Bitarna faller på plats...

God morgon, hur står det till? Med mig är det bra. Är så skönt att känna att bitarna faller på plats och igår fick jag fixat många av de saker som har skavt i mig de senaste veckorna. Men nu är 2018, med undantag för bokföringen, stängd. Jag har landat i vad jag ska ta med mig in i 2019 och efter nyår ska jag köra en ny konferens med mig själv där jag tittar närmare på vad för fokusområden jag ska ha då. Känns bra!

Tillbakaklick

Den här veckan har varit bra! Den har känts och varit kort pga utbildningsdagarna men jag har hunnit med det som jag behövde avsluta före jul. Resten har jag samlat i en lista som får följa med in i 2019. Jag har närt en del huvudbry om en sak som jag funderar kring inför nästa år men även den börjar falla på plats så det är skönt.

Veckans bästa

Hmm... Svårt att välja - är så mycket som har varit fint. Alltifrån utbildningen till veckans möten, samtal och att få avrunda året. Även om jag tycker att det andra året som företagare har varit tufft så är det ändå glädje och tacksamhet jag känner när jag tänker på det. Jag har lärt känna fantastiska människor, jag har underbara vänner och kollegor och många i min omgivning som tror på mig. Det värmer gott.Samtidigt är det coolt att det nu är två år sedan som jag slutade mitt heltidsjobb. Hur coolt är det inte vad som har hänt sedan dess alltså?

Veckans sämsta

Vet inte om det har hänt något som är direkt dåligt? Förkylningen har försvunnit alldeles och livet känns bra.

Veckans utmaning

Jag vet! Det har varit att ställa väckarklockan. Har behövt göra det fyra dagar av fem den här veckan (måste vara något slags rekord) och det var en utmaning, haha.

Framåtblick

Jag smygstartar faktiskt mitt jullov så smått nu. Det blir några blogginlägg till innan jag stänger ner helt men mejlen är satt på autosvar och nedtrappningen är ett faktum. De kommande dagarna blir sociala och jag ser fram emot att få hänga med mina nära och kära.

Veckans ledarskapstanke

Den här veckan har jag funderat mycket på känslornas roll och betydelse i organisationer. Vi vill ju gärna se oss själva som logiska, rationella varelser och så är vi i själva verket oftast känslostyrda. Är det så konstigt att engagemang och resultat blir högre och känslorna också finns med och får ta plats? Nä, verkligen inte. Och ändå finns det företag som inte förstår detta och fortsätter köra på som om medarbetarna vore mekaniska dockor. Fascinerande, inte sant? Jag har en känsla (höhö) att vi kommer återkomma till det ämnet. Men det hade varit intressant att höra vad du tänker: hur stor plats har känslor eller får de ta på jobbet?Och annars då? Hur har veckan din varit?!

Insikter som året har gett mig

Så börjar 2018 närma sig sitt slut. Jag kommer såklart att skriva en årskrönika senare men idag tänkte jag börja med de insikter som året har gett mig. Nu har jag gjort 75 procent av mitt andra år som egenföretagare och entreprenör och även om jag har hört talas om hur år två ofta är det tuffa, slitiga mellanåret hade jag ingen aning om hur tufft det skulle bli. Missförstå mig inte - jag har haft ett bra år. Det har gått superbra på de flesta sätt. Men det har varit tufft och jag har lärt mig väldigt, väldigt mycket. Exempelvis detta!

Skillnaden mellan att fokusera rätt och fel

Hör du ljudet av den inslagna dörren? Inte?! Well, det beror väl på att den redan var vidöppen. Likväl har den påmint mig om hur viktigt det är att fokusera på rätt saker. Att fokusera på det som driver ens business framåt och ta hand om sin hälsa. Det straffar sig ofta inte så hårt som en kan tro att prioritera fel - och ibland kan fel bli rätt. Men jag tar ändå med mig påminnelsen om att vara stenhård med att fokusera så rätt som möjligt.

