Tips för att prata inför folk

Jag fick en fråga nyligen om jag har några proffstips gällande att prata inför folk när det gäller att hålla utbildningar och ja, klart att jag kan dela med mig av vad som hjälpt mig under de här åren som utbildare och föreläsare. Men notera att de här tipsen är baserade på mitt perspektiv, utifrån min yrkesroll med mina erfarenheter som ledarskapsutvecklare, använd dig av det du kan på det sätt som passar dig snarare än att se detta som en one-size-fits-all-lösning för det är det inte menat att vara.

Gammal bild från en av mina första större föreläsningar, var första gången jag pratade om Bosskartan inför publik! Riktigt roligt men ack så nervöst på samma gång. Minns att Emma Frans var key note speaker och jag var tvungen att låta bli att se hennes dragning för att inte ruckas ur balans inför att det var min egen tur. Foto: Framåt Västervik

Tips för att prata inför folk

Se det som ett lärande

Du har kanske hört talesättet om att en måste göra något i tiotusen timmar för att bli riktigt bra på det? Huruvida det stämmer hela vägen eller inte kan såklart diskuteras men något jag har haft stor nytta ända sedan min första föreläsning för drygt fyra år sedan är inställningen att jag samlar mina tiotusen timmar. Med det tänket så blir en föreläsning på en timme helt plötsligt inte så stort och så allvarligt utan snarare ett träningspass (vilket såklart vara jobbigt nog ändå) men det hjälper mig att behålla perspektivet om att detta är en förmåga som jag lär mig - inte bara kan. Sedan dess har jag föreläst och utbildat i mängder men jag är fortfarande inte fullärd och jag ser absolut att jag har kapacitet och potential att bli ännu bättre i framtiden.

Utvärdera dig själv sakligt

En annan sak som jag gör efter varje utbildningstillfälle/föreläsning är att utvärdera mig själv. Hur gick det? Vad kändes bra? Vad kan förbättras? Vilka lärdomar tar jag med mig härifrån? Och så sätter jag betyg på mig själv, 1-5 där:

• 5 är toppklass

• 4 är jättebra

• 3 är bra och helt okej

• 2 är sådär

• 1 är katastrof

Det här betyget är helt bortkopplat till utvärderingar och feedback som jag får från deltagare, publik eller arrangör utan det är min egen bedömning som gäller baserat på det jag vet och kan om mig själv och om retorik generellt. En femma är roligt och det jag helst vill leverera ständigt och jämt men det har genom åren blivit många fyror och två treor också och oavsett betyget synar jag varför det blev som det blev. Hitintills har jag inte levererat lägre än en trea (men jag räknar med att det kommer att hända någon gång) och det var från en av treorna jag lärde mig att jag behöver äta ungefär två timmar före en stor dragning oavsett hur bra eller dåligt det passar tidsmässigt.

Jag som är en ältande person tycker också att det här betygssystemet hjälper mig att ta lärpengarna från varje gig för att sedan arkivera det. Det är lätt hänt annars att en vänder och vrider på alla detaljer i evighet efteråt och det är en balansgång mellan att göra det på ett konstruktivt och ett destruktivt sätt. Det första är bra och är nyttigt men när du har har samlat på dig dina lärdomar, gå vidare och fokusera på nästa tillfälle i stället.

Sjysta förutsättningar

En viktigt grej som lätt glöms bort att prata om är också hur viktigt det är att ge sig själv sjysta förutsättningar för att leverera ett bra snack. Inte bara när det kommer till förberedelser, både materialmässigt och mentalt, utan också med praktiska saker som mat, sömn, att vila sig i form, ha gott om tid på sig inför och planera materialet så att det kan justeras efter omständigheterna. Själv anpassar jag, i den mån det går, hela arbetsveckan efter leveransen, ser till att det finns luft i kalendern och att jag äter ordentligt före, under och efter. Sömnen är viktigt men inte nödvändig på samma sätt som maten men här fungerar vi ju alla olika så utgå från dig själv: vad behöver du? Och testa dig fram tills du hittar det upplägg som passar dig bäst.

Lägg tid på utbildningsmaterialet

När det kommer till utbildningar så upplever jag att det är enkelt att bygga utbildningsmaterialet eftersom jag nio komma fem gånger av tio utbildar och föreläser inom ämnen som jag kan, vet och behärskar väldigt väl. Med det sagt så har jag ändå en struktur för hur jag skapar utbildningar.

• Målgruppsidentifiering: vilka går denna utbildning och varför?

• Behovsanalys: vad vill deltagarna ha och vad behöver de få? Vad vill uppdragsgivaren att utbildningen ska innehålla? Varför hålls den här insatsen överhuvudtaget?

• Materialinventering: vad av det jag har gjort tidigare kan användas här igen alternativt uppdateras och eller paketeras om?

• Research: dubbelkolla tidigare research och scouta senaste forskning och rön

• Modulskiss: baserat på start och sluttiden samt uppdragsgivarens önskemål planerar jag in pauser och utifrån det skissar jag upp ungefär i vilken ordning vi ska prata om vilket ämne. Är det en större utbildning (som jag misstänker att jag kommer att hålla fler gånger) gör jag rent utav ett körschema i Excel utöver min Powerpoint för att enkelt kunna följa min agenda.

