Midsommar, matförgiftning och måendesvacka

God morgon! Hur är läget? Som ni anat från veckans tystnad har jag inte haft en jättebra vecka. Flytten tog mycket hårdare på mig än vad jag någonsin kunde ana och då behövde jag prioritera det analoga jobbet och vardagen med middagslurar, hjärntrötthet och en hemsk värk i kroppen. Sen kom midsommar och blev en väldigt charmig dag. Tyvärr vaknade jag i gengäld upp i går morse och var matförgiftad deluxe. Men efter nästan ett dygns kräkande och vilande så känner jag mig nu som en ny människa. Har fått tillbaka känslan av styrka i både kroppen och huvudet och insåg när jag vaknade att "just det, det är såhär det brukar vara". Var ett tag sen sist!

I gengäld har vi fått en fantastisk start med huset och vi är redan till 75 procent uppackade (tack vare Mackan). Dessutom har vi hunnit fixa en del med trädgården som är så mysig om än myggig att hänga i.

Årets midsommargruppfoto blev en hand stand variant som ja, gick fint! För några av oss, haha.

Så ja, nu vet ni varför min vecka varit så tystlåten! Kompenserar det med ännu ett blogginlägg redan i eftermiddag som handlar om sommarens planer - så vi ses snart igen. Until then får du gärna dela med dig om hur din midsommar var, var den lugn och stillsam eller av en mer stökig karaktär?

Trygg på jobbet

Otrygga människor är sällan rationella människor och rädda människor ja, det säger sig själv att de befinner sig i zonen av otrygghet. Visst finns det personer som har små behov av trygghet men majoriteten av oss mår och presterar dock som bäst när vi känner oss trygga. Därför är detta en viktigt faktor som chef att arbeta med. Så, hur kan du som ledare göra för att en medarbetare ska känna sig trygg på jobbet? Och vad bör du låta bli?

Don't! Glöm inte bort att vad som upplevs som en trygg arbetsmiljö kan variera från person till person. Vissa gillar att balansera på kanten, andra är inte lika bekväma med det. Bild: Maria Godfrida från Pixabay

Don't

Prioritera den fysiska säkerheten högre än den psykiska tryggheten

Sedan AFS 2015:4 om organisatorisk och social arbetsmiljö infördes så har det blivit tydligare vilket ansvar arbetsgivare har för den psykosociala arbetsmiljön på våra arbetsplatser. Trots det så möter jag ibland tanken att den fysiska säkerheten är högre prioriterad än den psykiska tryggheten. Och visst, den fysiska säkerheten är superdupermegaviktig. Alla arbetsplatsolyckor är för många. Men den psykosociala arbetsmiljön är lika viktig den. Gör inte skillnad mellan de två utan ta dem båda på största allvar i ert systematiska arbetsmiljöarbete.

Glöm bort att det kan se olika ut för olika personer

Även om de mest basala trygghetsfaktorerna såsom överlevnad, möjligheten att få mat på bordet och tak över huvudet förmodligen är gemensam för de flesta av oss så ser ändå våra trygghetsbehov olika ut. För några är det en trygghetsfaktor att få information i förväg och att få förbereda sig inför möten. För vissa är en heltidsanställning nödvändigt för att kunna andas ut och känna sig trygg i sin vardag. Medan det för andra är feedback från dig som ledare superviktigt för att de ska känna sig trygga med att de gör ett bra jobb. Alltså, du kan inte ta för givet att du vet hur olika personers trygghetsbehov ser ut utan att ta reda på det.

Underskatta andras behov av trygghet

En annan miss som du bör undvika är att underskatta andras trygghetsbehov. Alla är vi olika och det som känns som en jättefånig sak att oroa sig över för dig är inte det för en annan. Det innebär inte att deras behov alltid kanske är rimliga eller möjliga att tillfredsställa. Men gör ditt yttersta för att visa att du förstår och respekterar det.

Läs mer: Så hanterar du en konflikt #likeaboss

Do! Kom ihåg att känna sig trygg både fysiskt och mentalt på jobbet inte är något som är en "skön bonus". Det är din rättighet att det ska vara normalläge även om livet förstås inte alltid kan kännas tryggt och säkert. Bild: Greg Reese från Pixabay

Do

Tydlighet och trygghet hänger ofta ihop

Otydlighet i form av luddig information eller för lite (eller för dålig) kommunikation brukar ge otrygghet. Samma sak när vi inte vet vad som händer, varför eller har någon ordentlig kontext. Så, några enkla knep kan vara att tänka på att kommunicera så att alla förstår och sätt det du berättar i ett sammanhang. Exempelvis: "Den här förändringen sker på grund av att... och det som kommer hända är att.... vilket påverkar oss si och såhär...". Detta eftersom tydlighet ofta ger större trygghet! Samma sak gäller konsekvens. Att försöka vara konsekvent och leva som en lär bidrar också till tydlighet och därmed trygghet.

