Få mer energi som utmattad

Jag fick en fråga på Instagram från en av er underbara läsare om hur jag viktar min vecka så att jag hamnar på pluskontot energimässigt efter min utmattning. Så, eftersom jag fortfarande har svårt att skriva långa texter på mobilen fick jag lov att publicera mitt svar om att få mer energi som utmattad här i stället.

Och jag måste erkänna att min spontana tanke var att jag befinner mig på helt fel plats att ge några goda råd när jag själv just nu balanserar situationen att vara skadad och överbelastad på samma gång. Men! Vid lite närmare eftertanke så insåg jag att jag 1. ändå klarar detta och 2. det spelar ingen roll eftersom copy paste funktionen ändå sällan funkar eftersom allas utmattningsresor ändå ser så olika ut. Så jag tänker att jag skriver om hur jag gör. Sedan får du plocka fritt vad du tror passar dig och strunta i resten. Och har du som läser några av er andra läsare tips och råd? Dela gärna med dig så vi kan lära oss av varandra!

Läs mer: Varför jag blev utbränd

Känner jag mig som mitt tidigare spralliga och sprattliga jag? Mer och mer! Men jag orkar inte dansa runt så länge som jag en gång gjorde.

Få mer energi som utmattad

Utgå från dina premisser och förutsättningar

En viktig sak är att vara medveten om och utgå ifrån sina egna premisser och förutsättningar. Dels för att vår utmattningsproblematik ser olika ut beroende på vart vi är är i vårt tillfrisknande. Men också för att vi alla har olika arbets- och vardagsliv och det är inte alla som alltid kan sätta vår egen hälsa i det främsta rummet för jämnan.

Själv har jag det på många vis väl förspänt. Jag lever med en förstående och jämställd partner. Vi har inga barn eller några krävande djur och bor i ett litet hus som inte kräver jättemycket städning och omvårdnad till vardags. Jag är företagare och digital nomad, vilket i och för sig kan vara rätt stor stressfaktor många gånger, men det innebär också att jag själv ofta styr mina dagar. Exempelvis ställer jag nästan aldrig väckarklockan på morgonen utan sover tills jag har sovit klart. Jag kan dessutom ofta anpassa var och hur jag arbetar beroende på hur jag mår.

Sedan finns det såklart en lång rad andra faktorer som spelar roll med. Typ hur länge en har varit sjuk, hur och hur länge en arbetade för att bli det och livet i övrigt. Det hade ju varit fint om man bara behövde fokusera på att bli frisk men ofta ska livet levas på vägen med allt vad det innebär. Och eftersom det är ditt liv - utgå från de förutsättningar och behov som du har.

Vet vad allting kostar i energi

Ett annat viktigt verktyg för mig genom åren har varit att se energi som pengar och att allting jag gör eller utsätter mig för kostar energi. Stort som smått. Att lyssna på musik kostar mer än att ha det tyst i lurarna. Öronproppar i stökiga miljöer var länge en självklarhet. Att ta trappan i stället för rulltrappan eller hissen kostar jättemycket mer energi. Att bära ryggsäck kostar mindre än att ha en handväska. Är det superstädat hemma jämt? Absolut inte. Och så vidare.

Genom att vara medveten om priset för alla olika aktiviteter så har i alla fall jag upplevt att det blir lättare att skala av och skala ner. Även att skala upp lite i taget. Det gäller ju att utmana sig med för att öka sin styrka. Idag när jag mår bättre och tål mer så kan vi spela musik hemma ibland (något vi båda gjorde jämt innan) och numera händer det flera gånger i veckan att jag lyssnar på musik när jag åker på mina bussar och tåg.

Läs mer: Den utbrändes rehab-team

Något som är viktigt för mig är att försöka få lite frisk luft varje dag. Är därför jag är så glad över att bo såhär numera. Då kan man bara hoppa i kängorna och gå rakt ut utan att behöva bry sig för mycket om vad man har på sig och hur man ser ut.

