Mindset i alla ära, det är inte allt

Häromdagen skrev jag ett inlägg på Instagram som fick en del uppmärksamhet. Därför tänkte jag att ämnet kan vara värt att lyftas även här - plus att det gav mig möjlighet att tänka ett varv till i frågan. Så här kommer ett lite längre och mer utvecklat inlägg om mindset. Ty jag är innerligt trött på slitna fraser i stil med att "allting går bara du har rätt mindset".Jag säger inte att mindset är oviktigt, absolut inte. Vi kan åstadkomma stordåd när vi bestämmer oss för det. Men! Det är aldrig bara mindset som avgör det utan det finns ett helt gäng andra faktorer som också spelar in och har en avgörande roll för om och hur vi lyckas eller ej.

Det handlar inte bara om mindset

Som sagt, med vilja kommer vi långt och det behöver ofta finnas med i receptet för att lyckas med något. Men bilden är mer nyanserad än så och det är långtifrån alla förunnat att kunna lyckas med ren och skär viljestyrka. Andra faktorer som spelar in är exempelvis:

Social status och trygghet

Att en trygg uppväxt och välmående social tillvaro ofta ger fördelar i livet är ingen nyhet men lätt att ta för given. Ju mindre vi riskerar vår sociala trygghet - desto lättare är det att ta ut svängarna. Det är dessutom så sorgligt att vår sociala status och tillhörighet också öppnar olika dörrar olika enkelt. Kön, etnicitet, ålder, social klass och andra faktorer spelar roll så länge inte alla människor och våra prestationer värderas likadant efter samma måttstock.

Ekonomiska förutsättningar

Jag har blivit om möjligt ännu mer ekonomiskt medveten sedan jag blev entreprenör. Det blir nämligen extra tydligt som egenföretagare att du, för att tjäna pengar, måste ha pengar. Dels för att det oftast krävs ekonomiska medel för att kunna starta. Men också för att bibehålla uthålligheten som du behöver för att lyckas. Något som förstås gäller i hela vårt samhälle. Samtidigt är det så olika hur allas våra ekonomiska förutsättningar ser ut. Vissa får med sig både kapitalet och kunskaperna hemifrån, andra får det inte. Vissa lär sig på vägen och skapar det på vägen medan andra aldrig får de möjligheterna. Ekonomi är en sjujäkla trygghetsfråga och förutsättningarna och möjligheterna är olika för alla.

Kunskap som resurs

En annan faktor som lätt ses förbi är kunskaperna som krävs för att uppnå det man nu drömmer om. Då inte bara dina egna kunskaper och färdigheter. Även de kunskapsresurser som finns runt omkring dig påverkar och spelar roll. I dag är det absolut lättare att googla sig fram till information och enklare att få ta del av tips och trix för att lära sig det man vill. Men det innebär inte bara att du ska ha möjligheterna att få tillgång till informationen och tolka den, det krävs också förutsättningar att kunna få tillämpa kunskaperna.

Kontakter, kontakter, kontakter

Att ha kontakter och ett nätverk är hårdvaluta och utan det... Då kan det vara svårt att komma någonstans alls. Upp med en hand om du någon gång har mött någon som landar toppuppdrag efter toppuppdrag kanske inte så mycket för att hen är den bästa i sitt område utan för att hen känner rätt personer. Inte heller där har vi alla samma förutsättningar för att få eller skapa relevanta sociala nätverk.

Tur och tajming

Ett vanligt psykologiskt fenomen är det fundamentala attributionsfelet som innebär att vi människor ofta sätter ett likamedtecken mellan våra framgångar och vår prestation. Har vi lyckats med något berodde det alltså på våra egenskaper eller det vi har gjort. Våra egna misslyckanden - då är det i stället omständigheter som har satt käppar i hjulet för oss. Faktorerna tajming och tur pratas det sällan lika högt om även om det ofta har varit med och bidragit till framgången.

