7,5 poäng kvar...

Idag fick jag ett verkligt glädjande besked. Sådär glädjande att jag, så snart jag faktiskt har fattat det, kommer att börja storgråta. Min uppsats är godkänd!!! Helt fantastiskt underbart och nu, nu är mållinjen nära. Det är bara 7,5 poäng kvar sedan har jag min examen.

Det är elva år sedan jag började den här utbildningen. Elva år. Egentligen är ju utbildningen på sex år men jag behövde tyvärr pausa mitt i på grund av att jag blev sjuk. Så jag var alltså 24 bast när jag på började detta. Så liten, vetgirig och hungrig på kunskap. Ville lära mig allt, allt, allt. Och ja, det vill jag såklart fortfarande, haha!

Typ såhär glad är jag även om jag inte riktigt kan greppa det. Känns så overkligt och underbart att aldrig någonsin mer behöva läsa min egen uppsats, hahaha.

7,5 poäng kvar

Men nu, nu är segervittringen total. Jag har en delkurs kvar som består av en statistiktenta och en analysuppgift och båda är påbörjade. Kör ju utbildning hela veckan så kommer inte att kunna plugga de kommande dagarna men nästa vecka och de första semesterveckorna blir det fullt fokus på att få klart dem. Sedan får vi se om det betyget trillar in nu eller i augusti - I don't care för nu är det inte långt kvar. Jag ser mållinjen och jag tänker korsa den stabilt, stadigt och med världens största leende. Hur går det för er andra som jag vet hänger här och pluggar? Någon mer av er som pluggar här som har segervittring?

Min nya stjärnkompis!

Hallå! Hur står det till? Här är det bra. Jag har precis varit ute med min nya stjärnkompis på tur och jag kan knappt förstå att jag numera har en alldeles egen cykel. Det var en väldigt försenad födelsedagspresent som anlände förra veckan men det gör ingenting för hon heter Nova och är alldeles underbar.

Visst är hon vacker och då pratar jag såklart om cykeln. Är så nöjd att vi hittade en modell som är lite mindre i storleken eftersom jag är så sablarns kort i rocken.

Min nya stjärnkompis

Jag har alltså inte haft en egen cykel sedan jag var tonåring och inte cyklat alls på tio år. Så det är lite vingligt och lite shaky. Jag orkar inte heller hoja så långt i och med att jag har noll och ingen kondis eller styrka i kroppen på grund att den resterande biten av min utmattning. Men här tänker jag att Nova kommer att kunna hjälpa mig på vägen! För det är ju trots allt en skonsam motionsform att cykla och min ambition är att använda mig av den för att börja bygga upp både flås och muskler igen. Men på en lugnt, långsamt och hållbart sätt då förstås.

Vi har fem kilometer till byn där allting (inklusive tåget) finns och drömmen är såklart att kunna ta cykeln dit och hem igen utan att svimma av trötthet efteråt. På sikt kanske till och med kunna cykla dit och träna och sedan hem igen, eller cykla till stallet, rida och sedan hem igen. Shit vilken vardagslyx det vore! Vi bestämde oss tidigt när vi flyttade hit ut på landet att vi bara vill ha en bil och det funkar alldeles utmärkt med tanke på att vi har en relativt okej lokaltrafik här ute. Men den slutar ändå att gå vid sju på kvällen och går såklart inte jätteofta och då är det gött att ha cykeln som alternativ.

Och namnet Nova kommer från att märket på cykeln heter det och att jag tyckte det passar fint ihop med vår bil som heter Vega (som är en stjärna). Annars är det en tradition i vår familj att fordon får heta samma namn som någon har namnsdag den dagen man får hem den nya kompisen.

Ett tramptag i taget

Så de senaste dagarna har vi börjat med små cykelutflykter om kvällarna och det är så orimligt mysigt. Igår lyckades jag dessutom med mitt första delmål! Att cykla till byagränsen och tillbaka, hehe. Är 3,5 kilometer enkel väg och jag var så trött men glad efteråt. Det är en sån frihetskänsla att cykla. Så detta är helt klart en av de bättre presenterna jag någonsin har fått och jag ser så fram emot att få upptäcka mer av Höör i sommar. Kunna bli starkare och cykla både längre och mer. Ett tramptag i taget.

