Insikter som året har gett mig

Så börjar 2018 närma sig sitt slut. Jag kommer såklart att skriva en årskrönika senare men idag tänkte jag börja med de insikter som året har gett mig. Nu har jag gjort 75 procent av mitt andra år som egenföretagare och entreprenör och även om jag har hört talas om hur år två ofta är det tuffa, slitiga mellanåret hade jag ingen aning om hur tufft det skulle bli. Missförstå mig inte - jag har haft ett bra år. Det har gått superbra på de flesta sätt. Men det har varit tufft och jag har lärt mig väldigt, väldigt mycket. Exempelvis detta!

Skillnaden mellan att fokusera rätt och fel

Hör du ljudet av den inslagna dörren? Inte?! Well, det beror väl på att den redan var vidöppen. Likväl har den påmint mig om hur viktigt det är att fokusera på rätt saker. Att fokusera på det som driver ens business framåt och ta hand om sin hälsa. Det straffar sig ofta inte så hårt som en kan tro att prioritera fel - och ibland kan fel bli rätt. Men jag tar ändå med mig påminnelsen om att vara stenhård med att fokusera så rätt som möjligt.

Våga tacka nej

Att tacka nej är en annan konst som jag har fått öva under året. Inte minst under hösten när jag fick förfrågan om att bli headhundad till ett DRÖMJOBB som hade fått både 20-, 25- och 30-åriga Clara att svimma vid blotta tanken på det. Arbetsgivaren var rätt och chefen fantastisk. Men att gå in i ett heltidsuppdrag som dessutom eventuellt hade inneburit att pensionera Bossbloggen... Nej. Det går inte hur lockande det än kan vara. Så jag fick tacka nej. Skitläskigt! Men jag hoppas och tror att det både är värt det men också att andra samarbetsmöjligheter kan dyka upp framöver.

Att driva företag kan vara riktigt, riktigt svårt

Det här andra året har verkligen haft mig nere på knä ibland. Det är mycket som ska orkas och hinnas med och att ge järnet över såhär lång tid - det kan vara svårt. Riktigt svårt. Visst jag jobbar hållbart men det är utmanande och även om det går jättebra så har jag har flera gånger allvarligt undrat: är det värt det? Och ja, hitintills har jag landat i att jag visst ska fortsätta. Det här är det häftigaste jag har varit med om och ingen äventyrsresa som har betytt något har genomförts helt smärtfritt eller gått helt i medvind.

Du skördar inte samma dag som du sår

Ja, rubriken sa väl allt? Allt tar tid att skapa och det är viktigt att få låta saker mogna i den tid de behöver. Framförallt för mig själv som individ! Min sjukgymnast sa en sak som jag ska bära med min in även i nästa år och det är att "man kan ge en blomma alla de bästa förutsättningarna som finns för att växa, men den kommer ändå att växa i den takt som den själv vill". Det är skillnad på att skapa möjligheter och en annan att tvinga fram resultat som faktiskt behöver växa fram och det gäller lika mycket för mig själv som privatperson som för mitt arbete.Så, det var ett axplock av de största insikterna och påminnelserna som jag har fått det här året. Om du fick välja en insikt som du fick 2018: vad skulle det vara? Berätta gärna!

700 blogginlägg senare

Bossvänner! Kan vi stanna upp ett slag och reflektera över att det här är det sjuhundrade inlägget som jag skriver här? Snart 2,5 år efter att Bossbloggen lanserades står vi här, 700 blogginlägg och 2780-isch kommentarer senare. Shit, som det har hänt saker på den här tiden. För fem år sedan fick jag den avmätta responsen: "jaha, och hur ska du kunna utbilda chefer?" när jag pratade om min dröm att få jobba med det högt. Nu är det prick det jag gör och sedan jag startade bloggen kan jag räkna antalet gånger som jag har fått den frågan på ena handen. I stället uppenbarar det sig fler och fler roliga samarbetsförfrågningar och möjligheter som jag knappt hade kunnat drömma om.

