Den analoga världen VS den digitala

Häromveckan så fick jag höra från en vän att hen upplevde att det skiljer lite på mig i den analoga världen VS den digitala och det tycker jag är så spännande! För jag har faktiskt hört det förut från personer som kanske först träffat mig på bloggen eller i sociala medier och sedan mött mig i verkligheten. Det som har sagts då är att jag uppfattas som mer explosiv digitalt och mer dämpad och tillbakadragen IRL.Läs mer: Jaget och maskerna

Den analoga världen VS den digitala

Nu är väl jag kanske inte rätt person att avgöra om det stämmer eller inte. Men, jag skulle ändå säga att det stämmer och att det nog beror på två saker. Forum och humör. I den digitala världen måste en vara utåtagerande för att kunna nå ut, beröra och inleda samtal med andra. Så där får forumet en påverkan. I den analoga världen är det lättare att ta ett kliv tillbaka och iaktta mer.En annan sak är att du kanske möter mig när jag är i alla möjliga humör där. Jag kan vara pigg, glad, utåtriktad och på, eller så är jag ur form eller har en lugnare och mer dämpad attityd för dagen. Dessutom brukar jag anpassar mig lite till omgivningen och personerna runt omkring mig. Sociala medier använder jag dock mer när jag är utåt och uppåt. Precis som att jag, när jag ska filma eller föreläsa, ofta taggar lite extra för energin ska nå ut på andra sidan kameran. Är jag trött eller off så blir jag automatiskt mycket mindre aktiv digitalt. Förutom i bloggen då men här brukar jag öppet tala om jag mår i stunden så det räknas kanske inte.Hur funkar du? Brukar du vara "annorlunda" eller olik dig i sociala medier jämfört med den verkliga världen?

Utmattningen - från då till nu

Jag fick ett fantastiskt fint mejl häromdagen från en "utmattningssyster" som tyvärr också upplevt hur det är att gå in i väggen och undrade om jag kände igen mig i några av de problem som hon beskrev. Och det gjorde jag ju. Även om det är 6,5 år sedan jag blev sjuk, 5 år sedan jag blev sjukskriven och 3 år sedan jag började jobba heltid så kan jag än idag minnas hur det var. Men, så slog tanken mig att det kanske är fler av er som kanske vill veta detta. Om inte annat så kanske det är bra för mig själv att faktiskt ta en titt i backspegeln och se hur långt jag har kommit ändå. Inte minst på de tre senaste åren.Utmattningen - från då till nuUnder min sjukdomstid har jag bland annat upplevt:

Mycket (och svår) migrän

Så fort jag ansträngde mig för mycket, slappnade av eller hade för många syn- och ljudintryck så brukade migränen slå till. När det var som värst hade jag migrän 5-6 dagar i veckan och det har som tur var minskat under rehabiliteringens gång. Nu har jag den kanske en eller två gånger per månad och då har det ofta varit något särskilt som orsakat den.

Svår ledvärk och frossa

Usch, den molande ledvärken i hela kroppen kändes som om någon gjort tusen nålar på alla ens lemmar i timmar. Du vet känslan av när ens ena fot har somnat? Som den värken när den vaknar igen. Eller som värst, när man har blivit kall om fötterna och de ska börja tina.  och som får en att bli alldeles avdomnad och oförmögen att röra sig alls. Extra härligt var det när den hade med sig frossa på besök med. Not.

Illamående

Flera jag har mött verkar ha haft en känslig punkt i vårt mående som kroppen använder som det starkaste sättet att försöka bromsa oss. Min sådan är illamående och kräkningar (förmodligen eftersom jag har sådan kräkfobi). När det var som värst behövde jag stanna på toaletten vid hallen innan jag gick hemifrån för att jag var så fysiskt ansträngd av att klä på mig och gå hemifrån.

Yrsel

I perioden när läkarna misstänkte att jag hade en hjärntumör (vilket jag som tur var inte hade) hade jag också svåra problem med yrsel. Förmodligen på grund av migränen.

Minnessvårigheter

Ibland så har jag haft regelrätta minnesförluster och black out's men oftast så har det "bara" varit så att minnet inte har funkat i varierande grad. Detta har som tur var också blivit mycket bättre allt eftersom jag har blivit friskare men fortfarande kan en extra virrighet när det gäller datum dröja sig kvar.