Tid

Tid och tajming kan tyckas vara desamma men även om de överlappar varandra så tycker jag ändå att tid förtjänar en egen plats på listan. Det finns ju ett citat i stil med att "det krävs tiotusen timmar för att bli riktigt bra på något" och ja, det gömmer sig en del sanning i det. Det tar väldigt ofta tid att lyckas med saker, att vänta på att tajmingen ska bli rätt och så vidare.

Vi  spelar samma brädspel med helt olika regler

Summa summarum, vi spelar alla samma brädspel (aka livet) men ingen av oss har exakt samma utgångsläge, samma förutsättningar eller ens samma regler. För vissa går det snabbare och lättare hela vägen, andra kämpar i perioder medan vissa befinner sig i ständig motvind tills dess att vår värld med mer jämställd.Som jag sa innan så tror jag tveklöst att mindset är viktigt och bra och att det kan hjälpa oss att röra oss snabbare på spelbrädet. Men det är inte allt och det allena räcker inte hela vägen. Sedan finns det olika syn på om det är ens mindset som blir startskottet och drivkraften som får en att lyckas oavsett förutsättningar eller inte.Jag personligen anser inte att det är så enkelt att "bara bestämma sig" och sedan genomföra det utan att någon eller några av faktorerna ovan påverkar eller bidrar. Detta eftersom vi som individer inte befinner oss i ett vakuum där allt avgörs av och med oss själva. Vi både påverkar och påverkas av vår omgivning i större utsträckning än vad vi gärna vill tro och det är ett faktum att vissa av oss har det mer förspänt än andra att lyckas. Då blir det också lättare för vissa att säga att "mindset is everything" än vad det är för andra.Men det är mina tankar och nu vill jag höra dina! Hur ser du på det här med mindset? Är det viktigt, överflödigt eller mitt emellan? Kan du känna igen att vi alla inte spelar efter samma spelregler eller känns det helt främmande?

Det här med att skaka om sina rutiner

Hej finingar! Hur är läget? Själv är jag tröttare än tröttast idag. Även om tempot är lågt här blir det mycket motionerande och eftersom fysiskt aktivitet är det som retar min utmattning mest reagerar jag rätt så hårt på det. Men så får det vara. Jag sover mycket om nätterna och vilar middag varje dag så det är inte så att jag tar ut mig alldeles. Tvärtom känns det otroligt nyttigt att skaka om sina rutiner lite grand. Det jag älskar mest med att resa är att få se nya miljöer och lära mig nya saker men även det här att bryta sina vardagsmönster är så energigivande.

Att skaka om sina rutiner då och då

Blev påmind om detta nu i veckan när jag läste några deckare här hos min fina svärmor. Jag är inte jätteförtjust i deckare eftersom de, mysterierna till trots, ofta känns rätt så sorgliga, deppiga och lama. Och nä, de två böcker jag läste var ingen höjdare men likväl kändes det bra att skaka om sig själv lite med andra, nya tankar och intryck.Rutiner i all ära alltså, det är himla skönt att ha och många gånger mår de flesta av oss bättre med struktur, lite ordning och reda och vanor. Jag gör i alla fall det även om jag samtidigt är en odrägligt rastlös person som vill ha variation ofta. Men ibland är det inte fel att bryta de där rutinerna som man bygger upp åt sig. Eller bara göra dem i "fel" ordning, göra dem halvdant eller göra något annat i stället för dem. Träna nya saker, gå andra vägar till och från jobbet eller vad det nu kan vara.Oavsett hur stort eller litet det är kan jag verkligen rekommendera dig att skaka om en eller flera av dina rutiner med jämna mellanrum. Framförallt om det känns som du har fastnat i gamla hjulspår eller att allt går på just, rutin.Så, om du fick välja en att variera, vilken hade du velat testa att stryka eller göra annorlunda då?

