Rädslan för att misslyckas

Fråga:

"Hur ser du på det här med att misslyckas? Jag är så rädd för det att jag hellre låter bli att göra grejer om jag inte vet med all säkerhet att jag kan göra det jättebra. Fattar att det inte håller i längden så har du några tips på vad jag ska göra för att det ska bli bättre?Hälsningar,J."

Svar:

Hej J! Tack för ditt mejl och din fråga. Det här med misslyckanden är en hård nöt. För vem gillar att göra fel eller inte lyckas med det man vill göra? Typ ingen? Tänker att de flesta av oss drivs av att man vill lyckas med det man tar sig för. Sedan kan jag se en skillnad mellan hur mycket man bryr sig om ett misslyckande och inte, Men också vad man stämplar som misslyckande och inte.Läs mer: Återhämta sig från misslyckandeVissa verkar ju inte bry sig om misslyckanden ens lite grand. De trillar och reser sig oberört igen. Låter dammet borstas av i fartvinden. För vissa sprutar tårarna men de kämpar vidare ändå. Medan andra struntar i att försöka igen utan går iväg och gör något annat i stället. Jag lägger ingen värdering i de olika sätten utan tänker att vi alla är olika. Plus att vi alla nog har gjort alla tre varianter om än i olika situationer och reagerar olika beroende på vad det är för utmaning som vi står inför.Själv hör jag med till skaran som älskar känna mig duktig på det jag gör och samtidigt avskyr att göra fel. Som tur var har åratal av övning gjort det lite bättre. Det i kombination med att ständigt leva lite utanför min komfortzon. Jag utmanar mig själv hela tiden och testar ideligen nya saker. Vilket är jätteroligt och jätteläskigt på samma gång. Men framförallt försöker jag skilja på misslyckande och försök och det tänker jag kanske är ett förhållningssätt som kanske kan hjälpa dig med?

Skillnaden mellan att försöka och misslyckas

För att lära oss saker, för att bli verkligt bra på något så måste öva på dem: det kan vi väl vara överens om? Även om man avskyr att vara nybörjare så är det svårt att undvika att vara det om du ska ta dig an något alldeles nytt. Men innebär det då att varje gång du inte lyckas är ett misslyckande? Nä, verkligen inte. Lyckande och misslyckande ställs ofta mot varandra som motpoler men poängen är att dessa motpoler inte är det enda som existerar. Det finns en hel härligt gråskala däremellan och nio av tio av oss befinner sig på den och inte vid ytterligheterna. Skulle det gå att se det mer nyanserat?Det vi alla gör är trots allt försök till att lyckas. Det behöver inte per automatik inte innebära att vi misslyckas utan det betyder att vi försöker göra något vi inte har gjort förut. Och hur fint, tufft och modigt är inte det?

Vad är det värsta som kan hända?

En annan del som jag läser från din fråga är din rädsla för att misslyckas. Jag vet inte om jag kan ge dig så många fler råd gällande det än att försöka utmana den rädslan. Utmana den och se om det var så farligt som du trodde och tänkte dig. Oftast brukar det inte vara så svårt eller hemskt som man föreställer sig det.Ett knep som jag brukar använda mig av i sådana lägen är också att ställa mig själv frågan: vad är det värsta som kan hända? Som när jag bestämde mig för att säga upp mig och starta företag. Då tänkte jag (och gör fortfarande) att om allting går åt skogen och om jag inte lyckas med detta: då är det bara att skaffa mig ett nytt jobb. Och så vidare.Så nästa gång du märker att din rädsla håller dig tillbaka, fråga dig själv: vad är det värsta som kan hända? Utmana rädslan, gärna i små steg åt gången. Och framförallt se dina steg som försök till att lyckas och inget annat. Det är tror allt det de är. Kom också ihåg att bara det att du är medveten om din rädsla är ett stort och viktigt steg. Det betyder att du har kommit en bra bit på vägen redan.Jag hoppas innerligt att detta kan hjälpa dig lite på vägen och önskar dig all lycka till! Har du som läser några andra tankar, tips och erfarenheter att dela med dig av till J? Dela gärna med dig i kommentarfältet!

