Camilla Björkbom: en ledare med hjärta för djurens rätt

Idag är det äntligen dags att presentera en av mina favoritkategorier för er: möt en boss! Här kommer vi att få träffa inspirerande kvinnliga ledare och prata lite kort med dem om deras ledarskap och karriärer.  Först ut är Camilla Björkbom som arbetar som ordförande för Djurens Rätt med 40 000 medlemmar.

Hej Camilla, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag kommer ifrån Luleå men har bott i Umeå och ett år i Bryssel. Nu är jag relativt nyinflyttad till Värmdö utanför Stockholm med mina tre katter. Det känns norrländskt på många sätt här med tallarna och den karga miljön så jag trivs bra.

Berätta om din karriär!

─ Jag är utbildad socionom med en yrkesexamen och en master i socialt arbete. Jag har även studerat fred och konflikter och gjorde praktik på FN i Bolivia som socialarbetare. På en av FN-praktikerna kom jag på mig själv med att tänka ”det är jättebra att jag får göra detta men jag skulle vilja jobba för djuren” även om jag inte visste hur det skulle kunna hända. Efter ungefär tre års arbete i Bolivia flyttade jag hem och jobbade på socialtjänsten med ungdomar.─ På den tiden var jag aktiv i Djurens Rätt på helgerna men tänkte att jag hade fel utbildning komma in i organisationen mer än så.  Så dök det upp ett jobb där man skulle få jobba med kampanjer och starta upp ett Norrlandskontor. Jag sökte direkt men när jag väl blev erbjuden det blev jag osäker eftersom jag hade investerat så mycket i min utbildning.  Mitt mål då var att komma in i FN-systemet eller forska inom socialt arbete. Men när jag blev erbjuden jobbet peppade min omgivning mig och jag bestämde mig för att ta det. Så det gjorde jag från 2007 till 2010 då jag blev nominerad och vald till företroendeuppdaget som ordförande för förbundsstyrelsen. Ett stort kliv från att bara ha arbetat med lokala styrelser tidigare.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Mandatperioden för att vara ordförande för förbundsstyrelsen är på två år och i första hand så handlar rollen om att leda den förtroendevalda förbundsstyrelsen. Jag har detta som jobb och är heltidsarvoderad medan de gör detta på sin fritid. Där förbereder jag våra möten och ser till att styrelsen har allt material och information för att kunna fatta bra beslut för förbundets strategiska och långsiktiga arbete. Här gäller det att hålla oss på en strategisk nivå och inte dyka ner i detaljerna - det sköts av verksamheten.─ Jag är den närmsta chefen över verksamhetschefen som jag stöttar, samråder med och ser till att han har det han behöver för att sköta sitt jobb. I min roll ingår också att se till vad organisationen behöver, hålla kontakt med medlemmar och representera Djurens Rätt i vårt politiska påverkansarbete. Tidigare hade jag det största ansvaret för vårt arbete i medier, men det har jag kunnat lämna över nu. Däremot skriver jag fortfarande en hel del debattartiklar. Det är ett väldigt varierande arbete med konferenser och resor både i Sverige och utomlands.

Varför vill du vara den som är boss?

─ För mig har inte ledarkarriär varit ett mål. Det handlade mer om att ha mitt hjärta i djurrättsrörelsen och här fanns folk som trodde att jag kunde göra arbetet. Väl på plats känns det väldigt bra. Jag har lätt för att se förändringspotential i saker, typ ”det där kan vi göra sådär i stället” och då är det skönt att vara i en position där man kan genomföra förändringar.─ Sedan är jag inte en person som naturligt ställer mig på scen, tar en mikrofon och talar. Vissa gånger har jag varit så nervös vid framträdanden att jag mått riktigt illa och jag förbereder mig otroligt mycket. Jag sa inte ett ord genom hela grundskolan så det här med att som ledare stå och prata inför folk var inget som kom naturligt för mig. Så jag har intalat mig under åren att jag älskar att stå inför folk och prata, typ "fake it until you become it". Jag går in i rollen även om det känns obekvämt och har idag har jag vuxit in i den.