Helga vilodagen

Söndag, söndag, söndag. Jag älskar söndagar och är det något jag är bra på så är det att helga vilodagen. Ironiskt va? Jag är urkass på att ge mig själv ledigt. När jag väl är det så blir jag ofta rastlös och krypig i hela kroppen. Ändå njuter jag innerligt av det. Numera alltså. Det fanns en tid när varje ledig minut var uppbokad och planerad och "vila, det kunde man göra i graven". Som jag avskyr det uttrycket idag. Det borde mer i i stil med "ju mindre en vilar desto snabbare hamnar man i graven". Finns trots allt en obehaglig sanning gömd i det.Läs mer: Med återhämtning i fokus

Helga vilodagen

Tur att en kan fortsätta förändras till det bättre resten av sitt liv. Jag vet ju, rent logiskt, att flitens lampa inte ska lysa 24/7. Men som engagerad, ambitiös person tillika entreprenör är det ibland sjukt svårt att släcka den. Det känns, just i skrivande stund, som om jag rör mig i sirap. Som att jag bara står och stampar och att varje släckt sekund är ett slöseri och en fördröjning i företagets utveckling framåt.Notera nu att det här inte stämmer ett endaste dugg och att jag vet det egentligen. Men det är de tankarna som jag trilskas med just nu. Därför blir det lite extra viktigt att helga vilodagen just idag. För att det förhoppningsvis ska dröja bra länge till innan min blick möter min gravsten och för att jag kommer prestera bättre nästa vecka, nästa år och resten av livet om jag respekterar min vilodag idag. Gör det du med om du kan, vi kan göra det tillsammans om än på varsitt håll. Eller så väljer du en annan vilodag att helga och njuta utav. Du förtjänar det!Idag blir här en kombination av vila, vänner och brädspel och jag ska göra mitt bästa för att inte tänka på jobbet ens lite grand. Vad ska du hitta på eller låta bli att göra?

Den första springturen

Jag hintade om det igår men i torsdagskväll skedde en debut som jag verkligen har längtat efter. Jag tar i från tårna när jag kallar det för den första springturen. Egentligen var det än trettio minuter lång promenad där jag joggade långsamt i 2x2 minuter + 1x1 minut. Men jag gjorde det! Jag sprang!

Den första springturen

Vi har ju pratat om förr att all träning inte är bra träning och jag har under min tid som utmattad haft träningsförbud under långa perioder. Men när jag har kunnat så har jag gått på sjukgymnastik och hela våren har jag gjort det en gång i veckan. Och nu, nu är det roligt nog dags att steppa upp det. Så nästa steg är alltså att hasa sig ut på en promenad och se om jag kan springa en minut eller två.Är ju allt annat än fel att få röra sig bland alla dessa vackra blommor.Och när jag var klar så möttes jag av denna gyllene vy. Så himla fint! Var så trött under resten av kvällen och mör hela fredagen. Dock utan att vara utslagen! Vilket känns galet lovande. Hoppas att kunna fortsätta öka på träningen successivt under hösten så att jag ska bli piggare och starkare och fullt frisk från utmattningen till slut. Fysisk aktivitet är den sista pusselbiten som saknas i min rehabilitering men nu känns det ändå som att det börjar likna något.Har alltid tränat mycket och regelbundet förr och har saknat det som sjutton under dessa år när jag inte kunnat tränna. Så detta känns verkligen, som jag skrev igår, som minimala steg för mänskligheten men gigantiska steg för mig. I framtiden hoppas jag på att kunna rida mer, simma någon gång då och då och kanske dansa lite igen om en får drömma stort. Vi får se vad som infrias!Tränar du någonting i din vardag och i så fall vad?

Att vara perfektionist

Läsarfråga:"Hej! Har ett problem som du kanske skulle kunna hjälpa mig med. Jag jobbar i ett arbetslag där vi delvis har gemensamma arbetsuppgifter och jag har extremt svårt att släppa saker innan de är klara. Känner att det måste vara så bra det bara kan bli innan jag vill att någon annan alls ska få titta på och ännu mindre att de ska pilla på det jag jobbar med. Vilket såklart skapar en del irritation både för mig och kollegorna. Men det stressar också mig att inte hinna med riktigt. Hur ska jag göra för att lätta på min perfektionism och prestationsångest?Hälsningar,Eline"Svar:Hej Eline och tack för ditt mejl. Jag kan känna själv igen mig som perfektionist och drabbas med jämna mellanrum också av prestationsångest. Först och främst måste jag säga att det är grymt bra att du har gjort dessa insikter redan. Att bli medveten om sin perfektionism kan vara svårt och utan den medvetenheten är det svårt att förändra något.