700 blogginlägg senare

Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är enkelt. Eller att vägen är spikrak. Coz' it aint. Men det vet ni ju redan. Ibland är det så läskigt att jag är så transparent med min resa. Är ofta mer bekvämt att berätta om saker i retroperspektiv när man vet hur de slutar. Samtidigt är varken ledarskap eller entreprenörskap är särskilt bekvämt alltid, hähä.Det kan förstås vara det och jag är övertygad om att det blir bättre för varje år som går. Men det gäller verkligen att ha en nykter inställning, ett glatt humör och mycket jäklar anamma för att lyckas. Och, det viktigaste av allt: fantastiska människor i sin omgivning. Jag är så glad över att du är med mig på det här äventyret. Tack för att du läser, tack till er som delar med er och ställer frågor, tack för möjligheterna som ni ger mig. Tack för peppen, omtanken och alla lärdomar. Den här bloggen hade inte varit någonting utan er och jag är så glad för att du är här. Ska bli så spännande att se var vi befinner om trehundra inlägg till. För att inte tala om sjuhundra till!I den här publiceringstakten med cirka sju inlägg i veckan är det drygt två år till fjortonhundra blogginlägg och artiklar. Vad gör jag då? Vad har hänt då? Hur många av er kommer att ha nått ledarpositionerna ni drömmer om idag? Hur ser arbetslivet ut? Två-tre år är ändå inte jättelångt bort. Det känns ofta som e-v-i-g-h-e-t-e-r men det är det ju inte.Har försökt hitta en favorit bland alla sjuhundra blogginlägg som jag har skrivit men det är svårt alltså. Tror det får bli hela Möt en Boss-kategorin. Den är så fruktansvärt rolig och intressant att skriva varje gång. Har du något inlägg som du minns lite extra? Om ja, vilket? Eller har du något mer allmänt som du bär med dig? 

Tack för förståelsen

Alltså, ni är ju de bästa bloggvännerna en kan ha. Tack för förståelsen och omtanken ni ger mig även när jag bara orkar existera i den analoga världen. Jag lyckades bli kry nog till att vara med på de inplanerade utbildningsdagarna och härligt nog så verkar jag inte ha blivit sämre av att vara där heller. Så skönt! Har fått så mycket energi och glädje de här två dagarna. Det är verkligen en helt fantastisk grupp och jag har varit så lugn och rofylld efter varje dag. Som ni nog fattar så har min jobbplanering för de senaste 2,5 veckorna gått helt åt pipsvängen men vi kan väl kika på vad jag ska göra innan jag går på jullov?

Onsdag

Idag har jag mängder med massa små saker som står på agendan. Mestadels att jobba ikapp de surdegar som blivit liggande sedan jag åkte hem från Stockholm. Svara på mejl, skriva blogginlägg, ringa, hänga på kontoret och sedan ska jag ha en coachsamtal. Ska också bestämma hur länge jag ska vara ledig!

Torsdag

I morgon är det coaching som står på schemat större delen av dagen. Både att jag ska ha möte med min mentorcoach men också coacha två av mina övningsklienter. Däremellan blir det bloggjobb och att beta av det jag inte hunnit idag.

Fredag

På morgonen ska jag ha årets sista nätverksmöte. Sedan är det dags för min egen konferens där jag sammanfattar året och mina lärdomar inför nästa år. Kommer faktiskt dela upp den i år så att jag avslutar 2018 nu och sedan kör en full scale konferens för 2019 i början på januari. Denna kommer förhoppningsvis avslutas med en brainstormingmöte med mitt kreativa geni till fästman om en sista pusselbit som kan stänga 2018 och öppna 2019.Det kommer hända en del ändå de återstående dagarna av jobbåret. Bloggen kommer att rulla på som vanligt de här sista dagarna men det kommer bli lite mer chillat innehåll. Känns som en bra avrundning inför ledigheten där jag faktiskt kommer att stänga den en stund. I vanliga fall brukar jag köra intervjuserien Bossarnas Årskrönika under julen men det har det ju inte funnits någon som möjlighet till att göra nu pga all sjuka. Så tråkigt men ja, ibland går planer helt enkelt i stöpet.Hur har du det? Hur känns livet såhär dagarna före jul?

