En onsdagsblogglista coz' why not?

Det är onsdag så vad sägs om en onsdagsblogglista co'z why not? Låt oss testa på denna som kommer från Elsa!

Det finns inget så skrivmässigt avkopplande som en blogglista tycker jag. Dels är det en mysig form att men också ett roligt rätt att få utmana både sin kreativitet och person på!

En onsdagsblogglista

Tre guilty pleasures?

Alltså, detta tyckte jag var en så svår fråga! Men ungdomsfilmer eller vissa lättsmälta romcoms (som inte är för skämmiga) är absolut en av dem. Klämma finnar och att få höra skvaller och uppdateringar om andras liv och leverne är två andra! Är så sjukt nyfiken av mig.

När grät du senast och varför?

Alltså jag gråter var och varannan dag i perioder. Mina tårkanaler är liksom en pysventil för alla olika sorters känslor. Exempelvis i helgen! Då snyftade jag i alla fall tre gånger av glädje för att vi har Disney+ här hemma nu. Var så glad över att kunna kika på några av mina favoritfilmer som i sin tur får mig att tänka på min gulliga familj och framförallt mina syskon och då grät jag några tårar bara för att de är så jäkla söta och knäppa och jag tycker så mycket om dem.

När kan du vara dig själv till 100 procent?

Ja... Mackan får ju se typ allt, hähä. Men jag känner också att jag kan vara mig själv fullt ut med vår familj och mina vänner. Sedan är jag faktiskt mig själv till väldigt stor andel även här på jobbet. Jag hade inte fixat att vara någon annan än mig och blir så obekväm om jag märker att det inte är okej att vara det. Så det är därför jag är så transparent som både ledare och person med både bra som dåliga dagar. Fixar inte att upprätthålla någon perfekt fasad även om jag i gengäld inte visar er allt hela tiden. En del saker får stanna i privatlivet och familj och vänner syns inte här särskilt ofta heller för den delen.

Tre saker du avskyr?

Lök i alla former utom vitlök. Osakliga orättvisor. Att ta i matrester - fy fasiken så äckligt det är.

Hur var du i skolan?

Det beror på vilken skola vi pratar om. Fokuserar vi på gymnasiet så var jag nog mest vilse. Plugget var svårt, jag hade rejält dåligt självförtroende, råkade ut för en del skräp och utvecklade ätstörningar som ledde till både anorexi och ortorexi utan att jag då var medveten om det. I mina senare utbildningar har jag varit mig själv mycket mer, tagit plats och försökt att lära mig så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt.

Vad blir du stressad av?

Det beror väldigt mycket på hur jag mår! Har jag en bra dag så tål jag rätt mycket även efter utmattningen även om mitt stressreglage är känsligare nu än förr. Har jag dåliga dagar är jag ofta lugn på utsidan och jagad inombords och kan stressa för lite allt möjligt. Men om det inte är allvarliga saker som händer som är stressberättigade så är det oftast när jag känner att jag ligger efter, borde hinna/orka/kunna göra mer eller inte har koll som triggar stress. Det första är ett utvecklingsområde jag aktivt jobbar med, det andra har blivit så mycket bättre med år av träning och det tredje försöker jag undvika genom att 1. Ha rimlig koll och framförhållning och 2. Ta saker på lagom stort allvar.

En temperaturmätare på hur jag mår är faktiskt mina blommor. När jag mår bra orkar jag nämligen ta hand om dem och pyssla om dem lite extra. Till skillnad från när jag inte gör det. Då får de stå tillbaka och bli både torra och risiga.

Hur tror du att andra uppfattar dig?

Ja du, svårt! Förhoppningsvis som en rätt så glad, nyanserad, eftertänksam och målmedveten person som är kompetent, tuff och snäll på samma gång. Men det kan jag såklart bara spekulera i.

Hur uppfattar du dig själv?

Som komplex och enkel på samma gång - som alla andra, haha? Nä men, på många sätt är jag okomplicerad och känner mig trygg i de flesta olika sammanhang. Jag är så tydlig och rak som möjligt, yvig och förvirrad men samtidigt närvarande, businessminded och kreativ. Analyserar, reflekterar och tänker mycket och är en doer på samma gång.

En situation som du tycker är jobbig/pinsam?

Mellansnacket som sker mellan kallprat och djupare dialoger, det tycker jag är jobbigt som tusan. Jag har förvisso en kort startsträcka och kan prata om mycket med de flesta men när man inte kan göra det med den andra personen och kallpratat tar slut... Då kan jag inte konsten att prata bara för att fylla i tystnaden som vissa har superkraften att kunna göra. Istället blir det en awkward tystnad om inte den andra personen är med och hjälper till att få igång samtalet.

Tre otippade saker om dig själv?

Ja, det känns ju som om ni vet typ allt om mig redan? Men kanske att jag:

1. Virkar en hel del såhär under hösten och vintern, just nu gör jag exempelvis en halsduk åt M.

2. Spenderar väldigt mycket tid på Facebook-market och lokala auktionssajter. Letar efter flera små olika saker till huset som fönsterlampor, en hylla eller två, någon ytterligare förvaring till tornrummet och lite annat smått och gott.