• Powerpointen: jag är inget fan av powerpoints men som visuellt verktyg kan det såklart vara värdefullt både för mig och deltagarna. Här är jag rätt så kreativ och arbetar så mycket som möjligt med bara bilder och rubriker. Är det mycket matnyttigt listar jag stolpar medan textmassor är strängt förbjudna what so ever.

• Den röda tråden: jag tycker det är viktigt att utbildningsmaterial har en röd tråd för att det ska bli så lärorikt som möjligt. Det märks om materialet är genomtänkt eller inte och en tydlig början, en agenda och ett tydligt slut med en sammanfattning av vad som gjorts hjälper dessutom deltagarna att fokusera ännu mer på innehållet.

• Budskapet: om det skulle vara så att deltagarna bara får med sig en enda sak från allt du säger - vad ska det vara då? Att tänka på budskapet tycker jag också ofta hjälper att vässa materialet och också framträdandet.

Samtidigt är det lätt hänt att fastna i den här punkten och sitta och peta med sig material i evigheters evigheter, framförallt när man är ny och innan man har hittat sin stil. Gör du uppdraget på timpenning - håll timpengen i bakhuvudet för att inte riskera att lägga ner tid på detaljer som ingen annan än du bryr dig om.

Och för dig som inte ser kopplingen mellan att skapa utbildningsmaterialet och att framföra det så kommer svaret på det här…

Låt materialet hjälpa dig vid framförandet

Det händer oss alla då och då att man tappar bort sig om vad man ska säga när man gör. Det är varken konstigt eller något att oroa sig inför eller skämmas över när det händer. Men det är här materialet också kan hjälpa dig, dels för att det är en förberedelse i sig att göra det men också för att förstärka budskapet och hålla intresset uppe.

Variera innehållet så mycket som möjligt! Bryt av föreläsningarna med bikupor (att man sitter där man är och pratar två och två), brainstorming (att hela gruppen får komma med förslag), reflektionsövningar som man gör en och en eller workshops där deltagarna får göra en övning kopplat till materialet. Det gör mycket för både lärandet och erfarenhetsutbytet i gruppen och tänk på att variera tempot i dragningen då och då med. Tempoväxlingar hjälper också hjälpa deltagarna att hålla fokuset på det ni gör.

Och, och, och! Bygg också ditt material så att det kan anpassas i längd och både kortas ner eller förlängas. Som åhörare retar jag mig när föreläsare plötsligt flipprar förbi sidor för att tiden plötsligt inte räcker till. Då är det bättre att ha en kortare presentation och öppna upp för frågor eller diskussion efteråt.

Håll koll på tiden

Håll också noga koll på tiden medan du pratar så att du anpassar dragningen efter tiden som återstår. Har du tid över? Ha en plan B med potentiella diskussionsfrågor eller be någon i publiken dela ett exempel. Är tiden för knapp? Välj vad du kan korta ner och ta bort och då är det bra att skippa texter i sin Powerpoint. En gång när jag skulle föreläsa pressades min tid ihop av tidigare dragningar från fyrtio till tio minuter men i och med att jag bara har bilder med rubriker kunde jag ändå sammanfatta allt det viktigaste som deltagarna behövde få med sig utan att det blev en för stressad ton i presentationen på mindre än femton minuter. Men det var en utmaning, haha!

Formatet påverkar såklart också framträdandet! Att utbilda eller föreläsa digitalt kan exempelvis kräva en högre, mer intensiv energinivå än om man är i samma analoga miljö tillsammans. Ha generöst med pauser och bensträckare även när ni ses digitalt.

Din utstrålning väger tungt

Vid själva framförandet väger också din utstrålning tungt. Hur vill du uppfattas? Vilken energi och stämning bidrar du till med din närvaro? Hur ska deltagarna känna sig när de lämnar utbildningen? Här har det hjälpt mig att ha funderat på och arbetat med vad jag vill försöka utstråla när jag gör olika talaruppdrag och mina främsta ledord är: trygghet, tydlighet och lärande. Det är såklart inte alltid jag lyckas - alla har vi dåliga dagar - men eftersom jag har en målbild blir det lättare att leverera efter den.

Tryggheten försöker jag exempelvis spegla i mitt kroppsspråk, min röst och mitt tonfall. Tydligheten kan både handla om att vara så rak och enkel som möjlig i min kommunikation, inte göra saker mer avancerade än vad de behöver vara och vara så konkret som möjligt och använda mycket exempel från vardagen som kan vara relaterbara. Lärandet handlar om att inte bara dela kunskaperna som jag har som utbildare utan också sträva efter att deltagarna ska kunna använda sig av dem själva. Men också att nyansera och fördjupa resonemang där det behövs och att visa att jag som utbildare inte alltid har alla svar, kan allt och att allt inte alltid är så enkelt som det låter i teorin.

Utöver det varierar jag också min energinivå efter grupp och sammanhang och det är konst i sig att kunna läsa av stämningar och grupper som kräver övning, övning, övning. Jag börjar bli bättre på det men har absolut utvecklingspotential här, haha.