Prata om trygghet

Hur trygg känner du dig som medarbetare på en skala från 1-10 på jobbet? Varför känner du så? Vilka anledningar finns bakom siffran som gör att du känner dig mer säker eller osäker? Är det någon av dem som vi kan göra något åt eller behöver vi försöka acceptera dem? En annan väg att gå, om att ställa frågan rakt ut känns för direkt, kan vara att prata om trygghet i arbetsgruppen. Hur kan ni arbeta på ett sätt som gör att alla i teamet känner sig trygga både fysiskt och psykiskt?

Utmana tryggheten

Samtidigt behöver inte känslan av otrygghet och att känna sig osäker inte behöver vara samma sak. Utveckling inom ens profession och som person kräver ofta att en rör sig utanför sin komfortzon. Så testa att utmana både din egen och dina medarbetares trygghetszon med jämna mellanrum - det kommer att göra er ännu bättre på det ni gör!

Vad säger du om trygghet på jobbet? När känner du dig trygg? Och har du någon gång upplevt att du inte gjort det?

En sliten start

Hej! Hur är läget? Här blev det allt en sliten start på veckan. Som jag har värk i kroppen efter flytten. Rör mig som om jag vore nittio. Men nu är vi på plats och i vårt lilla tornrum och skriver. Blev så varm i magen och glad över alla era fina kommentarer och meddelanden här och på Facebook. Vi har inte ens hunnit bo här ett dygn men har redan börjat komma i ordning, monterat ner en dörrkarm (för första gången i våra liv) för att få ut den gamla tvättmaskinen ur badrummet och upptäckt att diskmaskinen är trasig. Så all in all har det ändå varit en produktiv dag, haha.

En sjukt trött men nöjd ledarskapsutvecklare har vi här!

Måndag

Ja, det känns ju nästan som om dagen idag redan är slut och jag är så mör att jag precis bestämde mig för att inte göra så himla mycket mer idag än att prata med er. Därför får bloggen stå tom i morgon men det är okej hoppas jag.

Tisdag

I morgon jobbar jag nämligen för Innovationscenter hela dagen men skönt nog gör jag det hemifrån så jag kan ta det i lite lugnare takt.

Onsdag

Då vankas det jobb på förmiddagen, sedan åker jag in till Malmö för att äta lunch och efter det ska vi nog åka utföra det obligatoriska Ikea-besöket.

Torsdag

Åker till Lund på morgonen för att köra sjukgymnastik, sedan ska jag fika med Tess och jobba där eller hemifrån resten av eftermiddagen.

Fredag

Midsommar! Kul! Vi kör ett traditonsenligt icke-traditionellt midsommarfirande även i år och det ska bli så mysigt att få hänga med kompisfamiljen.

Och som ni ser så verkar katterna trivas med. De sprang runt hela kvällen igår med stora ögon och undersökte alla vinklar och vrår men nu är de hur chill som helst. Väldigt tacksamt!

Så med undantag för i morgon så tänker jag att veckan ska rulla på som vanligt. Vad som komma skall har jag dock ingen aning om just nu eftersom min hjärna inte funkar typ alls. Har nog tagit mig en hel timme att skriva detta bara - så lika så bäst att avrunda och ta nya tag i morgon istället. Eller hur?

Men berätta gärna: hur har du det och hur ser dina planer ut för veckan?

Välkommen till Höör!

Idag är det dags. Dagen F som i flyttdagen. För en månad sedan idag skrev vi de initiala papperna på det lilla huset som vi föll så hårt för på visningen. Så här ser det och ja, välkommen till Höör!

Välkommen till Höör!

Jag har aldrig velat bo i ett villaområde eftersom jag inte vill vara omgiven av människor som jag inte känner när jag är hemma. Tji fick jag! Men vet ni, det här är vår lilla gata och det känns verkligen inte som att den ligger i ett villaområde.

För här, väldigt undangömt, ligger vår lilla pärla. Välkommen in!

Och här är den! Vårt lilla hus! Originaldelen är byggd på 50-talet och sedan byggdes den ut i början på 2000-talet och det var då den fick sin speciella prägel med det lilla tornet. Det är rätt så slitet nu och därför kommer vi både att byta taket och måla fasaden nu i sommar. Från brun fasad till mörkgrå och från "rött" papptak till skiffergrått. Ska bli så roligt att se hur det kommer att förändra huset!

Med denna ljuvliga, ljuvliga trädgård. Så lummig och med fler trän än vad jag trodde var möjligt i en trädgård.

Här är vardagsrummet - till höger kommer in från hallen och dörren leder in i sovrummet och den walk in closet som nog kommer att få tjäna som Mackans kontorsplats. Invändigt är golven kanonfina. Däremot behöver allt på insidan annat ett eller två lager färg inom sin tid.

Här är vardagsrummet från andra hållet och där rakt fram kommer vi att ha en matplats. Älskar ju att bjuda in på middag och det ska bli så infernaliskt skönt att ha utrymme till att kunna göra det.

Här är köket från dörrarna som leder rakt ut i trädgården och in mot matsalen. Det kommer också att behöva en del kärlek i framtiden för det är riktigt slitet. Men det har verkligen mycket potential!