What a week!

Hej! Hur står det till? Med mig är det lite trött och slitet faktiskt. What a week! Hade nästan glömt hur det är att gå på heldagsutbildningar. Hur man måste jobba undan innan och hur utvecklande det är när man väl är i väg. Men det har varit en bra vecka. Väldigt bra!

Tillbakablick

Början på veckan bjöd på poddinspelning, ett gäng trevliga affärsmöten, en bokning av ett väldigt roligt uppdrag, att jag ordnade med uppdrag åt kollegor, hjälpte en entreprenörskollega med huvudbry, jag har skrivit i mängder och sedan då varit på kurs. Intensivt deluxe alltså. Men på ett bra vis! Det har varit ett vettigt tempo med många pauser.

Veckans bästa

Allt ovan typ? Hehe... Nä, men jag märker att jag är på väg in i en ny fas av personlig utveckling. Ska bli spännande att se vad jag får lära mig den här gången. Vilka färdigheter jag utvecklar. Andra fantastiska saker är att jag ska få träffa en ledare som jag ser otroligt mycket upp till och att jag har fått möta så många intressanta, spännande och kloka människor i och med utbildningen.Men det bästa av allt var nog att en person, som jag också beundrar mycket, har bjudit på en av de mest generösa sakerna jag vet. Att prata varmt om mig, det jag gör och vill göra för andra betydelsefulla människor. Få saker värmer så gott som att någon annan tror på mig och aktivt hjälper en på sin väg. Det är så himla fint och betyder så mycket.

Veckans sämsta

Att jag måste jobba och plugga i helgen. Det går emot alla mina principer och jag gillar det inte ens lite grand men tyvärr är det inte mycket att be för. Ska försöka göra det bästa av situationen plus kompensera det med att vara ledig två eftermiddagen nästa vecka istället.

Veckans utmaning

Det har för en gångs skull varit sömnen. Jag kunde ju inte somna i tisdags och i fredags morse vaknade jag alltså kvart över fyra och kunde inte somna om. Som tur var har ju tempot varit sjyst så det har gått bra ändå. Och nu i natt har jag sovit som en liten gråsten så det verkar gött nog bara ha varit tillfälligheter.

Framåtblick

Jobb, plugg, tvätta, städa och handla. Den här helgen känns sådär sexig. Men kommer givetvis vara ledig också och blir nog lite häng med fästman och lillebror. Har på känn att det blir minst en powernap bara för att det är mysigt med.

Veckans ledarskapstanke

Ja, eftersom det är en coachutbildning som jag har påbörjat så har det givetvis påverkat många av mina tankar kring ledarskap. Jag har använt och pratat varmt coachandet som verktyg länge och därför är det är coolt att få fördjupa sig ännu mer i ämnet. Det stärker bara min övertygelse än mer om att det är ett av sätten man kan och bör använda sig av för att lyckas skapa umbärlighet i sitt ledarskap.Men ja, det var den veckan. Nu väntar först en session med jobb. Följt av lite vila. Får se om jag hinner med något pluggande efter det eller om det får bli morgondagens nöje. Hur har din vecka varit? Hur har du haft det?

Nyhetssvepet vecka 45-48 2018

Nyhetssvepet för vecka 45-48 2018 handlar som vanligt om en salig blandning av högt som lågt. Varsel, dåligt ledarskap, arbeten som kräver lite utbildning men har relativt hög lön och rätten till att få välja sin egen hobby är några av rubrikerna.