Saker som ger energi i utmattningen

Baserat på de här två perspektiven så finns det såklart andra saker jag gör i vardagen. Vissa mer avgörande andra. Förutom mat, sömn och motion så har jag några andra gyllene regler som jag utgår ifrån:

Jag jobbar hållbart

Att jobba hållbart låter luddigt vid första anblicken men om vi konkretiserar det lite så innebär det bland annat att jag:

• Jobbar nästan aldrig övertid och gör det bara om det verkligen behövs

• Är ledig i princip alla kvällar och minst ett dygn under helgen

• Försöker ge mig själv generösa deadlines så att jag har marginal för dåliga dagar

• Jag anpassar förväntningarna på dagen utifrån måendet alla dagar det går

• Är kompensationsledig när jag har jobbat kväll eller haft en stor leverans

• Försöker ge mig själv samma sjysta förutsättningar som jag hade gett en medarbetare

• Tar semester där jag helt loggar ut från allt vad jobb heter

• Har mitt skyddande system med min fackliga representant

• drar dessutom en väldigt skarpt gräns mellan vad som är jag som person och vad som är mitt jobb. Jag är inte mitt jobb, inte ens just nu när jag är egenföretagare och min verksamhet är self made.

Jag värdesätter min fritid helt annorlunda

Lediga kvällar är regel - inte undantag. Innan jag blev sjuk var jag produktiv jämt. Inga kvällar eller helger skulle "slösas bort" och ja, så ser det inte ut idag när nästan varje kväll spenderas framför Netflix. Helt hjärndött men ack så mysigt. Idag värdesätter jag min fritid på ett helt annat sätt och gillar att lata mig. Och om jag gör något så gör jag det för att det är roligt eller känns bra och inte för att prestera. Så! Gör saker som får dig att må bra även om de också kanske kostar och lägg ner allt vad prestationer heter om de inte behövs.

Stenhård prioritering

Som det kanske lyste igenom ovan så prioriterar jag också stenhårt vad jag gör och inte gör. Nu till exempel, när det är så mycket jobb och plugg samtidigt får annat stå tillbaka. Det känns som evigheter sedan jag umgicks med vänner och det finns många saker jag hade gjort mer av men det får stå tillbaka. Grenar ligger över hela vår gräsmatta efter alla stormar senaste tiden. Det skulle verkligen behövas dammsugas. Du fattar, alla saker som jag väljer att göra sker eftersom det finns flera saker som jag inte gör.

Är det tråkigt att inte kunna göra allting hela tiden? JA! Det suger. Men eftersom jag vet att det är en avgränsad tid det gäller, att jag försöker göra det på ett bra sätt och att det förmodligen kommer att vara värt det så får det vara så just nu.

Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Om du ska ta med dig en enda sak från den här bloggartikeln. Låt det i så fall vara att du gör det som får dig att må bättre. Anpassa dig och dina förväntningar efter dina förutsättningar och TA HAND OM DIG!

Skillnaden mellan att vara trött och utmattningstrött

En annan sak som jag har insett allteftersom jag blir friskare är att det är en skillnad på att vara trött och utmattningstrött. Alla blev vi trötta innan vi blev sjuka och friska personer blir trötta av att göra ansträngande saker. Så att bli trött av att ha utmanat sig behöver inte vara farligt eller så hopplöst som det ibland känns. Dock är det nog viktigt att ställa sig frågorna: varför är jag trött? Är tröttheten rimlig baserat på det jag har gjort och de faktorer som påverkar mig just nu? Om en vet svaret på det och tröttheten är rimlig, härligt! Om den inte är det, då är det kanske läge att skala av och göra mindre eftersom...

För mycket av det goda fortfarande kan vara för mycket

Den hårda sanningen är ju tyvärr den att också bra saker, som hjälper dig att få mer energi som utmattad, kan bli för mycket. Just för att allting kostar. Och här är det såklart jättesvårt att ge råd utan att veta mer om den specifika situationen. Men generellt, om du upplever att du gör allt för att bli friskare från din utmattning och gör allt för att få energi men känner att du inte lyckas så hade jag nog ställt följande frågor om vi hade träffats och pratat om detta IRL.