Vem vet, en dag kanske jag till och med blir bra på det? Så är du ute och kör i krokarna och vinkar på mig när jag susar förbi, ta inte illa upp om jag inte lyckas vinka tillbaka. Jag är fortfarande inte helt stabil med att släppa styret och cykla samtidigt, haha.

Är du en cyklare eller inte? Jag har aldrig sett mig som en cyklist. Inte minst för att jag är så dålig på att cykla, och med undantag av en kort period med en för stor lånecykel, och att jag aldrig har haft någon. Men nu så, nu händer det! Nu ska här tränas och också kollas upp cykelhjälm. Tar gärna emot tips om du har några!

Beslutet om semestern

Hej vänner! Hur är läget? Det känns lite märkligt att prata om något så ytligt och lyxigt som semestersnack när så mycket sker i omvärlden samtidigt - jag tänker inte hymla med det. Men jag hoppas du som läser också förstår att det ena inte utesluter det andra och att detta är en plats för både djupa och allvarliga ämnen och ytliga sådana. Det innebär inte att jag på något vis har släppt fokus på de svåra och viktiga frågorna för detta är något vi måste fortsätta jobba för hela vägen in i mål. Okej? Så, med det förtydligat - nu har jag landat i beslutet om semestern och hur jag ska göra i sommar.

Alla har vi våra utvecklingsområden och ja, det här är tveklöst ett av mina.

Beslutet om semestern

För er som har hängt här ett tag är det ingen nyhet att jag aktivt har tränat i flera år nu på att ta ledigt och ha semester. Men skam den som ger sig! Och i år har jag velat fram och tillbaka som tusan. Tycker alltid att tiden före beslutet är jobbigast och stackars M har fått lyssna framlänges och baklänges på mina "men...!", "tänk om...!, "hur ska...?". Men vi har snacket igenom det i både hans roll som partner och fackliga representant. Sedan har jag ju också konsulterat er underbara och kloka människor, mina mentorer samt uppdragsgivare. Och nu har jag landat i beslutet att vara ledig hela juli och hela augusti och vara helt utloggad från allt vad sociala medier heter.

Känner pulsen öka bara jag skriver detta men nä, samtidigt känner jag också att detta är rätt beslut för min hälsa. I need this och ibland måste man ge sig själv det man behöver snarare än det man vill ha. Vad det sedan kommer att innebära tänker jag att det här årets sommarlista får ge svar på nästa vecka. Men nu vet ni vad planen är!

Och tack vare er fantastiska input och kloka tankar på inlägget när jag pratade om min beslutsångest har jag nog också hittat en plan i hur ni kan hitta och få saker att läsa medan jag är borta. Det kommer inte att bli något nytt material för det kommer jag inte hinna med att skapa de närmsta veckorna med tanke på allt plugg jag har att göra. Men ja, här finns ju ett rätt stort arkiv att ösa ur om vi säger så, hehe.

En sak är säker med denna sommar. Jag hoppas vi får fint och varmt väder och att den blir stillsam. Vill mest skrota runt i mina snickarshorts och inte göra något vettigt alls.

Längtan är stor

Så nu är det helt plötsligt bara fyra arbetsveckor kvar! På den här tiden ska jag alltså förhoppningsvis hinna göra klart allting som har med skolarbetet att göra, jobba undan allt annat som ligger på hög. Dessutom fick jag in ett oanat gig under juni som var för intressant för att tacka nej till. Men det känns ändå hanterbart och som att det här ändå kan gå att göra i ett tempo som är humant där jag kan få varva ner så mycket som möjligt. Vill liksom inte att semestern ska komma som en tvärnit. Samtidigt så längtar jag efter den - innerligt. Fram tills dess får dock tiden gärna gå långsamt. Även om jag är less på allt vad slutspurt heter så vill jag ändå njuta lite av den tid som är nu för den känns betydelsefull.

Tack snälla för alla era kloka kommentarer och mejl, input och pepp gällande det här beslutet. Jag är lyckligt lottad över att få umgås med så kloka och fina människor som er dagarna i ända. Och dela gärna med dig! Hur ser dina tankar ut för sommaren? Blir det någon semester eller blir allt annorlunda i år?

