Bossbloggen fyller sju!

Sista maj var det jag hann blogga senast men nu så, dagen till ära, sover både Vilden och TicTac här bredvid mig i stället för på mig och jag får sitta ner med datorn i knät. Idag är det på pricken sju år sedan jag började blogga! Tänk när vi sitter här om sju år till och bloggen fyller fjorton och bebis fyller sju… Mäktigt.

Sju bloggår senare är det kul att Bossbloggen fortfarande är unik i sin nisch och välbesökt trots min föräldraledighet och brist på uppdateringar.

Som jag saknar att hänga med er här. Jag gillar fortfarande att vara föräldraledig fint nog men att inte hinna eller orka skriva är lite jobbigt. Det som hjälper är påminnelsen att allt har sin tid! Nu är det bebisbubblan som behöver få sitt och jobbet får vänta. I gengäld så känner jag hur idéerna puttrar i bakgrunden. Finns galet mycket potential i denna plattform och i mitt företag och jag vrider och vänder på alla olika alternativ och möjligheter. Hur ska jag fortsätta framåt? Vad ska jag satsa mer respektive mindre på? Vad vill jag? Vad orkar jag? Vad hinner jag? Vi får se! Jag kommer fortsätta blogga kravlöst i den mån tillfälle finns framåt nu under sommaren i alla fall. Kanske blir det många inlägg, kanske inga alls. En sak är säker och det är att detta bara är de första sju åren av bossbloggande. Det kommer att bli många, många fler! Du hänger väl med?!

Det finns fler karriärvägar idag än en

Jag ser det om och om igen. Arbetsgivare och chefer som tycker det är jobbigt med dessa yngre generationer som är så otåliga. Giriga. Vill ha kakan och äta den. Kräver en massa saker.

“De måste lära sig att anpassa sig”

“Man kan inte ha för bråttom”

“Unga har så orimliga krav och förväntningar”

Många jag möter är med på att arbetslivet fungerar annorlunda idag jämfört med för tjugo år sedan men likväl är det många arbetsgivare som inte är med på banan att de också måste uppdateras för att locka de medarbetare som har fler karriäralternativ idag. Bild: Einar Storsul on Unsplash

Det finns fler karriärvägar idag än en

Och ja, såklart finns det de som har orimliga förväntningar på hur snabbt en kan avancera i karriären eller vill få belöningen utan att behöva göra jobbet. Men det arbetsgivarna och cheferna, som har det här tänket kring yngre generationer i arbetslivet, inte fattar är att vi millennials har tillgång till andra karriärvägar och om ni inte värdesätter oss. Om ni inte släpper in eller fram oss eller uppdaterar ert ledarskap och er organisationskultur: då är risken stor att vi gör någonting annat än att jobbar kvar hos er.

Det kan handla om att starta eget, utbilda sig på nytt, få göra sidosysselsättningar eller bara jobba med något annat. Jag kan rabbla otaliga namn på personer i min eller de yngre generationerna som, likt jag själv, har gjort en alternativ karriär eftersom vi inte trivts i det traditionella arbetslivet. Inte känt oss välkomna, hörda, sedda eller bekräftade. Idag finns det, trots rådande konjukturssvaj, fler karriärvägar än en. Vi lär oss det genom skolan och UF. Ser det i sociala medier och hör om det i poddar.

Och det är ofta här den ömma punkten är: varför ska vi anpassa oss om vi inte måste? Varför nöja oss med något halvdant när fler alternativ står till buds?

De som inte vill göra den insikten kommer att få det svårt att locka och behålla yngre talanger i sina verksamheter och i slutändan vara de som står som förlorare när rekryteringarna och kompetensförsörjningen bara blir dyrare för att arbetsgivarvarumärket är utdaterat. Jobbigt? Absolut. Värt det? Jajemän.