Jag hade idéer och så tänkte jag att ”det jag inte kan – det finns det andra som kommer kunna”. Därför vågade jag ta steget upp till att bli förbundsordförande.

Camilla Björkbom

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Det stora målet med mitt ledarskap är att Djurens Rätt ska bli en stark politisk faktor och få stor politisk påverkan. Ett personligt mål är att jag vill lämna över en organisation som är bättre än vad den var när jag tog över den. Djurens Rätt är  en frivilligorganisation som ägs av medlemmarna med djurens bästa som intresse. Det är ett stort ansvar och att organisationen ska vara så välskött, trovärdig och effektiv som möjligt.─ Det finns två saker som jag hade önskat att jag vetat och gjort direkt när jag började. Den första är att ta fram styrdokument som reglerar arbetsgången och vem som har ansvar för vad. De är jätteviktiga och vi håller dem vid liv genom att ha dem uppdaterade och gå igenom dem med varje ny styrelse. De styrdokument som gäller verksamheten kommer vi att sätta ihop till en personalhandbok framöver så att både verksamheten och de ideellt aktiva medlemmarna kan använda den.  Sedan är det viktigt att styrdokumentet inte dödar vår kreativitet. Undantag kan göras om de behövs och är motiverade men med riktlinjer på plats vet alla vad som gäller. Den andra saken jag borde ha gjort direkt var att anställa en verksamhetschef, det är viktigt att ha någon som kan ta hand om personaldelen i organisationen.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Var generös som ledare och våga släppa fram andra. Ibland kan det bli så att ledaren anses vara den som ska göra allt men det stämmer inte. Du behöver också bädda för framtiden och då gäller det att de som ska ta över är förberedda. I min roll ingår det att tänka långsiktigt med både organisationen och människorna i den.

Tramsig eller superseriös: om att ha kul på jobbet

Vi spenderar de flesta av våra vakna timmar på jobbet där målet är att leverera bra resultat. Ska det då verkligen vara kul att jobba? Ja, det bör det vara. När du har kul på jobbet får du en arbetsglädje som både motiverar dig och får dig att trivas. Den som inte trivs på sin arbetsplats presterar mindre och gör ofta bara det den måste.

Den berömda balansen

Arbetsglädje och trivsel är en win-win för både företaget och individen. Samtidigt som stämningen inte får blir för skojig, de flesta vill prestera, utvecklas och se framsteg i arbetet - därför gäller det att ha en balans mellan nytta och nöje.─ Det måste inte vara en exakt balans mellan 50/50 eller 40/60. Det kan variera över tid beroende på företagets situation. Är det kristider så finns det inte lika mycket utrymme för fun and games, då måste fokuset ligga på verksamheten. Men om det är business as usual bör man ha en mer lättsam stämning på arbetsplatsen, säger Lars Olofsson, CEO för EIE.Pendelns balanspunkt måste anpassas efter hur avdelningen presterar och mår. Om företaget är i kris så anställs ofta en chef som är väldigt fokuserad på business, vilket kan vara det som behövs då.  Men när krisen är över så skapar det en obalans. När den chefen går vidare eller inte fungerar längre söker man istället en chef som är det motsatta.─ Har man denna obalans är risken är att man går från en ledare som pekat med hela handen till en som sitter och dricker kaffe med medarbetarna hela dagarna utan att få något gjort. Det funkar ett tag men blir så småningom oseriöst, medarbetarna blir uttråkade och det goda resultatet blir sämre. Och så svänger pendeln fram och tillbaka, säger Lars Olofsson.

