Första halvåret i huset

Ja, vart tar tiden vägen egentligen? Nu har vi levt det första halvåret i huset. Jag går fortfarande runt här och undrar vad jag har gjort för att förtjäna att bo såhär fint. Även om huslivet inte är lika rosenskimrande nu som när vi flyttade in, hehe, så är vi båda rungande överens om att detta var ett fantastiskt beslut.

Före:

När vi flyttade in såg det ut såhär. Till exempel trodde vi att vi hade en stenrabatt som ramlat ihop framför altanen. Det lilla taket över altanen läckte in, de låg en kabel över hela taket och det mesta av plattorna var övervuxet.

Nu-isch:

Lite skillnad va? Dels har vi upptäckt att det fanns plattor inte bara framför ytterdörren och hela vägen till grinden och framför altanen. Sedan är taket bytt, rännorna rensade och så vidare.

Första halvåret i huset

Såhär såg det ju ut när vi flyttade in och vi var, såsom en ofta är, lätt överoptimistiska med hur mycket vi skulle hinna med under sommaren när vi flyttade in. Men mycket blev gjort! Den lilla pärlan har ju stått tom och varit eftersatt i ett par år minst så den första sommaren och hösten har verkligen mest bestått av att städa och röja upp. Otaliga släp har gått till tippen med grenar, ris och skräp. Vi har grävt fram gångar ingen kunde ana att de fanns. Inrett hyfsat ordentligt även om vi samtidigt är långtifrån klara. Taket är bytt. Utemöblerna på gång att renoveras. Kaminen är invigd och prepperförrådet har så sakteliga börjat skapas.

Vår mysiga soffhörna. Är en bild från i somras men det är ungefär likadant fortfarande.

Vi börjar så smått också landa i hur vi vill ha det. Jag vet inte hur ni har det hemma hos er, men jag och min bättre hälft har i alla fall väldigt olika smak om mycket. Dessutom så bryr vi oss båda mycket om hur vi har det vilket innebär att det mesta behöver diskuteras fram. Som tur var blir det typ alltid bra i slutändan då också!

Matsalsdelen är ändå rätt så klar. Vi ska väl klura ut hur vi vill göra med gardinstänger och gardiner men annars tror jag vi är rätt så nöjda med det här hörnet. Garderobsblomman på skåpet stormtrivs i alla fall och har snudd på exploderat sedan vi flyttade in.

Den största skillnaden syns dock från tornrummet. Innan såg det ut såhär:

Medan det nu ser ut såhär i stället:

Här ser man också rätt tydligt skillnaden mellan sommar och vinter i det gröna. Samtidigt är det också himla mysigt att sitta här uppe i tornet och lyssna på vinden som ljuder.

Och bara för det dog precis strömmen! Ska bli spännande att se hur länge den är borta. Förhoppningsvis inte alltför länge eftersom vår prepping bara är påbörjad men ja, i gengäld kan det bli roligt att se vad nästa steg i det projektet får bli. Kan ju fint nog skriva klart detta inlägg tack vare mobilen men vi får nog hålla det här. Summa summarum: huslivet är mycket jobb men awesome på samma gång och jag är sjukt glad att vi flyttade hit.

Vad tycker ni om det vi har hunnit göra hitintills?

This is it!

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.

Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.

Är ju en tänkare tillika grubblare och ja, det är också något att förhålla sig till. Foto: Johan Lindvall

Is this it?

Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.

Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.

This is it!

För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.

Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.

Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.

Stunderna när jag saknar att vara anställd

Det händer inte jätteofta men ibland så kommer dem. Stunderna när jag saknar att vara anställd. Missförstå mig inte. Jag älskar mitt företagarliv och att vara min egen boss men det innebär inte att jag alltid tycker det är askul.

Läs mer: Fördelar med att vara entreprenör

Stunderna när jag saknar att vara anställd

När något riktigt kul (eller tråkigt) händer

När det trillar ner ett mejl som får en att dansa rundor av glädje. Eller om det kommer ett samtal med tråkiga nyheter. Då saknar jag att ha någon i närheten som man bara kan berätta det för på direkten och glädjedansa med eller få lite sympati från. Ibland går det såklart att prata om det med sina Instagramkompisar men det är inte alltid alla tillfällen som lämpar sig för det och då är det drygt för min otåliga själ att spara mig tills mannen kommer hem från jobbet eller tills nästa gång man pratar med en annan person.

Vid tre-fikat

Innan var jag inte en person som gillade tre-fikat. Tyckte föga förvånande att alla raster och pauser var skräp som förhindrade en att fokusera på jobbet. Men idag kan jag ibland sakna att ha den typen av gemenskap som att äta lunch tillsammans eller fika ihop innebär. Såna där pågående små samtal som man kan ha när man ses ofta.