Nyhetssvepet vecka 45-48 2018

Ikea varslar 650 tjänster

Det har nu blivit officiellt att Ikea successivt kommer att varsla omkring 650 tjänster, framförallt i södra Sverige under de kommande två åren rapporterar Dagens Nyheter. Stämningen är enligt den lokala fackklubben orolig på de berörda kontoren:– Den stora frågan från många är hur processen ska gå till. Vi ska sätta oss i förhandlingar och försöka hitta en plats för så många vi kan i den nya organisationen. De som inte får det hoppas vi kunna hjälpa vidare i arbetslivet så gott det går, säger Anne-Lie Dahl, representant för den lokala Unionenklubben för Ikea, Ikano och Inter Ikea, till DN.

Priser och tacktal i jämställdhetens tecken

Under de senaste veckorna har flera utmärkelser delats ut där både pris och tacktal har gått i jämställdhetens tecken. Sveriges Radio berättar att Zara Larsson får Fredrika Bremers BRA-pris för sitt jämställdhetsarbete och under fotbollsgalan så vann Nilla Fisher Diamantfotbollen och bland annat berörde i sitt tacktal att det är dags för männen att "komma in i matchen" om jämställdhet.Ett uttalande som har lett till flertalet repliker från olika manliga fotbollsprofiler som fann hennes kritik som "orättvis". Något som Nilla Fisher bemöter i en uppdatering på sin Instagram där hon bland annat konstaterar att "Det är inte orättvist att jag riktar mig till alla män. Det är däremot orättvist att till exempel jag som kvinna och hbtqi personer tvingas kämpa för grundläggande mänskliga rättigheter."

Gripandet av toppchef sätter bilbranschen i gungning

Carlos Ghosn, toppchefen för bilalliansen Nissan-Mitsubishi-Renault har gripits för misstanke om "ekonomiska oegentligheter" enligt Sveriges Radio. Bilalliansen utgör den näst största biltillverkaren i världen och Carlos Ghosn var vid gripandet styrelseordförande för Mitsubishi och Nissan och Vd och styrelseordförande för Renault och gripandet har både föranlett att aktien har gått ner och att han kan få lämna sina uppdrag.

Tio jobb med kort utbildning och sjyst lön

Veckans Affärer har sammanställt en lista över tio yrken med förhållandevis kort utbildning som i gengäld ger rätt så hög lön. I topp? Där finner vi bland annat yrkesgrupper som piloter, lokförare och flygledare som kan tjäna mellan 30 000 och 50 000 kronor i månaden i snitt. Andra förslag är engineering management, kustbevakare eller inköspchef.

Varför behåller man dåliga chefer egentligen?

I en krönika hos BBC så frågar sig Alison Green varför organisationer behåller dåliga chefer egentligen det är allmän kännedom att ledarskapet har en direkt påverkan på vår lönsamhet och dessutom är avgörande för att attrahera nya medarbetare. Inte minst för att "Bad managers drive away good people, and hold teams back from achieving what they otherwise could". En fullt legitim fråga: varför behåller man dåliga chefer egentligen?

Rätten att få välja sin hobby själv

Som en extra bonusläsning snarare än nyhet hittar vi den här krönikan av ponnypappan, Daniel Enestubbe, som i tidningen Ridsport lyfter hur viktigt det är att få friheten att välja sin egen hobby oavsett vad normer och traditioner förespråkar. Hans son, Angelo, rider och har stallet som absolut fristad vilket har börjat ge retsamma kommentarer och hån från hans jämnåriga kamrater. 

Hållbarhet handlar om mer än konsumtion

I och med måndagens White Monday och morgondagens Black Friday debatteras nu ämnena hållbarhet och konsumtion flitigt. En viktig debatt som till och med återspeglas i årets julklapp som är det återvunna plagget. Det är nog ingen som har missat vid det här laget att vi förbrukar mer än vad vår planet klarar av. Vi kan inte fortsätta konsumera såsom vi har gjort hitintills. På allas läppar, i alla branscher, finner vi den hållbara livsstilen som lösningen på konsumtionen. Men hållbarhet handlar om mer än konsumtion: det handlar om att förändra både samhälle och arbetsliv och frågan är vilka effekter hållbarheten kan få? Är de alltigenom goda?

