Att leva med prestationsångest

Ibland blir jag bara så himla, himla trött. Jag är rätt trygg med mig själv och allt vad det nu innebär att vara jag - efter många års träning. Ändå är den där. Prestationsångestens svarta skugga som smyger längst bort i ögonvrån. Ibland lämnar den sitt hörn och sveper förbi så snabbt att jag knappt hinner se den. Bara de sotiga fotspåren avslöjar att den var här. Andra gånger lägger den sig som ett svart täcke över mig. Mörkret blir totalt och jag slutar lite på något av mina sinnen eller någon av mina känslor. Allt ifrågasätts. Ingenting duger. Allting borde göras om, göras bättre eller är bara allmänt otillräckligt. Helt i onödan givetvis. Blä.

Hur jag hanterar min prestationsångest

Försöker påminna mig själv om att inte ta mig själv på så stort allvar. Att inte lyssna så himla noga på den där kreativa tävlingsidioten till perfektionist som huserar i denna kropp. Livet handlar ju om att ha roligt och prestera såhimlabäst alltid. Att det är okej att göra fel och att good enough är just det: good enough. Eller för att citera Linda Hörnfeldt:

Your good enough is someone else's great

Linda Hörnfeldt

Och ibland är det praktiskt att hjärnan fungerar som den gör (trots att det kan spöka i den, hehe). Nu när jag har funderat mycket kring det här med prestationsångest i veckan så har jag sett artiklar om det i var och vartannat forum. Bland annat TED Talket nedan där Elisabeth Gilbert tycks ha en rätt skön, humoristisk inställning till sina egna prestationer och ångesten de kan framkalla. För så är det väl ändå? Att humor, att inte ta saker på så stort allvar och att kunna garva åt sig själv och sina misstag är ett rätt bra botemedel mot skiten. Mjo, för min del är det så. Det, naturen, kramar eller allmän distraktion brukar funka. Idag har den allmänna distraktionen bestått av serverproblem och drygt fem timmars jobb (!) med att få publicerat det här inlägget. Tacka gudarna för min mans tålamod och envishet. Nu: te och kramar.Är det någon annan här som blir förlamad av prestationsångest då och då? Har ni några bra knep att ta till när den dyker upp?

Olik lycka men lika lyckliga

Äldre och yngre människor är lika lyckliga – men sakerna som gör dem lyckliga är helt olika visar en avhandling från Göteborgs Universitet. I studien, som släpptes 2014, intervjuades 800 personer i åldrarna från 19 till 87 år om vad som gjorde dem lyckliga då, nu och idag. Och slutsatsen blev att yngre människor kopplar samman lycka med en lyckad karriär, framgångsrikt yrkesliv och spännande upplevelser medan äldre människor förknippar lycka med att vara nöjda och glada i nuet och livet i allmänhet.Dessutom påvisar studien att de äldre intervjupersonerna är överlag är bättre på att njuta av det positiva i livet och bättre på att hantera exempelvis ånger, besvikelse eller andra negativa känslor än vad yngre människor är. Medan de yngre i stället uppvisade tendenser att utmåla yttre faktorer som syndabockar för misslyckanden.– Det verkar som att äldre i högre grad accepterar sina egna fel och brister, och får därmed lättare att gå vidare, säger Pär Bjälkebring.Är inte det intressant? Nu är inte jag inte särskilt långt kommen åldersmässigt om man ser till åldersspannet för den här studien men jag måste ju säga att mina prioriteringar om vad som gör mig glad ändå har ändrats under de senaste tio åren. Har definitivt blivit lite mindre karriärfokuserad och mer glad över små saker i vardagen. Ska bli spännande att se vart man är om tio år. Vad är lycka för dig?Och just den här helgen är lyckan verkligen total. Befinner mig i skrivande stund i en hotellobbyn i Skövde. Den inte så stora klanen Löfvenhamn har samlats här för min kusins bröllop och eftersom det inte är så ofta vi alla ses tänker jag njuta maximalt att att umgås med min knasiga, underbara släkt som just nu sitter och tjattrar lite längre bort. Tyvärr glömde jag kamerasladden hemma så bilder härifrån får vänta till på måndag.Ha en underbar helg!

