Feminismen ger oss säkrare gator

Jag nämnde kort att jag i lördags fick erfara en av baksidorna med vårt samhälles patriarkat. Något som ägde rum vid tretiden på natten mellan lördag och söndag när jag skulle åka kollektivt hem efter företagets julfest.

Respektlösa närmanden

Redan när jag kliver ner på tågperrongen märker jag att två snubbar stirrar ut mig och börjar prata om mig. De står i början på perrongen så jag ignorerar dem helt och går nästan längst bort. Väl på tåget dröjer det ungefär trettio sekunder efter att jag satt mig ner tills de kommer och ska sätta sig bredvid mig. Sökandes kontakt och ska prata. Jag reser mig upp och går bort till en annan vagn.Samtidigt ringer min sambo mig och vi pratar medan jag sätter mig på min nya plats vid tågvärdarnas hytt. En dryg minut senare kommer en av männen efter och vill sätta sig bredvid mig igen. Jag ber honom lämna mig i fred. Han sätter sig i stället i snett bakom mig och håller en uppenbar uppsikt över mig medan jag pratar vidare i telefon. Den andra killen är kvar längre fram så jag är "inringad".Nästa hållplats är tågets slutstation och han som suttit bakom mig går av före och mot stationshuset. Jag viker av mot taxiplatsen eftersom jag redan bestämt mig för att inte gå hem själv. Men eftersom jag bor relativt nära stationen vill ingen av de tre taxichaufförer jag pratar med köra mig och jag börjar därför gå över gatan. Och här är det en jäkla tur att jag är rosenrasande över dessa snubbars beteende och därför har ögon i nacken. För "som av en slump" har killen vänt om när han tror att jag inte ser honom och har börjat följa efter mig över gatan medan hans polare står en bit längre bort.

Slutet gott, allting gott

Jag bestämde mig där och då för att gå tillbaka till taxiplatsen, förklara läget och be om en körning hem trots det korta avståndet. Övertalningen lyckades och jag kom hem utan problem. Så slutet gott, allting gott. Jag har ingen aning om vad som hade kunnat hända men jag uppfattade inte männens intentioner som särskilt vänliga.

Feminismen ger oss säkrare gator - för alla

Visste du om att unga män löper överlägset störst risk att råka ut för våldsbrott på offentlig plats enligt Brottsförebyggande Rådet? Det innebär att gentlemannadraget att följa tjejen hem och sedan gå hem själv är betydligt mer riskfyllt än att göra tvärtom. Personligen ser jag det som jag råkade ut för som ett extremfall. Men jag vet att vi är många tjejer och killar som kan berätta om saker som hänt oss när vi gått hem själva nattetid.Som jag ser det så bottnar många av våra beteenden mot varandra i vår människosyn. Vi pratade om den "klassiska" mansrollen på den internationella mansdagen. I den ofta ingår våld som lösning på problem men även en syn på kvinnor som värnlösa eller "lovliga byten". Kontentan då var att det är dags att förändra mansrollen och att det bör vara en del av vårt jämställdhetsarbete.I grund och botten är vi alla människor och feminism handlar om är att skapa ett jämställt samhälle. Ett samhälle där vi alla är lika mycket värda och lika trygga på gatorna oavsett vilket kön, vilken ålder eller hudfärg vi har.Det borde vara självklart att alla, tjej som kille, har rätt att gå var som helst, när som helst, hur som helst och ändå känna sig trygg. Gör det och var det om du kan. Var bara vaksam mot andra och rädd om dig! Inte tvärtom. Låt oss jobba vidare tillsammans för att förändra synen på könsrollerna och vad de innebär.  Vi har kommit en bra bit på vägen men vi har en liten bit kvar att gå. Och både kvinnor och män kommer att tjäna på att vi når hela vägen fram.Hur ser du på att gå själv på kvällar och nätter? Tycker du det är obehagligt eller njuter du också av det?

Tove Toll: ”Den coolaste ledarrollen är att leda sig själv”

Så var det dags för ännu en #MötEnBoss och trots att dagens inspirerande intervjuperson har samma efternamn som en boss vi har träffat tidigare så är de enligt uppgift inte släkt. Och med det utrett är det dags att träffa VD:n för start up-företaget Competencer: Tove Toll!

Hej Tove, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag en lantis som nu bor i ett ombyggt stall mitt i Stockholm med min familj. Jag gillar att resa och har bott utomlands i perioder tills jag kom till den punkt att jag valde att bo här i Sverige.

Berätta om din karriär!

─ Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har alltid haft sommarjobb och skaffat mig min egen business. Jag började som barnflicka när jag var tolv och arrangerade hundtävlingar som jag tjänade pengar på. Sedan gick jag på Handels i Stockholm och blev managementkonsult. En rolig erfarenhet, jag lärde mig saker i raketfart men kände att jag inte ägde min egen tid. Jag ville vara någonstans där jag hjälpte människor mer direkt. Före Handels hade jag tankar på att bli psykolog eller läkare men då kände jag mig i stället begränsad av att jag bara hade kunnat hjälpa en person i taget. Så väcktes frågan om man kan arbeta professionellt med att hjälpa flera människor på samma gång?─ Idén till Competencer började när min medgrundare Janna Jarlman hade ett eget behov att träffa sin ledarskapscoach även om de inte bodde i samma stad och såg ett hål i marknaden för detta. Vi fann vår tredje medgrundare som sa att det här precis har blivit tekniskt möjligt att genomföra och vi startade Competencer. Det var tre år sedan nu och idag är vi sex anställda.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Den coolaste ledarrollen är att leda sig själv och kan man inte det kan man inte leda andra. Idag är vi sex anställda med oss tre grundare och min roll om VD är att inte gå runt och chefa. Istället vill jag hjälper folk att leda sig själva. Eller mig! Jag säger gärna till mina medarbetare att ”nu kan du vara min manager ett tag”. Då får de leda mig och hjälpa mig att prioritera eller hur jag ska göra i någon situation. Det handlar inte om att jag ska dumpa mitt chefsjobb på medarbetarna utan låta dem utvecklas. Som ledare är jag ändå ytterst ansvarig så om något händer gäller det att steppa upp själv.─ Jag är ansvarig för finanser i företaget, HR-frågor och det administrativa i form av offerter och bokföring. Sedan träffar jag kunder, potentiella talanger, investerare eller andra kontakter. Vi växer snabbt och då är det min roll att hålla koll på vart vi springer och hur teamet mår.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Det finns inget egenvärde för mig att vara boss. Men jag gillar att se folk växa runt omkring och ha en strategi och ett mål att få gänget att kämpa emot.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Att teamet som helhet ska bli större än beståndsdelarna. Om ett 1 +1 =3 så kan vi sex personer bli något mycket större. Det är så mycket magi som händer i ett bra team. Vi vill att företaget ska växa, bli framgångsrikt och vara en hållbar verksamhet samtidigt. Vår produkt handlar trots allt om att folk ska må bra så vi måste leva som vi lär och trivas med det vi gör.

I en stor organisation så kanske man söka tröst på en annan avdelning om man inte trivs men här måste vi reda ut allt direkt. På det viset är det är mindre förlåtande att vara små. Om någon skulle sluta får det en mycket större effekt hos oss jämfört med i större företag.

Tove Toll

─ Min erfarenhet är att många ofta har så hårda krav på sig själva och vill prestera. Så vi har gjort personlighetstester för oss alla som är anställda. Vi är ju alla olika personlighetstyper som lär oss saker på olika sätt och gillar att bli ledda på olika sätt. Det var jättenyttigt! Nu kan vi coacha varandra på ett sätt så att vi tar till vara på allas driv.

Min pappa har alltid sagt att det bästa får inte bli det godas fiende. Om man hela tiden satsar på 200% leverans är risken att man inte gör någonting alls. Då är det bättre att vi lyckas till 90% och justerar de sista 10% på vägen.

Tove Toll

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Att föregå med gott exempel. Det är det absolut viktigaste. Att inte vara rädd för att sätta riktningen. Men också kunna säga ”vi hade fel! Nu byter vi riktning”. Det skapar en känsla av tillit och företagsmässigt är jätteviktigt att kunna anpassa sig. Nu ger vi den här strategin en bra chans men vi måste kunna justera den utifrån vad som händer i världen.─ Som ledare tycker jag också det är viktigt att du vågar ställa frågor så att medarbetarna själva kommer fram till en lösning på frågan de har. Vad tror du? Hur vill du att vi gör? Det kanske bli samma svar som du hade sagt eller så kan det bli något helt annat. Det tar tid med är värt det. Sedan är det klart en balans mellan att utvecklas och ställa krav och följa upp. Vi har en utvecklande och fri miljö men vi alla rapporterar veckovis vad vi har gjort, hur det har gått och vad som händer härnäst. Det får inte bara bli gulligt även om vi ska ha roligt medan vi jobbar.

Vi fick tidigt tips om att alla strategiska samtal ska sammanfattas i tre punkter. Så i slutet på våra grundarmöten sammanfattar vi det vi har bestämt i tre bullets. Då ser man på en gång om alla är med på tåget eller om vi behöver köra en vända till.

Tove Toll

Ny vecka = nya möjligheter!