Mina semesterplaner

Kompisar, we need to talk. Och nej, det är noll och ingenting som är fel eller tokigt med vår relation (vad jag känner till) så detta är inte ett göra slut-samtal. Men jag behöver låna en smula av era kloka hjärnor kring en sak: mina semesterplaner! För jag känner mig så kluven i beslutet kring hur jag ska göra med min semester i år.

Läs mer: Med återhämtning i fokus

Det känns som att jag står i ett vägskäl och jag vet jag vad borde välja men tvekar ändå.

Mina semesterplaner

Jag tror inte det kommer som någon överraskning för någon att jag är hyfsat sliten efter det här läsåret. Inte nog med att jag har jobbat och pluggat 75 procent parallellt under våren. Jag har dessutom gjort det skadad (minns ni hur jag dikterade ihop både blogginlägg och en delkurs i där i februari, haha) och som vanligt har livet bjudit på en åktur under tiden. Skönt nog så har jag varit extrem mån om att återhämta mig löpande under tiden och jag har slappnat av så mycket det går i intensiva tider som dessa. Men faktum kvarstår att jag behöver ett sommarlov och förmodligen ett rätt så långt sådant när detta är över och jag slits just nu mellan min hjärna, mitt hjärta och min magkänsla.

Hjärnan säger:

Att ta ledigt två månader är vansinne, vilken företagare gör ens det? Din business kommer att gå under. Du kommer att bli bortglömd, bloggen kommer att glömmas bort. Syns du inte finns du inte och så vidare.

Hjärtat säger:

Kan jag inte jobba lite grand ändå? Jag kommer sakna att alla mina digitala vänner och jag mår ju så bra av att blogga. Går det inte att hitta ett sätt att både äta kakan och ha den kvar ändå? Kanske köra Instagram och inget annat eller bara blogga och inte göra något annat?

Magkänslan säger:

Nej, nej, nej. Ska du vara ledig, var det ordentligt och ta till vara på den tiden i stället för att jobba lite grand hipp som happ. Även om du har jobbat hållbart så har du jobbat stenhårt det senaste året och då behövs en längre återhämtningsperiod. Du behöver komma ner i varv och vila upp dig på djupet och varför inte passa på att göra det nu när omvärlden ändå står stilla? Visst, det finns en risk med att checka ut helt som företagare och det kan påverka din business negativt. Men, vad är viktigast? Din hälsa, ditt välmående eller jobbet? Är inte detta precis vad du hade sagt om du vore din egen klient? Just det.

"Alla andra som jobbar med sociala medier verkar ju kunna vara lediga och online ändå" har jag kommit på mig själv med att tänka när jag ser bloggkollegor som tar semester och stänger bloggen en vecka eller två men kör på med Instagram som vanligt. Men alla är vi ju olika och för mig blir tyvärr digital närvaro snabbt kopplat till jobb.

Vem vinner?

Ja, tiotusenkronorsfrågan är fasiken: vem vinner? Logiskt sett så ser jag magkänslan som vinnare. Jag känner det så starkt inombords att jag behöver vara långledig. Flera veckor av att bara äta, sova, motionera. Få möjligheten att börja bygga upp kroppen igen och låta mina armar läka. Att få umgås med vänner och familj som jag knappt hunnit se under hela våren. Bara lata mig och njuta av tillvaron i största allmänhet! Och tyvärr så tror jag inte att jag hade kunnat slappna av riktigt ordentligt om jag inte loggar ut från sociala medier.

Emotionellt däremot... Haha, då är jag vilsnare. Dels på grund av min rädsla för att vara ledig, dels känner jag av lite fear of missing out och dels för att vissa av nackdelarna kring att checka ut helt som företagare inte är alldeles ogrundade. Så, hur gör man när ens behov som företagare kanske inte matchar med vad företaget behöver? Visst, mitt företag finns i dagsläget inte utan mig men samtidigt vore det trist om företaget fortfarande är för "ungt och oetablerat" för att överleva två månaders radiotystnad?