Har du, med hjälp av psykolog eller terapeut, gått ner på djupet och verkligen rannsakat dig om vad det var som gjorde att du blev utmattad? Är det bearbetat och läkt? Har du fått den rehabilitering som du behövde för att ta dig ordentligt ur den akuta utmattningsfasen?

Och, den jobbigaste frågan av dem alla, hur bra är det rimligt att du kan må? Både nu och i framtiden. Inte alla blir helt friska eller återställda av sin utmattning. Ingen av oss blir såsom vi var förut. Och ingen vet egentligen på förhand hur friska vi kommer att kunna bli, hur det känns eller vad det innebär.

Livet är till för att levas

Jag hoppas såklart innerligt att vi alla som tagit oss igenom den här skitsjukdomen kommer att kunna leva, fungera och prestera normalt och såsom vi önskar efteråt. Men jag tror samtidigt att det är viktigt att inte romantisera eller ta för givet att det blir så och att i så fall försöka hitta sin good enough-nivå. Nivån där det funkar tillräckligt så att du kan få börja fokusera på att leva igen, inte bara överleva. För det förtjänar du! Lika mycket som vem annan som helst.

Åh, nu kändes det som att artikelns slut hamnade i moll snarare än dur. Men jag hoppas innerligt att de tankar jag har delat idag ändå kan bidra med något på vägen. Är det något som du vill att jag utvecklar eller förklarar vidare - tveka inte att höra av dig i så fall! Och som sagt, är det någon annan här som har ytterligare att tillägga eller bidra med, gör gärna det i en kommentar.

En ny livsläxa börjar ta form

Relativt ofta så brukar jag få nya insikter om mig själv (vilket har blivit ett stående skämt här hemma nu) och i söndags när jag låg på massagebänken så var det dags för en ny pollett att trilla ner. Känslan av att en ny livsläxa börjar ta form. Men innan vi går in på det påminner vi oss om kontexten. Det är nu 7,5 år sedan jag gick in i väggen, 6 år sedan jag blev sjukskriven och 4 år sedan jag började jobba heltid igen.

Idag benämner jag mig som nästan-frisk och anledningen till att jag inte är helt framme än är för att jobb tidigt behövde prioriteras före att bygga upp kroppen fysiskt igen. Det här har jag ägnat i alla fall tre år att råda bot på och började äntligen se fina resultat av det fram tills perioden innan jag skadade armbågarna.

Läs mer: Varför jag blev utbränd

Tänk vilken resa man gör ändå under livet. Är verkligen milsvid skillnad på Clara 24 år och Clara 34 år. För tio år sedan var det inte ofta jag satt såhär och njöt bara för att jag kände för det där och då. Ska bli roligt att se hur en kommer att vara om 10, 20 eller 50 år!

En ny livsläxa börjar ta form

Jag brukar försöka att undvika att romantisera bilden av utmattningen eftersom det är en sjukdom som suger stenhårt och en erfarenhet som jag på många sätt hellre hade varit utan. Men, samtidigt så känner jag också en viss tacksamhet över sakerna som jag lärde mig under traumat som den innebar. Dels så fattade jag att livet inte går ut på att jobba. Dels så förstod jag - både intellektuellt och emotionellt - att mitt människovärde inte har ett dugg att göra med vad jag jobbar med eller presterar.

Vilket är anledningen att jag tycker det här året där jag jonglerar skola, jobb och konsultuppdrag parallellt är så påfrestande. Inte bara för att det är ansträngande utan för att det inte linjerar med mina värderingar: jag vill inte jobba så mycket som jag gör nu. Men eftersom det är några ynka månader tills jag är klar nu så kämpar jag på och tycker, min skada till trots, att det funkar rätt så bra. De senaste veckorna har jag till och med börjat kunna slappna av i detta och börjat tro på att jag kommer att kunna klara av det här på ett sjyst sätt. Och som vanligt när jag börjar slappna av så händer det något.

