En färsk lördagslista
Så plötsligt blev det lördag… Igen! Jag vet, skriver var och varannan vecka om hur fort veckorna går men så fort det blir lite mer intensivt i schemat så rusar dagarna verkligen förbi. Hur mår du och hur har du det? Med mig är det under omständigheterna okej! Har käkat frulle och passar på att jobba undan veckans sista grejer från sängen. I den bästa av alla världar hinner en med det under arbetsveckan eller kan skjuta på dem till nästa vecka men så blev det inte den här gången. Så här kommer ett stycke lördagslista, rykande färsk!
Tillbakablick
Dessa veckor när jag mest skriver är sällan särskilt glammiga. Jag har mest suttit i min produktionsbubbla och det har varit väldigt skönt att ge mig själv det utrymmet för det behövdes. Hade ett gäng saker som kräver full uppmärksamhet och fokus. En av dem kommer ut på tisdag och det är nog en av de längsta bloggartiklarna jag skrivit någonsin. Men jag har också ställts inför spännande dilemman och utmaningar som har varit väldigt intressanta att få rådge kring.
Veckans bästa
Stunden när jag utmanade en klient och det gav nya insikter. Wow, det är så tillfredsställande. Ett annat guldkorn var den fina feedback som jag fick av en mentorsklient som hade sitt avslutande samtal. Vissa klienter får jag följa under flera år medan andra behöver en mentor under vissa perioder. Detta uppdrag var en av de senare och det har varit så fint att få hänga med på ännu en ledarskapsresa.
Veckans sämsta
Får stanna på det privata planet där det hör hemma men det har påverkat mig mycket.
Veckans utmaning
Att leverera och prestera tillräckligt under omständigheterna jag har haft under veckan. Men jag har verkligen lyckats med det så jag är grymt nöjd och stolt över min insats!
Framåtblick
Det blir faktiskt vila och ladda mentalt inför ett litet medicinskt ingrepp som jag kommer att göra på måndag. Ska försöka ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt inför det genom att slappa, äta mycket (och gott!) och dessutom ska vi storstäda huset så allt praktiskt är i sin ordning inför nästa vecka.
Veckans ledarskapstanke
Hur mycket längre det tar att kommunicera i skrift som ledare jämfört med när man kan prata IRL. Jag har vetat och varit medveten om det länge, inte minst eftersom Bossbrudsteamet bara jobbar online, men en helt annan situation i veckan påminde mig om hur stor skillnaden är eftersom det skrivna ordet behöver vägas så himla mycket mer och noggrant än det talade. Fint nog har det gått bra ändå och om jag får resonera så tror jag att följande faktorer bidrog till det:
God relation i grunden med stor tillit och välvilja plus att båda parter ansträngde sig för att vara tydliga inte bara med budskapet utan också kontexten till varför man tycker eller tänker på ett visst sätt. Täta avstämningsfrågor: Hur tänker du om det? Blir det tydligt vad jag menar? Säg till om inte! Och så vidare.
Det tar helt enkelt mycket längre tid men även det är en konst som kan vara viktigt att hantera i det digitala ledarskapet.
Och ja, så passerade den första februariveckan! Hur har du haft det?
En snöig morgonpromenad
Det var ju strax efter årsskiftet som orken min återvände till hyfsat normala nivåer och sedan dess har jag nästan varje dag begett mig direkt från sängen och ut på mina morgonpromenader. Och jag märker redan en så stor skillnad i mitt mående! Jag kan inte bara gå längre och längre, jag äter mer regelbundet och även om jag blir trött av motionen blir jag också mer klartänkt. Vilket är toppen på alla sätt och vis. Men det som slog mig i helgen var varför dessa promenader är så betydelsefulla och det är för jag under dessa promenixer bara ger min kropp exakt vad den behöver i nuet.
Känner jag för att gå snabbt? Då gör jag det. Hasar jag mig runt och pausar var tionde meter? Då gör jag det. Behöver jag sträcka på mig? Du fattar. Och det är så befriande att få börja dagen så. Inget smink eller anpassning till omvärlden utan bara jag i whatever skick jag befinner mig i och så får jag vakna till liv i mitt egna tempo. Det är guld! Så jag tänkte att ni ska få hänga med gårdagens runda. Jag har ju ingen aning om själv på förhand hur den kommer att se ut eftersom jag verkligen i sekunden bestämmer mig för vart jag vill gå härnäst men häng med!
Så här pigg och pepp är jag alltså vanligtvis när jag stapplar ut utanför dörren. Dvs. Inte. Alls.
Vi bor ju i ett gammalt sommarstugeområde som med åren har blivit mer som ett villaområde och har alltså lyxen att ha hästhagar femtio meter bort. Ljuvligt! Och precis bortom dem finns ett större fält som är ett övergivet fritidsområde. Med en gammal nedgången tennisbana, raserad lekplats och någon form av sandfotbollsplan. Mycket besynnerlig plats med stark apokalypskänsla över den. Känner mig alltid som en överlevare när jag går härigenom.