Att orka vara spontan

Jag har nog alltid varit rätt så impulsiv. Gillar att hoppa på saker och har en rätt så kort startsträcka men i och med utbrändheten försvann all ork till att vara spontan. Den inte bara försvann utan blev rent utav läskiga och ångestframkallande. Klarade inte av någonting som inte var planerat och genomtänkt ett tag när jag var som sjukast. Men under det senaste året har jag märkt att mitt behov av just spontanitet och äventyrlighet har ökat nästan exponentiellt. En högst naturlig reaktion efter att känt sig som Törnrosa i en tid. Men jag har ändå inte haft riktig med ork för att kunna göra något åt saken. Förrän nu.

Små, små äventyr

Till exempel som när jag för några veckor sedan bestämde jag mig en solig eftermiddag spontant för att sticka iväg själv och tälta en natt för att fota lite i morgonljuset.Häromdagen blev det en spontant påkommen lunch i solen i fin miljö.I veckans september-sommarvärme stannade jag till vid min pärla till skogssjö på vägen hem från kontoret. Det här stället är verkligen som balsam för själen.Som faktiskt slutade med ett spontandopp. Lugnt, stilla och bara underbart att få njuta av solskenet. Himmelskt.Och även om det är larvigt små saker som jag tar mig för ger de en enorm känsla av frihet. Både när jag gör dem och när jag tänker tillbaka på de stunderna. Hehe, känner hur det spritter i kroppen bara att skriva om dem nu.Så min läxa blir att fortsätta vara lite spontan i vardagen då och då. Men också att att tänka tillbaka på de stunderna med jämna mellanrum efteråt. De ger en så fin guldkant på vardagen och är så lätt att  prioritera bort när allt går i  hundranittio knyck. Har du gjort något spontant på sista tiden? Vad var det?

Balans hit och balans dit

Förra veckan var jag på en gratisföreläsning från Balansekonomi och jag har har sedan dess funderat mycket på det här med balans.

Balans hit och balans dit

På sätt och vis är vi väl alla lindansare som försöker ta oss fram över livets tunna tråd samtidigt som man jonglerar livets olika bollar? Och då har man ofta inte bara en ryggsäck med tunga erfarenheter i  som man ska kompensera för – man har dessutom kanske någon annan dödvikt eller energitjuv att släpa på. Vissa har många bollar i luften medan andra har färre. Vissa befinner sig på tio meters höjd medan andras lina ligger på marken. En bra påminnelse om att vi alla har olika förutsättningar i livet. Och ibland behöver man kanske rentutav ta en paus. Kliva av linan och sätta sig i gräset bredvid en stund. Been there, done that.Sedan var det att börja om igen med balansakten, sakta men säkert. Nu äntligen är jag stark nog  att ha börjat min nya resa mot en balanserad vardag med så roliga problem som möjligt. Hur den kommer att se ut återstår att se.

Vad innebär balans?

Charlie Söderberg pratade också i sin föreläsning om olika typer av rikedom. Att man kan ha fysisk, inre och ekonomisk rikedom. Jag tänker att det lika gärna kan översättas i balans. Att ha fysisk, psykisk och ekonomisk balans. Innebär det att balans = rikedom? Jag tror nog precis som Charlie Söderberg förespråkade att fler (inklusive jag själv) kan uppnå rikedom och balans i sin vardag. Men kan inte låta bli att undra om det, precis som självförverkligande, också kan vara en lyxvara som inte erbjuds alla?  Är balans något som alla vill ha? Företagen borde väl vilja ha det mellan sina kostnader, sitt resultat och sitt välmående. Vi har berört ämnet om balansen mellan nytta och nöje tidigare och vad som händer om man inte har det.Började fundera på om balans innebär att man står still eller stagnerar men det stämmer såklart inte. En välbalanserad lindansare kan ju röra sig i alla möjliga riktningar. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: är balans slutmålet eller ett verktyg?