Två ytterligheter

Den ena ytterligheten är nyttan.  Fokuserar man bara på resultat så blir tongången ofta blir jagad, stressad eller överdrivet prestationsinriktad och stämningen dålig. Till slut blir det inte roligt att gå till jobbet ens för den som presterar bra.  Det kommer också avspeglas i personalomsättningen och antalet sjukskrivningar. På kort sikt blir resultatet bra men lönsamheten kommer att sjunka allteftersom trivseln minskar.Den andra ytterligheten är nöjet. Man kan ha för roligt på jobbet vilket också ger minskad lönsamhet.  Att ha roligt behöver inte innebära välmående eftersom de flesta människor mår bra av få prestera och använda sin kompetens.─ De allra flesta går till arbetet för att prestera och när man går hem efter arbetsdagens slut så vill man kunna känna att man har gjort ett bra jobb och att man har fått gjort allt det man skulle göra. Det är en stor och viktig del av arbetsglädjen. Blir det för lössläppt missar man den biten och det påverkar välmåendet negativt, säger Lars Olofsson.Gör en stämningskartläggningHur vet man då om det är för hård eller för mjuk stämning på avdelningen eller i företaget? Hur gör man för att mjuka upp eller få lite mer fokus i arbetet?

En stämningskartläggning

Genom att göra en stämningskartläggning kan du som chef ta reda på om ni väger för mycket åt det ena eller det andra hållet. Här är några saker du kan kika på:

• Resultat, lönsamhet, måluppfyllelse är tre viktiga punkter att ta med när det gäller nyttan. Hur ser era resultat och er lönsamhet ut? Når ni de mål som är uppsatta för avdelningen eller organisationen? Ha i åtanke att det är inte så svartvitt att dålig lönsamhet innebär att ni har det för skojigt. Det kan säga något om ert välmående.

• Titta på siffrorna för sjukskrivningar och personalomsättningen men titta också på orsakerna bakom dem. Här kan finnas signaler om hur bra ni mår på jobbet.
• Vilka personer är det som jobbar i organisationen? Verkar de må bra? Vilken typ av människor är de? Det är också läge att fundera kring vilken typ av relation du har med dina medarbetare, den behöver också balans.

─ Det uppstår lätt problematik när du som chef blir för mycket kompis med dina medarbetare. Det får inte bli för mycket sammanblandning mellan privatliv och yrkesliv. I chefsrollen måste du ibland fatta tuffa beslut som då påverkar en nära vän. Men du riskerar inte bara er relation utan också stämningen i gruppen, säger Lars Olofsson.

Vad pratar ni om?

En annan bra riktlinje är att lyssna till vad du, kollegorna och medarbetarna pratar om med varandra på jobbet. Pratar ni bara om jobb? Eller pratar ni bara om annat än arbetet? Det kan vara en indikation på vilket håll pendeln står: det bästa är om det kan vara en mix av samtalsämnen.Ytterligare ett sätt att se er stämning är titta på hur ni driver utbildning eller förändringsprojekt i organisationen. Slås det på den största trumman när ni ska göra genomföra någon nytt?─ Kör man stora utvecklingsprojekt så riskerar man att det bara blir 20 procent som genomförs och då kan stämningen bli ännu sämre. Många små förändringar är att föredra framför en stor. Tycker inte medarbetarna att det är roligt så kommer du inte få med dem i processen, säger Lars Olofsson.

Använd informationen du får

När du har gjort din kartläggning så gäller det att du tar till vara på informationen du fått och att du försöker balansera pendeln så gott du kan. Det är dessvärre inte så enkelt att det finns en enda väg att gå för att lyckas med detta. Du måste anpassa er strategi efter vilka som jobbar i organisationen och respektera alla individer på vägen.─ Du behöver ha med dig balansen mellan business and fun även i ditt ledarskap. Du måste känna av situationen. Kan du vara mer lättsam? Kan du vara mer businessminded när det krävs? Även om företaget är i kris så behöver det inte alltid innebära att du måste peka med handen, säger Lars Olofsson.

BisFit: Blue suede shoes

God morgon måndag och välkommen semestern!  För min del då alltså – eller har vi några andra semesterfirare här också? Men även om jag tar ledigt så kommer inte Bossbloggen att göra det utan i stället inleder vi med en enkel och bekväm BisFit: pennkjol, t-shirt och ett par härligt blåa pumps i mockaimitation.