De dagar företagandet känns motigt

De där (lyckligtvis relativt få) dagarna som företagandet känns motigt och megajobbigt kan jag ibland känna att jag kanske skulle skita i det här och bli anställd igen. Så skönt det vore att få ha ett sammanhang. Inte vara den som är ytterst ansvarig för allt. Ha en chef en kan bolla saker med eller slippa känslan av alltid ha saker en inte hinner med och så vidare. Jag glorifierar det givetvis lite. Är i allra högsta grad om att anställningsformen inte är ett vaccin mot känslor likt dessa. Men ni vet, gräset ser alltid ut att vara grönare på andra sidan och så vidare.

Gångerna som det vore skönt att passa in i en mall

Nio dagar av tio är jag glad över att jag går min egen väg i livet men ibland så tänker jag att det vore så skönt om jag bara hade kunnat nöja mig med ett vanligt heltidsjobb. Passa in i mallen liksom.

Men nä, oftast så vaknar jag upp kvickt igen och inser att jag är där jag ska vara just nu. Vem vet, det kanske ändrar sig i framtiden. Men som det ser ut nu är jag far from done med att bygga bolag. Vad säger du som läser? Kör du eget eller är du anställd? Finns det något som lockar dig på "andra sidan staketet"? Eller "hin sian järed" som det kan heta på skånska (översättning: på andra sidan stenmuren).

Min utmattningsresa i Amelia

God dagens! Hur är läget? Med mig är det fint. Sitter i mitt tornrum, lugn musik spelas ut ur i högtalaren och jag tittar ut på den gråa omvärlden. I kväll så väntar nästa Bossbrudsträff men innan dess tänkte jag visa en riktig rolig grej. Jag har nämligen blivit intervjuad om min utmattningsresa i Amelia! Och nej, detta inlägg är inte sponsrat på något vis. Jag skriver detta för att det är ett så viktigt ämne att prata om och kan jag hjälpa någon att inte gå in i väggen genom att de använda mig som skräckexempel: då gör jag det med glädje.

Trots att serien inte har åldrats särskilt väl så har Sex and the City en väldigt speciell plats i mitt hjärta så det var extra kul att vara på samma omslag som Sarah Jessica Parker.

Min utmattningsresa i Amelia

Det känns som om tabut kring utmattning har luckrats upp rejält sedan jag gick in i väggen. Däremot kan jag ser att det fortfarande finns kunskapsluckor och att vi behöver bli ännu fler som ifrågasätter arbetsgivare som ser medarbetare som en förbrukningsvara. Mer om det senare, i reportaget så blir det en mer personlig tagning på min resa som utmattad. Hur lång tid det ändå tog innan jag jobbade mig ner i botten, vilka korkade beslut jag fattade och hur jag ändå lärde mig min läxa till slut.

Tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har haft turen att kunna bli frisk även om jag inte är helt framme än i min rehabilitering.

Idag lever jag ju ett helt annat liv än vad jag gjorde då. Det är inte bara för att jag driver eget idag som jag har makt över min kalender utan det är en makt och ett ansvar som jag har oavsett vad jag jobbar med.

Att jag själv inte insåg hur korkat det var att fortsätta jobba och plugga fastän jag inte kunde klä på mig utan att bli andfådd... Det övergår faktiskt mitt förstånd idag.

Har fått så himla fin och hjärtevärmande feedback från personer som läst reportaget. Tack snälla för det! Och tack till Mia Coull som skrev det och fångade min historia så bra. Tack till Marie på Hjälp en journalist för att du kopplade ihop oss och tack till Johan Lindvall för de magiska fotona som du tog till artikeln. Har du läst reportaget och vad tyckte du i så fall?

Spontanledig dag

Tjenare! Hur mår du? Jag mår bra. Sitter på tåget hem efter en dag ute på vift. Började dagen med ett frukostevent i Lund och sedan blev det här en spontanledig dag. Vilket innebar att jag har suttit och fikat med Alex exakt hela dagen, med undantag för att vi år lunch också. Grymt mysigt. Riktigt välbehövligt. Avrundade det med en (alldeles för kort) AW med ett gäng andra fina bloggkollegor. Närmare bestämt Linda, Alex och Tess!

Var första gången jag var på Riket i Malmö, sjukt mysigt ställe!

Spontanledig dag

Är så roligt att se sådan skillnad hos mig själv. Mitt gamla jag, innan jag blev sjuk, hade (kanske) noterat att jag var off idag och skulle behöva vara lite ledig. Jag hade dock inte gjort något åt det utan bara konstaterat att det nog vore en bra idé.

Medan mitt nya jag då istället checkade ut helt och alldeles med undantag för lite mejl och sånt.

Sakta men säkert har hon ändå lärt sig något! Nu är tåget strax framme i Höör. Ser fram emot att sjunka ner med M och katterna i soffan och bara ta det lugnt innan det är dags för sängen. Så all in all har det här varit en riktigt skön onsdag. Hur har du haft det?