Bortom fältet finns det en jättegullig liten branddamm som just idag var så frusen och snötäckt att man kan såg den alls.
Kunde inte motstå frestelsen att (givetvis försiktigt) gå ut på isen. Den höll! Och ja, hade inte varit djupt om den inte gjorde det men det hade onekligen blivit en kort promenad.
I stället följde jag den långa grusvägen ner till ett annat fält som man kan gå via för att komma ner till sjön!
“Och himmelns vida väv” var orden som slog mig när jag klev ut där. Det är något visst med skyar som får mig att känna mig liten, fri och trygg på samma gång.
Vidare ner till sjön! Den är ju bara för vacker och jag måste säga att jag är grymt sugen på att bada. Min tvekan består dock i att sjön, trots att vår del av den är den djupaste, samtidigt väldigt långgrund och jag är inte aspepp på att gå 25 meter ut i den - jämfört med om man doppar sig från bryggan. Men vem vet? Kanske händer det en dag? Kanske inte.
Nu nöjde jag mig med att sitta och bara djupandas några minuter. Väldigt fridfullt det med!
Sedan gick jag över den andra sidan av fältet och blev så exalterad över att svanar flög förbi att jag missade att föreviga det. Att de kommer tillbaka är ändå ett fantastiskt vintern-närmar-sig-så-sakteliga-sitt-slut-tecken i min värld. Efter det så var jag tillbaka på grusvägen igen och här har vi en typisk Clara-situation. När det å ena sidan finns en fint plogad rak väg alternativt en snårig liten djurstig som leder en vidare så kan jag inte låta bli att gå den senare. I can’t help myself och min inre äventyrare helt enkelt!
Ett skutt senare är man här. Inte så äventyrligt egentligen men ändå lite mer kuperat än grusvägen.
När fältet väl är genompulsat kom alternativet att antingen fortsätta gå mot en annan del av sjön eller att följa björkstigen hem till Björkstigen. Var egentligen pepp på att fortsätta men magen sa “frukost!” så fick bli att gå hem. Tog uppenbarligen samma beslut i förrigår eftersom det var mina egna fotspår som syns på bilden, haha.
Väl hemma så var det för en gångs skull inte min lilla randiga som satt och väntade på mig i hallfönstret. Totoro hade visst knyckt hennes plats och satt och spanade på omvärlden. Väl inne upptäckte jag dock att hon satt och surade i vardagsrumsfönstret i stället, hehe.
Sådär, 45 minuter senare är vi alltså hemma igen! Lite trötta för det var ändå ett bra tempo idag men glada och som pricken över i:t bestämde sig solen för att titta fram så att lusten att stanna ute bara blev större. Men icke, det är bara att gå in och käka frulle. Tack för att du hängde med mig ut såhär en helt vanlig, snöig februaritisdag - det var mysigt med sällis!
Soligt ute och inne
Goddagens! Mår du bra? Jag hoppas det! Här är det soligt ute och inne och jag har under förmiddagen gått från att vara seg och trött till seg och lösningsorienterad. En fin förflyttning ändå! Får se vart eftermiddagen tar oss, hehe. Skämt åsido så har jag en bra känsla i kroppen. Jag har sett till att de kommande dagarna är väldigt obokade som kompensation för förra veckan och jag behöver fixa massa saker så det passar perfekt.
Saker som jag ska hitta på:
Skriva, skriva, skriva! Mest till bloggen men också två olika ansökningar. Sedan ska jag också ha mentorssamtal, intervju till veckans Bossbrud och möten. Den största frågan är alltså om jag kommer att ta mig ur mjukiskläderna en enda dag den här veckan? Jag behöver ju inte klä upp mig för att starta min jobbhjärna och eftersom jag ofta börjar min morgon med att promenera så är det ofta träningskläder, mjukisbyxor eller underställ som får bli uniformen för resten av dagen. Men jo! Insåg just att jag kommer köra livesändning i Bossbrudar i morgon och då skärper jag mig givetvis. Eventuellt också på onsdag när jag kanske kommer att behöva vara iväg hela dagen. Sådär! Nu fick vi svaret på den livsavgörande och viktiga frågan med, haha. Ni hör - jag är ingenstans och överallt idag. Och med det konstaterat är det dags att jag beger mig in i veckan. Hur ser dina planer ut för veckan som kommer?
Ett rivjärn till vecka
God morgon! Hur står det till? Med mig är det förhållandevis bra tack. Är aningens sliten efter den här veckan men det är inte så konstigt med tanke på vilket rivjärn till vecka det här har varit. Shit! Jaa! FAN! Jippi! Typ så har jag låtit om vartannat, haha.
Tillbakablick
Ja, ni minns kanske från mitt inlägg i onsdags där jag berättade om frontalkrocken som jag lyckades ordna för mig själv i början på veckan. Inte helt optimalt och resten av veckan har liksom gått åt att återhämta mig och jobba ikapp på samma gång. Dagarna har varit intensiva men jag har ändå haft en skön känsla i kroppen. Mest för att jag varit så lättad över att min ofrivilliga cykeltur inte gjorde mig fullt så dålig som jag hade kunnat bli. Har liksom tre nivåer av bakslag när jag överanstränger mig.