Blue suede shoes

Känns rätt så konstigt att vara ledig idag. Och blotta tanken på att jag ska vara det i tre hela veckor gör mig lite osäker och rastlös inombords. Men påminner mig att det här med ledighet inte är farligt, bara ovant. Blogginläggen här kommer rulla på som vanligt men jag hoppas ni har förståelse för att jag kanske inte svarar på kommentarer och mejl lika snabbt som vanligt.Jag kommer dessutom maxa den här artikelns ena råd om kommunikationsfria zoner. Min mobil har tyvärr lämnat detta jordelivet så jag har för sekunden en lur som en bara kan ringa och sms:a med. Känns väldigt konstigt att inte ha de sociala kanalerna nära till hands vill jag lova! I övrigt erbjuder semestern inte särskilt många planer. Kommer fokusera på att ta det lugnt och njuta av sommaren.Är du bra på att slappna av på semestern? Eller behöver du också en liten nedvarvningsperiod först?Ha en härlig dag!Clara 

Den första månaden med Bossbloggen

Alltså, nu är fröken här kanske lite fånig men fy sjutton vad jag är glad över att kunna skriva det här inlägget. Det betyder nämligen att Bossbloggen har funnits i en hel månad redan! Jag är så tacksam, stolt och exalterad över den här flygande starten som ni har gett mig. Fler än tusen läsare och mer än hundra likes på Facebooksidan. Det är betydligt mer än vad jag hoppades på när jag lanserade bloggen mitt i sommarsemestern. All feedback, alla kommentarer, likes och delningar och all pepp ni har bidragit med är så fantastisk. Och det gör mig om möjligt ännu mer inspirerad till att blogga järnet!Det var inte alldeles självklart att jag skulle orka med att starta bloggen, eller rättare sagt driva den, med min utbrändhet så nära inpå lanseringen. Men det har gått över förväntan och ingen är gladare för det än jag.

Här är några utvalda godbitar ifrån den första månadens godispåse:

• Jag intervjuade Paulina Gunnardo om varför det är så attans viktigt att hälsa på sina medarbetare och kollegor varje dag i bloggartikeln hälsningar på jobbet.
• Det mest spridda inlägget för månaden blev artikeln om den manliga chefssjukan där jag och Lars Olofsson kartlägger allt du behöver veta
• Nina Jansdotter delade med sig om hur chefer kan använda sina sociala medier för att bli bättre och mer kommunikativa ledare.
• Jag sammanställde lite halvdeppig fakta om hur jämställt Sveriges arbetsliv är egentligen.
• Sist men inte minst sprängde jag min komfortzon när det gällde att vara personlig i bloggen både när jag presenterade mig själv lite närmare och tog det första skälvande andetaget och gav er en första glimt av min historia som utbränd.

Jag har även blivit intervjuad av Nina Jansdotter för webb-TV för första gången: fantastiskt roligt!Nu nalkas augusti och jag är orimligt pepp på att få se hur bloggen utvecklas under den kommande månaden. Har du några tankar, idéer eller önskemål om ämnen? Bara att hojta till!Ha en underbar helg!Clara

Alkemisten: om att följa sin dröm

Hej allesammans! Hur mår ni? Här är det strålande. Det är så himla skönt att vara frisk igen och att börja komma ikapp sig själv igen. Idag tänkte jag vi ska inviga ett ämne som ligger mig  armt om hjärtat - litteratur. Det finns ju så mycket intressant att läsa här i världen så jag tänkte att det kan vara ett roligt inslag i bloggen. Fokuset kommer givetvis att vara ledarskapsbetonat men det innebär inte per automatik att böckerna som lyfts upp är fackböcker. Ett exempel på det är boken jag tänkte skriva lite om idag, nämligen Paulo Cohelos främsta verk: Alkemisten.Den korta sammanfattningen är att Alkemisten handlar om Santiago, en fåraherde från Andalusiens slätter som två nätter i rad drömmer om att han finner en skatt vid foten av Egyptens pyramider. Efter ett besök hos en spådam och ett möte med en mystisk kung fattar han modet att söka efter skatten och historien handlar om hans resa mot sin dröm. Boken är vackert skriven och även om den stundtals är väldigt religiös upplever jag att den innehåller några väldigt fina korn av livsvisdom. Och det är dessa guldkorn jag tänkte lyfta fram idag.

