Bella Malekian: “Teamwork is the dreamwork!”

Jag tror inte det är en nyhet för dig som läser Bossbloggen att Möt en boss är en av mina favoriter att skriva här eftersom det är så roligt att få lära sig mer om hur olika branscher fungerar och ta del av olika ledarskapsresor. Årets första avsnitt är inget undantag från det, tvärtom. Idag möter vi VD:n och grundaren av Malmö Dansakademi som delar med sig av de erfarenheter och klokskaper hon har fått under sina år som ledare samtidigt som hon har dansat professionellt över hela världen. Möt: Bella Malekian!

Bella Malekian Foto: Privat

Hej Bella, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är 32 år gammal, har rötter i Iran men är född och uppvuxen i Malmö där jag bor idag. I vanliga fall reser jag jättemycket på grund av dansen men också för att jag älskar att resa, se nya platser, fota och filma.

Berätta om din karriär!

− Jag började dansa när jag var två år och jag är så tacksam att min mamma satte mig på dansklasser så tidigt. Persisk dans är en naturlig del av vår kultur så jag växte verkligen upp med det plus det faktum att min åtta år äldre syster lärde mig allt hon lärde sig på sina dansklasser. När jag var tre eller fyra år uppträdde jag för första gången och har sedan dess aldrig slutat, haha! Sedan dess har jag rest, uppträtt, undervisat, dömt eller tävlat i över 35 länder samt vunnit över hundra världsmästerskap tillsammans med min partner och våra elever. Idag så dansar och undervisar jag i ungefär tio olika dansstilar och har förmågan att bemästra nästan vilken dansstil som helst vilket har varit en styrka i min karriär eftersom att man då kan få fler möjligheter och jobbuppdrag.

− När jag var femton startade jag Malmö Dansakademi och det var för att kunna erbjuda fler dansstilar än bara jazz och balett. Själv var jag specialiserad inom orientalisk och latinamerikansk dans och jag har nu i femton år kämpat med att bevisa att alla danstilar är likvärdiga när det gäller teknik och utförande. I början fick jag jättemycket hat, folk rev ner våra affischer och jag möttes av så mycket rasism och fick ständigt höra att jag var för ung. Men ju mer motstånd jag hade desto mer kämpade jag och inom några år hade vi den största dansskolan i Skåne. Då ledde jag 35 klasser i veckan samtidigt som jag reste runt världen för att vidareutbildade mig själv eftersom det är viktigt för mig att alltid kunna leverera nya kunskap och hålla mig uppdaterad.

− Idag, innan Corona slog till, hade vi 3000 elever och hundra klasser i veckan med 45 anställda. VI är också det enda företaget i historien som vunnit två priser på Malmö Näringslivsgala och det är jag superstolt över. Det var många år jag inte ens berättade att jag var VD eftersom att jag mötte stå mycket motstånd för att jag var ung, kvinna och invandrare men när jag vann de priserna så vände allt. Helt plötsligt blev jag inbjuden till Sverigemiddag på kungliga slottet och vann ännu fler priser. Så nu hejar folk på mig fast jag egentligen behövde det när jag var femton år och ingen trodde att jag skulle lyckas. Men tack vare det lärde jag mig att stå på mig och att man måste stötta unga med visioner.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Mitt jobb är så mycket mer än bara mitt jobb, jag lever och andas dans! Men mina arbetsdagar börjar ofta med administrativa saker och mejlen. Sedan kör jag koreografi, väljer musik, kläder, planering, schemaläggning, mixar musik och marknadsför våra dansklasser. Saker som jag inte är proffs på men blivit tvungen att lära mig för att kunna driva skolan vidare. Jag har såklart också hand om lärarna och ser till att de har allt de behöver och detsamma gäller eleverna. Så ja, mycket går ut på att se till att alla är nöjda. Sedan på kvällen så undervisar jag mellan tre och sex timmar per kväll, kommer hem sent och så är det en ny dag.

