl var ”oj, vem kan trivas i den här arbetsmiljön?” Sen insåg jag att klart att det finns de som trivs med att arbeta på det här sättet för annars hade det inte fortsatt eller låtits hållas. Så mitt korta svar är nej, detta låter inte alls som en hälsosam företagskultur och nej, det är inte fel av dig att inte trivas i att jobba så. Men jag ska såklart utveckla svaret mer än så och framförallt motivera det.

Kollegor som lägger sig i

Först och främst, jag är generellt sett ett stort fan av tvärfunktionella team. Det är bra och sunt att olika personer med olika erfarenhet, kompetens och ”blick” har insyn i olika processer. På det sättet ökar chanserna att fel upptäcks i god tid, att olika perspektiv får mötas och att slutresultatet blir bättre. Men några av förutsättningarna för att det ska fungera är att det finns en uttalad process för hur ni ska arbeta tvärfunktionellt, att det är uttalat vilka möten/uppgifter/forum där detta ska ske. Det är också viktigt att personerna i teamet har relevant koppling till arbetet ni gör. Ett extremt exempel bara för att visa min poäng:

Om jag och en snickare jobbar i samma kontorslokal så skulle jag absolut kunna ge input på hur hen ska sköta sitt jobb och vice versa. Frågan är hur kvalitativt mitt bidrag är om jag knappt kan hålla en hammare? Ibland är det grymt bra att ta in nya, friska ögon helt utifrån som frågar ”varför gör du såhär?” eller att ha en person som korrar det man gör. Men om jag konstant skulle påpeka minsta lilla detalj som snickaren gör så kommer jag förr snarare än senare bli ett störningsmoment.

Nu vet jag såklart inget om dig, hur bra du levererar på jobbet eller din förmåga att ta feedback eller kritik men den typen av synpunkter som du beskriver låter som fullt förståeliga att bli frustrerad över! Dock är det alltid bra att syna sin egen irritation i sömmarna, kan det finnas något här att jobba vidare med? Kanske, kanske inte. Efter du har gjort denna rannsakan behöver antingen prata med din kollega och/eller chef, jag återkommer till det nedan.

Det kan finnas många olika anledningar till att chefer har kontrollbehov och detaljstyr och det förtjänar faktiskt en egen bloggartikel. Men det är just därför det är så viktigt att prata med chefen om det för hen är ofta inte medveten om att hen gör det. Bild: Mimi Thian on Unsplash

Andra saker som jag bedömer som oroväckande är exempelvis devisen om att perfektion ska råda i alla led. En god tanke som istället tycks bli en ursäkt för att få utlopp för eventuella kontrollbehov. Jag behöver betydligt mer information för att kunna dra slutsatser kring uppkomsten men i allra högsta grad verkar det som att chefen (tillsammans med dina kollegor) både underhåller och förstärker detaljstyrandet. Som ledare har man en enorm påverkan med sitt beteende så det är inte alls omöjligt att hen ”smittar av sig” så som du tror. En annan varningssignal är bristen på insikt om hur ineffektivt arbetssättet är och en tredje är arbetsmiljörisken som ”perfektions-kulturen” innebär och effekterna den ger. Om det inte redan har skett så är det en tidsfråga innan majoriteten av er kommer att bli starkt negativt påverkade av osäkerheten, frustrationen och otryggheten som uppstår i organisationer där tilliten, tryggheten, kontrollbehovet och styrningen är extremt hög.

Vad kan en göra åt en chef med kontrollbehov och kollegor som lägger sig i?

Hade det varit chefen själv som skrivit in frågan så hade jag rekommenderat personen ett ledarskapscoachningspaket följt av löpande mentorskap för att verkligen jobba på djupet med hens ledarskap och stärka hen i sin roll. Men eftersom det är du som medarbetare som undrar så hade jag rekommenderat följande handlingar. Vissa av dessa har du redan gjort men jag skriver ut allt ändå för tydlighetens skull:

Är det en kollega som ständigt lägger sig, prata med kollegan och berätta hur hens beteende påverkar dig. Kan ni hitta andra arbetssätt för er feedbackkultur och ge det mer strukturerade former och arbetssätt? Dela också gärna med dig om vad som är rimlig och relevant feedback för dig att få i det arbete du gör och vad som inte är det, då underlättar du också för kollegan att förstå vad för information som är viktig och för arbetet framåt jämfört med råden som stjälper snarare än hjälper. Om detta inte funkar – prata med chefen.

Är detta något som alla kollegor gör med varandra: lyft upp det på ett arbetsplatsmöte om inte chefen gör det. 