Min friskhetslista

Jag vet inte hur ni läsare som också drabbats av utmattningssyndrom gör – men jag skapade mig en friskhetslista för att kunna avgöra hur jag mådde och vad jag orkade med i vardagen när jag var som sjukast i min utbrändhet. Använder den än idag som en barometer över mitt mående och min ork.Grundnivån är alltid mat, sömn, motion. Allt annat är bonus och baserat på mitt behovshjul. Vill poängtera att detta är min lista och att jag har rangordnat den utifrån de grundläggande grejerna som jag vill klara av i min vardag. Jag menar alltså inte att detta är något allmängiltigt facit eller att alla bör tänka såhär eller ens ha en lista. Men för mig underlättade den när jag pratade med både läkare, psykolog och Försäkringskassan eftersom jag fick koll på hur det verkligen var i vardagen och slapp försöka komma ihåg allt.

Arbeta angiven procent

Tyvärr var min återgång till arbetet extremt pressad och lätt förhastad. Därför hamnade den högst upp på listan även om den kanske inte borde vara det.

Daglig rörelse/utevistelse

Den här punkten baseras helt på mående och ork för dagen. Vissa dagar tar jag mig inte ut alls. Andra kommer jag ut i trädgården, runt kvarterat eller rent utav lite längre rundor. Eller att jag orkar hålla normalt promenadtempo.

Kunna laga mat

Att orka eller kunna laga mat själv är ingen självklarhet för mig. Det kostar vansinnigt mycket energi. Därför är den med som en check point. Orkar jag laga mat eller inte? Blir jag trött av det? Orkar jag diska?

Umgås normalt med min sambo

Alltså, jag vet inte hurdana ni blir när tröttheten golvar er men jag blir en zombie. En gråtande, bortkopplad och arg zombie som bokstavligen talat vinglar runt och sluddrar. Inte fullt så charmig med andra ord. Så att ha ork över när jobbet är klart till att faktiskt kunna umgås, prata och mysa betyder oerhört mycket.

Dra mitt strå till stacken med att hålla hemmet i ordning

Vi har ett väldigt jämställt förhållande  när det kommer till hushållsarbete och när jag har varit sjuk har M givetvis fått dra ett större lass.  Märker direkt att jag mår bättre eftersom jag då orkar börja plocka och pyssla hemma och njuter av det.

Vara social

Jag mår så bra av att få umgås med mina vänner och vara social en eller ett par gånger per vecka. Så försöker att få in det i vardagen. Ibland har jag bara orkat prata i telefon och då har det fått räcka. Men bäst är helt klart att ses och där får måendet bestämma umgängesformen och dess intensitet.

Sjukgymnastik en gång/vecka

Jag går fortfarande på sjukgymnastik en gång per vecka och kommer att fortsätta göra det fram till årsskiftet. Fantastiskt viktigt och bra stöd i min vardag.

Ärenden och vardagsprojekt

När jag var som sämst fick jag nästan panikångest av att killen frågade om vi hade mjölk hemma. Sådana saker fungerar bra nu – jag har däremot svårt för när ärenden och projekt samlas på hög för att jag inte orkar göra dem på en gång. Om de dyker upp oplanerat och akut kan de stressa mig men annars är det också betydligt lättare att hantera idag.

Bossbloggen!

Sist men inte minst kommer ju bloggen! Å ena sidan skulle jag kunna jobba hur mycket som helst med den – å andra sidan ska jag inte det eftersom jag inte tänker bli sjuk igen. Vissa dagar är klart slitigare än andra men mest ger den mig så vansinnigt mycket energi, inspiration och vardagsglädje.Så. Mina två frågor som jag ställer mig själv är helt enkelt vad orkar jag med från listan? Och hur mår jag under tiden och efter aktiviteten? Och så har jag fått öka belastningen successivt genom att lägga till fler saker från listan i vardagen. Blir jag slut, grinig eller mår kass så får jag backa bandet. Slutmålet är kunna ha alla dessa bollar i luften på ett lugnt, kontrollerat, avslappnat vis. Framförallt vill jag ha roligt och känna mig trygg och stabil i mitt mående och i min vardag.Vad säger ni som också drabbats av utmattning, har ni också en friskhetslista? Eller hade det stressat er mer än vad det hade hjälpt?