Mardrömslistan

Klockan nolltretjugofyra i morse väckte jag mig själv med ett avgrundsdjupt vrål (stackars min kompis vars soffa jag sov på) tack vare en mardröm. Vilket ledde till att jag, för att distrahera mig själv, knåpade ihop mardrömslistan. Enjoy!

Mardrömslistan

Drömmer du mardrömmar ofta?

Njä, i alla fall inte just nu. I stressiga perioder blir de dock fler.

När hände det senast och vad drömde du då?

Hähä, nyss och jag drömde att jag och sambon sov ute, under en tältduk, med kompisgänget i Afrikas vildmark bland massa konstiga djur. Det i sig var inte så farligt tills en spindel (stor som fan) trillade ner i huvudet på mig. Då dog jag nästan av skräck.

Vad brukar dina mardrömmar handla om?

Oftast spindlar som trillar ner eller kryper på mig. Fy fan. Ibland är det andra kryp men oftast spindlar. Otäcka varelser alltså. Ibland, som tur var sällan, också att hemska saker händer med sambon, katterna eller någon annan som en bryr sig om.

Hur reagerar du?

Genom att vråla som fan. Är verkligen charmig att sova med alltså. Not! Så stackars sambo och katter som jag ger en hjärtattack då och då.

Har du någon mardröm som du kommer att minnas genom tiderna?

Tror tyvärr inte det. Eller jo, jag kan nog minnas enstaka bilder eller känslor från några tidigare mardrömmar men de vill jag inte minnas just nu när jag förhoppningsvis snart ska somna om, haha.

Har du någon gång drömt mardrömmar efter att ha sett en film eller läst en bok?

Jo tack, har blivit attackerad av mördarkaninen från Monty Pythons The Holy Grail både en och två gånger.

Finns det någon mardröm som är bra?

Kan mardrömmar vara bra? Nja, snarare bättre än andra då. Drömmer i och för sig stressdrömmar ibland som kan vara intressanta eftersom de kan säga en del om hur jag mår för tillfället. Typ att jag är ute och reser och att det skiter sig med tidtabellen, jag är på väg åt fel håll eller missar anslutningar. Hej inre kontrollfreak med fear of missing out! Ibland, som tur var inte så ofta, drömmer jag om överfulla kattlådor också. Synnerligen otrevligt och hej "det är lite mycket skit nu"-känslan.

Vad är din värsta mardröm i vaket tillstånd?

Förutom sådana där självklara saker som världens undergång och att mina nära och kära ska må dåligt, bli sjuka eller fara illa så hade jag verkligen inte velat hamna i ett rum fullt av spindlar.

Finns det något som du drömt mardrömmar om innan som du inte drömmer om idag?

Ja! När jag hade haft bloggen i tre månader och den växte väldigt mycket, väldigt snabbt så drömde jag tre nätter på rad om att folk stod utanför ett fönster och tittade in på mig och drog en massa förhastade slutsatser, spred rykten och så. Det intressanta var att jag hanterade det lite bättre för varje mardröm och sedan dess har jag inte drömt det igen.

Vad är ditt bästa knep för att lyckas somna om igen utan att mardrömmen fortsätter?

I vanliga fall så är ju sambokramar den bästa boten. Nu när de är sextiofem mil bort brukar det bästa vara att vara vaken en stund tycker jag. Tänka på något annat. Men tips tas gärna emot!

Och, för att avrunda med något glatt. Har du (eller någon annan) någon kul anekdot att berätta om dig och dina mardrömmar?

Hehe, är ju uppvuxen som HSP i en, då, rätt så fyrkantig familj så jo det finns en och annan story om hur bekymrad jag var för olika saker som barn. Däribland hur jag som liten (typ sex, sju år gammal) i sömnen säger: "träden faller, vattnet stiger. Elände, elände". Slut citat. Lillgammal much?Så. Nu ska jag försöka somna om lite här.Kan inte du dela med dig: vad brukar du drömma mardrömmar om? Och har du någon rolig anekdot att berätta om någon mardröm?Har du en egen blogg är det givetvis helt okej att låna hela listan bara du länkar Bossbloggen och nämner att det är här du fått den ifrån!