Oförmågan att ta beslut

En annan effekt var att jag gick från att vara en driven beslutsfattare till att börja storböla om M frågade om det fanns mjölk i kylen (när jag stod vid kylen och tittade i den). För att inte tala om när han frågade vad vi skulle äta till middag. Det var som att vartenda litet beslut var mig övermäktigt och att jag kollapsade så fort jag behövde använda hjärnan.

Personlighetsförändring och humörsvängningar

En annan otrevlig effekt var att jag emellanåt både kände och betedde mig som någon helt annan. Jag har förvisso hetsigt humör men också en väldigt lång stubin när det gäller saker som berör på mig djupet. Men under den initiala rehabiliteringen så fick jag några riktigt hemska vansinnesutbrott. Från ingenstans över småsaker. Som tur var kom de inte så ofta men det var hemskt att känna sig så förbytt och konstig.

Hjärntrötthet

Hjärntröttheten har varit ett faktum under långa perioder och det har varit otroligt frustrerande att hela hjärnan känns som en enda gröt. Ord byter plats, jag har inte kunnat läsa ordentligt i period (efter ett liv som bokmal) och framförallt texter på engelska har krävt mycket mer hjärnkapacitet än vad jag är van vid.

Panikångest och depression

Direkt när jag blev sjuk så hade jag utmattningsdepression och konstanta panikångestattacker eftersom det blev "för bra" med att gå in i väggen och separera på samma gång. Men efter par månader släppte depressionen och panikångesten började avta mer och mer.Rester som jag fortfarande dras med är bland annat:

Noll uthållighet

Nu har jag kommit till ett stadium när jag kan känna mig rätt så pigg och stark. Men, den styrkan och piggheten har tyvärr en tendens att inte vara så länge vilket kan vara riktigt frustrerande. För vi pratar inte om timmar av ansträngning utan minuter när det gäller fysiskt aktivitet. Mentalt är det mycket bättre och jag jobbar ju heltid idag utan större bekymmer men jag blir snabbt trött.

Förhöjd känslighet

Alltså, jag är och har alltid varit högkänslig, men jag upplever ändå att jag fortfarande är lite känsligare än vanligt. Det krävs väldigt lite för att jag ska göra rätt stora emotionella svängningar och jag gråter säkert minst en gång i veckan över lite allt möjligt.

Stort sömnbehov

Mitt sömnbehov är fortfarande rätt stort, framförallt efter alla former av ansträngningar. Sover kanske 9 timmar per natt (ibland lite mindre) en vanlig vardag och 9 - 12 timmar på helgen. Men i jämförelse med när jag blev sjukskriven är det såklart mycket, mycket bättre och nu kan jag också känna att det ofta räcker med en natts ostörd sömn för att återställas till nästa dag. Skön känsla!Jag vet ju att det är flera av er som läser som också varit med om den här skitsjukdomen. Känner ni igen i er i detta? Och hur mår du idag? Berätta gärna så vi kan ge andra utmattade och trötta bossvänner lite stöd och hopp. 

Saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var tjugo

Sommaren jag fyllde tjugo så hade jag tre olika jobb samtidigt. Ett par månader senare fick jag min första befordran och fick sitta med i min första ledningsgrupp. Jag var helt ovetandes om att jag var sjuk i anorexi och ortorexi. Gjorde inte mycket mer än att jobba, rida och träna och var i ett destruktivt post-tonårsförhållande. Satan i gatan vad mycket som har hänt sedan dess. Jag blev förvisso vuxen tidigt i livet men nja, det dröjde några år till innan klokheterna började slå rot på allvar. Så, här är några saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var tjugo.

Saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var tjugo

Livet går inte ut på att jobba

Jag vet att ni vet att jag brukar tjata om detta med jämna mellanrum men nä, livet går inte ut på att jobba. Det är tveklöst något jag önskar att jag hade vetat tidigare. Nu har förvisso alla de hundratals (tusentals) arbetstimmarna gett mig mycket erfarenhet, jag har dessutom haft rätt kul på vägen. Men jag kan ibland undra om inte vissa av dem hade varit mer välinvesterade i att annat. Om inte annat hade den insikten hjälpt mig ta arbetet på lite mindre allvar i perioder. För livet går ut på på att levas, upplevas och ha så roligt som det är möjligt och går.