Det viktigaste, tänker jag, när det gäller att hitta din utstrålning är att utgå från hur du är som person och tweeka ditt framträdande efter det snarare än att inspireras för mycket av hur andra utbildare/föreläsare är och beter sig. Dels för att det syns om vi tvingar oss in i roller som vi behöver spela. Dels för att det är bra med olika utstrålningar och olika personligheter men också för att det kommer att göra processen mer bekväm för dig själv.

De allra flesta vill oss väl

Vi har tidigare pratat om Goffmans Jaget och maskerna och att se ditt framträdande utifrån teatermetaforen tycker jag funkar bra även i sådana här sammanhang. Själva presentationen äger rum på scenen och det är (i princip) det enda som deltagarna ser. Det kan vara sjyst, och rent utav effektfullt, ibland att låta dem få en inblick i vad som händer “bakom kulisserna” men kom ihåg att du är den som troligen har mest och bäst koll på vad som händer överallt och att det är så det generellt ska funka. Alltså, om du tappar bort dig, missar eller glömmer att säga något så får du avgöra där och då om det behöver läggas till: annars är det inte hela världen. Oftast så vill publiken hjälpa den som står på scenen när saker går fel enligt Goffman och det tycker jag är en fin och betryggande tanke att ha med sig som utbildare. Vi är mänskliga, saker händer och går fel men tillsammans med gruppen kommer du att lösa det.

Andra tips på vägen som kanske kan bidra:

Prioritera i innehållet

Vad måste deltagarna lära sig/få veta/ta med sig från dragningen? Fokusera på det i första hand och så tidigt som möjligt.

Andas ordentligt

Innan det är dags, dra några djupa andetag, framförallt om du är nervös. Det kommer att hjälpa dig att fokusera!

Är du nervös, erkänn det

Att vara nervös inför att snacka inför folk är naturligt. Märker du att din nervositet sätter sig på rösten, att du börjar darra eller tar över dig: erkänn att du är det för att få deltagarnas stöd och försök le eller skratta för att bryta av stresspåslaget i kroppen. De allra flesta vettiga människor har och visar förståelse för det i det läget.

Ge gärna praktisk information innan den behövs

Adressera gärna praktisk information i förväg. Typ om hur dagen kommer att se, hur du tänker kring pauser, när det är lunch etcetera. Genom att göra det med en avvägning om vad folk får veta när (man behöver kanske inte veta allt om eftermiddagsfikat när ni börjar på morgonen) så ökar du både trygghetskänslan för gruppen (för att man vet vad som komma skall) och stärker förtroendet för dig som ledare för situationen.

Ta hjälp om du behöver det!

En annan sak som inte ska underskattas är vikten att ta hjälp om man behöver det. Det finns gott om duktiga retorikkonsulter som kan hjälpa dig att vässa dig som föreläsare, talare och utbildare. Gå en kurs eller boka in coaching om du känner att du behöver det.

Kom ihåg: du fick det här uppdraget av en anledning

Sist men inte minst, om du någon gång under arbetets gång tvivlar på att du kommer att klara av det här - du fick uppdraget av en anledning och inte för att någon bara ville vara snäll. Det betyder att det finns ett förtroende till att du kommer att lösa detta och göra ett bra jobb.

Det blev en hel drös med tips detta. Jag hoppas de kan hjälpa och bidra på vägen! Du som läst ända hit får gärna fylla på listan med dina egna råd i kommentarfältet: har du något knep som är extra bra?

Tips till informella ledare

Den informella ledarrollen kan vara både nyttig och värdefull att befinna sig, i framförallt om man är intresserad av ledarskap. Men den kan samtidigt vara väldigt speciell och risken finns att man som informell ledare kan hamna i kläm mellan sin chef, kollegorna och allas olika förväntningar på dig. Framförallt i de lägena där du förväntas agera som ledare när du tekniskt sett inte har något chefsansvar. Så här kommer ett gäng tips, stora som små, till dig som är informell ledare! Vad kan vara bra att tänka på? Undvika? Och så vidare!

Läs mer: Informella ledare - vilka är det?

Som informell ledare har du påverkansmakt och ofta andras förtroende vilket varken ska underskattas eller förringas. Bild: Christina @ wocintechchat.com on Unsplash

Det formella ledarskapets påverkan

Allra först behöver vi dock kort uppehålla oss vid det formella ledarskapets betydelse och påverkan för dig som är informell ledare. Vid ett gott fungerande formellt ledarskap kan det vara rätt så okomplicerat att vara den som är informell ledare, framförallt om den formella chefen tar sina ledaruppgifter på allvar när det kommer till att bygga självständiga medarbetare, ett stabilt team, tar tag i chefsuppgifterna som ligger hen till hands och löser de eventuella konflikterna som dyker upp. När det formella ledarskapet är närvarande blir den informella ledarrollen ofta mer kompletterande och, ansvarsmässigt sett, lättare att axla och det är troligt att du har mer av en rådgivande funktion för både chefen och kollegorna.