Att känna sig lite annorlunda

Hallå! Hur är det? En annan trillade precis in innanför dörren. Till bredden fylld av post-föreläsningsrus och energin som ens extroverta person får av att snacka med så många under en och samma eftermiddag. Så himla roligt! Dagens föreläsningsämne var ledarskap och kommunikation kryddat med en stor nypa jämställdhet. Viktiga grejer med andra ord.Läs mer: Diagnos, Människa

Att känna sig lite annorlunda

Började fundera på vägen hem på det här med att inte vara som alla andra. Kan bli påmind om det ibland. Hur udda jag själv känner mig trots att jag passar så bra in i mallen på många sätt (mitt halvbaltiska blod syns ju liksom inte). Men jag är en sån där som sticker ut. Har svårt att sitta still. Älskar prov och hemtentor. Pratar vid fel tillfälle. Säger konstiga saker. Är ofta först ut på dansgolvet. Tänker snabbt. Lever sig för starkt in i levnadsöden, musik, texter och kunskaper. Ser omvärlden i filmklipp och är en dagdrömmare och doer på samma gång.Men nä. Det räcker ju med att se sig omkring för att inse att jag inte är den enda som är konstig. Alla andra är ju också det. Du med förmodligen! Alla har vi våra charmiga egenheter, kompetenser och färdigheter, utmaningar och erfarenheter. Jag hoppas verkligen att vi som hänger här tillsammans kan fortsätta bygga ett arbetsliv där det blir ännu mer okej att vara olika. Det är ju så mycket mer spännande med olikheter.Men nu är det dags att stänga ner hjärnkontoret och ta kväll. Är trots euforin så.trött.i.skallen.nu. Känner du dig också konstig eller lite annorlunda ibland? Eller är det bara jag?

Omgiven av idioter: vilken färg är du?

Vi har ju pratat om personlighetstester förut (till exempel Myers-Briggs: vilken personlighetstyp är du?). Precis som då så vill jag vara tydlig med att jag är aningens reserverad när det gäller att kategorisera oss och våra beteenden så pass snävt som en ändå gör i tester som dessa. Varken Myers-Briggs eller den modell som vi ska beröra idag, som härstammar från DISC-teorin, är vetenskapligt belagda. Men, de kan ändå vara intressanta och ge oss nya tankar och insikter om hur vi är och beter oss som människor vilket alltid är underhållande. Så idag ska vi kika närmare på personlighetstyper utefter färg baserat på Thomas Eriksons bok Omgiven av idioter.

Läs mer: Omgiven av idioter - så leder du dem

Upplever du att du är omgiven av idioter? Då är det kanske läge att ta sig en funderare över vad det är som gör alla andra så himla korkade, frustrerande och idiotiska.

Som pricken över i:t så tänkte jag också att vi längre fram ska kika på dem ur ett chefsperspektiv. Hur kommunicerar du effektivt med, och leder, personer av olika färg? Men som en så ofta gör när det gäller ledarskap så börjar vi med oss själva. Vilken färg är du?

Läs mer: Myers-Briggs, vilken personlighetstyp är du?

Omgiven av idioter: vilken färg är du?

Alla är vi olika, det råder det väl knappast något tvivel om. Sedan är det inte heller så enkelt att vi alla är antingen röda, gula, gröna eller blå. Thomas Erikson berättar i Omgiven av idioter att ungefär 5 procent är en enda färg, 80 procent har två olika färger och 15 procent har tre färger. Så läs vidare nu och se vart du känner igen dig!

Röd

Den röda personen beskrivs som en dominerande och driven problemlösare som är uppgiftsorienterad och har bråttom att genomföra saker. Allt sker effektivt och i en hejdundrans fart.

Kännetecken: Den röda personen är en ledartyp som är rak och ärlig, bestämd och tävlingslysten. Mejlen är direkt formulerade utan det minsta lull-lull och kallpratet är obefintligt.

Styrkor: Att få saker att hända, vara tuff och självständig kan absolut vara en styrka i arbetslivet. Men röda personer ofta är orädda för konflikter och (på gott och ont) mest fokuserar på sakfrågan.

Svagheter: Kan lätt uppfattas som för dominanta eller rent utav bossiga, otålighet är inte alltid en praktisk egenskap och hårdheten som kan vara bra för att få saker ordnade är inte alltid så sympatisk.

