Human Facts: När tårar inte hjälper

När jag är i Stockholm blir det många vändor i Stockholms tunnelbanesystem. Jag vet, det är kanske konstigt men jag gillar känslan av att susa fram genomunderjordens mörker men musik som bränner i lurarna. Idag lyssnade jag på låten Human Legacy som alltid puttar mig ur balans och vid mitt byte blev den svala perrongen blev iskall när min blick föll UNHCR:s senaste kampanj Human Facts.https://youtu.be/9NzlDUeS1U4Jag förstår om det känns helt off topic i  en ledarskapsblogg att lyfta ett ämne som detta. Men jag, privatpersonen Clara, är för berörd för att låta bli. Jag vill också vara supertydlig med att jag inte får betalt för att skriva detta inlägg. Jag har inte haft mer kontakt med UNHCR än de snabba orden jag hann byta med en av deras värvare på T-Centralen idag. Där jag, i min språngmarsch mot tåget, bara hann flåsa fram att jag älskade kampanjen. För det gör jag. Däremot hatar jag att den behövs och mina tårar har runnit ända sedan dess. Av sorg. Men också av skam eftersom mina tårar inte hjälper en enda människa och det är med den frustrationen jag skriver dessa rader nu.Human Facts: När tårar inte hjälperEn tid efter att Sverige stängde gränserna så var jag i Istanbul, där människor på flykt från Syrien levde på gatorna eftersom de inte kom in i Europa. Jag kommer aldrig glömma hon som satt uppkrupen i en port med sitt spädbarn inlindad i en filt och försökte sova. Själv har man turen att vara född just här. Då får man en papperslapp som gav mig rätten att passera alla sex passkontroller på vägen hem därifrån utan problem.Jag förstår att vi i Sverige ensamma inte kan hjälpa hela världen. Men det är också sjukt lätt att säga att vi inte kan hjälpa alla. Eller att det måste gå och hjälpa folk ”på plats” när man själv inte befinner sig i den brinnande krigszonen. Dessutom visar UNHCR:s senaste rapport att 9 av 10 av flyktingarna flyr inom sitt hemland eller till grannländerna. Det är med andra ord få som kommer i närheten av Europa överhuvudtaget.

Varje siffra är en människa

Mer än 68 miljoner människor är på flykt i världen och många av dem är barn enligt UNHCR, mer än hälften av dem är barn. Alltså fler än 30 miljoner barn. Försök föreställa dig dem. Barn som borde få gå i skolan, ha mat i magen och kunna somna tryggt om kvällarna. Men de gör de inte. De har sett och upplevt saker ingen människa bör utsättas för och lever liv som är allt annat än barnvänliga. Läs om deras historier. Och ja, det kommer att vara obehaglig läsning. Men om du tycker den är jobbig att ta del utav i hemmets trygga vrå, kom ihåg att detta är andras verklighet. Bidra gärna med att skriva under deras namninsamling. Skänk en slant om du vill och kan. Eller sprid kampanjen så den kan göra skillnad för de som behöver det. Varje siffra är en människa. Och vad för arv ska vi människor lämna efter oss om inte vår medmänsklighet?

Hur undviker jag att bli utbränd igen

Fråga:

"Hej,

Det känns som att du har haft väldigt mycket att göra sista tiden och att du inte mår helt bra. Är du på väg att bli utbränd igen? Eller har du koll på läget och vad gör du då för att undvika det?"Svar: Hej! Alltså, först och främst vill jag faktiskt tacka dig för att du har skrivit och undrat. Jag har börjat få den här frågan alltmer och det värmer att ni bryr er om mig. För ni har ju snappat upp rätt signaler, jag har mått sämre den senaste tiden och som nästan-frisk-från-utmattning känns det (om möjligt) ännu viktigare att undvika att trampa ner i det där träsket igen.

Jag är överarbetad

Först och främst så kan vi konstatera att jag har flera symptom på stress. Jag är extremt trött och sover mycket (vilket också är en rest från utmattningen). Mitt humör är betydligt hetsigare än vanligt. Jag är rätt ofta nedstämd, gråtfärdig och tvivlar mer på mig själv och det jag gör. Det är varningssignaler att ta på allvar. Samtidigt så vet jag exakt vad detta beror på: jag är överarbetad.Under hela vintern och våren så har jag arbetat ideellt som ledare och studerat utöver mitt företagande och framförallt det förstnämnda har kostat mycket i energi, arbete och tid. Ibland mer än vad jag har råd med. Inte minst de senaste veckorna när alla mina arbetsområden har krockat med varandra och lett till extra långa och intensiva arbetsdagar. Inte alls bra alltså och därför kommer jag att förändra min arbetsbelastning inom en snarare framtid. Exakt hur kommer ni får höra mer om när jag vet hur det blir.Läs mer: Skillnaden mellan att vara överarbetad och utbränd