För den som vill ha någon att ge skulden för dessa bortskämda generationer med enorma bekräftelsebehov som “bara ska ha kul hela tiden” finns det främst en att klaga till - våra föräldrar. Det är trots allt ni som har tutat i oss att vi kan göra vad vi vill, att vår åsikt räknas och att vilket arbetsgivare som helst är lyckligt lottade att få ha oss som medarbetare. Om det är den andan vi har växt upp med och fostrats i: varför skulle vi börja agera annorlunda väl ute i arbetslivet?

Tumme upp: Till de organisationer som fattat att ledarskapet inte kan se ut som det alltid har gjort utan behöver följa de strömningar vi ser i samhället i stort.

Tumme ned: Till de chefer som försöker rekrytera så kallade enhörningskanditater som ska matcha alla möjliga, och omöjliga krav, snarare än att justera och anpassa sitt ledarskap.

Min kommande föräldraledighet

Föräldraledighet är ett ämne flera av er har bett mig skriva mer om. Både generellt men också för min del. Hur kommer jag försöka kombinera att vara föräldraledig och driva företag?

Det korta svaret på det? Jag vet inte riktigt.

Det jag vet är att vi kommer att dela föräldraledigheten så lika som möjligt eftersom vi anser att vårt barn har lika stor rätt till oss båda sina föräldrar. Samtidigt är inte jag, eller mitt företag, i situationen att jag kan checka ut helt i nio månader och tro att jag har något jobb när jag kommer tillbaka. Dessutom kan vi inte heller dela veckor rakt av eftersom det inte är praktiskt görbart i min bättre hälfts jobb. Vi kan inte heller planera för hela året redan nu. Istället får vi ta det lite allteftersom, vilket samtidigt känns bra när vi inte vet hur just vårt lilla Knytt är och vill ha det. Har förstått att det kan vara som natt och dag hur man mår och har det under bebistiden beroende på litens behov och personlighet och därför vill vi inte heller förutsätta eller planera för mycket innan vi vet mer om hur det kan tänkas bli.

Jag har nästan alltid gått min egen väg och även om att bli förälder såklart kommer att spela in, spela roll och förändra det mesta vill jag inte ge upp allt jag är och gör bara för att. Och för den som undrar över skorna - JA! Klart att jag bara hade på mig dem den minut det tog att fota bilden och JA! Det krävdes absolut en halvtimmes vila efteråt för att återhämta sig. Men vad gör man inte för bloggen?

Min kommande föräldraledighet

Alltså kommer vi att ta det lite som det kommer nu framåt! Men tanken är att jag ska vara föräldraledig i tre månader och sedan börja jobba enstaka dagar med några utvalda uppdrag varje månad och vara föräldraledig övrig tid. M kommer att vara ledig i sex veckor från och med att Knytt kommer och det är en sådan enorm lättnad och trygghet i det. Både efter förlossningen och vad ett planerat snitt innebär men mest för att vi ska få vara tillsammans hela familjen när allt är skakigt och nytt.

Som det ser ut nu så har jag:

• Sparat ihop en liten buffert i företaget så att jag inte ska behöva stressa över företagskostnaderna under den kommande tiden.

• Skickat in min anmälan till FK om föräldrapenning och hoppas, hoppas, hoppas på bra besked gällande den eftersom reglerna för egenföretagare är rätt så annorlunda från när man är anställd eller driver AB. Håll gärna tummarna!

• Enstaka utbildningsuppdrag som är inbokade i maj och juni. Med betoning på enstaka som dessutom kommer att vara en halvdag långa som mest och göras digitalt eller lokalt så bebis kan vara med sin pappa de timmarna jag gör dessa.

• Pausat mitt klientarbete i form av löpande coaching, mentorskap och chefsrådgivning och så har vi sagt att vi ska höras under maj/juni för att stämma av och lägga upp nya arbetsplaner. Detta är ju något som skräddarsys från klient till klient så det kan variera rätt mycket och när vi hörs igen kommer jag förhoppningsvis att veta mer om hur vi kan lägga upp det framåt.