Förkylning + feber + migrän = värdelös kombo

Hallå vänner, hur mås det? Själv börjar jag äntligen känna mig som människa igen. Satan vad sjuk jag blev när jag kom hem från Stockholm.Förkylning + feber + migrän = värdelös kombo.  Har varit sängliggandes i lite drygt tre dagar men blev som tur var både feber- och migränfri igår. Idag har jag rent utav kunnat vara uppe några korta stunder och planen är att lyckas duscha ikväll. Kommer känna mig som pånyttfödd sedan. Men ja, därav det plötsliga tystnaden här. Tack till er som har skrivit och frågat efter mig! Blir så rörd av det och mår betydligt bättre nu men inte hundra.Så velar just nu som sjuttsingen med hur jag ska lösa de kommande dagarna. Detta krockar fullständigt med utbildningsdagar och inbokade klienter och hade det inte varit sista veckan före jul hade det varit busenkelt att möblera om schemat. Nu blir det blir det rätt mycket svårare. Tänker att jag ska se hur jag sover i natt och hur det känns i morgon bitti. Mår jag dåligt eller sämre då får jag såklart ställa in, flytta om etcetera. Men förhoppningsvis mår jag tipptopp så jag slipper det. Dock kan det bli så att bloggen får stå tillbaka några dagar till. Jag hoppas inte det men vågar inte lova att orken eller möjligheten finns att blogga som vanligt. Hoppas ni har tålamod med mig och att vi hörs snart igen!

Sofie Bergdahl: Tror på att kliva fram i motgång och backa i framgång

Vem är Sofie Bergdahl? Hur vill hon vara som ledare? Och vad har hon lärt sig under de två åren som hon har varit VD för konsultföretaget Lunicore? Här finner du alla svar och mer därtill när hon berättar om sin ledarskapsresa i Möt en boss!

Hej Sofie, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är 25 och kommer från Göteborg men har bott i Lund sedan fem år. Älskar allt som har med friluftsliv och människor att göra. Att vara ute, ägna mig åt träning eller att umgås tillsammans med andra är bland det bästa jag vet.

Berätta om din karriär!

− Den har väl egentligen tagit fart på riktigt de senaste två åren när jag fick mitt nuvarande uppdrag. Men innan jag började på Lunicore har jag alltid jobbat i detaljhandel och service. Både inom en liten, familjeägd butik och en stor, internationell koncern. Först jobbade jag inom en kaffe, te och chokladhandel, sedan på Sephora och Dressmann. Jag kan verkligen rekommendera alla att testa jobba inom serviceyrken! Man lär sig så mycket att möta alla typer av kunder. Kunder med mycket pengar, lite pengar, kunder som inte kan uttrycka sina behov, kunder som är arga… Det blir många unika möten och  det är en nyttig skola att bemöta olika människor i olika lägen.− När jag flyttade till Lund valde jag att läsa utbildningen Service Management. Den ger en tvärfunktionell syn på företag och hur exempelvis ekonomi påverkar engagemang och förståelse för hur man kan prata genom de olika enheterna i ett företag. Därefter fortsatte jag vidare med en av Ekonomihögskolans masterprogram som heter International Strategic Management. Men, det var under kandidatutbildningen som jag först fick upp ögonen för konsultbranschen och kom in på Lunicore som regionchef i Helsingborg. Där hade jag ansvar för att sälja och etablera varumärket i nordvästra Skåne och efter åtta månader fick jag möjlighet att ta mig an rollen som VD.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

­− Idag befinner jag mig i slutskedet på mitt VD-uppdrag som innebär ett övergripande ansvar för att organisationen ska vara hållbar och att alla medarbetare mår bra. Det låter kanske luddigt men bland annat handlar det om att vi aldrig får koncentrera kunskap hos en individ eftersom alla våra tjänster är relativt kortsiktiga. Även VD:n byts ofta, i vanliga fall efter två års tid. Det innebär att organisationen måste vara så självständig som möjligt. Eftersom organisationen drivs helt av studenter, vi får hela tiden in nya medarbetare och har en genomsnittlig anställningstid på ett år så handlar VD-rollen mycket om att bidra till kontinuitet.− Det största ansvarsområdet är att vara en trygg stöttepelare gentemot mina kollegor. Jag lägger mycket tid på att jobba tillsammans med andra och bollplanka om olika frågor med både kunder och kollegor. Sedan innebär det också mycket strategiskt arbete med budget, affärsplaner och så. Exempelvis med HR om hur vi bör rekrytera framåt. Dessutom har vi en extern styrelse som jag svarar inför och så ingår det mycket försäljning vilket jag tycker är jättekul.