Upplys chefen om problemet. Det har du ju redan försökt med under medarbetarsamtalet och eftersom du inte fick någon respons av det så hade jag, om jag var du – du avgör vad som passar din situation bäst – bokat in ytterligare ett möte med chefen. Detta är ett arbetsmiljöproblem som hen måste ta itu med eftersom det påverkar dig och din hälsa. Lägg fram hur det påverkar dig i din arbetsroll, tillsammans bör ni ta fram en handlingsplan och också dokumentera samtalet.

Beroende på organisationens storlek kan det också vara läge att prata med facket/ditt arbetsmiljöombud och/eller HR också. Mår du inte bra på jobbet på grund av företagskulturen så ska det tas på allvar av arbetsgivaren. Om det inte görs tycker jag att du ska överväga att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket.

Fungerar inte allt detta som väckarklocka för organisationen… Ja, då är det läge att undersöka om du kan lämna arbetsplatsen. Helst genom att bli utköpt eller söka dig vidare. Ingen ska behöva må dåligt på jobbet och ingen ska behöva stå ut i en företagskultur eller med ett ledarskap som är ohälsosamt för en. Och visst, det finns personer som kan uppskatta att arbeta och leda på det här sättet men hållbart skulle jag inte kalla det. Därför är det viktigast av allt här att du tar hand om dig! Om du inte kan lämna arbetsplatsen så snart som du vill – försök hitta strategier för att stå ut till dess att det går. Men har du försökt att skapa förändring utan att det går, då har du gjort vad du kan och då kommer det förmodligen bli mer smärtfritt att lämna organisationen än att stanna i den.

Jag hoppas detta kan bidra till lite klarhet i din situation. Är det något som du vill att jag förtydligar eller utvecklar – hör av dig! Vill du ha än mer personlig rådgivning kan jag varmt rekommendera dig att boka in en tid på Bossakuten. Är alltid enklare att ställa följdfrågor och därmed ge ännu mer vässade råd över telefon än såhär i skrift. Har du som läser några tips eller råd att dela med dig av? Gör gärna det!

Äntligen! Guess who’s back…

Har nästan lust att skriva allt i versaler eftersom jag är så glad men jag lovar att låta bli. Hej! Hur är det? Hur mår du? Som jag har saknat att få hänga här med er. Inte nog med att jag inte trivs med att inte blogga - det har varit extra tufft att inte kunna arbeta eller fungera som jag brukar och vill. Samtidigt har det, hos mig, i alla fall aldrig rått någon tvekan huruvida jag skulle komma tillbaka hit eller inte och därför känns det extra göttigt att göra det: för det innebär att jag mår bra nog att fullt ut börja jobba igen och det gillar jag! Inte för att jag är ute ur dimman helt än men för att den har lättat lite nu när den medicinska behandlingen är tillfälligt pausad.

Har medan jag varit obloggbar fått en del frågor under de senaste månaderna om jag är utmattad igen och nej, det är jag inte. Tänker fortfarande inte gå in på detaljer men så mycket kan jag säga i alla fall. Det är den tuffa behandlingen som ställt till det och inneburit att jag också diagnosticerats med depression och ångestproblematik. Vilket är en sjujäkla utmaning att brottas med när en driver företag men peppa, peppa: det har gått ändå. Inte fläckfritt eller särskilt enkelt, men tillräckligt bra och jag kan känna en stolthet i det med.

Sån härlig känsla att få vara i sitt rätta element!

Vad händer nu då?

Ja, i skrivande stund befinner jag mig på bussen till Malmö där jag ska vara utbildningsledare hela veckan. Ser lika fram emot det som att få sätta tänderna i min frukostmacka som jag pga munskyddet inte kan äta redan nu på bussen, haha. Är såklart också laddad på att få börja blogga igen! Kommer dock att hålla ett lite lägre tempo här än vad vi är vana vid fram till semestern men jag hoppas och tror att det kommer bli superbra. Är det något särskilt som du att jag skriver om? Hojta till du så löser vi det! Dela gärna med dig annars om hur du har det: är det fullt ös nu fram till semestern eller har det börjat lugna ner sig lite?

Ofrivillig radioskugga

Hej allesammans! Hur är läget? Jag hoppas att allt är okej och om inte annat bättre än vad det är med mig just nu. Jag hoppas också, och tror, att ni som läser här regelbundet vet att jag inte låter bli att uppdatera här oannonserat utan anledning. Så är det även den här gången. Ett samtal som jag hade i tisdags för snart två veckor sedan om den medicinska behandling som jag genomgår skakade om mig och sedan dess brottas jag med ångest och mår allmänt skräp. Som tur var mår jag redan bättre och jag har jättefint stöd i M, hos familj och vänner och en kick-ass psykolog. Men det är tufft nu och jag klarar inte av att jobba fullt ut som jag brukar. Därför får det bli en ofrivillig radioskugga även den här veckan i sociala medier.