Nätverka

Nu är det tre år sedan som jag insåg hur viktigt det är att nätverka och knyta kontakter. Åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter och den siffran lär inte sjunka framöver. Så ju tidigare en börjar desto bättre är det.

Att vara annorlunda är en styrka

Livet och, och bör på många sätt vara, en anpassning men det innebär inte att man måste passa in i mallen eller normen jämt eller på alla vis. Det är jag glad för att jag har insett idag, inte minst när det gäller att gå sin egen väg och leva livet såsom passar en själv.

Good enough räcker långt

"Your good enough is someone elses great" och "better done than perfect" är två citat som jag praktiserar så ofta jag kan. Allrahelst när jag märker att min inre perfektionist börjar pocka på uppmärksamhet. Det är verkligen bättre att få saker gjorda än att låta perfektionism och prestationsångest komma i vägen och hindra en från att göra någonting alls.

Gör dig umbärlig - inte oumbärlig

När jag började arbeta blev jag matad med att nyckeln till framgång var att göra sig oumbärlig på arbetsplatsen. Vara den som vet allt, kan allt, gör allt och så vidare. Wow, så fel det är! Det kan vara grymt tillfredsställande för självkänslan att vara oumbärlig men det är inte hälsosamt för någon individ, någon arbetsgrupp eller någon organisation att ha medarbetare som är det. Tvärtom kan det snarare snabbt bli skadligt och därför är det bättre att göra sig umbärlig och värdefull i stället.

Du ångrar (typ) bara det du aldrig provar

När jag hoppade av min anställning så stod jag i valet och kvalet om jag skulle fortsätta med det jag visste eller göra något helt nytt och annorlunda. Till slut landade jag att i att jag hade ångrat mig om jag i alla fall inte testade att starta eget. Ångrar jag det? Verkligen inte. Så hädanefter har jag tagit med mig det som en kontrollfråga när jag hamnar i nya situationer. Kommer jag ångra mig om jag inte provar detta? Är svaret ja - då är det bara att testa och se hur det går.

Hälsan är allt

En kan inte må bra eller toppen alltid men ändå så passar klyschan in om att hälsan är allt in perfekt. För det hade jag ingen tanke om innan jag gick in i väggen. Men mottot att "den friske har många önskningar medan den sjuke bara har en" är verkligen träffande. Det går inte att skydda sig från livet och det som händer oss, men det är så onödigt att jobba sig sjuk. Don't do that om du kan undvika det.

En behöver inte ha så bråttom

En annan sak som jag hade sagt till mitt tjugoåriga jag är att inte ha så himla bråttom med allt. Du ska jobba i minst fyrtiofem år till = du behöver inte ha bråttom. Det innebär förstås inte att man ska vänta på saker bara för att men det är sjukt onödigt att stressa sig igenom karriären bara för att.Så, det var några av de grejer som jag hade önskat att jag visste för tretton år sedan. Vad säger du som läser? Har du, oavsett din egen ålder, något som du vill dela med dig av på listan?

Att lämna jobbet på jobbet

En sak som har blivit viktig för mig under åren sedan jag började jobba efter min utmattning är att lämna jobbet på jobbet. Främst för att huvud och kropp ska få den vila och återhämtning som behövs för att orka med jobbet. Vilket har blivit grymt mycket lättare sedan mitt liv slutade kretsa kring att bara jobba. Men... Det innebär inte att det alltid är enkelt att koppla bort. Framförallt inte som med jobbet jag har idag som befinner sig blott en tanke bort. Jag tillhör tveklöst skaran som vill designa mitt egna liv och älskar mitt jobb men det innebär inte att en måste jobba jämt eller aldrig ta semester.Framförallt inte eftersom jag märker hur mycket bättre jag mår så snart jag inte tänker på jobbet tjugofyrasju. Därför kommer detta att vara något som prioritera ännu mer under året som kommer.