• Börjat få utbildningsförfrågningar för hösten - vilket är underbart! Börjar nästan glädjegråta lite varje gång jag får frågan “när kommer du tillbaka?” men vi har lagt inbokningarna av dem lite på is just för att så mycket är ovisst och kommer att stämma av hur hösten blir lite längre fram.

Såatteh, nu kör vi! Rakt ut och rakt in i det okända.

Så får vi se vad som händer och blir helt enkelt! Jag har ingen aning om hur jag ska göra med bloggen eller sociala medier. Jag har lekt med flera olika alternativ i tankarna men landar i samma insikt varje gång: jag vet för lite än för att kunna planera och fatta beslut om det.

Hur mycket kommer jag att orka med utöver att ta hand om bebis och att läka från förlossningen?

Hur mycket bloggtid kommer det att finnas?

Hur långt kommer den tiden, om den finns alls, att räcka?

Jag vill nämligen inte 1. ta mig på saker som jag inte klarar av eller mäktar med. Snarare tvärtom. Jag lägger hellre ribban på marknivå och ta det därifrån än att pressar mig själv i onödan och 2. att detta “bara” ska bli en livsstilsblogg. Inte för att det är något fel med det, jag älskar livsstilsbloggar, men jag trivs bäst med att ha ledarskap, karriär, affärsliv och personlig utveckling som primärt fokus här och de inlägg där ni får hänga med i min vardag är mer av en bonus som är kul att skriva. Men där är jag också kanske för snäv i min egen vision och mina egna vanor för bloggen? Det finns kanske ytterligare alternativ än det ena eller det andra?

Har du som läser någon input eller tankar kring detta? Vill gärna ha lite input så att jag inte fastnar i mitt eget huvud. Är det bättre att blogga lite kravlöst och kul än inget alls eller räknas det bara om det blir fem, sex inlägg i veckan som vi brukar ha det? Vad för innehåll gillar du mest här? Dela gärna med dig i en kommentar eller ett mejl!

Och! Om det är någon nu som känner sig manad att berätta för mig hur viktigt det är att njuta av tiden med sin bebis och fokusera på det i första hand vill jag vara lite extra tydlig - det behövs inte eftersom det är prick det som kommer att hända även om jag kommer att jobba lite grand. Det är inte så svartvitt att det bara är det ena (att jobba) eller det andra (att vara föräldraledig) som gäller. Det finns fler alternativ och möjligheter till att göra både och idag. Skriver det redan nu eftersom jag redan har hunnit få m-a-s-s-o-r av sådana kommentarer trots att jag inte har hunnit prata om min föräldraledighet särskilt mycket än. Bara så vi har det utrett :)

Men ja, så här ser planen ut just nu. Återstår att se om och i så fall hur den kanske ombestäms eller förändras. Är det något graviditeten har hunnit visa prov på flera gånger om så är det ändå att det mest bara är att åka med och se vad som händer, haha!

Q som i Quitter

Det sägs att ingen som är en quitter någonsin vinner. Men är det verkligen sant? Måste vi vinna allt vi ställer upp i? Är man misslyckad bara för att man ”ger upp” något som man trodde på? Verkligen inte. Tvärtom kan det ibland vara bra att stänga dörrar för att andra möjligheter ska kunna öppnas. Här är tre lägen där det är bra, om du kan, att ge upp en arbetsplats eller en chef och det förr snarare än senare!

Q som i Quitter

Om ledarskapet eller arbetsgivarens värderingar strider mot dina egna värderingar

Man kan inte tycka lika om allting eller ha samma syn på världen jämt. Men om du befinner dig i situationen att dina och arbetsgivarens värderingar skaver mer än de samverkar? Eller om företaget utåt säger en sak medan verkligheten är en annan för er som jobbar där? Ja, då kan det vara läge att lyfta diskussionen internt. Det är en bra grundregel överlag att försöka lyfta diskussionen och bidra till en förändring först. Men om du har testat att göra det och inte fått något gehör, då är det kanske värt att fundera över hur bra du trivs och om det kan vara värt att söka sig vidare istället. Ty förändring är obekvämt och finns det ingen vilja eller något eget incitament till att göra saker annorlunda - då är tyvärr risken att inget kommer att förändras av sig självt.