Läs mer. Skillnaden mellan överarbetat och utbränd

Mitt i skeendet

Den här veckan har jag fått ondare i armarna igen och känner därmed en stress inombords som mycket beror på smärtan men som också är något annat och det var på massagebänken som det kom till mig. Det här är nog min tredje livsläxa från utmattningen. Att känna mig avspänd, både emotionellt och fysiskt, även i farten. I dagsläget är det definitivt det senare som är bekymret för min stackars kropp på grund av alla muskelspänningar jag har. Det återstår såklart att se om detta blir någon livsläxa eller inte. Men oavsett hur den slutar så är jag onekligen mitt inne i en slutfas som i sin tur är början på något nytt. I can feel it.

Och ja, det är egentligen alldeles för tidigt att dra några slutsatser än. Samtidigt kändes det fint att få skriva av sig mitt i skeendet och det ska bli spännande att blicka tillbaka och se vad som hände egentligen. Det allra mesta blir trots allt ofta klarare i retroperspektiv.

Vad säger du som läser och har erfarenhet av utmattning, vilken eller vilka var dina största lärdomar från detta?

Har-, vem- vilken- och vad-listan

Några saker som jag alltid sparar ner så fort jag springer på det online är ledarskapsnyheter som jag tror kan intressera er eller artiklar som jag vill läsa om eller skriva om. Men en annan sak är blogglistor som jag sparar på hög för att kunna skriva den dagen som jag känner mig lite kreativt utmanad. Här är en som jag såg hos Elsa: "har-, vem- vilken- och vad-listan"!

Har-, vem- vilken- och vad-listan

Har du...

Folköl i kylen?

Nopes, vår kyl är för tillfället tommare än tommast.

Något husdjur?

Två små katter. Tulo och TicTac! Även kända som Totoro och Teto för den som kan sina Ghibli-filmer.

Någon favoriträtt?

Går det ens att välja? Finns så mycket god mat här i världen. Älskar spaghetti, goda såser, kantareller, fetaost, rödbetor, skaldjur och pommes. Är dock extra sugen på M's ramen just nu.

Puder på dig?

Absolut, jag har inte alls fastnat för den här glowy-trenden som råder utan föredrar att hålla mig som matt som möjligt i ansiktet. Dock använder jag bara puder om jag har foundation under.

Några framtidsplaner?

Många! Vi pratade ju om mina ambitioner för 2020 senast häromdagen men på lite längre sikt så vill jag att mitt företag ska växa vidare och bli ledarskapsakademin som jag drömmer om.

Någon sjukdom?

Som tur var inte mer än skadan i händerna och armbågarna och det sista från utmattningen.

Gymkort?

Har faktiskt avvaktat med att skaffa det. Dels pga skadan och nu eftersom jag ska träffa en sjukgymnast nu på fredag. Vill se vad han har att säga om min rehabilitering och hur jag ska lägga upp den på bästa sätt innan jag rusar till gymmet.

Några MVG:n?

Hade ett par när jag gick ut gymnasiet men mina betyg därifrån var dessvärre inte mycket att skryta över jämfört med när jag gick ut högstadiet. Tror jag fick 16,4 i snitt typ? Okej men räcker inte på långa vägar för att kunna läsa till psykolog.

Jag är också rätt så beroende av känslan av frihet och vill verkligen ha en fot i stan och en ute i skogen.

Något beroende?

Kan inte komma på att jag har något beroende överhuvudtaget? Är fd arbetsnarkoman men jag har ju förändrats så mycket från den tiden att det börjar kännas gammalt nu. Jo, nu vet jag. Frisk luft! Älskar frisk luft, att vara ute eller sitta och jobba ute på vår veranda eller med öppet fönster. Mitt huvud känns alltid klarare då.

Nagellack?

Nopes, jag är för lat för att måla naglarna eftersom jag 1. har svårt för att låta det torka i fred och 2. retar mig eftersom det slits av så himla snabbt. Vilket är synd för jag älskar nagellack och tycker det är så snyggt.

