Vikten av en hobby

Tjenare gänget, hur är det med er? Jag mår finemang. Dagarna rullar på i en rasande fart och jag känner mig så glad och energifylld. Härlig känsla! Det känns som om jag är på väg att hitta en bättre och bättre balans mellan jobb och fritid och även om tempot är högt går det inte snabbare än vad jag kan hantera. Men jag märker hur viktigt det är att vara offline på kvällarna alltså. Hjärnan behöver verkligen den pausen. Frågan som jag ställts inför varje kväll den här veckan efter att middagen är inmundigad och undanstädad har alltså varit: vad gör jag nu?

Vikten av en hobby

Jag har alltid haft många intressen där ridningen varit det största och mest tidskrävande. Att skriva, dansa, läsa, sjunga, fotografera, spela brädspel och måla är andra. Så nu när ridningen, tyvärr, ligger lite på is får jag sysselsätta mig på annat håll. Den här veckan har det till exempel lästs i mängder. Tyvärr har jag extremt svårt för att läsa böcker lite i taget och det slutar ofta med att jag inte kommer i säng i tid eftersom jag fastnar och läser hela boken i ett svep. Det är så underbart att få sjunka in en sagovärld och någon annans berättelse en stund.Att jag sedan längtar som en tok efter att få komma upp på hästryggen igen är en annan femma. Men idag förstår jag verkligen vad min farmor menade när hon sa att det är bra att ha flera hobbies. Om jag bara hade haft hästarna och inte hade kunnat rida så hade jag nog gått under om jag inte hade haft något annat att sysselsätta mig med.Har du en eller flera hobbies? Vilken är din bästa? 

Meyers-Briggs: Vilken personlighetstyp är du?

Hej! Hur är läget? Jag har lite ont i huvudet idag men annars är det fint. Skriver detta inlägg i pauserna för dagens styrelsemöte. Jag tänkte nämligen att vi skulle prata om personlighetstester idag. Ett ämne som är lite extra kul när en tillbringar dagen med en helt ny arbetsgrupp där alla håller på att lära känna varandra.

Vilken personlighetstyp är du?

Jag har principiellt lite svårt för personlighetstester. Jag har inget emot dem men har upplevt att det ofta finns en övertro till dem. Vilket i sin tur kan leda till att man cementerar föreställningar eller fördomar om sig själv med dessa kategoriseringar om hur man är. Samtidigt tycker jag också att de kan vara matnyttiga och underhållande och att de kan ge upphov till intressanta iakttagelser, insikter och diskussioner. Därför brukar jag göra något då och då för att se hur bra de stämmer (eller inte) och se om det kan finnas något litet russin som en kan plocka ur kakan.

Meyers Briggs - 16 personalities

Ett sånt test som jag har gjort under den senare tiden, för ren underhållning - detta är alltså inget samarbete, är gratistestet 16personalities som härstammar från Meyer-Briggs. Jag har gjort detta tre gånger vid tre skilda tillfällen med ett något varierat varje gång. Första gången blev jag ENFJ-T, andra gången ENFJ-A och tredje gången ENFJ-A. Och ja, den bokstavskombinationen säger kanske inte så mycket men här är ett utdrag av dess beskrivning!

Utifrån resten av beskrivningen så verkar jag vara en människomänniska: social med lätt för att lära känna folk. Men också idealistisk och ja, båda de sakerna känns rätt bekanta, hehe. Om det sedan är en personlighetstyp eller karaktärsdrag går väl att diskutera fram och tillbaka. Har du gjort det här testet? Vilken personlighetstyp blev du då och tycker du att det stämde?

Fem saker som sätter guldkant på helgen

Fredagen till ära tänkte jag lista fem saker som sätter guldkant på helgen. För det är väl ändå som vi räknar till ner på riktigt nu?

Fem saker som sätter guldkant på helgen

Inte ställa klockan

Det bästa med att vara ledig är väl typ att inte behöver ställa klockan? Att få sova tills en vaknar av sig själv? Om en inte har djur eller barn som agerar väckarklockor förstås, de är lite svårare att snooza. I gengäld kanske de kan tillåta en av vardagens omöjligheter: att sova middag.

Äta gott

Det är inte alltid som vardagens timmar räcker till för att en ska hinna eller orka laga mat ordentligt. Därför känns väl ändå helgen som det perfekta tillfället att hinna tänka ”vad vill jag äta idag?” och inte bara ”vad ska vi äta idag?”.

Ut i naturen

Visst, vädret är kanske inte på topp alla höstdagar men att pallra sig ut i den kyliga luften kan vara balsam för själen oavsett om solen strålar eller regnet öser ner. Ge dig ut och spana in färgerna på höstlöven och njut sedan av värmen när du kommer in igen.