Våga tacka nej

Att tacka nej är en annan konst som jag har fått öva under året. Inte minst under hösten när jag fick förfrågan om att bli headhundad till ett DRÖMJOBB som hade fått både 20-, 25- och 30-åriga Clara att svimma vid blotta tanken på det. Arbetsgivaren var rätt och chefen fantastisk. Men att gå in i ett heltidsuppdrag som dessutom eventuellt hade inneburit att pensionera Bossbloggen... Nej. Det går inte hur lockande det än kan vara. Så jag fick tacka nej. Skitläskigt! Men jag hoppas och tror att det både är värt det men också att andra samarbetsmöjligheter kan dyka upp framöver.

Att driva företag kan vara riktigt, riktigt svårt

Det här andra året har verkligen haft mig nere på knä ibland. Det är mycket som ska orkas och hinnas med och att ge järnet över såhär lång tid - det kan vara svårt. Riktigt svårt. Visst jag jobbar hållbart men det är utmanande och även om det går jättebra så har jag har flera gånger allvarligt undrat: är det värt det? Och ja, hitintills har jag landat i att jag visst ska fortsätta. Det här är det häftigaste jag har varit med om och ingen äventyrsresa som har betytt något har genomförts helt smärtfritt eller gått helt i medvind.

Du skördar inte samma dag som du sår

Ja, rubriken sa väl allt? Allt tar tid att skapa och det är viktigt att få låta saker mogna i den tid de behöver. Framförallt för mig själv som individ! Min sjukgymnast sa en sak som jag ska bära med min in även i nästa år och det är att "man kan ge en blomma alla de bästa förutsättningarna som finns för att växa, men den kommer ändå att växa i den takt som den själv vill". Det är skillnad på att skapa möjligheter och en annan att tvinga fram resultat som faktiskt behöver växa fram och det gäller lika mycket för mig själv som privatperson som för mitt arbete.Så, det var ett axplock av de största insikterna och påminnelserna som jag har fått det här året. Om du fick välja en insikt som du fick 2018: vad skulle det vara? Berätta gärna!

700 blogginlägg senare

Bossvänner! Kan vi stanna upp ett slag och reflektera över att det här är det sjuhundrade inlägget som jag skriver här? Snart 2,5 år efter att Bossbloggen lanserades står vi här, 700 blogginlägg och 2780-isch kommentarer senare. Shit, som det har hänt saker på den här tiden. För fem år sedan fick jag den avmätta responsen: "jaha, och hur ska du kunna utbilda chefer?" när jag pratade om min dröm att få jobba med det högt. Nu är det prick det jag gör och sedan jag startade bloggen kan jag räkna antalet gånger som jag har fått den frågan på ena handen. I stället uppenbarar det sig fler och fler roliga samarbetsförfrågningar och möjligheter som jag knappt hade kunnat drömma om.

700 blogginlägg senare

Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är enkelt. Eller att vägen är spikrak. Coz' it aint. Men det vet ni ju redan. Ibland är det så läskigt att jag är så transparent med min resa. Är ofta mer bekvämt att berätta om saker i retroperspektiv när man vet hur de slutar. Samtidigt är varken ledarskap eller entreprenörskap är särskilt bekvämt alltid, hähä.Det kan förstås vara det och jag är övertygad om att det blir bättre för varje år som går. Men det gäller verkligen att ha en nykter inställning, ett glatt humör och mycket jäklar anamma för att lyckas. Och, det viktigaste av allt: fantastiska människor i sin omgivning. Jag är så glad över att du är med mig på det här äventyret. Tack för att du läser, tack till er som delar med er och ställer frågor, tack för möjligheterna som ni ger mig. Tack för peppen, omtanken och alla lärdomar. Den här bloggen hade inte varit någonting utan er och jag är så glad för att du är här. Ska bli så spännande att se var vi befinner om trehundra inlägg till. För att inte tala om sjuhundra till!I den här publiceringstakten med cirka sju inlägg i veckan är det drygt två år till fjortonhundra blogginlägg och artiklar. Vad gör jag då? Vad har hänt då? Hur många av er kommer att ha nått ledarpositionerna ni drömmer om idag? Hur ser arbetslivet ut? Två-tre år är ändå inte jättelångt bort. Det känns ofta som e-v-i-g-h-e-t-e-r men det är det ju inte.Har försökt hitta en favorit bland alla sjuhundra blogginlägg som jag har skrivit men det är svårt alltså. Tror det får bli hela Möt en Boss-kategorin. Den är så fruktansvärt rolig och intressant att skriva varje gång. Har du något inlägg som du minns lite extra? Om ja, vilket? Eller har du något mer allmänt som du bär med dig? 