Gul

Den karismatiska personen som är inspirerande, kreativ och entusiastisk. Men också relationsorienterad och bryr sig om alla som hen möter. Känner du någon som passar in på den beskrivningen? Då är hen förmodligen gul.

Kännetecken: Pratar med allt och alla, en människokännare som är mån om att alla ska ha det bra och må bra. Den gula individen är den som kan måla upp visioner och målbilder så alla ser dem och är evigt optimistisk.

Styrkor: Att ha en inspirerande och övertygande personlighet är tveklöst en styrka - inte minst i arbetslivet. De är gladlynta, pratar mycket och underhållande, skapar god stämning omkring sig och kommer ständigt med nya idéer.

Svagheter: Den gula personen kan ha en tendens att snacka mycket och leverera mindre, ett beteende som i längden också kan uppfattas som egocentriskt (om man bara pratar om sig själv) men också slarvigt. Detaljer och att hålla sig till agendor är sällan så viktigt.

Läs mer: Fem gyllene regler för frågande chefer

Enligt DISC-analysen är det dessutom så att våra personlighetsfärger varierar beroende på vilken situation vi befinner oss i. En person som är gul och därmed trivs i rampljuset behöver allts inte vara supersocial och extrovert för jämnan. Bild: Pixabay

Grön

De flesta av oss är gröna menar Thomas Erikson: vänliga, omtänksamma och lugna. Alltid redo att ställa upp om ingen annan gör det.

Kännetecken: Enkla, trevliga och behagliga människor som gärna håller sig i bakgrunden och jobbar på som vanligt även om det stormar omkring dem.

Styrkor: Den gröna personen är kanske mer diskret än övriga profiler men deras beteende är också långt mer stabilt, trevligt och pålitligt. Det som de har tagit på sig avslutas och de är mer balanserade än både den röda och gula personligheten.

Svagheter: I denna snabbt föränderliga värld där många olika personligheter, viljor och åsikter ryms är det inte en fördel att ogilla förändringar och konflikter. Något som de flesta gröna personer gör. Bäst är det om allt rullar på som vanligt.

Blå

Den blå personen är den som styrs av fakta och logiska argument. Hen är påläst, har koll på alla detaljer och är ofta anspråkslös om det.

Kännetecken: En blå person är sval, distanserad, organiserad och är den som frågar efter ordentliga källhänvisningar till påståenden som någon av de andra färgerna glatt accepterar utan vidare eftertanke.

Styrkor: Att vara en blå perfektionist genererar ett högkvalitativt arbete. De är ofta tystlåtna men när en blå person väl talar är det som sägs noggrant analyserat, väl genomtänkt och korrekt.

Svagheter: Det kan bli svårt att fatta beslut om allting måste begrundas nogsamt ur alla tänkbara perspektiv alltid och blå personer kan upplevas som bromsklossar just för att de är för noggranna och petiga.

Vilken färg är du?

Efter att ha läst boken så har jag själv kunnat dra slutsatsen om att jag är röd/gul med ett par stänk av blått i. En rätt så rolig mix alltså. Har du läst boken eller gjort en DISC-analys någon gång? Och har du någon aning om vilken färg du är? Röd, gul, grön eller blå? Eller en blandning?

Undantaget som bekräftar regeln

God morgon! Eller ja, det är typ fortfarande natt när jag skriver dessa rader. Men jag hoppas innerligt inte att ni är uppe så i ottan att ni läser dem nu vid tjugo över fyra. Den enda anledningen till att jag fortfarande är vaken är att jag inte har gått och lagt mig än.Som ni redan förhoppningsvis redan vet så tycker jag att det är rätt så viktigt att leva som man lär. Framförallt som ledare när man är en förebild med hur man agerar och beter sig (inte vad man säger). Samtidigt skulle jag nog säga att det gäller nio gånger av tio såtillvida den tionde gången är undantaget som bekräftar regeln eller är väldigt välmotiverad. Trots allt, ingen av oss är ju perfekt eller ofullkomlig.