Ha tråkigt

Att ha tråkigt är många gånger underskattat och ersätts väl rätt ofta med att en läser allt och ingenting i sociala medier i stället? Testa att lägga undan mobilen och bara stirra upp i taket i stället. Det kan vara skitjobbigt men också leda till en massa roliga tankar och diskussioner.

Gör något kul

Jag vet inte hur ni funkar men ett av mina utvecklingsområden är att jag lätt fastnar i att en vara så himla produktiv och effektiv jämt. Tränar därför med jämna mellanrum på att göra saker som inte fyller någon funktion alls mer än att de är roliga. Livet är inte till för att vi ska prestera tjugofyrasju: det ska levas. Så passa på att göra det du vill och mår bra av.Har du några särskilda planer för helgen?

Kallt sinne, stormigt inne

Tja tja, hur är läget? Jag mår fint. Eftersom veckan var relativt tom när den började trodde jag den skulle bli rätt lugn. Ha. Ha. Ha. Det har den inte varit. Men det har mentalt känts fantastiskt bra ändå. Kroppen har däremot förrått mig lite genom att reagera som om TicTac hade förvandlats till en megastor tarantella som vill kramas.Vilket är frustrerande eftersom jag vet att jag inte behöver bli stressad egentligen. Ja, det händer många olika saker samtidigt. Nej, inget av dem är för mycket. Jo, jag har ju egentligen stenkoll på de olika pusselbitarna och ligger relativt bra i fas. Åh nej, det som inte hinns med är inte så livsviktigt att det inte kan vänta en vecka till. Huvudet är kallt men kroppen har till och från reagerat som ett vulkanutbrott som pumpar ur sig allt stresshormon den har. Eller som jag skrev i rubriken. Kallt sinne, stormigt inne: en märklig känsla!

Kallt sinne, stormigt inne

Efter att ha resonerat lite om detta med en vän (som är sådär klok så man blir alldeles matt) fick jag dock ett nytt perspektiv till min frustration. Det är kanske inte så konstigt att kroppen reagerar med att slå igång alla åtta cylindrar (fast en bara behövde två) när det är prick det har gjort i alla år medan jag har blivit sjuk? Plus att det snart är ett år sedan nu som jag hade riktigt såhär mycket att göra i olika projekt med olika uppdragsgivare på samma gång. Det är helt enkelt ringrostigt att bolla flera olika saker med lite tempo.När jag hörde min vän resonera kring detta blev det lite klarare för mig men också lugnare och känns mycket bättre. Det är okej att kroppen reagerar, det behöver inte vara farligt och jag lyssnar verkligen in vilka signaler som säger vad. Det behöver ni oroa er för alltså, allting känns bra och jag mår bra. Jag vilar och skalar av det jag behöver när jag behöver det. Nu ska jag till exempel ut och luncha med min älskade lillebror som fyller år idag! Himla fint.Hur mår du idag? 

Resan hem

Det fanns en tid då jag bara sprang. Rusade effektivt fram och bockade av allt jag kunde och lite till. När orken tog slut fortsatte jag ändå. Tills tröttheten blev så förlamande att det inte fanns mer än en förlamande stillhet. Den hälsar fortfarande på ibland. Binder min kropp till marken vare sig viljan vill det eller ej. Men det lättar. Det börjar finnas plats för mer. För nya tankar. Och glädjen de bär med sig får mig nästan att gråta av lättnad. I mitt sinnes aska gror nya frön. Världen känns lite klarare. Och ju mer jag tror mig förstå desto mindre inser jag att jag kan. Så liten inför dessa travar av böcker, tankar och kunskaper som vår värld besitter.

Resan hem

Jag älskar rörelse. Att röra mig. Vara på väg. Bli berörd. Röra runt i det jag tror jag vet. När fart får det att hisna i magen. Men numera älskar jag också stillheten. Att bara finnas till en stund. Nära honom. Nära en mjuk katt. Inne i ett musikstycke. I en känsla. I mörker eller ljus. I nuet.Det är otroligt rofyllt att få sitta på en buss i hällregn, låta sinnet fyllas av tonårsnostalgins musik och stirra ut genom den regnvåta rutan. Slits mellan att vilja vara framme hos mina favoriter och vilja stanna tiden för att bara suga musten ur denna känsla av tidlöshet och fullständig kreativitet. Skymningen smyger sig närmare. Skapandets eufori likaså. När jag hoppar av bussen så smådansar jag mig ut i regnet. Försöker fånga regndroppar med handflatan. Sjunger högt för mig själv och klampar igenom vattenpölar. Ett litet men härligt äventyr. Men deras varma skratt, rappa skämt och det varma gula ljuset väntar. Den ljuva känslan av tillhörighet och kravlöshet. Så när musiken tystnar ler jag inombords och kliver in över tröskeln. Hemma igen. Både kroppsligt och mentalt. Äntligen är jag hemma.Hur har du det denna höstklara torsdag? Är du hemma eller på väg hem?