Det är jättemycket jobb och ibland undrar jag hur jag orkar. Men en viktig skillnad idag jämfört med tidigare är att jag nu ser oss som en familj och inte längre att jag måste göra allting själv. Jag gjorde det förut och det slutade med att jag gick in i väggen. Då insåg jag till slut att man inte kan ta på sig allting själv och att det finns andra som vill hjälpa. Så idag delegerar jag och delar ut arbetsuppgifter på ett helt annat sätt. Som ung ledare är det lätt att tro att du behöver respekt – nu har jag insett att det räcker med att vara lyhörd och hjälpas åt. Mitt ledarskap bygger på familjekänslan och att teamwork is the dreamwork!

Bella Malekian Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag lärde mig snabbt att jag var den som tog ledarrollen eftersom att jag gillar att göra saker på ett visst sätt. När jag var femton år tyckte jag att det var så mycket som jag saknade och genom att vara min egen boss kunde jag styra min vardag och gå min egen väg. Varför ska jag arbeta för någon annan när jag kan göra det för mig själv?

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att vara den förebild i samhället som jag själv alltid har saknat! Min syster och mina föräldrar är fantastiska förebilder. De är så starka och så modiga och mina föräldrar har visat mig att man sitta i fängelse, uppleva krig, ta sig genom flykt och misär men ändå bygga sig ett nytt, tryggt liv. Men jag hade ingen förebild i samhället som hade mina drömmar och passioner och har lyckats. Istället blev jag dömd efter stereotypen att alla invandrare är kriminella. Så ju mer jag hörde att jag inte kunde desto mer kände jag alltid att jag måste motbevisa det. Mitt mål med ledarskapet är att vara den här förebilden som visar ”om jag kan så kan du”!

Allt i livet kommer med en fajt och ingen föds till att dansa eller driva företag. Men när man har tränat och sätter det där steget så får man en känsla av att det inte finns något som man inte klarar av. Jag har undervisat tusentals elever runt hela världen och dans är så mycket mer än bara steg. Mitt ledarskap är så mycket mer än att jag är danslärare. Dans gör så att vi känner att vi är mer lika än vad vi tror att vi är!

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Bra fråga! Det beror på vad man vill göra och vad som krävs av dig som ledare. Försök göra alla så nöjda som möjligt. Se till så att folk mår bra, gör de det så blir de nöjda och då kommer de tillbaka till din verksamhet. Man får svälja sitt ego och inse att det viktigaste jobbet som ledare är att se till så att alla känner sig hörda och sedda. Det har varit svårt för mig som har starka åsikter men jag har lärt mig att svälja mitt ego och inse att ledarskap inte handlar om att ha rätt eller fel.

Full fart framåt

Tjenare! Hur mås det? Med mig är det bra. Den här helgen har varit så lugn och skön med huspyssel som gjort riktigt gött för själen. Jag vet inte om du känner igen dig i det, men för mig är det ofta så välgörande att få röja, rensa och städa. Framförallt när en kan göra det för att man har lust och inte måste. Och det var bra för nu blir det full fart framåt för hela slanten.

Var så, så vackert vid sjön igår!

Tempot blev tydligt när jag gick igenom kalendern för denna och nästa vecka. Det börjar i morgon med BossMasters och sedan varvas klientarbete som vanligt med skrivande, poddjobb och intervjuer. Kommer dessutom att lansera en väldigt rolig sak inom kort som jag hoppas ni också ska gilla! Mars månad känns spännande och rolig. Hur ser dina planer ut för veckan som kommer?

Sol, sol, sol

Hej kompisar! Hur mår ni? Förutom att jag har en migrän som bråkar med mig så är det bra. Det är sol, sol, sol ute och hela jag spritter av vårkänslor och är bara två procent bitter över att vara fysiskt begränsad från att göra massa fysiskt arbete. I stället så väntar jag på att Treon ska göra sitt och dagdrömmer om att måla utemöbler och så smått börja renovera vårt gulliga men duktigt slitna vardagsrum. Vet inte hur många gånger jag har tackat livet för det här lilla huset och att vi flyttade hit innan pandemin bröt ut, men många är det definitivt!

Hade inte räknat med att februari skulle bli ett vabbruari för mig själv men ja, livet har ju en tendens att överraska en!