Den första är att jag behöver sova några timmar extra en eller ett par nätter. Den andra är att jag får migrän, från mild till så svår att jag ligger utslagen och nästan vill dö. I den tredje och värsta får jag en smärtvärk som gör så fruktansvärt ont i hela kroppen. Du vet den känslan när man är riktigt kall om fötterna och de börjar tina igen? Eller när foten har somnat och börjar vakna? Så känns det. Fast i hela kroppen på högsta volym. Alla nerver i kroppen brinner och ibland toppas det med migrän också. Som tur var händer det inte ofta längre för det är riktigt vidrigt. Så att komma undan måndagens ansträngning och dessutom leverera massa jobb med en mild migrän i ett par dagar var över förväntan!
Veckans bästa
Att det första BossMaster-gruppen är igång! Att jag kommer att få börja träna igen så smått! Alla grymma möten och intervjuer jag har haft! Är så pepp på allt som kommer att hända.
Veckans sämsta
Det får nog bli alla klantigheter jag har gjort på grund av trötthet och allmän förvirring, haha. Inget stort eller allvarligt (vad jag vet om än i alla fall) men jag bjuder på det!
Veckans utmaning
Får vara cykelturen. Glömde nämna det då men hade alltså med mig fika och stannade och pausade på vägen bara för att jag skulle få förutsättningar att orka hela vägen, hähä. Sjukt bra beslut! Är övertygad om att det också bidrog till att det gick så bra.
Framåtblick
Den här helgen blir som vanligt lugn! Varför byta ett vinnande koncept? Skämt åsido, efter en tuff vecka är det verkligen den bästa formen av återhämtning för mig. Tänker bara spela Civ, gå på massage och slappa.
Veckans ledarskapstanke
Den här veckan har jag verkligen fått praktisera min förmåga för självrannsakan extra mycket just för att det har hänt så många olika saker på en gång på alla fronter. Och det är bra för det hjälper mig att hålla huvudet kallt och liksom ändå vara i nuet. Jag har lyckats bra med att prioritera det som är viktigt vilket inte alltid är så enkelt när det är fullt ös.
Pjuh, men nu mina vänner. Nu tar jag helg! Vi ses på måndag igen och until then, berätta gärna hur du mår och hur du har haft det!
Frontalkrock i schemat
Hallå! Hur är läget? Med mig är det ändå helt okej. Den här veckan började med en fullständig frontalkrock i schemat eftersom jag lyckats boka in olika saker på olika håll vilket ledde till att allt möjligt hänt sedan i måndags. Dessutom så körde det ihop sig så att jag fick ta cykeln till och från sjukgymnastiken, en tur på fyra kilometer enkel väg, så jag fick dessutom utmana mig till max fysiskt. Inte alls optimalt men peppa, peppa har det ändå fungerat. Men så vet ni varför det plötsligt blev så tyst! Jag hoppas och tror att resten av veckan kommer att rulla på som vanligt dock.
Och tyvärr måste jag redan dyka ner i nästa arbetsuppgift. Även idag och i morgon blir intensiva dagar till bredden fyllda av saker att göra. Men vi hörs i morgon igen, då är det ju dags för att träffa veckans bossbrud! Until then, berätta gärna: hur har du det?
Mer att läsa
Bossbloggen genom tiderna
- February 2026
- January 2026
- December 2025
- November 2025
- October 2025
- September 2025
- August 2025
- June 2025
- May 2025
- April 2025
- March 2025
- February 2025
- January 2025
- December 2024
- November 2024
- October 2024
- September 2024
- August 2024
- June 2024
- May 2024
- April 2024
- March 2024
- February 2024
- January 2024
- December 2023
- November 2023
- October 2023
- September 2023
- July 2023
- May 2023
- March 2023
- February 2023
- January 2023
- December 2022
- November 2022
- October 2022
- September 2022
- August 2022
- July 2022
- June 2022
- May 2022
- April 2022
- March 2022
- February 2022
- January 2022
- December 2021
- November 2021
- October 2021
- September 2021
- August 2021
- July 2021
- June 2021
- March 2021
- February 2021
- January 2021
- December 2020
- November 2020
- October 2020
- September 2020
- August 2020
- July 2020
- June 2020
- May 2020
- April 2020
- March 2020
- February 2020
- January 2020
- December 2019
- November 2019
- October 2019
- September 2019
- August 2019
- July 2019
- June 2019
- May 2019
- April 2019
- March 2019
- February 2019
- January 2019
- December 2018
- November 2018
- October 2018
- September 2018
- August 2018
- July 2018
- June 2018
- May 2018
- April 2018
- March 2018
- February 2018
- January 2018
- December 2017
- November 2017
- October 2017
- September 2017
- August 2017
- July 2017
- June 2017
- May 2017
- April 2017
- March 2017
- February 2017
- January 2017
- December 2016
- November 2016
- October 2016
- September 2016
- August 2016
- July 2016
- June 2016
- April 2016