3. Avskyr ljuset från taklampor. Eller nej, avsky räcker inte. Jag hatar ljuset från taklampor och tycker det är superjobbigt när M envisas med att ha dem tända.

När känner du dig som vackrast?

När jag känner mig som den bättre versionen av mig själv. Typ när jag är snäll, har tålamod och förståelse för mig själv och omvärlden.

Något du funderar mycket över?

Det är många saker som ryms i den här hjärnan men just nu tänker jag extra mycket på Bossbrudar eftersom vi hade möte med Bossbrudsgänget igår. Hur ska vi utveckla gruppen vidare? Vilka behov finns och hur kan vi göra mer för fler? Ja, såna där typer av utvecklingsfrågor surrar det mycket av just nu.

Vad säger du som läser? Hur uppfattar du mig som person? Hur skulle du beskriva dig själv? Och vad funderar du mycket på just nu?

Sinnesro

Sinnesro. Är inte det ett vackert ord så säg? Det låter så jäkla gött att ha det rofyllt inombords. Ni som hänger här vet redan att jag är en känslomänniska i kubik, högkänslig som jag är. Dessutom fartfylld och det händer ofta mycket även om jag inte är ett fan av drama. Alex brukar likna mig vid en virvelvind och jag kan känna igen mig i den beskrivningen, haha. Men min styrka i det är att jag ofta befinner mig i vindens öga och här är jag grundad och klarsynt. Här råder sinnesro och i avsnittet berör vi mycket meditation och andra saker som vi gör för att skapa vår balans i vardagen och i vårt ledarskap.

Förra veckans avsnitt: Management by Millennials

Måste förresten komma i håg att fråga Alex nästa vecka om vad Ohm Mani Padme Hum betyder. Kan vi hjälpas åt att minnas det?

Sinnesro

Efter att vi spelat in avsnittet så kom jag dock på två saker till som har stor betydelse för min sinnesro. Den första är att se på de saker som påverkar mig känslomässigt och se: vad ligger på mitt ansvar här? Och vad ligger bortom min kontroll? Det går inte alltid lätt att se vart gränsen går, men ofta går den att skönja. Vilket gör det möjligt för mig att ta tag i de saker som ligger på min sida och i gengäld försöka acceptera och ha tålamod med det som inte ligger hos mig. Jag lyckas såklart inte alltid med det, coz' being human, men att jag aktivt försöker göra såhär underlättar jättemycket för mig.

En annan faktor som spelar in är också min förmåga att vara transparent och så ärlig som möjligt mot mig själv och min omgivning med hur jag mår och hur jag har det. Inte på så sätt att jag skriker ut hur jag mår varje timme (som gamen i Robin Hood) utan snarare för att jag inte är intresserad av att leva bakom den leende fasaden som jag en gång använde mig väldigt mycket av. Och det är befriande tycker jag! Det hjälper mig att justera både mina och omvärldens förväntningar på mig själv och det är viktigt för mitt välmående eftersom jag gillar att prestera.

En liten uppdatering om min spiritualitet

Jag har fått en liten blänkare från en vän som ville att jag skulle vara lite tydligare kring det här med min spiritualitet. I podden så konstaterar jag att jag inte har den andlighet som Alex har och att jag inte är spirituell. Men det senare är såklart en tolkningsfråga och beror på vad man jämför med. Exempelvis har jag svårt för att förstå fenomen som attraktionslagen eller när tron på universum blir en slags religion. Samtidigt tänker jag på min egen kropp i tre delar: kropp - själ - medvetande, vilket i sin tur är superflummigt enligt andra. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det finns mer i världen än vad vi ser med blotta ögat men jag känner inte av kristallers energier även om jag är väldigt svag för kristallerna själva. Jag läser horoskop och tycker att det kan vara jättekul men skulle inte anpassa mitt liv efter det.

Så om jag skulle sammanfatta mig själv i den här frågan skulle jag säga att jag är öppensinnad, nyfiken, road och skeptisk på samma gång! Det viktigaste av allt är att jag inte dömer någon annan för hur mycket eller hur lite spirituell man är. Jag tänker att det faller in i religionsfrihet att själv få välja vad man tror på och inte här i världen så länge det inte skadar, utnyttjar eller sker på andras bekostnad. Och, att det alltid finns mer att lära sig och upptäcka om oss själva och världen vi befinner oss i!

Men ja, det var ett sidospår. Poddavsnittet som handlar om detta hittar du som vanligt på både Podbean och Spotify och jag kan verkligen varmt rekommendera dig att lyssna på det. Alex delar med sig av många klokskaper och jag hoppas att vi lyckas nyansera den trend som råder nu med att du antingen är superbusinessminded eller megaharmonisk som två olika ytterligheter mot varandra. Det går att vara och göra både och, promise!