Hållbarhet handlar om mer än konsumtion

Något jag saknar i debatten är det de visionära diskussionerna. Hur ska vi jobba och leva om vi ska leva mer hållbart? Vad innebär det? Hur kommer näringslivet att påverkas om vi konsumerar mindre, kommer företagen att tolerera lägre vinster eller blir det fler som står utan jobb? Kan vi alla bli entreprenörer eller finns det ett tak för hur många vi kan vara? Hur påverkar våra nya levnadsvanor övriga världen med arbetstillfällen, försörjning, handel och välfärd? Framförallt när vår försörjningstrygghet idag bygger på förhållandet mellan konsumtion och produktion.Det är lättare att säga att vi måste sluta köpa prylar om ens arbete inte går ut på att producera eller sälja dem. Det är lättare för den som inte har turism som inkomstkälla att argumentera för att sluta flyga till solsemestern. Även om rädda planeten är det viktigaste målet och angår alla är inte alltid konsekvenserna av hållbarheten av hundra procent godo i det nuvarande systemet. Därför måste vi säkerställa att det finns trygghetssystem och skyddsnät som gör att alla kan leva hållbart. Inte bara vissa av oss.

En hållbar livsstil som håller hela vägen

För det är ofrånkomligt: vi måste göra om och göra rätt. Konsumera mindre, resa mindre och miljövänligare, hitta värde i andra aspekter än materiell status. Som privatpersoner kan vi göra mycket. Framförallt genom att börja ställa krav på att våra företag ska drivas mer hållbart. Att arbetsgivare också tar ansvar för sina avtryck i miljön, hur man tar hand om människorna som utgör deras verksamheter och börja bidra till att rädda världen i stället för att förstöra den. Men också lyfter frågan: hur tar vi ansvar för att vi lever hållbart hela vägen, hela världen runt? Så att alla kan få leva tryggt och arbeta under bra arbetsvillkor även när vi konsumerar mindre.Tumme upp: Att medvetenheten ökar och att hållbarhet alltmer blir en norm och livsstil.Tumme ner: Att det verkar som att vi inte agerar eller förändrar vår livsstil tillräckligt snabbt.

---

Tyckte du om detta inlägg?Klicka på hjärtat och dela det gärna så att andra kan få läsa det med! 

Sömnlös

Jag går oftast och lägger mig tidigt (eftersom Mackan börjar jobba okristligt tidigt om dagarna) och i vanliga fall somnar jag rätt kvickt. Men igår... Då gick det inte alls. Brukar göra en avslappningsövning och somnar ofta mitt i den. Men den här gången råkade jag vakna till i stället. Blev helt klarvaken och sömnlös. Låg och tänkte på allt mellan himmel och jord. Jobbgrejor började snurra runt och efter typ en och en halv timme gick jag och lade mig på soffan istället. Slutade med att jag spontanskrev en artikel om diskriminering på mobilen (?!?!!) och konstaterade att det känns som att jag har en miljon saker att hinna med i dag.Det har jag inte. Högst femton och de kommer jag att fixa fint om jag bara håller huvudet någorlunda svalt. Det gäller bara att ta sig an dem en i taget. På agendan står alltifrån att dricka kaffe till att skriva ett avtal, en offert, skicka fakturor, boka tågbiljetter, plugga och hjälpa en entreprenörskollega i nöd så det är verkligen en blandning av stort som smått. Till slut lyckades jag somna runt ett-tiden och ja, det är ju inte jättemånga timmar mindre än vad jag brukar sova men det känns i kroppen.Men ja, så får det ju vara. Satsar på att göra en sak i taget med de viktigaste grejerna först och så får vi se hur långt jag hinner. Hur ser ditt sömnbehov ut? Är du som jag som sover 8-10 timmar per natt eller du klarar dig med mindre än så?