Idag har jag spelat in podd på förmiddagen och ni ser ju mina ögon nu, haha. Blir inte så mycket mer gjort idag alltså än att skriva det här inlägget till er!

Jag kunde jobba lite förra veckan och på min psykologs inrådan är det så jag ska tänka även den här veckan. Så i första hand prioriterar jag mina klientsamtal och kunduppdrag och resten ja, det betar jag av allt eftersom. Jag behandlar mig själv som deltidssjukskriven och förhoppningsvis kan jag vara tillbaka som vanligt här på bloggen nästa vecka men ja… Det återstår att se! Hälsan går först och ibland behöver arbetslivet anpassas efter livet tänker jag. Kommer inte att gå in på mer detaljer än såhär och ber om förståelse på den punkten. Skriver inte detta inlägg för att jag vill ha en massa medlidande eller väcka uppmärksamhet utan jag vill bara vara transparent med att här inte är som det brukar av en anledning. Så ni vet! Jag hoppas vi hörs snart igen för jag saknar er massor. Stor kram!

Kapitel 36

Hallå! Hur är det med dig? Med mig är det strålande, sådär så att jag nästan lyser ikapp med solen idag! Födelsedagshelgen var ljuvlig i sin enkelhet, jag är bombad med så mycket kärlek och omtanke från nära och kära och dessutom går vi in i en arbetsvecka som känns askul. Kapitel 36 kunde inte få en bättre start alltså!

Okej, lite frustrerad är jag också. Nu är det snart två månader sedan jag skickade in min mobil på lagning och jag saknar att kunna ta vettiga bilder till bloggen. Hoppas ni kan ha överseende med kass bildkvalla ett tag till!

Veckan som kommer innehåller allt möjligt alltså. Jag har precis vinkat hejdå till en journalist som var här för att göra en tidningsintervju. Ikväll är det lanseringsevent för Bossbrudars nya samarbetspartner Bawsy Baws Babes. Det är en ny BossMaster-grupp på gång, podd ska spelas in, jag ska föreläsa på temat självledarskap och dessutom gå till tandläkaren. Är väl bara det sista som inte känns särskilt lockande (hähä) och jag tror med andra ord att detta kan bli en riktigt bra vecka. Hur ser dina planer ut där du är? Händer det något särskilt?

Låt födelsedagshelgen börja!

Hallå! Hur är läget? Med mig är det finemang. Jag är så redo för helg och känner mig osedvanligt pepp på att fylla år dessutom. Låt födelsedagshelgen börja, haha!

Igår eftermiddag spenderade jag halva eftermiddagen är i solen vid sjön. Så, så mysigt!

Tillbakablick

Det har varit en fullmatad vecka! Vi har kört BossMasters, jag har skrivit till bloggen, konsultat, jobbat med podden, skickat offerter, haft chefsrådgivning, gjort intervjuer och idag så lanseras det en riktigt fet nyhet i Bossbrudar så summa summarum är jag riktigt glad och aningens trött.

Veckans bästa

Allt ovan? Haha. Jo men det är nog så enkelt faktiskt. Jag har varit så trött och mått kasst hela februari och tyvärr också en del den här veckan men jobbet piggar upp!

Jag trodde först det skulle bli hemmajobb hela veckan men så hade jag oxh Alex poddgrejer som vi var tvugna att fixa. Vilket firades med finfika!

Veckans sämsta

Att jag fortfarande har en del migrän och inget riktigt biter på den. Men nästa helg har jag massage inbokat och jag hoppas innerligt att det kan hjälpa till att bli av med skräpet.

Veckans utmaning

Får vara migränen, den är inte jätterolig att dras med.

En bild till från igår bara. Mhm, så najs det var att hänga här!

Framåtblick

Ja, den här helgen innehåller lite smått och mycket gott. Kommer jobba lite, lite grand. Slappa jäkligt mycket. Kolla på målarfärg till huset. Äta i mängder. Hänga ute om vädret känns kul och mysa i största allmänhet tänker jag. Så fint!

Veckans ledarskapstanke

En viktig förmåga som ledare är att försöka förstå hur andras liv ser ut och därför vill jag tipsa alla om att kika på det här avsnittet av Go’ Kväll där Louise Vidlund (som jag intervjuade till artikeln om att vi måste ha ett arbetsliv där alla är välkomna). Vilken bossbrud hon är som har nått till den dit hon har gjort idag!

Hur har du haft det under veckan? Bra, kasst eller mittemellan?