Och från matsalen har vi the little stair way to heaven...

Nämligen tornrummet!

Som nu till en början kommer att bli mitt kontor och min atelje... Börjar typ gråta (igen) bara av att skriva det. Här kommer vi också ha gästsäng och ja, för mig som älskar att sitta högt upp, med lite takhöjd och se ut när jag jobbar kan detta såklart inte bli bättre.

Såhär glad är hon rent utav! Kan inte förstå att detta är vårt. Tackar min lyckliga stjärna sisådär femton gånger om dagen för detta.

En annan rolig detalj att vi fick den här clownen som tydligen har följt med huset sedan det byggdes där på 50-talet. Får hoppas att den ger oss lite tur! Det känns nämligen också sjukt läskigt att bli husägare även om vi förstås mest är superglada och lyckligt naiva om allt jobb det innebär, haha.

Så ja, det är vårt lilla hus det! Det är i minsta laget med sina 85 kvadrat men det ska bli så, så roligt att få pyssla och ta hand om denna fina lilla pärla. Dessutom är det bara en femhundra-isch meter ner till sjön, jättenära till en massa olika skogsområden, hästgårdar och nära kollektivtrafiken känns bara som fullständigt som klippt och skuret för oss naturnördar. Vad tycker ni? Visst är det fint?!

Dan före dan...

God morgon! Hur är läget? Med mig är det finemang. Sitter här i soffan, omgiven av flyttröra men känner mig jäkligt nöjd med att planen som vi satte ändå verkar hålla hela vägen. Känns fint! Det är dan före dan nu eftersom flyttlasset går i morgon. Men veckan har, även om mycket har handlat om huset, inte bara gjort det. Ska vi kika på vad som hänt?

I måndags så lös flitens lampa efter min sjukgymnastik och jag fick både äta en andra frukost och en massa skrivet på ett av mina stammisfik. Grymt mysigt!

Tillbakablick

Haha, okej. Bara för det så är det bara husgrejer som jag minns när jag tänker tillbaka på veckan. Men den har också inneburit en del jobbande, en del gråtande (jäkla sorgeprocess) och härligt kompishäng. När jag väl har jobbat har jag känt mig effektiv och fått mycket gjort. Förutom med min mejl, den är sorgligt eftersatt.

Veckans bästa

Tänker inte ens säga det. I stället kommer det ett blogginlägg i morgon som bara handlar om huset - och bilder på det eftersom ni är flera som efterlyst detta. Gårdagen bjöd på middag med några av mina coachkollegor, vilket var otroligt mysigt, en öl med min lillebror och att få sitta i trädgården och måla med fågelkvitter som enda sällskap. Sedan har jag fått accept på två väldigt roliga uppdrag som jag verkligen ser fram emot att få göra med! Och i måndags fick jag en fantastisk långfika med Linda, var verkligen så mysigt.

Och den här lilla kringlan har nästan varit lite extra kelig om kvällarna. Medan vi flyttstökar så ligger hon i mi... Jag menar, sitt klädskåp och inte förrän vi har satt oss i soffan på kvällen kommer hon ut och vill gosa.

Veckans sämsta

Jag är fortfarande rätt ångestriden, gråter mycket och har svårt att somna om kvällarna. Det är drygt som tusan. Vill ju egentligen slappna av och njuta av av allt fint som händer. Att peta i gamla sår är inte bekvämt och det spiller tyvärr över på allt annat. Så jobbar med att försöka acceptera det och ta dagarna som de kommer.

Veckans utmaning

Det är definitivt att bromsa mig själv från att gå in i ett "nu ska vi fixa allting på en gång" i huset, haha. Det finns mycket att göra och det kommer att behöva ta tid.

En suddig snapshot från igår. Det är en lyx att få hänga med kloka människor som dessa grymma coacher.

Framåtblick

När jag skrivit klart detta ska jag skriva ihop morgondagens blogginlägg om huset. Efter det kommer vi flyttpacka hela dagen och sedan ska jag åka till min gamla gymnasieskola, Bollerup, för en reunion. Det är alltså femton (!!!) år sedan som jag tog studenten. Vet inte vad som hände med den tiden mer än jag helt klart inte är samma person nu som jag var då. Och det ska bli grymt kul att få träffa alla som kommer igen.

Veckans ledarskapstanke

Häromdagen presenterades GEM-rapporten från Entreprenörsforum som visar att det startades 30 procent färre företag med kvinnliga grundare förra året. En galet tråkig utveckling med tanke på att andelen kvinnliga företagare var låg redan från början. Därför har Klara-Maria från Entreprenörden (som jag intervjuade till den här populära artikeln) nu startat hashtaggen #4procentkvinnor för att lyfta frågan om kvinnligt företagande ännu mer. Vad säger ni kvinnor som läser här? Vill du driva eget men känner att något håller dig tillbaka från att starta?

Och hur har din vecka varit annars? Har du haft det bra?