Hur undviker jag att bli utbränd igen

För en sak som är säker - om du vill ha annorlunda resultat då ska du inte göra samma sak om och om igen. Och eftersom jag inte är ett dugg intresserad av att gå in i väggen mer än en gång i mitt liv så tänker jag inte göra om tidigare misstag om jag kan. Därför har jag den senaste tiden:Tagit varningssignalerna på allvar och skruvat ner på mitt arbetstempo och inte minst, minska min arbetsbörda. Det senare har inte gått att göra i en handvändning men sakta men säkert blir lasten lättare och om några veckor kommer den minska rejält.Prioriterat vad jag gör och inte och försöker låta bli att ha dåligt samvete över det jag inte gör.Äta, sova och motionera ordentligt och att vila under arbetsdagen de dagar det behövs och går. Men också att njuta så mycket av solen som möjligt, jag är som en liten solcell så att vara ute gör gott för mig.Jag har också försökt vara social även om jag är trött. Det är lätt att börja ställa in roliga saker för att man inte orkar. Vilket kan vara bra men inte om det innebär att en till slut bara jobbar. Därför har jag hängt med ändå och i stället varit så fräck att jag sovit middag även om vi är borta hos vänner. Alternativt gått bort i mjukisbyxor om inte orken funnits att piffa till sig.Så ja, det har varit mycket. Men det kommer att bli både bättre och toppenbra! En sak som har varit positivt med detta är att jag har fått testa mina gränser och att jag har lärt mig mycket på vägen. Inte minst att jag inte bara har en bromspedal utan att jag också har börjat använda den. Till skillnad från förr.Ni andra som är eller har varit sjuka i den här skräpsjukdomen. Har du några knep för att undvika att det händer igen? Dela gärna med er - hade varit nyttigt och intressant att läsa!

---

I vinjetten Läsarfrågan så besvarar jag frågor som ni läsare har ställt. Har du en fråga som du undrar över eller vill bolla? Tveka inte att ställa dem här eller mejla mig på clara@bossbloggen.se så svarar jag så snart jag har möjlighet!

Noll arbetsmoral

Alltså... Under alla mina tidigare yrkesverksamma år så har jag trott att det har berott på att jag inte hade mitt drömjobb att jag fick noll arbetsmoral så fort solen sken ute. Men vet ni vad. Jag har nu insett att det inte alls var fallet. För nu har jag mitt absoluta drömjobb och trots det så är det som att solens värme raderar ut varje liten gnutta av lust till att jobba.

Skammen kring den försvunna arbetsmoralen

Jag brukade skämmas över min bortblåsta arbetsmoral. Ty jag blivit samhälleligt gott uppfostrad i att man inte bara måste jobba. Man måste göra det hårt och mycket och gärna lite för mycket så att man ständigt har ett plussaldo på sitt jobb-karma-konto. Med ett värdeväxling där tio timmars övertid motsvarar att gå tio minuter tidigare. Någon annan som känner igen sig i detta eller är jag den enda som upplevt detta?No more, säger jag bara. No more. Nycklarna till denna förändring står dels min utmattning för och lärdomen att livet inte går ut på att jobba. Dels är det min fästmans förtjänst. Första sommaren när vi träffades så levde jag fortfarande i världsbilden att man måste arbeta varje givet tillfälle. Att inte sommarjobba mellan terminerna (vi träffades på journalistutbildningen) fanns inte ens som ett alternativ där. Medan han lugnt konstaterade att han hade ekonomin till att klara sommaren så han skulle passa på att vara ledig. Först tyckte jag det var så konstigt. Snudd på bisarrt. Men jag insåg också snart att jag inte hade några hållbara argument till varför han skulle jobba om han varken behövde eller ville det.Läs mer: Med återhämtning i fokus