Vad säger du om meditation? Är det något som du använder dig av i din vardag?

I find myself in Wonderland

Vissa livsgåtor känns som nötter. En kan känna när skalet är på väg att brista och låta en få komma in till själva kärnan. Den livsläxa som jag befinner mig i nu känns precis så. I månader har jag skalat den. Lager för lager. Med meditation. Reflektion. Samtal. Sakta har jag börjat kunna ana konturerna men inte funnit orden för vad den är. Det kan jag fortfarande inte. Men den blir allt mer konkret och jag känner min egen förändring allt tydligare även om jag inte är framme än. Så jag fortsätter att glida runt i t-shirten med texten I find myself in Wonderland och känner att det är prick vad jag gör. Hittar ytterligare något nytt om mig själv inuti mig själv.

Det är så spännande hur en alltid kan lära sig nya saker om sig själv och för mig är det så tydligt hur jag aldrig blir fullärd.

I find myself in Wonderland

Härom natten drömde jag till och med att jag ömsade skinn i ansiktet. Var så obehagligt att dra av stora sjok av hud. Samtidigt, för mig som ofta spårar mitt mående med hjälp av mina drömmar, var det ett tydligt tecken på vad som sker inombords. Men jag kan avslöja att det blev ett extra tjockt lager serum i fejset sen på morgonen när jag vaknade, haha!

Något är på gång alltså och jag misstänker att det här kommer att bli lika viktig för mig som insikten kring att mitt människovärde inte är kopplat till min karriär. Eller att livet inte går ut på att jobba! Men det återstår såklart att se. Känns lite knasigt att prata om en transformationsprocess medan den sker utan att veta hur den slutar. Samtidigt tänker jag att det kan vara viktigt att prata om just för att visa att det här med personlig utveckling på djupet sällan sker över en natt. Det är lätt att fastna på det intellektuella planet där allt låter rimligt och logiskt utan att emotionellt förstå det man själv säger. Det senare tar längre tid men väl på plats så sker en verklig förändring.

Så jag ser fram emot att höra nöten knäckas och se vad som gömmer sig däruti. Har du gjort några särskilda självinsikter eller livsläxor den senaste tiden? Dela gärna med dig!

Två dagars himmelrike

Vilken lycka! Jag har precis haft två dagars himmelrike med mjuka mular, lukten av blöt häst, fina samtal och mysigt häng. Jag har typ inga bilder att visa men ni får ta mig på orden att jag har njutit av det lilla ridläger som min underbara svägerska bjöd in mig till.

Har hjälpt till att träna den här fina killen båda dagarna. En så mysig häst som jag blev väldigt förtjust i!

Har alltså fått rida både igår och idag. Plus att jag fick följa med hem till svärmor och hjälpa henne miljöträna sin tvååring och gosa med kattungarna. Mmm, det har varit ett lyxigt dygn med andra ord! Och nu dags att ta tag i verkligheten igen. Behöver jobba undan lite och sedan ska jag prata med en mentorsklient.

Hur har du det denna fina onsdag?

The time it takes to reload

Ett av sakerna som jag är mest stolt över i år är inte bara att jag lyckades ta min examen utan att jag också lyckades göra det utan att gå in i väggen igen. Det är ingen nyhet för er som hänger här att jag blev kraftigt utarbetad av den här våren men det är trots allt en viktig skillnad på att vara överarbetad och bränna ut sig. Det som gjorde att jag lyckades med det är att gav mig själv återhämtning när jag väl var ledig. Det funkade som konstgjord andning när arbetsbelastningen var som tuffast och avgjorde hela saken till min egen fördel. Så inte konstigt då att veckans poddavsnitt blev fullmatat när det handlar om just återhämtning och the time it takes to reload.

Återhämtning, lätt att prata om och svårare att få till när vardagen tuffar på.

The time it takes to reload

För faktum är att alla behöver återhämtning om än olika mycket och genom att olika saker kan vara olika återhämtande. det tar olika tid för alla att återhämta sig. Vissa behöver mer återhämtning än andra. Den som har varit utmattad har kanske inte samma stresstålighet som tidigare. För en person är en natts ordentligt sömn tillräckligt för att kroppen ska återhämta sig. För en annan behövs en rejäl semester. Och det beror ju så klart också på vad du återhämtar dig ifrån!

För min egen del räknar jag med att jag kommer att behöva fram till jul, minst, för att verkligen återhämta mig från våren. Det tar längre tid när en jobbar samtidigt men det kommer det vara värt. Och det är lätt att snacka om det och ofta svårare att få till. Både när det gäller att ta sig tiden till det men också att slappna av när man väl gör det.

Hur vi gör det kan du lyssna på i podden som i vanlig ordning finns på både Spotify och Podbean!

Jag vill också varmt rekommendera alla här att lyssna på hela podden - inklusive lyssnarfrågan. Den är nämligen grymt viktig och relevant för många av oss ledare! Så gör det och berätta gärna: vad tyckte du om veckans avsnitt?