Om du mår kasst på och av jobbet

Om du inte trivs på jobbet, känner dig otrygg eller för överbelastad mer än en kort, överblickbar period ska du definitivt prata med din närmsta chef och/eller ert arbetsmiljöombud om detta. Alla har rätt att må bra på jobbet. Sker det ingen förändring eller förbättring? Sök nytt om du kan och så fort du kan. Det är inte värt att stanna på en arbetsplats som får dig att må dåligt eller som får dig att bli sjuk på kuppen och risken är att om du stannar kvar för länge är att du börjar må för dåligt för att orka söka dig vidare.

Om ledarskapet är dåligt

Har du en dålig chef? Har du försökt prata med hen om vilka effekter hens ledarskap får för dig och gruppen men fått noll eller bara defensiv respons? Ja, du anar nog vad jag kommer säga då. Quit, quit, quit! Gärna så snart du kan. Det kan gå att vända ett dåligt ledarskap till bra sådant eftersom det är inte alltid ett kasst ledarskap bara beror på chefen. Men inte om intresset inte finns från chefens sida. Och eftersom dåligt ledarskap kan få så otroligt negativa effekter på individ-, grupp- och organisationsnivå är det lika så bäst att lämna så snart som möjligt.

Så! Det är alltså inte så enkelt att det alltid är bättre att stanna kvar och stå ut eller kämpa på. Sedan vidhåller jag att det alltid är viktigt och bra att försöka få till en förändring innan man kastar in handduken - men om det inte fungerar då kan du också lämna med känslan av att du gjorde vad du kunde åt situationen. Vad är din relation till att avsluta saker? Enkelt? Svårt? Själv har jag tränat upp den förmågan efter min utmattning där jag - helt uppenbart - bevisat att jag saknade den. Att jag är envis är en styrka många gånger men det kan snabbt också vara en svaghet om man inte tränar sig i att sluta göra saker. Hur funkar du?

Januari 2023

Jag vet inte vad du som läser bloggen säger men jag trivdes väldigt, väldigt bra med att sammanfatta månad för månad förra året. Dels var det nyttigt för mig när så mycket hände på samma gång men det var också ett bra sätt för att få perspektiv på min egen vardag - är så lätt hänt att bara uppslukas av fartvinden annars. Därför har jag bestämt mig för att fortsätta skriva dessa även i år men nu med avstamp i en egenhändigt modifierad version Floras lista. Tänker att det blir extra intressant i år eftersom mycket kommer att hända fast inte såsom jag är van vid det.

Januari har sammanfattningsvis och på det stora hela varit en fin månad tycker jag, en bra start på året.

Månadens teveserie:

Jag försöker minnas vad vi har sett och kan inte komma på någonting? Vilket är rätt störigt eftersom vi faktiskt har kollat en massa på serier. I gengäld har vi slutat titta på Vikings för den är så seg efter att Ragnar dött. På måndagar ser vi avsnittet som släpps från andra säsongen av Vinlands Saga. Men nu senaste veckan måste jag säga att jag har blivit lite mätt på att titta på TV?

Månadens musik:

Har mest lyssnat på “det gamla vanliga” vilket de flesta gånger består av någon av min mixlistor. Men det har faktiskt också blivit en hel del av Mumford and Sons första två album, är lika förtjust i dem nu som jag blev när jag introducerades till dem för tio-isch år sedan av en dåvarande arbetskollega.

Månadens spel:

Det är dåligt på tv-spelsfronten just nu tyvärr men ett par timmars omgångar av Sçythe har jag fått till plus att vi har spelat lite Arc Nova, ett brädspel jag verkligen kan rekommendera till den som vill ha ett mer komplext strategispel som är väldigt varierande. Perfekt för en lugn söndagseftermiddag när man vill spela något lugnare men som ändå kräver lite eftertanke.