Noll arbetsmoral vägs upp av pliktkänsla

Det tog dock några år till innan jag började applicera det på mig själv. Att inte jobba alltid, att ha semester och lediga kvällar, men jag blir bättre på det. Och framförallt har jag slutat skämmas för att jag inte alls känner för att jobba ibland. Det är ju inte så att jag gräver ner datorn i trädgården och bara drar, det är pliktkänslan för stor för. Så jobbar gör jag givetvis. Bara inte sådär som man en gång har gjort, inomhus på ett kontor med fasta tider.I stället så försöker jag plocka russinen ur kakorna dessa soliga, obokade dagar jobbar jag från åtta till elva-tolv kanske. Pausar ett par timmar mitt på dagen. Vilar i trädgården. Försöker andas när känslan av att jag "borde" jobba, för att det är på dagen då normen dikterar att en ska jobba, kryper i kroppen. Sedan vid tre-tiden blir det ett par timmars jobb igen men då sitter jag i under syrénbuskarnas vissnande skugga och bockar av punkt efter punkt på det hårt prioriterade att-göra-listan. Det här med att jobba hållbart är inte alltid behagligt när en är en tävlingsidiot och fd arbetsnarkoman som trots tillfälligt sviktande arbetsmoral tycker att det hon gör är så roligt. Men shit vad jag mår bättre av att göra det.Tumme upp: Att förändra sig själv är jobbigt men fy fasiken vad skönt det är när en gör framsteg.Tumme ner: Att det ska vara så ansträngande att förändra sig på riktigt. Jag kan verkligen förstå att man gärna fortsätter leva och arbeta som man alltid har gjort för det är inte alltid enkelt att göra något annat.

Saker jag inte tål

Tjenare! Hur är läget? Förutom att jag är superduperallergisk just nu är det bra här. I morgon är det äntligen dags för min allergiutredning och jag har därmed behövt vara medicinfri i nästan en vecka. Inte helt bekvämt och min stackars näsa är alldeles sårig av allt snytande. Men så kan det vara och det är oavsett välbehövligt att gå till botten med vad jag är allergisk mot.Det har nämligen svängt lite med åren. Som barn var det bara mot damm och kvalster, sedan kom en allvarlig hundallergi med i bilden när jag var runt 23, 24 och nu verkar det inte bättre än att jag har gått och blivit allergisk mot katter med. Men jag är optimistisk och glad ändå, tänker att det säkerligen går att hålla på stången med lite bättre medicinering. Dock ledde det till att jag började fundera på andra saker jag inte tål och tänkte att det kunde bli en potentiellt rolig lista.

Saker jag inte tål

LökAlltså jag är inte allergisk men jag kan. verkligen. inte. äta. det. Om det inte är typ fullständigt nedkokat som i en buljong går det fetbort. Till min kära fästmans stora besvikelse och sorg.Dolda agendorHar väldigt, väldigt svårt för dolda agendor och framförallt om jag, ovetandes, ska vara en del av dem. Föredrar absolut raka rör jämfört med att smyga runt med baktankar och hemliga planer.FasaderMan behöver givetvis inte vara fullständigt transparent med allt och alla, det bör nog ingen vara alltid. Men när det blir mer yta än innehåll så backar jag av. Är nog därför som jag också är så pass öppen med både min egen prestationsångest och att varken ledarroller eller entreprenörsliv alltid är så enkelt. Ingenting är perfekt alltid, inte ens Instagram.Finns säkerligen fler saker på listan men nu är det dags för mig att stänga ner, äta middag och sedan vankas det styrelsemöte. Är så allergimosig i skallen och slut i kroppen efter dagens sjukgymnastik att jag undrar hur detta ska gå till? Så übertacksamt att jobba med ett så begåvat team, då blir resultatet bra även om man själv inte är på topp.Berätta! Har du något som du inte tål? Antingen i allergiväg eller i största allmänhet? Vore kul att höra. Är problem med min Bloglovin' igen så saknar er i kommentarsfältet.

Njuter av lugnet

Så. Då var hon på resande fot igen. I kittlande hastighet på räls med musik som berör på djupet i hörlurarna. Det är har varit intensivt att arbeta och vara social hela helgen men samtidigt också väldigt lyxigt att kunna få göra det i en bubbelpool. Känner mig alldeles rofylld inombords och njuter av lugnet. Det är nu jag är mitt bästa jag. När det är stilla och klart. Jag är på väg samtidigt som jag har det bra här. En magisk balans och det är häftigt vilket kreativt flöde som känslan av harmoni frigör.

Njuter av lugnet

Jag förstår att det är detta som alla som pratar om mindfulness vill uppnå. Samklangen mellan kropp, själ och medvetande. Den berusande närvaron när en ser sin omvärld och ens medpassagerare prick där de är utan en enda värdering. Njutningen av vitsippefälten och vattendragen utanför fönstret. Känslan av fingertoppar mot släta tangenter. Kroppens tyngd i det mjuka tågsätet. Den svindlande glädjen av frihet. Livet är allt bra fint.Tänkt ändå. Vad en bubbelpool och fina vänner och kollegor kan göra för en. Det här med att få möta människor, bolla idéer, svära av sig, vrida på problem och ställa frågor ska inte underskattas. Och snart, snart är jag hemma hos min familj igen. Mina älsklingar som lindar in hela min uppenbarelse i ett kärleksluddigt filter. Kommer bli fint.Hur har du det där du är?