Om det formella ledarskapet brister eller inte fungerar… Då kan ens situation som informell ledare se betydligt annorlunda ut. När chefen är helt frånvarande och/eller är en så kallad låt-gå-ledare som inte tar något som helst ansvar för någonting alls så blir behovet av informella ledare ofta stort. Här kan det både bli så att en person mer eller mindre aktivt och medvetet väljs av gruppen till att bli informell ledare men det kan också vara individen själv som själv axlar rollen av olika skäl. Exempel på det kan vara en stark ansvarskänsla, frustation över det bristande ledarskapet, viljan att prestera och leverera eller intresset för att leda. Ibland är det också makten som lockar men det kan också vara högst ofrivilligt att bli en informell ledare.

Upplevelsen av att vara informell ledare kan alltså vara rolig och givande men också väldigt frustrerande och bakbunden beroende på det formella ledarskapet. Det kan såklart också uppstå problem om den formella ledaren och den informella ledaren inte är eller kommer överens men det är faktiskt en helt egen artikel. Men med detta i bakhuvudet: låt oss kika närmare på vad som kan vara bra att tänka på som informell ledare.

Tips till informella ledare

Använd tillfället till att träna ditt eget ledarskap

Jag har sagt det många förr och lär göra det igen: den informella ledarrollen är ett jättebra tillfälle till att träna sitt eget ledarskap. Använd det till din fördel! Förslag på några av de saker du kan träna på är:

• Hur du bemöter andra omkring dig i olika situationer

• Hur du kommunicerar och delar information på ett bra sätt

• Konsten att ge råd

• Ge positiv som negativ feedback

• Hur du kan använda dig av coachande frågor

• Granska och arbeta med ditt kroppsspråk

• Formulera din ledarskapsfilosofi och värderingar som ledare men också börja leva och leda efter dem i praktiken

• Nätverka och stärka ditt personliga varumärke som framtida ledare

• Sätta och respektera gränser

• Bygga starka relationer

• Delegering

• Undersöka hur stress påverkar dig som person och ledare

• Träna din mentala styrka

• Lägga grunden för balansen mellan arbetsliv och privatliv (den kan vara utmanande att få till som chef)

• Hur du kan underlätta för andra att prata med varandra och samarbeta tillsammans

Du hör… Det finns massor av roliga saker att öva på och då har jag ändå inte lyft alla, haha.

Var glad för och rädd om förtroendet du får

Informella ledare har generellt ofta ett högt förtroende hos sina kollegor och den kringliggande organisationen. Ibland är det kopplat till att du som informell ledare har jobbat här länge och därmed anses vara kunnig och erfaren eller att du har lärt dig mycket på kort tid. Det kan bero att du är omtyckt och att andra känner sig trygga i närheten av dig och att du då också får veta mycket om andra. En informell ledare få ofta höra mycket från olika håll och även om det sociala kapitalet inte alltid är det största är det ofta av bra kvalitet. Var stolt och glad över det förtroende andra hyser för dig och försök vårda det med omsorg.

Checka dig själv: vad gör du med makten du har?

Som formell chef har man en stor påverkansmakt för och på arbetsgruppen och organisationen - detsamma gäller dig som informell ledare. Det du gör påverkar andra och kommer att bidra att sätta tonen för hur ni exempelvis pratar med varandra och till andra delar av organisationen eller externa aktörer, er arbetsplatskultur, hur ni löser problem och konflikter, arbetar tillsammans i stort. Du, ditt beteende och dina handlingar spelar alltså roll och därför är det nyttigt att träna på att checka dig själv: vad gör du med den makten du har? Blir det bra och bättre för alla eller några få?

Att granska sig själv utifrån är överlag alltid en nyttig övning att göra oavsett vilken ledande roll en befinner sig i.

Det händer oss alla att vi blir hemmablinda då och då och därför är det bra att redan som informell ledare börja syna sig själv i sömmarna. Photo by Elena Taranenko on Unsplash

Minns din plats

Jag vet, det låter ashårt att du ska minnas din plats som informell ledare och jag vill vara tydlig nu med att det inte handlar om att du ska tro att du är mindre värd eller har mindre att säga till om (för så är det verkligen inte). Däremot är det ett viktigt budskap att ha med dig om du känner dig sliten, frustrerad eller upplever att kraven och förväntningarna på dig är för stora. Jag har otaliga gånger sett informella ledare göra sin formella chefs egentligen arbete och det är ingenting som du ska behöva eller förväntas göra. Din chef får betalt för att göra sitt arbete - du får betalt att göra ditt. Var alltså varsam med vad för typ av extra, informella ansvarsområden som du gör å din chefs vägnar.

Var inte dum mot dig själv genom att vara för snäll för en chef eller arbetsgivare som inte förtjänar det, framförallt inte om du du vill kliva in i den formella chefsrollen och inte får chansen till det.

Bestäm vad du gör och inte gör och respektera dina gränser

Med det konstaterat är det bra om du som informell ledare bestämmer dig för vad du ska och vad du inte ska göra i din roll som informell ledare respektive som är din chefs ansvar. Och här skulle jag faktiskt rekommendera att du undviker att göra din chefs arbetsuppgifter av samma anledning som jag nämnde ovan - din chef får betalt för att göra sitt jobb. Troligen rätt så bra betalt. Så var aktsam med vad du tar på dig - risken är annars stor att det kommer att förväntas att du löser samma eller liknande situation igen, igen och igen tills det bara är självklart att det är just du som ska göra det. Därför är det också att du, när du har landat i vart dina gränser går också respekterar dem och är tydlig mot både dig själv och andra när du kan/inte kan hjälpa till. Exempelvis om en kollega kommer med ett ärende som egentligen faller in under din chefs ansvarsområde: be hen att gå till chefen. Alternativt om något händer som chefen borde ta tag i: berätta för chefen vad som hänt istället för att börja lösa det själv.