Att vara perfektionist och hur en kan hantera det

Den där viljan och drivet efter att allting ska vara i ordning, kontrollerat och väl levererat, är en lurig jäkel alltså. För det är en sån tillfredsställelse när man ser resultatet! Och när andra blir imponerade över hur bra ens jobb är. På ett sätt är det ju bra att leverera hög kvalitet men när det blir orealistiskt, opraktiskt eller skapar problem i din vardag: då har perfektionismen kanske gått lite långt. För att motverka det och försöka vara perfektionist på en mer realistisk nivå så har jag tagit till följande knep:

"Your good enough is some elses great"

Det citatet bär jag med mig som en påminnelse i vardagen om att jag, när jag presterar på 80 procent fortfarande gör mer än många andra och jag har, utifrån att ha följt din blogg, en känsla av att detsamma gäller för dig.

Bestämt mig för min lägsta-nivå gällande kvalité

Det är lätt att tänka att det första intrycket alltid måste vara WOW! på jobbet. Och absolut är det bra om vissa insatser är det, men varje rapport och varje arbetsuppgift måste inte vara det. Jag kan till exempel inte ha en superdupergrym artikel som inte har ett enda stavfel eller perfekta bilder varje dag, tiden räcker liksom inte till för det.Därför har jag några kriterier som är min grundläggande checklista där ett gäng motsvarar min miniminivå och allt utöver det är bonus i mån av tid. Jag gör exempelvis alltid en snabb korrläsning när jag publicerar men på min mer vardagliga inlägg är den rätt så kvick och inte så nogsam. I artiklar med intervjuer lägger jag däremot mer tid på det och jag låter alltid intervjupersonerna läsa och godkänna artikeln före publicering. Tycker det är så mycket lättare att jobba när jag har den checklistan i bakhuvudet där jag vet vad som är good enough och vad som är great. Vilket leder mig in på den sista tanken:

Att inte ta jobbet på så stort allvar

Självklart ska en vara seriös i och med sitt arbete men att överarbeta saker blir som du redan märkt ofta kontra-produktivt. Då kan det vara guld värt att stoppa sig själv och ifrågasätta om det verkligen är rätt prioriterat. Att leda sig själv innebär också att ta ansvar för sitt arbete fullt ut och då gäller att ha lite självinsikt med sig på vägen. Ställ dig frågorna:

• "När är det här bra nog?"
• "Vilka krav måste detta uppfylla?" och ifrågasätt då också vem är det egentligen som ställer dessa krav. Är det chefen, en kund eller du själv?

De kan ge dig lite vägledning i vad det är som krävs. Kom också ihåg att "done is often better than perfect".

Allt kan (nästan alltid) förbättras

Det gäller också att inse att allting, nästan alltid, kan bli bättre. Det går alltid att optimera och förbättra saker i efterhand. Ibland så kan man justera saker vidare vid behov. Ibland kan man inte det och då måste det resultatet få vara bra nog. Minns också att det förmodligen är så att du hade gjort saker annorlunda idag för att du har fått erfarenheter och lärdomar på vägen. Utan dem hade du kanske inte ens kunnat vara så efterklok som man blir när man ser sina misstag i backspegeln.

Bubblare: Be om objektiv hjälp

Om du känner att du inte själv kan reglera din perfektionism kan du be din chef eller kollega som du litar på att granska dig ett par gånger. Så att du, när du märker att du har fastnat med något, kan dubbelkolla: "är jag på väg att överarbeta det här eller behövs det någon ändring eller komplettering?". Feedback av det slaget kan vara jättevärdefullt och efter ett par gånger kommer du förmodligen kunna avgöra själv när det är bra nog och inte.Så, jag hoppas att dessa tips kan göra någon nytta. Stort lycka till! Är det någon av er andra som läser som kan bidra med tips på hur ni hanterar er egen eller andras perfektionism? Dela gärna med dig av era erfarenheter!

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!