Undantaget som bekräftar regeln

Så den här natten tillskriver jag som ett undantag. I vissa lägen behövs det gasas på lite för att man ska gå i mål även om en inte pallar och det har jag gjort nu. Stod i valet och kvalet om jag skulle låta förkylningen sätta stopp för det sista momentet med hemtentan. Men när det inte verkade fungera optimalt för skolan så bestämde jag mig för att skriva klart den trots min trögtänkta hjärna. Var bara tacksam att det mesta ändå var gjort sedan innan, det gjorde saken aningens lättare i alla fall.Sedan tog det en massa tid ändå och jag har ingen aning hur resultatet blev men fy sjutton vad skönt det känns att den är inlämnad nu i alla fall. Nu väntar flera dagars ledigt från plugget innan uppsatsen kickar igång. I morgon, idag, ska jag vara nästan helt prick ledig för att sova och vila. Sedan ska jag fundera över de saker jag har lärt mig av den här tentan. Det har varit så intensivt att granska sitt eget företagande nu under hösten men också vansinnigt givande. Nu har jag exempelvis mängder med idéer över hur jag vill vässa min egen omvärldsbevakning under året. Men också många fler teoretiska verktyg att kunna göra det med.Vad säger du? Är jag helt ute och snurrar med att det ibland finns lägen som kräver att man biter ihop lite och kör på men att en ska akta sig för att göra det som regel? Hade varit intressant att höra. Oavsett så hoppas jag att ni får en superfin fredag - nu ringer min sambos väckarklocka så ska ta och joina honom till frukosten.

Ps.

Vilket för övrigt påminner mig om tiden när jag var tjugo, pluggade och bodde ihop med min tjejkompis som jobbade med att mjölka kor (och därmed gick upp i ottan). Då körde jag ofta pluggrace tills hon skulle gå upp och efter att ha ätit frukost ihop gick jag och lade mig tills hon kom hem igen. Det var ett roligt minne som jag hade glömt bort helt. Men ja, slut på parantesen och nattsvamlet. God natt! Eller ja, god morgon!

Julen gör jävligt ont

Hej! Hur är det? Hur mår ni såhär dan efter doppardagen? Jag mår fint nu men för ungefär ett dygn sedan – efter att jag skrivit med er och sedan spelat en omgång Tokaido så rann tårarna hejdlöst. Jag gillar inte julen sedan tidigare men sedan ett par år tillbaka så är den så starkt förknippad med sorg. Sorg och saknad. Under det övriga året är det rätt okej. Det hugger till ibland när minnen sveper förbi men det är inte värre än så. Därför hinner jag glömma bort det varje år och sedan när det är dags för julaftonsfirande så slängs jag ner i den där jävla sorgpölen. För julen gör jävligt ont. I alla fall för mig.

Julen gör jävligt ont

Det är då som smärtan efter viktiga men spruckna relationer blir som värst och igår var det verkligen som att mina tårkanalers dämningar brast fullständigt. Jag kunde liksom inte sluta gråta när jag väl börjat. Nu, framförallt nu med några timmars distans, så känns det helt okej. Alla bär vi med oss våra sorger och vissa dagar väger de mer än andra. Det är en del av livet.Som tur var har jag världens bästa sambo och svärfamilj som låter en vara precis så glad eller så ledsen som man är i stunden. Så det blev en väldigt, väldigt mysig dag och kväll ändå trots att jag fick dra mig undan ibland. Tänk att man kan få vara så lyckligt lottad att man får två fina, underbara familjer. Är evinnerligt tacksam för det. Så med facit i hand blev det här en helt okej jul ändå. Den gjorde ont men blev bra ändå.Jag hoppas nu att ni inte blir alltför uttråkade av en så pass personlig text som detta. Detta är ingen klassisk livsstilsblogg men den kom från hjärtat. Jag vill ändå inte måla upp någon tjusig fasad för er genom att bara snacka jobb hur roligt jag än tycker att det är. Och jag hoppas givetvis med att ni hade en fin julafton hur den än spenderades eller vilka känslor ni än har förknippade med högtiden.Nu ska jag ta och lägga mig i soffan med en liten katt som har saknat mig om man får tro sättet som hon sitter bredvid datorn och surar och demonstrativt lägger svansen över tangentbordet på. Djur alltså, de kan konsten att vandra på ens nerver ibland men deras mjuka päls är ju också ett av de bästa plåster som finns. Sedan kommer lite vänner över för *surprise* brädspel.Vad gör ni idag? Blir det lugnt och stilla, mer julfirande eller blir det en hemvändarkväll?