Vill du istället ha mer ansvar? Be chefen om att få prova leda en avgränsad arbetsuppgift/ansvarsområde/projekt. Då kan du både få träning, hjälpa chefen med avlastning samtidigt som du inte riskerar att göra chefens dagliga jobb åt hen.

Använd det informella ledarskapet för att få chefsjobbet

Det är långtifrån alla informella ledare som är intresserade av att ta klivet in i den formella chefsrollen men om du är det: försök att använda detta för att landa chefsjobbet. Hur kan såklart variera kraftigt men några förslag är exempel vis att be om ett eget ansvarsområde där du kan öva än mer. Du kan också använda den informella rollen till att samla på erfarenheter! Gärna konkreta situationer där ditt ledarskap har bidragit - då kan du använda dem som exempel i intervjuer, ditt personliga brev eller arbetsprover för att visa några av erfarenheterna som du har. Här kan du läsa mer om hur du kan ta klivet från informell till formell ledare.

Skulle kunna skriva än mer om detta men nu får vi nog hålla oss så inte artikeln inte alldeles för lång. Vad säger du som läser: är eller har du varit informell ledare och har du något tips eller någon erfarenhet att dela med dig av?

All about the tribe

Att arbeta som chef blir lätt ensamt: dels för att du har information som inte alla har och dels för att du inte kan prata med alla om allt som händer och sker i din yrkesroll. Därför bestämde vi oss för att ägna ett helt poddavsnitt till att snacka om tribe:ing. Vad det är, innebär och hur vi som ledare kan hitta eller bygga vårt sammanhang.

Vi blir starkare tillsammans

Så, för att komplettera poddavsnittet tänkte jag att jag skulle samla tre bra kännetecken för en verkligt bra tribe. Så du vet vad du ska leta efter alternativt hur du ska veta att du har hittat rätt.

Ni vill varandra väl men håller inte med varandra jämt (och är inte rädda för att säga det)

Personer som med värme och välvilja utmanar dig, som vågar säga att hen inte håller med dig eller som rättar dig om du gör eller har fel - det är personer som du ska hålla i din närhet. Varför? Det är de som kommer att hjälpa dig att utvecklas och växa som människa och ledare.

Tilliten finns där

En viktig del av det är så klart att ha tillit till varandra. Utan förtroende till att det som sägs i gruppen stannar i gruppen kan vi varken slappna av eller dela saker som är känsliga eller svåra och det behövs också för att vi ska få det stödet som vi behöver som ledare. Tyvärr är inte allt som vi upplever i den alltid enkelt.

Ni är bjussiga i både medgång och motgång

Sist men inte minst, sanna vänner, är generösa, stöttande och glada för varandras skull i både med- och motvind och kan ni göra det lika väl när det går dåligt som bra. Har ni den supporten i ert gäng? Då har du hittat rätt!

Vill får du såklart gärna gå med i vår LinkedIn-grupp och vill du hellre lyssna på den på Podbean, Spotify, Acast eller iTunes kan du såklart göra det med. Jag vill såklart också slå ett slag för BossMasters som kan vara ett grymt ställe att hitta sin tribe när det gäller ledarskapsutveckling! Vad säger du? har du hittat din tribe än?

Fem vanliga ledarskapsmissar

Ingen är perfekt och inte heller chefen. Framförallt inte när tiden är knapp och stressnivåerna höga. INC.com har listat fem vanliga ledarskapsmissar som är lätta att råka göra när tiden inte räcker till och sedan har jag såklart utökat dessa med tips och råd med hur du kan hantera dem om och när de väl händer.

Men innan vi dyker ner i dem vill jag börja med att säga att du som känner igen dig i en eller flera av dessa missar inte ska döma dig själv för hårt utan tvärtom uppskatta att du vågar granska dig själv i din ledarroll och upptäcka de misstag du har gjort. Det är inte alla ledare som gör det trots att det är högst normalt att göra fel och att det är genom dem som vi kan utvecklas och bli ännu bättre ledare.

Genom att lära oss från det vi gör fel gör vi fler rätt som ledare. Bild: Brett Jordan on Unsplash

Fem vanliga ledarskapsmissar

Inte lyssna ordentligt 

Handen upp den som aldrig har råkat vara så upptagen, stressad eller jäktad att man missar den någon säger till en. Ingen? Nä, det har väl ändå alla varit med om någon gång i livet. Ytterst mänskligt, ytterst förståeligt med risken kan bli stor att problem, konflikter och missförstånd börjar gro om vi som ledare inte lyssnar ordentligt och försöker förstå det som sägs till oss. För det är inte så så enkelt att vi bara kan nöja oss med orden vi får till oss, i ledarrollen behöver vi också försöka se deras kontext och förstå deras innebörd.