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag vill väldigt gärna vara en som inspirerar och jag gillar att se andra människor utvecklas. Tycker det är en viktig del i ledarskapet att kunna se andra växa och det blir tydligt här just för att vi hela tiden får nya medarbetare. Att se dem gå från att vara nya till att driva hela processer själva är så coolt och det är min drivkraft att vara den stöttepelaren som står bredvid dem på deras resa.

Oavsett om du vill bli ledare eller inte, bestäm dig för hur du vill paketera dig själv. Jag har själv fått tipset att göra sin egen hisspitch. När någon frågar: Vem du är? Vad gör du? I stället för att säga ”jag pluggar ekonomi” så säg ”jag pluggar ekonomi för att jag vill göra det här och det här i framtiden”. Använd den i alla sammanhang när du nätverkar, till slut kommer omgivningen att uppmärksamma och hjälpa dig att nå din dröm.

Sofie Bergdahl

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att inspirera och alltid vara så närvarande som möjligt. Det ska inte kännas som att jag är långt borta om man behöver svar snabbt. Jag är väldigt förlåtande och tycker det är bra med misstag. Det är alltid bättre att prata om dem så vi lär oss tillsammans. Att kollegan säger ”det känns så skönt att jag alltid kan ringa till dig” är det bästa betyget. Vi ska också ha kul tillsammans och det bygger mycket på kollektivet. Det är VI som gör saker och jag som ledare är inte den som ska ta åt mig äran för det andra gör.

Jag är en kontrollperson i grunden vilket jag tror många unga kvinnor är. Så för mig har det varit viktigt och lärorikt att ha den här ledarrollen där jag tvingas att ha ett helhetsperspektiv. Då måste man fråga sig ”hur kan jag vara delaktig utan att behöva ha kontroll på allt?” och våga lita på de omkring sig.

Sofie Bergdahl

− Att vara närvarande handlar inte om att lösa andras problem åt dem. Jag har lärt mig att personen kommer med frågan ofta har svaren själv. I början trodde jag att jag att jag behövde ha alla svar och det direkt. Vilket i bland medförde att jag också svarade helt out of context eftersom jag inte visste sammanhanget. Men idag, om någon kommer med en fråga är det bästa svaret jag kan ge: ”vad tycker du själv?” och utgå därifrån. Frågeställaren har ofta funderat själv när hen kommer och det ska man inte förringa. Sedan försöker jag ge medarbetarna verktygen så att de kan göra jobbet och komma till kloka insikter själva.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Jag tror mycket på det här att vara den som kliver fram i motgång och backar i framgång som ledare. Går det bra så är det alltid vi som gör det. Är det motgångar så tar ledare ansvar för det och sticker inte huvudet i sanden. Att man har kul är också jätteviktigt! Man kan komma så långt på engagemang och driv och att göra saker för att man vill och inte för att man måste.− I mitt fall så har det varit utmanade att vi får in nya medarbetare hela tiden att hålla koll på vilken information man har gett till vilken person och anpassa informationen till var alla är i processen. Men det går att lära sig att hitta ett gemensamt fokus i en grupp där personalomsättningen är stor. Dels genom att jag har bollat mycket internt men också med styrelsen och varit ärlig både när det går bra och när det inte har gjort det. Sedan är jag en reflekterande person och försöker stanna upp varje gång vi har tagit igenom oss något klurigt för att se vad jag har lärt mig. Det här året har jag varit mycket tryggare som ledare jämfört med det första. Det första året handlade om vad jag ska göra och nu har jag kunnat tänka på hur jag ska göra det, haha.