Tjenamors! Hur står det till idag? Jag är oförskämt glad och trött efter denna helg. Det har hänt så mycket saker och majoriteten av dem har varit superhärliga så så känner mig påfylld med energi även om sömnkontot inte är maxat. I fredags var det till exempel veganskt julbord (helt fantastiskt gott) som gällde i fint sällskap. Vilket åtföljdes av julfest och utgång på lördagen med sköna kollegor (de där som det kommer att svida i själen att lämna om blott tre veckor).Så idag tänkte jag, trots att schemat är hektiskt, försöka vara lite snäll mot mig själv och ha det lite mer avslappnat. Alltså innebär dagens outfit något slappt och skönt men någorlunda prydligt. Typ i den här stilen som jag och Zeynep fångade på bild i en glimt av solljus förra helgen.

 Ny vecka = nya möjligheter!

Som sagt: en ny vecka erbjuder nya möjligheter och jag ser fram emot den som komma skall. Här på bloggen kommer jag berätta mer om en händelse från helgen som utgjorde en riktigt tråkig illustration på en av patriarkatets baksidor. Plus att det är dags för ännu ett bossmöte! Dessutom är det StartUpBar på onsdag vilket ska bli himla roligt. Ni hör - det är fullt upp.Så. Med det konstaterat är det dags för mig att sticka till kontoret. Men jag vill gärna höra om hur din helg har varit: har den varit bra? Vilka möjligheter kommer din vecka att innebära? 

Bossbloggens november

Det är hög tid att sammanfatta Bossbloggens november. Kan knappt förstå att det redan har gått fem månader sedan bloggen lanserades.November sparkades igång med glitter och fest eftersom jag var på releasefesten för Influencers of Sweden. Sjukt roligt att få fira Lindas hårda jobb och att få hänga med mina fantastiska kollegor som jag lärt känna senaste halvåret. Blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaka på den här kvällen. Så mycket pepp, skratt och dans är balsam för själen. Bonus? Jag provade helium för första gången i mitt liv och det fångades på film efter 13-isch minuter.https://youtu.be/TvF-GyzeEFU

De mest populära artiklarna

De mest populära artiklarna den här månaden har helt klart varit:Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd som vi sedan följde upp med artikeln Överarbetad eller på väg att bli utbränd?Blogginlägget om HSP och att vara stark och känslig på samma gång.Artikeln om hur du kan hantera sociala monster!Vi har också fått träffa två grymma ledare i Möt en boss - nämligen Clara Toll och Seher Yilmaz!

Månadens blogg

Inte nog med det så blev Bossbloggen utsedd till månadens blogg hos Lanclin: en underbar pepp i höstmörkret.Nu så är december här och det innebär inte bara upploppet för 2016 utan även mitt heltidsjobb. Om november var slitigt riskerar detta att bli blodigt eftersom det är i december som allt händer. Men jag har en plan för hur jag ska få ihop det på bästa möjliga sätt så det känns ändå bra! Eftersom min familj i princip inte firar jul slipper jag i alla fall den jäkten som denna månad kan innebära.Hur ser din december månad ut? Fullt ös medvetslös eller en tid att ta det lugnt?

Dagens tacksamhetslista

Hej, hej! Hur mår du denna gråa torsdag? Mitt humör matchar dessvärre vädret dessa dagar. Har varit trött, sliten och moody hela veckan. Inget som är särskilt förvånande eller konstigt med alla förkylningar och den konstanta känslan av att ligga två steg bakom. Men det är okej! Jag får vara kinkig, grinig och skör (så länge jag gör mitt yttersta för att inte ut det på sambon alltför mycket, hehe). Det kan ju trots allt inte vara solsken och ljuv fågelsång jämt. Och ibland upplever jag att det kan underlätta att acceptera att allt inte behöver vara på topp alltid.Men även om det inte är en enkel dans på rosor just nu så har jag ändå saker som jag är tacksam för. Så idag tänkte jag påminna mig själv om dem med en liten tacksamhetslista.

Att jag trots allt är friskare från utbrändheten

Sure. Mitt immunförsvar är som bortblåst, jag har konstant ont i huvudet och är galet sliten men jag är ändå friskare nu än vad jag var i januari när jag började jobba heltid. Jag har ju trots allt kunnat driva bloggen vid sidan av jobbet under hela hösten (det hade inte alls gått tidigare) och det är jag tacksam för! Det är mycket jobb men ger mig en otrolig glädje samtidigt. Är inte helt frisk från utbrändheten än men jag har hopp om att kunna bli det.

Att jag har så fin familj, härliga vänner och inspirerande nätverk

Människor som vill en väl är guld värt och jag är så tacksam över att ha så underbara människor omkring mig. Ni är fantastiska!

Att jag från och med nu har en helt ledig kväll

Yes! Idag checkar jag ut från min att-göra-lista och ska i stället äta ugnspannkaka i soffan framför Planet Earth. När maten är inmundigad så blir det att sjunka ner ännu djupare in under filt, mellan sambo och kattpäls och bara slappa resten av kvällen. Som balsam för en skör själ.Vad är du tacksam för idag?