Sätt att hantera det på: Om du kommer på dig själv med att inte lyssna eller inte riktigt förstå vad din medarbetare eller kollega pratar om. Erkänn det, be om ursäkt och dra ett djupt andetag för att dra dig tillbaka till nuet. Ställ följdfrågor och kontrollfrågor som: tolkar jag dig rätt i/om XXX…? Det är i princip alltid bättre, mer effektivt och mer förtroendeingivande att göra erkänna sin mänsklighet än att anta saker eller gissa sig fram.

Lästips: Tre tips för att bli en mer aktiv lyssnare

Inte ge medarbetarna tillräckligt med information 

En annan vanlig miss är att inte ge medarbetarna tillräckligt med information om saker som händer och sker eller att medarbetarna inte har någon kunskap eller förståelse för kontexten som de verkar i. Något som är vanligt eftersom vi människor har en tendens att utgå från oss själva i första hand och, när vi har bråttom, stanna där och glömma bort att andra kanske inte vet det du vet eller har de kunskaperna som du har.

Sätt att hantera det på: Lösningen är inte att alltid ge all information till alla hela tiden eller att alltid sätta alla som cc på dina mejl utan det du behöver göra är att bygga dig din egen kommunikationsplan. Vem behöver veta vad och när? Vad kan du dela och vad kan du inte dela? Vilka kommunikationsstyrkor har du som ledare? Vilka svagheter har du? Genom att veta det senare kan du lättare förekomma dig själv.

En annan viktig sak är att lyfta hur det arbete ni gör påverkar andra omkring er, att påvisa kontexten ni befinner er i, i vardagen. Exempelvis genom att motivera beslut: “Jag hade velat gör si men då påverkas ekonomiavdelningen negativt. Kan vi göra såhär i stället?” och att se över er möteskultur så att alla får den information som de behöver för att kunna göra sitt jobb.

Lästips: Vardagsretorik som ledare

Inte coacha medarbetarna 

När tiden är risken stor att en som ledare börjar berätta hur saker ska göras, ge instruktioner snarare än att coacha medarbetarna till att själva fatta beslut. Och ibland är det rätt så! Jag menar, om kontorslandskapet brinner är det knappast rätt läge att börja ställa coachande frågor som “vilket håll vill du helst välja?”. Men eftersom ett av de vanligaste argumentet för att inte coacha medarbetarna är att det inte finns tid till det - när det coachande ledarskapet faktiskt frigör tid för dig som chef - vill jag ändå uppmuntra dig att göra det ändå.

Sätt att hantera det på: När en medarbetare kommer till dig med en fråga, svara med frågor istället. Låt medarbetaren (förutsatt att hen har kunskapen och kompetensen till det) få resonera sig fram till svaret istället för att du bara ger det till hen. Ja, det tar mer tid till en början och kräver mer av dig som ledare inledningsvis men förtjänsten blir att du kommer att hjälpa medarbetaren att börja arbeta mer självständigt vilket över tid sparar dig massor av tid samtidigt som det utvecklar medarbetaren och troligtvis också ökar hens engagemang och ansvarskänsla för sina arbetsuppgifter.

Lästips: Fem gyllene regler för frågande chefer

En annan vanlig miss, som ofta orsakas av stress och tidspress, är att inte vara tillgänglig som chef utan ha dörren till sitt kontor mer stängd än öppen. Bild: Tim Mossholder on Unsplash

Inte bekräfta eller erkänna sina medarbetare

Jag hade senast häromdagen diskussionen om hur olika behov vi alla har av bekräftelse och hur vissa medarbetare bara gör sitt jobb och bara förväntar sig beröm när hen gör något extra medan andra knappt gör det arbete de ska och ändå behöver massvis av beröm för minsta lilla de gör. Vilket kan vara grymt krävande för en som ledare att ge för man har ofta mycket annat som väntar utan att behöva berömma minsta lilla grej som personalen är anställd för att göra. Jag både förstår och känner igen den frustrationen precis som jag vet hur lätt det är att saker som fungerar bara får rulla på och så lägger vi mest tid på att prata om det som inte funkar eller kan bli bättre. Det är varken konstigt eller ovanligt att vi hamnar i den här fällan som chefer. Men! Att bekräfta och erkänna sina medarbetare spelar ofta större roll än vad vi tror och här har du som ledare ett viktigt ansvar, för få klarar sig utan att någon som helst bekräftelse i sitt arbetsliv.

Sätt att hantera det på: Försök få in beröm, bekräftelser och erkännanden av andras prestationer i vardagen och arbeta aktivt för att skapa en bra feedback-kultur. Att ge beröm behöver varken vara stort eller avancerat utan du kan komma långt med att uttrycka din uppskattning vilket i första steget gör att medarbetarna känner sig värdefulla och kan öka känslan av meningsfullhet men på lång sikt också stärker er som team och organisation.

Lästips: Saker som bra ledare säger om och om igen

Att ha kontorsdörren stängd

När man har mycket att göra är det lätt hänt att man stänger in sig på kontoret för att få saker gjorda, det är både rimligt och logiskt. Men en viktig del av ledarskapet handlar om att vara närvarande för din personal och det är inte heller alltid så enkelt att du upplevs som tillgänglig även om du har kontorsdörren öppen.