Veckan i övrigt har varit helt okej. Jag mår fortfarande rätt svajigt tyvärr och även om denna här veckan har varit bättre än den förra är jag inte på banan fysiskt än (migränen om något vittnar om det). Däremot börjar jag komma tillbaka ordentligt mentalt och det underlättar såklart massor! Beslutsamheten gror, idéer börjar födas och jag känner mig optimistisk för våren. Och med det sagt tänker jag nu gå ut och njuta av den! Hur har du det där du är? Är det vårpirr eller vinternjut som gäller?

Resiliens som ledarskapsverktyg

Ja, vad betyder det att vara resilient? Varför är det viktigt att vara det och hur kan du bygga upp din egen och andras resiliens som ledare? Det fokuserar vi på i veckans poddavsnitt! För resiliens som ledarskapsverktyg ska inte underskattas eller förenklas genom att kallas för motståndskraft.

Förra veckans avsnitt: Bygga starka team!

Resilience översätts ofta till motståndskraft och ja, det stämmer men bara till en viss del eftersom det är många olika betydelser som ryms i begreppet!

Resiliens som ledarskapsverktyg

Förutom alla de saker som vi nämner i podden som hjälper en att bli mer resilient i vardagen har jag funderat vidare och kommit fram till ytterligare tre saker som starkt bidrar till min egen resiliens. Den första är att:

Skratta åt det mesta

Jag är rätt glad som person i mitt grundläge men något som jag inte tror syns så mycket såhär i textformat är att jag har rätt så… svart humor. Framförallt privat. Jag skrattar såklart inte åt allt hela tiden men galghumor ska fasiken inte underskattas. Det gör det lättare att hantera saker, få perspektiv och lite andrum. För det finns ju ofta korn av humor i de allra flesta situationer och att se och ta tillvara på dem - det hjälper i alla fall mig i min vardag.

Det kan alltid bli värre

Insikten om att allt alltid kan bli värre låter kanske dyster men det var något jag insåg den hårda vägen när jag blev sjuk i min utmattning och alla möjliga (och omöjliga) saker bara rasade omkring mig. Det var liksom inget slut på saker som gick fel, sönder, gjorde ont och fördjupade smärtan inom loppet av några veckor. Till en början så försökte jag hitta tröst i att “nu kan det inte bli värre” men ja, sån tur hade jag inte. Till slut så landade jag i insikten att “fan, det kan alltid bli värre” och för mig var den nyttig eftersom det ger mig perspektiv på vad som inte gått fel än. Och det i kombination med följande insikt blir ändå bra:

Allt löser sig alltid

Nej, det löser sig kanske inte såsom du hade velat eller önskat och nej, det kommer förmodligen inte att lösa sig av sig självt. Man behöver att ta sitt ansvar, bearbeta det som bearbetas behöver och göra sitt bästa med att förändra det en förändra kan. Men till syvende och sist så får allt en lösning vilket ger dig ett nytt normaltillstånd som du kan utgå ifrån. Livet och tiden har sitt gilla gång hur gärna eller ogärna vi vill det.

Pjuh, det kändes djupt att konstatera men vad fasiken! Det är tjusningen med ledarskap och bloggen i min mening. Att vi kan prata om både ytligt och djupt och högt och lågt och undersöka allt däremellan. Och med det presenterar jag veckans podavsnitt:

Veckans avsnitt finns såklart både på Podbean, Spotify, Acast och iTunes och för dig som vill vara med i vår LinkedIn-grupp är du såklart innerligt välkommen. Det är bara roligt om vi blir flera! Och dela gärna med dig när du har lyssnat på podden vad du tycker om avsnittet! Väcker det några särskilda tankar? Skulle du säga att du är resilient?

Marielle Nilsson ”Fler borde bli chefer!”

Den här veckan får vi träffa Bossbruden Marielle Nilsson som arbetar som teamchef. Hon konstaterar tidigt i intervjun att fler borde bli chefer: ”Det är ett jätteroligt arbete som är så givande. Om du vill påverka, förändra och förbättra verksamheten du arbetar inom så ska du satsa på att bli chef!”. Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Och vad har varit hennes viktigaste ledarskapsläxa genom åren? Det och mer får du läsa om i dagens avsnitt av Veckans Bossbrud!