Månadens godaste dryck:

Mycket citronvatten blir det nu när jag kommer på mig själv med att vilja dricka “annat än bara vatten”. Vi är förvisso bortskämda med grymt gott kranvatten här hemma men det kan ändå kännas lite enahanda ibland.

Den här Stockholmstrippen hängde jag ju bara på och runt Hötorget vilket å ena sidan kändes lite märkligt (eftersom jag brukar åka runt en del) men det var samtidigt exakt det jag behövde. Insåg dock att jag inte kan minnas om jag någonsin varit inne i konserthuset? Kanske, kanske var det något studiebesök i grundskolan men alltså, jag är inte säker på det?

Månadens godaste mat:

Det var nog den trerättersmiddag jag skämde bort mig själv med på Gretas i Stockholm för att fira mina leveranser och en lyckad jobbresa. Åt ostron till förrätt, en vansinnesgod ravioli ned svamp och tryffel till varmrätt och en hallonmousse till efterrätt. Var så mätt att jag nästan kräktes bara därför efteråt men åh, det var det värt! Sedan har det blivit en del sushi med. Som i jättemycket. På grund av älskar sushi. Får inte nog av det.

Månadens sysselsättning:

Jobb och vila om vartannat! Var sjuk första veckan av månaden, sedan var jag i Stockholm i en vecka och sedan dess hade jag en vecka av att ränna Skåne runt innan kroppen sa stopp för det och takten behövde slås av på. Nu är och blir det mer hemmamys tills bebis kommer.

Månadens höjdpunkter:

Jobbresan till Stockholm var absolut en! Mådde grymt bra av en storstadsdos och det var dessutom väl tajmat - en vecka senare hade jag absolut varit för gravid för att orka med själva resan. En annan var tillväxtultraljudet eftersom det var länge sedan vi såg Knyttet och att allt var fint. Ytterligare en var ett möte vars tröstande effekt var… Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men det lindrade oro, lättade på blockeringar som jag haft och gav mig förstärkning som jag behövde där och då. Fortsätter att hämta kraft ur det.

Månadens bottennapp:

Det skulle väl vara den uteblivna flunsavaccineringen eftersom jag blev sjuk båda gångerna inför att den skulle tas. Grymt störigt! Har därför blivit väldigt restriktiv med att träffa personer som är förkylda eller har sjuka familjemedlemmar. Orkar bara inte vara sjuk mer om det kan undvikas.

Har blivit en hel del turer inom Skåne med. Till Malmö för att träffa mentorsklienter, ett gäng åkturer till Lund för att träffa barnmorskan och ha diverse läkartider och så vidare. Och det slår mig varje gång hur praktiskt det är att vi bor i mitten av Skåne för då är det som nära till allt!

Månadens oväntade:

Har nästan slutat titta på klockan? Alltså, jag är (inte längre) en person som generellt lever efter klockan om man inte har inbokade saker man måste förhålla sig till. Men innan har jag ändå kikat vad klockan är när jag vaknar/ligger vaken på nätterna och de senaste veckorna har jag börjat fasa ut det med. Har isch-koll på när jag somnar och när jag vaknar men de flesta dagarna bara går utan att jag kollar tiden ideligen. Jätteskönt på flera sätt! Märker att jag blir mer avslappnad av det, är än mer inlyssnande och närvarande och dessutom får mer gjort när jag väl jobbar. Brukar ha lätt för att ha flow i jobbet men nu kommer det ännu enklare de stunderna jag väl jobbar. Så det ska jag ta med mig framåt.

Månadens bästa beslut:

Att be om hjälp när jag började se att jobba heltid inte gick längre! Det är utmanande att se och acceptera sina begränsningar ibland och därför extra bra att jag inte bara gjorde det utan också sökte hjälp, råd och stöd från andra som vet mer och bättre.