Sätt att hantera det på: Gör dig så tillgänglig som möjligt, ha en bra mötesstruktur och rutiner för att träffa personalen i vardagen. Är du inte på plats, var tydlig med var och hur du kan nås utan att för den sakens skull sitta och svara på mejl på din fritid. Reflektera över hur du reagerar i ord och kroppsspråk när medarbetare söker kontakt och hur du kan visa din tillgänglighet för teamet. Ha kontorsdörren öppen så ofta det går och stäng den när det behövs, vet du att det kommer en period när det kommer att vara mer intensivt och att du inte kommer att kunna vara närvarande som du brukar: berätta det så att medarbetarna vet var de har dig!

Lästips: Vad händer när ledarskapet inte finns

Och ja, som jag skrev tidigare, misströsta inte nu om du känner igen dig i någon av missarna utan se det som en lärdom. Att bli en ännu bättre ledare är en utvecklingsresa och den går inte alltid spikrakt framåt och uppåt utan kan ibland snarare liknas vid en berg-och-dalbana, hehe. Har du någon annan vanlig miss som du har upplevt eller sätt som du vill lägga till på listan?

När personalen är orolig och upprörd vid omorganisering

Läsarfrågan:

Hej, jag skulle behöva din hjälp. Vi genomgår en stor organisationsförändring som nyligen delats med medarbetarna och sedan dess har personalen varit både orolig och upprörd. Det är inte klart hur förändringen kommer att påverka oss och vi vet inte om det blir nedskärningar eller inte men sedan det blev offentligt har det varit mycket skitsnack i lunchrummet, spekulationer och rykten som florerar. Överlag är folk frustrerade, nedstämda och bekymrade och det har blivit en väldigt defensiv stämning där alla skyller allt på alla andra. Vad kan jag som mellanchef göra? Läget börjar redan bli ohållbart och samtidigt befinner vi oss i en process som kommer att ta månader innan allt blir klart.

Svar:

Hej! Klart att jag ska försöka hjälpa till även om jag redan nu vill förvarna om att det kommer att bli ett mer generellt svar än jag egentligen hade önskat. Detta eftersom det är flera olika faktorer som spelar roll här och jag egentligen skulle behöva lite mer information än vad ditt mejl innebär. Men jag ska göra mitt bästa och skulle du vilja ha, eller behöva, mer detaljerad input än såhär rekommenderar jag dig att boka in en tid på Bossakuten så kan jag bidra än mer genom det formatet. Nog om det och låt oss i stället fokusera på din situation som jag förstår är allt annat än enkel att befinna sig i.

Att folk reagerar på stora förändringar är knappast konstigt eftersom vårt arbete ofta är livsavgörande och det behöver vi ha med oss i bakhuvudet som ledare. Bild: Michal Matlon on Unsplash

När personalen är orolig och upprörd vid omorganisering

I situationerna som dessa behöver vi som ledare komma ihåg att:

Ovisshet är plågsamt för de flesta av oss

Överlag är ovisshet jobbigt som tusan att behöva uthärda för de allra flesta. När det gäller en så viktig del av våra liv och vardag som arbetet - då kan det bli än värre att behöva hantera stora förändringar. Än mer sådana som vi inte vet vad de kommer att leda till. Olika personer påverkas såklart olika av detta, den ena kanske inte påverkas alls medan en annan känner sig extremt otrygg och stressad och hur vi reagerar på den otryggheten varierar också kraftigt från person till person. Det du beskriver ovan i form av frustration, ledsamhet och oroligheter är vanliga reaktioner men även ilska och sorg kan såklart förekomma. Jag ser även den defensiva stämningen som en naturlig följd av ovissheten, dels för att vi i ovisshet ofta blir mer protektionistiska kring det vi har och känner till men i omorganiseringar är det också vanligt att känna behovet att försvara sin ställning och roll och bevisa sitt värde.

Därför är ditt främsta syfte och funktion nu att bidra till att öka känslan av trygghet så mycket som det går. Dock med rimliga förväntningar på dig själv och vad din insats kan göra, i så stora förändringar så är otrygghet en naturlig effekt.

Med det i bakhuvudet tänker jag att vi kan beröra några olika saker som kan vara viktiga för dig som ledare att ha med dig i detta läge. Den första är:

Känslor behöver få vara okej

Att bara bita ihop och låtsas som ingenting har hänt är sällan en taktik som någon mår bra av och det är viktigt att vi som ledare och ledning har med oss att medarbetarna inte måste tycka att det som bestäms över deras huvuden alltid är roliga. Överlag behöver vi ofta ta in information när vi får den och det är inte ovanligt, när det gäller organisationsförändringar, att ledningen en mycket längre bearbetningsfas i arbetet med att ta fram vad och hur saker ska ändras när medan medarbetarna ofta får insynen strax före verkställandet. Det förförfarandet behöver inte vara fel men jag har flera gånger förr mött chefer och ledningsgrupper som inte förstår varför medarbetarna reagerar så starkt just för att de har glömt att de har smält detta under veckor, kanske månader, medan det är nyheter för andra och det måste få vara okej att inte jubla då. Alltså, både positiva och negativa känslor måste få vara okej.