Marielle Nilsson Foto: Privat

Hej Marielle, vem är du när du inte jobbar?

− Hej! Ja, det har ju förändrats lite under pandemin men i normala fall är jag en aktiv person som gillar att röra på mig. Är mycket ute i skogen, gillar att ha middagar, köra hoj och att ta dagsturer med vår lilla båt.

Vad gör du idag och vad innebär det uppdraget?

− Jag har alltid jobbat som första linjens chef med personalansvar. Idag är jag teamchef på PostNord huvudkontor på säljadministrationen och har tretton medarbetare som jag ansvarar för sedan två år tillbaka. Dessutom ingår jag i en liten ledningsgrupp och jobbar nära de andra tre cheferna som också är med där. När jag började här var mitt huvuduppdrag att skapa lugn i arbetsgruppen eftersom det varit lite oroligt i teamet under en period och det var guppigt ett tag eftersom jag kom från vård och omsorg som är en helt annan bransch.

Hur var den resan?

− Det var tufft att sätta sig in i verksamheten, men jag såg tidigt att situationen jag stod inför var rätt klassisk egentligen: det saknades en tydlig struktur för rutiner, det fanns en stark vi och dem-känsla och man förstod inte vad alla förändringar skulle vara bra för. Så det har vi jobbat mycket med! Både med mötesstruktur, rutiner för arbetsprocesser och att dokumentation finns där det är tydligt och enkelt att hitta den. När jag började var det mycket släcka bränder. Jag har hjälpt till att lyfta blicken och låta saker brinna och i stället fokusera på grundorsaken: varför brinner det? Den måste ibland lösas först. Men med facit i hand kan jag också säga att det går alldeles utmärkt att arbeta som chef i en sektor du inte har kunskap om sedan tidigare.

Vilka är dina bästa ledarskapstalanger om du får skryta om dem?

− Att jag ser individer, är engagerad och orädd. Jag är inte heller rädd för att lägga mig platt om jag gör fel. Så länge du har med människor att göra så behöver du kunna blotta dina brister och genom att göra det visar du att du är mänsklig och vinner tillit och respekt. Jag har dessutom blivit mycket bättre på att inte lösa saker själv genom att lyssna mer och våga vara tyst. När man är tyst så brukar oftast medarbetarna hitta lösningar på problemen på egen hand.

Vad har varit den viktigaste ledarskapsläxan som du har fått hitintills?

− Det är definitivt inte värt att slita ihjäl sig för arbetets skull! Det är många chefer inom vård och omsorg som bränner ut sig. En stor anledning till det, som jag ser det, är att de som fattar beslut om verksamheterna aldrig bär ansvaret för de förutsättningar som krävs för att verkställa besluten. Här uppstår en ohållbar situation och det bränner i båda ändarna. Jag lärde mig det den hårda vägen men idag har jag kunnat hjälpa andra tack vare den erfarenheten. Det är lätt hänt att bara ha en kortsiktig plan när man jobbar som chef för att det är mycket att göra men vi måste hålla på lång sikt också.

− Idag, om jag inte skulle ha rätt förutsättningar att kunna leda, då hade jag stannat upp och frågat mig själv: är det värt det? Skulle svaret bli nej hade jag inte tvekat att fatta samma beslut igen och lämna uppdraget. Det är bara ett jobb och om jobbet gör mig illa då är det inte värt det!

Vad är ditt bästa råd till den som vill bli chef i framtiden? Varför är det viktigt?

− Om du vill bli chef och ledare så skadar det aldrig att plugga lite. Läs strökurser på distans eller gå kurser där får möjligheten att träffa andra likasinnade. Jag gjorde det när jag redan var chef men tror att det nog hade kunnat vara lättare att bli chef om jag hade pluggat mer först eftersom jag hade haft fler verktyg att använda mig av.

---

Veckans Bossbrud är en intervjuserie med medlemmar i Facebook-gruppen för kvinnor som är eller vill bli chefer och varje torsdag släpps ett nytt avsnitt här i bloggen. Är du medlem i gruppen och kan tänka dig att berätta om din ledarroll eller dina ambitioner till att bli chef? Mejla direkt till clara@bossbloggen.se!