Månadens bästa inköp:

Det får väl - förutom all god mat jag ätit - vara sakerna till bebis och mina olika små pysselprojekt här hemma. Eller nej! Det är utan tvekan hjälpen jag köpt in med mitt bokslut. Gah, vad jag är glad över att någon annan mer kompetent person gör denna…

Månadens påminnelse:

Hur viktigt det är att bolla om saker med andra för att kunna få till sig nya kunskaper som förändrar ens beslut innan man skrider till handling. Jag vet inte hur du funkar men jag är väldigt snabb ibland med att gå från behov - problemlösning - handling i vardagen och det kan absolut gå för fort ibland. Men nu hade jag en situation där jag bollade min potentiella problemlösning innan jag gjorde något och det var nyttigt för det fick mig att omvärdera hela situationen och agera annorlunda.

Jag har tidigare nämnt att katterna verkar märka att något är på G i magen eftersom de har blivit mycket mer “näriga” under hösten och det har bara tilltagit ännu mer under de senaste veckorna. Är ofta nu som de ska sitta och ligga på eller nära magen - om de inte ockuperar babyskyddet eller skötbädden vill säga. För det är ju uppenbart saker vi har köpt som nya sängar till dem och inget annat!

Månadens anteckning:

Har varit störd av på mitt digitala anteckningsprogram men bestämde mig häromdagen för att ge OneNote en ny chans när jag läste om hur en kan organisera det hos Teknifik. Så det “roar” jag mig med nu när tiden tillåter det. Supertrist men det blir faktiskt bättre.

Månadens klädesplagg:

Har verkligen börjat hitta hem i min egen gravidstil nu och trivs grymt bra i den. Men om jag måste välja ett plagg blir det ändå min nya pyjamas som är som ett supermjukt underställ och som är så göttigt att skrota runt i här hemma.

Månadens bok:

Fortsätter läsa min jubileumsbok om Joakim von Anka av Don Rosa, en fantastisk tegelsten.

Den artikel jag är mest nöjd med den här månaden:

Lätt den om mitt ledord för 2023, den var viktig för mig själv att få ner på pränt.

Många tupplurar har det blivit den senaste månaden och nu är det mer regel än undantag att jag sover minst en gång extra om dagen. Orkar som inte med någonting annars.

Månaden i en mening:

Januari - började i förkylningsmotlut och hade sedan full medvind och sist ett lugnare tempo.

Känslan nu när den är över?

Hur fort kunde det gå egentligen? Det sa bara swisch så blev det februari. Trodde att tiden skulle börja gå segare i slutet av graviditeten men så har det verkligen inte varit hitintills.

Månadens nyhet?

Jag visste redan innan att föregående företagsår var mitt bästa hitintills sedan jag startade eget men att få se det svart på vitt när all bokföring och bokslutet är klart? Det är mäktigt! Att bokstavligen talat bygga en verksamhet från grunden är det häftigaste jag varit med om jobbmässigt och även om jag har gjort det här i snart sex år nu tackar jag fortfarande min lyckliga stjärna att jag får jobba med detta för det är så otroligt roligt.

Vad händer framåt?

Ja du, nu är det inte många obligatoriska saker kvar på att-göra-listan inför föräldraledigheten. De största blir troligtvis och förhoppningsvis avklarade den här arbetsveckan och sedan går jag in i en period av ett par veckor där jag kommer att jobba men inte ha några måsten hängandes över mig. Känns väldigt, väldigt skönt för nu börjar bebisbubblan bli påtaglig och även om jag å ena sidan redan saknar att att jobba så längtar jag samtidigt efter att få djupdyka in i detta nya.

Och så passerade den första månaden av 2023 och jag är glad och tacksam över att både ha kunnat jobba och att halvtidssjukskrivningen ändå plockat ner tempot den sista veckan. Det har behövts! Vad tar du med dig från januari? Något du minns lite extra?