Som ni säkert redan har listat ut vet jag egentligen vad jag borde göra. Ändå tvekar jag. Vänder och vrider på beslutet och tittar på det ur en massa olika vinklar för att försöka hitta nya perspektiv jag inte har sett förut. Och jag är såklart medveten om vilket lyxproblem detta kan klassas som i dessa tider. Samtidigt är det inte så att jag är förmögen och därför kan välja fritt hur mycket eller hur lite jag ska jobba. Det skulle i så fall vara en investering i mig själv och min hälsa. Men det är likväl läskigt. Så, har du några kloka tankar och råd? Har du befunnit dig i en liknande situation förut och hur hade du gjort i mitt läge? Dela gärna med dig! Hade varit så givande att få höra.

Det blåser en vind

Alex brukar skämtsamt kalla mig för en virvelvind och just nu kan jag verkligen känna hur det är så. Det blåser en vind, eller ja, rätt många, som jag fångar och rör mig emellan. Är lite överallt och ingenstans med huvudet ständigt i studiemolnet och försöker att hinna med allt annat runt omkring som också kräver uppmärksamhet. Jobbet. Livet. Den inre resan jag gör just nu.

Insåg precis att det blir många elementliknelser den här veckan. I torsdags pratade vi om vatten och idag blir det luft - men naturen överlag fyller mina sinnen mycket nu. Den är verkligen läkande.

Det blåser en vind

Jag är mitt inne i ett utvecklingssprång som känns i hela kroppen. Har nämnt det förut att det jag lär mig nu är konsten att slappna av i farten. Efter utmattningen har jag lärt mig behärska ytterlägena och nu tränar jag på att lära mig reglaget mellan dem, att kunna finjustera och synkronisera medvetandets, själens och kroppen olika reglage. Den sistnämnda är tyvärr fortfarande påverkad av vinterns skada men det är också plågsamt tydligt också att de molvärkande muskelspänningarna inte bara kommer därifrån. Det här är spänningar från "livet före utmattningen" och att bearbeta dem tar inte bara evigheters evigheter - det gör ont också. Och varje gång de bryts ner ännu en nivå så kommer migränen som ett brev på posten. Men jag fortsätter att bearbeta dem, vet att det behövs och känner nyttan det gör.

Jag vet ju nu att jag funkar så. Det är när jag slappnar av som kroppens reaktion kommer och ju hårdare jag har pressat den desto starkare blir reaktionen. Och det är därför det är så viktigt att jag gör detta nu även fast jag befinner mig i den mest arbetsintensiva situationen jag kan minnas. Utmattningen lärde mig att jag måste varva ner långsamt och över tid så nu gör jag det och hoppas att det kan hjälpa mig när semestern kommer så att jag inte klappar ihop fullständigt då. Så inte virvelvinden stannar plötsligt och jag faller platt.

Börjar dessutom känna hur kreativiteten börjar strömma in i min vardag igen med och bara det räcker är ju ett glädjepiller i sig!

Landa så mjukt som möjligt

istället vill jag såklart landa så mjukt som möjligt och det är därför jag fokuserar så mycket på mitt välmående just nu. Börjar bli riktigt bra på att pausa allt eftersom och det gör mig stadigare. Ja, jag har ont. Ja, jag är uttråkad av att tänka på plugg mest jämt. Yes, jag är evinnerligt less på att jag glömmer allt möjligt och inte hinner med något av det jag vill riktigt så bra som jag vill men jag mår ändå bra. Jag är astrött, sliten och stressad. Men jag mår samtidigt bra. Känner mig grundad och välbalanserad. Vilket jag njuter av varje stund jag känner så för en vet ju inte riktigt hur länge de varar, haha. Nog om det, jag ser nu att klockan börjar närma sig lunch vilket innebär massagetid!

Men jag hoppas att du tycker det är intressant att läsa om de här tankarna och reflektionerna jag har och gör just nu mitt inne i allt som händer. Är inte helt bekvämt att dela dem eftersom jag inte vet vilket intryck de gör hos dig. Blir det för personligt för ledarskapsbloggen? Kanske. Samtidigt tänker jag att ledarskap är personligt och då kan det kanske vara nyttigt och fint att få följa någon annans resa. Eller? Dela gärna med dig av vad du tycker och tänker!