Tack för förståelsen

Alltså, ni är ju de bästa bloggvännerna en kan ha. Tack för förståelsen och omtanken ni ger mig även när jag bara orkar existera i den analoga världen. Jag lyckades bli kry nog till att vara med på de inplanerade utbildningsdagarna och härligt nog så verkar jag inte ha blivit sämre av att vara där heller. Så skönt! Har fått så mycket energi och glädje de här två dagarna. Det är verkligen en helt fantastisk grupp och jag har varit så lugn och rofylld efter varje dag. Som ni nog fattar så har min jobbplanering för de senaste 2,5 veckorna gått helt åt pipsvängen men vi kan väl kika på vad jag ska göra innan jag går på jullov?

Onsdag

Idag har jag mängder med massa små saker som står på agendan. Mestadels att jobba ikapp de surdegar som blivit liggande sedan jag åkte hem från Stockholm. Svara på mejl, skriva blogginlägg, ringa, hänga på kontoret och sedan ska jag ha en coachsamtal. Ska också bestämma hur länge jag ska vara ledig!

Torsdag

I morgon är det coaching som står på schemat större delen av dagen. Både att jag ska ha möte med min mentorcoach men också coacha två av mina övningsklienter. Däremellan blir det bloggjobb och att beta av det jag inte hunnit idag.

Fredag

På morgonen ska jag ha årets sista nätverksmöte. Sedan är det dags för min egen konferens där jag sammanfattar året och mina lärdomar inför nästa år. Kommer faktiskt dela upp den i år så att jag avslutar 2018 nu och sedan kör en full scale konferens för 2019 i början på januari. Denna kommer förhoppningsvis avslutas med en brainstormingmöte med mitt kreativa geni till fästman om en sista pusselbit som kan stänga 2018 och öppna 2019.Det kommer hända en del ändå de återstående dagarna av jobbåret. Bloggen kommer att rulla på som vanligt de här sista dagarna men det kommer bli lite mer chillat innehåll. Känns som en bra avrundning inför ledigheten där jag faktiskt kommer att stänga den en stund. I vanliga fall brukar jag köra intervjuserien Bossarnas Årskrönika under julen men det har det ju inte funnits någon som möjlighet till att göra nu pga all sjuka. Så tråkigt men ja, ibland går planer helt enkelt i stöpet.Hur har du det? Hur känns livet såhär dagarna före jul?

Förkylning + feber + migrän = värdelös kombo

Hallå vänner, hur mås det? Själv börjar jag äntligen känna mig som människa igen. Satan vad sjuk jag blev när jag kom hem från Stockholm.Förkylning + feber + migrän = värdelös kombo.  Har varit sängliggandes i lite drygt tre dagar men blev som tur var både feber- och migränfri igår. Idag har jag rent utav kunnat vara uppe några korta stunder och planen är att lyckas duscha ikväll. Kommer känna mig som pånyttfödd sedan. Men ja, därav det plötsliga tystnaden här. Tack till er som har skrivit och frågat efter mig! Blir så rörd av det och mår betydligt bättre nu men inte hundra.Så velar just nu som sjuttsingen med hur jag ska lösa de kommande dagarna. Detta krockar fullständigt med utbildningsdagar och inbokade klienter och hade det inte varit sista veckan före jul hade det varit busenkelt att möblera om schemat. Nu blir det blir det rätt mycket svårare. Tänker att jag ska se hur jag sover i natt och hur det känns i morgon bitti. Mår jag dåligt eller sämre då får jag såklart ställa in, flytta om etcetera. Men förhoppningsvis mår jag tipptopp så jag slipper det. Dock kan det bli så att bloggen får stå tillbaka några dagar till. Jag hoppas inte det men vågar inte lova att orken eller möjligheten finns att blogga som vanligt. Hoppas ni har tålamod med mig och att vi hörs snart igen!