Någon vän som bor i ett annat land?

Mmm, det har jag både i Rumänien och USA och tyvärr hörs vi alldeles för sällan.

Vem...

Avskyr du?

Ingen? Utom möjligtvis personer som har en snedvriden människosyn och som på fullaste allvar tycker att vissa personer är mer värda än andra och dessutom försöker kränka mänskliga rättigheter. Det avskyr jag. Men annars... Nä. Jag har en väldigt optimistisk människosyn och gillar i princip alla om inte hen beter sig extremt olämpligt eller behandlar mig eller andra illa.

Längtar du mest efter?

just nu mina kompisar! Nackdelen med den här intensiva jobbperioden är att socialt umgänge inte riktigt hinns med and that sucks.

Stör du dig på?

Samma som tidigare, jag retar mig inte särskilt mycket på särskilt många överhuvudtaget. Däremot kan jag bli otroligt provocerad av onyanserade eller omedvetna resonemang men då handlar det återigen mer om sak-frågor än person-frågor.

Gosar du med?

Mackan, katterna och allehanda andra pälsbeklädda, gulliga, små djur jag möter i prick den ordningen, haha.

Lagar mat?

Vi båda här hemma och det går ofta i perioder om någon gör det lite mer än den andra beroende på vår arbetsbelastning och vårt schema. Just nu är det nog mest M som lagar mat.

Diskar?

Samma som ovan, dock är det nog jag som diskar mest för tillfället eftersom jag jobbar hemifrån mycket och tål inte att ha disk på diskbänken. Framförallt inte när vi har diskmaskin, haha!

Apropå tidningar så hittade jag häromdagen den här klippet från Metro där jag delade med mig av råd kring beteenden du aldrig ska tolerera från din chef. Still very true!

Vilken...

Tidning läser du?

Jag har ingen i dagsläget som jag läser från pärm till pärm utan det blir många olika beroende på vilka artiklar de har. Men Harvard Business Review är väl den jag läser mest!

Buss åker du oftast?

Buss 470 som går förbi här hemma till stationen i Höör. Vi har två busslinjer som går här men 470:an klaffar oftast bäst med mina tider.

Dag fyller du år?

Den sjunde mars.

Årstid föredrar du?

Vår och sommar, tveklöst! Ljuset, värmen, det gröna... Åh, snart är vi där!

Vad...

Gör du nu?

Skriver detta blogginlägg medan vinden viner utanför knutarna på vårt lilla hus.

Gör dig till en bra människa?

Jag hoppas och vill tro att jag är snäll eftersom jag vill alltid det bästa åt alla och tycker att alla förtjänar att må och ha det bra. Min empatiska förmåga är stor, jag är läraktig och försöker att vara generös med min uppmärksamhet men också med mina kunskaper och kontakter.

Gör dig till en dålig människa?

Att jag hade kunnat göra mer nytta för världen och min omgivning? Med mer handling än att ha goda intentioner. Dock ser jag inte mig själv som en dålig människa även om jag ofta känner att jag skulle kunna bli ännu bättre. Däremot så har jag, precis som alla andra dåliga och mindre smickrande sidor. Har lätt för att vara självcentrerad, självmedveten och kan ha väldigt kort stubin och hetsigt humör när saker (framförallt prestationer och spel) inte går som jag vill eller har tänkt mig. Är också rätt ältande tills dess att jag har processat klart saker som jag funderar över.

Läs mer: Mina ambitioner för 2020

Är så glad över att jag, när jag lämnade mitt heltidsjobb för tre (!) år sedan, vågade starta eget och köra detta fullt ut. Tänk om jag inte hade gjort det? Detta har lätt varit den bästa investeringen i min karriär hitintills. Foto: Framåt Västervik

Vill du arbeta med?

Exakt det jag gör nu! Minus plugget då och såklart hoppas jag på ännu fler (och större) spännande uppdrag och att utveckla företaget mitt ännu mer. Kommer på mig själv var och varannan dag med att känna "I was born to do this" när jag jobbar och det känns verkligen så i varje fiber av kroppen.