Att lämna jobbet på jobbet

Reflektera under arbetstid

Jag märker både hos mig själv och andra ibland att det är lätt hänt att tänka att vår arbetstid bara ska handla om att leverera och prestera. Reflektionen däremot, den får vi ta på fritiden om alls. Därför har jag börjat avrunda mina arbetsdagar med att ha en stund i slutet på den där jag faktiskt tänker igenom dagen och känner igenom den. Det är inte många veckor jag har hunnit göra detta men jag har redan märkt att det är lättare att släppa jobbet på kvällen och inte börja tänka på det sedan igen när jag gör så. Så det ska allt testas lite till!

Skriva arbetsdagbok

Jag nämnde nog det i lördagslistan men en del av punkten ovan är att också skriva ner mina tankar, reflektioner och eventuella lösa trådar inför morgondagen. Så står de där om jag skulle undra över det dagen efter men hjälper mig också att avlasta hjärnan. Så skönt!

Logga ut från sociala medier-apparna

Jupps, min tanke är jag ska logga ut från sociala medier-apparna när jag går hem för dagen. Jag har redan tagit bort alla former av push-notiser och är gärna offline på min fritid. Men ibland vill jag också kunna använda telefonen eller söka fram någon information och då är det skönt att kunna göra det utan att lockas av att kolla läget på Facebook eller Insta.Men ja, detta är förstås mina tankar om att lämna jobbet på jobbet. Vad säger du om det? Är det viktigt eller känns det främmande? Hur funkar du? Och inte minst, har du något knep att dela med dig av?

Mitt jullov i bilder

God morgon! Hur är läget? Själv är jag grusig i mina grå denna fredagsmorgon och samtidigt galet paff över att det redan är fredag. Hur i hela friden gick det till? har jag redan hunnit jobba en vecka? Förstår inte vart tiden har tagit vägen- det var ju jullov nyss. Två helt lediga veckor utan sociala medier och jobb. Vad gjorde hon då? Well, ska vi ta en titt i mobilen och kolla på mitt jullov i bilder?

Mitt jullov i bilder

Julhelgen smygstartades med att åka hem till svärmor och klä granen. Men eftersom knappt någon i familjen vill synas på bild i bloggen så får jag med en julstjärna i håret symbolisera kvällen. Var så mysigt att hänga tillsammans, pyssla med trädet och laga kroppkakor.Dagen efter bar det av hem till M's lillebror och fina fästmö och jag fick knycka deras badkar en stund. Ä-l-s-k-a-r att bada badkar och en tredjedel av min huslängtan kan nog bestå av badkarsabstinens. Alltså SÅ uppskattat att få låna deras när man kommer på besök.Sedan kom julafton och jag var knappt ledsen alls det här året. Blev en mysig och lugn och skön dag.En stor del av ledigheten ägnades åt att laga mat och framförallt lägga tid på att laga mat. Var så mysigt att kunna skvalpa runt och inte ha större funderingar än "vad ska vi äta ikväll?". En dag gjorde jag en grym pasta med brynt smör och vitlöksfrästa champinjoner. Dock var det inte mer än smöret som fastnade på bild eftersom jag tyckte det såg så coolt ut när det smälte.Lyckan var total när jag var pigg nog att åka ut till stallet en dag. Den lilla hästen var ... Inte riktigt lika pepp, hehe. Men det gick bra ändå!Mer mat blev det och som vanligt lagar jag gärna all mat i ugnen.Det blev också en väldans massa Skyrim-spelande. Vågar knappt tänka på hur många hundra timmar jag ägnat åt detta ljuvliga spel genom åren nu.Under en spelpaus så blev det också en springtur i krispigt solsken.Dessutom så ägnades en del av lovet åt att göra sådana här små bonusprojekt som en, jag, inte pallar prioritera annars. Som att tvätta hela soffan. Något som Tulo tyckte var ett rejält äventyr när den inte var bäddad som vanligt och därför bäddade ner sig med ett leende.Sist men inte minst konstaterade jag att vår adventsljusstake reppade december månad rätt väl. Första advent var vi med i leken - sedan tog sjukstugan över helt. Dock skönt att vi var friska lagom till jullovet och kunde njuta av de lediga dagarna. måste säga att det är grymt härligt att inte göra mer än att skvalpa runt i sitt eget huvud och bara vara. Ska komma ihåg det inför nästa gång som jag får ont i magen vid tanken på att vara ledig från jobbet. Det är gött att vara ledig och inte göra någonting!Berätta! Hur var ditt jullov? Hade du det bra eller har det varit mer socialt och intensivt?