Tankar och perspektiv som jag tar med mig ifrån Alkemisten:

Universums gemensamma språk

En tung basslinga i denna saga utgörs av "världens egna språk" och Santiagos resa mot att lära sig det. Enligt Alkemisten är detta ett språk som vi alla begriper även om vi har helt olika historia, förutsättningar, skilda liv, språk och kulturer. Ty vi är trots dessa skillnader ändå alla lika. Vad du behöver göra är att sänka hastigheten i livet och ta dig tiden att beskåda vår omgivning, då kommer du också börja lägga märke till vad som verkligen sker runt omkring oss och då börja lära dig universums gemensamma språk.Jag kan knappast påstå att jag behärskar universums språk på något vis men jag kan heller inte förneka att jag, i det volontärarbete jag gjort på barnsjukhus i Rumänien, har känt att det finns sätt att kommunicera på som vi alla förstår oavsett vart vi kommer ifrån. Att sedan sänka tempot och lyfta blicken har varit extremt nyttigt och utvecklande. Har lärt mig massor bara om vilka fantastiska miljöer lilla Lund har att erbjuda genom att göra så.

Om att följa sin dröm

Hela boken handlar ju om att följa sitt levnadsöde och även om självförverkligande är en romantisk lyx som långtifrån alla har möjlighet att uppnå tilltalas jag av konceptet. Det är en fin tanke att allas hjärtan har sina önskningar som får dem att skälva av lycka och jag hoppas att alla som har en dröm får möjlighet att förverkliga den. Andemeningen är: har du en dröm som du verkligen vill ska bli sann? Är det något du verkligen, verkligen vill göra? Gå och försök! Till en början kommer det att vara behagligt, för att sedan bli prövande och kanske rentutav plågsamt. Fortsätt ändå framåt mot din dröm och lär dig av dina misstag på vägen.Jag tycker även att citatet nedan är väldigt fint. Vettig kärlek går ut på att stötta varandra och peppa varandra att följa sina drömmar. Punkt slut.

Du ska leva ett helt liv utan insikten om att kärleken aldrig hindrar en människa från att följa sitt levnadsöde. När den gör så är det inte fråga om den verkliga kärleken, den som talar det universella språket.

Att tala med sitt hjärta

Santiago möter under sin resa en alkemist som hjälper honom att tyda universums tecken som visar honom vägen mot hans skatt. I en sekvens så ber alkemisten Santiago att tala med sitt hjärta. Asflummigt? Absolut, men likväl tänkvärt.Lärdomen från detta är att stanna upp regelbundet och ta mig ett snack med mitt hjärta. Är vi på rätt väg? Trivs vi med det vi gör och det liv vi lever? Lite förenklat jämfört med Paulina Gunnardos modell men det räcker långt för min del som äntligen har insett vad min dröm handlar om.Rekommenderas till: Den som vill ha en mysig saga att krypa ner i soffan med och som trots sin enkelhet kan ge en saker att reflektera över när det kommer till att leda sig själv.Betyg: Tre höga stilettklackar av fem möjliga. Det vill säga en stark trea. De religiösa anslagen och klyschorna blir lite för många för min personliga smak. Men jag tycker om historien, språket och de guldkorn som den innehåller väldigt mycket och den är en bok jag kommer att läsa flera gånger till i livet (eftersom jag är knäpp och gärna läser saker jag gillar om och om igen).Någon annan här som läst denna bok? Om ja, vad tyckte ni? För flummig eller fantastisk? Ha en härlig torsdag kväll!Clara