Är roligast just nu?

Att, att, att jag klarade min statistiktenta!!! Glädjeskrek rakt ut nu när jag fick mejlet och skrämde halvt ihjäl min katt på köpet. Lättnaden över att ha den avklarad är enorm.

Har du på dig nu?

Mjukiskläder eftersom jag jobbar hemifrån och det enda som händer idag är att jag ska åka till massören.

Äger du för skor?

Hehe, ett gäng i varierande höjder. Har problem varje vinter med att jag inte har några platta och snygga skor och det är högst oklart hur länge jag har prokastrinerat ett sådant inköp. Men fyra år minst. Förmodligen mer.

Har du för storlek i skor?

34-35-36 beroende på vad för typ av sko det är. 34 i ballerinas och sneakers. 35 i pumps och det mesta annat. Stövlar och stövletter kan funka i 36.

Läser du för bok?

Typ bara kurslitteratur i mängder om Marx, Weber, lönearbete och livsformsanalyser just nu. Kommer att ha läst femton böcker och ett gäng artiklar innan den här veckan är slut. Har dock Assassins Apprentice av Robin Hobb på sängbordet och längtar efter att få fortsätta läsa den så snart tentan är inne.

Ska du göra nu?

Ge mig in i skolböckernas värld. Läser och läser och tänker och andas bara forskning just nu. Grymt intressant men också väldigt intensivt.

Och med det konstaterat är det dags att sätta fart igen. Men vore kul att höra dina svar!

Vem längtar du efter?

Vad vill du arbeta med?

Vad läser du för bok?

När smärtan äter upp en men du lyckas ge den en smäll på käften

Nu har det gått en och en halv månad sedan som mitt "lite ont i armbågarna" urartade i att händerna svullnade upp som ballonger och det skar av smärta i hela mina armar. Maximal otur konstaterade arbetsterapeuten och mitt tre veckor långa jullov flöt ihop i en dimma av smärtor, Naproxen och stresspåslag. När det var som sämst behövde Mackan mata och borsta tänderna på mig och förutom lite kompis- och familjehäng och ett gäng besök hos min massör har jag i princip bara suttit i soffan och tittat på TV. Inte riktigt min grej. Definitivt inte hela dagarna i ända, haha.

Dessutom upplevde jag att det var en rejäl skillnad från när jag var utmattad. När jag var sängliggande då så var ju även huvudet trött - den här gången hade jag ändå full, och rätt uppskruvad, mental kapacitet som frontalkrockade med min fysiska oförmåga. Vilket tyvärr satte sig rejält på huvudet. Var så grinig och frustrerad. Stressad och orolig. Visste ju redan då att det närmsta halvåret kommer att bli tuff arbetsmässigt och ja, hur skulle det gå utan armar? Så för en gångs skull ifrågasatte jag bara inte om jag kommer att klara det här med att ta min examen, fixa mina kunduppdrag och fortsätta driva företaget. Jag var panikslagen och blev övertygad om att jag inte kommer att kunna göra något alls utan stupa här på upploppet. Lägga ner alla mina drömmar och ambitioner med företaget. Börja söka jobb. Kände inte heller igen mig själv i alla dessa tankar och känslor vilket i sin tur var ännu mer frustrerande, vilket i sin tur gjorde mig ännu mer stressad och så vidare. Inte ens det hoppfulla beskedet att jag kommer att bli återställd hjälpte särskilt mycket när det var som sämst.

Det som till slut gjorde det var när jag i början på januari läste en rad hos Wilda, som lever med både utmattning och fibro, om smärtmonstret. Då fattade jag att det var smärtan som brutit ner mig så och det med ens lite lättare att hålla all den där tvivlen på min förmågor på avstånd. När jag sedan när jag kunde börja sova igen några dagar senare... Wow! Det kändes som om jag blivit överkörd och tuggad på men att jag ändå hade lyckats resa mig upp och slå smärtan på käften. Ett litet framsteg i sammanhanget men det kändes stort där och då.