Detta innebär såklart inte att det för den saken skull är acceptabelt att bete sig hur som helst på jobbet, än mindre när den initiala chocken har lagt sig, och här finns det saker du som chef kan göra för att påverka stämningen.

Checka dig själv

Hur har du agerat under den här processen är alltid en bra sak att börja med, inte för att du som chef måste agera perfekt i varje läge utan för att få förståelse för din roll i situationen. Har du själv varit stressad och negativt påverkad och hur har det tagit sig uttryck? Hur inlyssnande har du varit och vad har ditt gensvar varit på medarbetarnas olika känslor hitintills? Det räcker inte med att säga att du finns där för medarbetarna om de vill och behöver prata om du exempelvis, hypotetiskt sett, inte är inne på kontoret eller får ett stelt och obekvämt kroppsspråk när de vill göra det. Så checka dig själv (utan att döma dig själv för hårt om du nu har gjort tokigt) och ha din påverkansmakt i åtanke framöver. Det du säger och gör på jobbet räknas!

Planera din kommunikation

Även om omorganisationen i stort borde ha en kommunikationsplan så är det viktigt att du som ledare också tänker igenom vad du kan säga, när och hur - helst utifrån den kommunikationsplan som redan finns. Kom ihåg att om det är lika viktigt att dela med sig av att det inte finns någon information som när det gör det och gör det regelbundet. Ett sätt att underlätta det på kan vara att ha regelbunden uppdatering inbokad i samband med något av era möten eller annat kommunikationstillfälle. Var också noga med att vara transparent och svara på alla frågor som dyker upp på vägen. Finns något du inte får eller kan dela med dig av? Erkänn det och säg att du kommer att berätta det du vet när du kan. Det är mer förtroendeingivande och tydligare att vara rak med det än att ducka samtalsämnet eller att ignorera frågorna. Det senare kommer snarare bara öka otryggheten och troligen bidra till mer ryktesspridning.

Det är inte varken enkelt eller bekvämt alla gånger att prata om saker som är jobbiga eller känsliga men det behövs vare sig vi vill det eller inte. Bild: Headway on Unsplash

Prata med teamet om hur ni ska hantera detta

Jag tycker också att det är viktigt att ni pratar ihop er som arbetsgrupp om stämningen ni har och vad ni kan göra för att göra den som god som möjligt. Det kan vara en utmaning att hitta en bra balans mellan att alla ska få ge uttryck för tankar och åsikter och att prata konkret om hur alla kan bidra till att stämningen ska kunna förbättras trots de tråkiga omständigheterna. Samtidigt, var inte rädd för att adressera problemen du ser. Märker du att stämningen håller på att bli destruktiv - lyft frågan för att förebygga att ni alla ska må sämre på jobbet än vad ni redan gör.

Ha enskilda samtal vid behov

Om det är en eller ett par medarbetare som som har extra stor påverkan när det kommer till att sprida negativ stämning, rykten eller att bete sig defensivt: ha enskilda samtal med dem. Det är inte säkert att själva inser vilka effekter deras beteenden har och min erfarenhet är att prata om det direkt med dem kan göra mycket. Framförallt om du delar hur du ser att deras uppförande påverkar andra och ber dem ta ansvar för den påverkansmakt det innebär att de har. De flesta växer med de ansvaret som de inser att de har.

Var närvarande

Du behöver också vara närvarande som ledare - inte i den bemärkelsen att du är delaktig i allt hela tiden, men genom att finnas på plats och vara tillgänglig i den mån det går för både småprat och frågor kommer att underlätta både för dig själv och medarbetarna eftersom du då får bättre uppfattning om hur ni mår och har det. Det kommer också göra det enklare för dig om du skulle behöva göra följande…

Bemöta och markera vid behov

Ryktesspridning och spekulationer går varken att stoppa eller undvika helt men det kan vara bra att försöka stävja dem, framförallt om de blir många, stora och skapar för mycket oro och drama i organisationen. Enklast är att svara på frågor när de ställs och om du är närvarande när spekulationer eller “sanningar” yttras faktiskt bemöta dem direkt på ett avdramatiserande sätt: antingen genom att syna spekulationen och påpeka det ni vet respektive inte vet. Alternativt be personerna sluta sprida ryktena vidare eftersom de påverkar andra negativt. Om du inte säger ifrån eller markerar i dessa lägen så fungerar din tystnad som medgivande och det riskerar att förstärka den dåliga stämningen snarare än lindra den.

Som sagt, du som chef kan inte göra allt själv och du kan inte heller räkna med att stämningen genom insatser som de jag beskrivit ovan ska utgöra någon form av mirakel. Ni måste inte må bra i svåra tider men det är viktigt att göra vad du kan för att försöka lindra det som går. Därför vill jag avrunda detta med att ge dig cred för att du inte bara ser vad som händer i organisationen utan tar ditt ansvar som ledare genom att ställa frågan till mig och försöka bidra med det du kan. Jag hoppas att råden ovan kan hjälpa dig på vägen men tveka inte att höra av dig om det finns mer jag kan bidra med! Lycka till och om ni andra bloggläsare har några råd och erfarenheter att dela med er av: skriv gärna en kommentar!