Nu, ytterligare några veckor senare har jag fortfarande ont men rör mig mellan 1 - 5 på smärtskalan i stället för ständigt ligga på 8 - 10. Jag stretchar nästan varenda morgon, gör min sjukgymnastik, stinker av tigerbalsam och försöker att ligga på spikmattan varje kväll utöver massagen som är det som hjälper mest. Om två veckor har jag äntligen också en tid hos en fysioterapeut som jag hoppas kan hjälpa mig med det massagen inte kan göra. Jag jobbar men långtifrån fullt ut. Arbetspassen blir också mer utspridda eftersom jag måste pausa mellan jobbstunderna och jag försöker diktera så mycket som möjligt eftersom att skriva på datorn och mobilen gör så ont i händerna och fingrarna. Samtidigt som jag också försöker skriva för att vänja händerna vid belastningen det innebär.

Och jag vet allvarligt talat inte riktigt vad jag vill med detta blogginlägg. Det var faktiskt bara skönt att få skriva av sig om det som varit. Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva uppleva något liknande igen. Sedan vill jag också vara tydlig med att jullovet inte bara var kolsvart. Det har inneburit så mysiga stunder med, inte minst under weekenden i Malmö som M fick av mig i julklapp. Den var magisk på alla sätt och vis. Och nu med två-isch tredjedelar gjorda av tentan som det är sådan tidspress med så känner jag mig ändå rätt optimistisk och lugn. Även om det är fem tuffa månader som jag har framför mig så kommer jag (förhoppningsvis) att greja det hela vägen. Ett steg i taget.

Till alla er som lever med kronisk smärta och värk - jag känner så innerligt med er. Fan vad du är stark som genomlider det. Jag kan inte ens med dessa erfarenheter försöka föreställa mig hur det är men skickar kubikmeter av kärlek, omtanke och beundran för dig som kämpar med det. Och förstås, till alla er andra med. Alla har vi våra strider och saker vi kämpar med under livets gilla gång. Heja oss!

Så börjar mitt jullov

Hejsan! Hur mås det? Jag har precis vaknat från en powernap på sofflocket och shit vad skönt det var. Är fortfarande rätt mör av smärtan i armarna och händerna så passar på att vila allt jag kan. Var dock hos en fantastisk arbetsterapeut idag så känner mig väldigt optimistiskt om att återhämta mig från skräpet inom sin tid. På det viset så börjar mitt jullov i rättan tid och jag ska verkligen ta till vara på de här lediga dagarna till max.

Diagnosen för mina armbågar visade sig vara lite mer komplex än tennisarmbågar med nerver i kläm, överbelastning och rejäla muskelspänningar men peppa, peppa kommer det att kunna bli bra igen så jag är galet glad.

Mitt jullov

Planerna för de kommande tre veckorna är alltså att göra noll och ingenting. Sova jättemycket, äta massa god mat, umgås, boka in massage och driva rundor. Kommer behöva plugga en del och jobba lite med Bossbrudar men annars ska hjärnan vila. Hade förstås tänkt att sammanfatta både året som gick och bjuda på ett inlägg med tillbakablickar från de senaste tio åren innan jag går på jullov men vet ni vad? Det får vänta till nästa år. Eftersom mina händer inte klarar av skriva så mycket på tangentbordet så känns det klokare att skjuta på det.

Men innan jag stänger ner vill jag förstås säga tack. Tack, tack, tack för det här året! Det är en sådan fröjd att hänga med er om dagarna och jag ser fram emot allt kul som kommer att hända nästa år. Om du får tråkigt på jullovet så kan jag varmt rekommendera dig att hänga runt här i bloggarkivet om du inte tillhör de av er som jag vet har gått tillbaka och läst allt i arkivet. Här finns många matnyttiga artiklar i gömmorna.

Vi ses igen i mitten på januari, den trettonde närmare bestämt. Och jag hoppas att du får en god jul och riktigt gott nytt år!